Jens Holm

Kina kommer nu att skriva under den urvattnade kompromissen från klimattoppmötet i Köpenhamn. Det som egentligen är en kompromiss om att man ingenting behöver göra. I texten finns det inga bindande krav på länderna att åta sig minskningar av växthusgaserna. Det enda konkreta, men även det oklart, är ett åtagande om att föra över pengar till de fattigaste länderna i form av klimatbistånd. Klart är redan att delar av dessa pengar kommer att tas från de rika ländernas biståndsbudgetar (vår moderatledda regering kommer exempelvis att göra så).

Ibland är det bättre att fiaskot får komma i en öppen dager. Så illa är läget just nu i klimatförhandlingarna. Det hade varit bättre att låta allt börja om från där man stod i Poznan och ta nya tag vid toppmötet i Mexiko i december. Hellre inget avtal än ett dåligt.

Nu finns en urvattnad avtalstext som bara kommer förvirra klimatförhandlingarna. Det är illavarslande.  Vi får sätta vårt hopp till den globala klimatrörelse som såg sig födas utanför toppmötet i Köpenhamn i fjol.

Djurförtryck är en av grundpelarna i den industrialiserade världen. Djur tvångsuppföds, transporteras och dödas mot deras vilja. Dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Går det att göra någonting för att skydda djur från detta? På söndag röstar Schweiz om att advokater ska kunna föra djurs talan i rättegångar. Kanske kan man tycka att det är att sila mygg och svälja kameler att utse professionella jurister som ska försvara kossor, grisar och ankor, medan miljontals djur kommer fortsätta att dödas på löpande band på slakterierna. Det effektivaste sättet att skydda djuren är ju att se till att det industriella dödandet av djur upphör.

Men jag tycker ändå att det schweiziska förslaget är intressant. Det innebär att en grupp i samhället som inte har någon talan får det. Det innebär alltså att man inom rättsmässiga sammanhang kan ta tillvara djurs intressen. Rätt utformat borde djuradvokaterna kunna bli en kraftig motvikt mot den industrialiserade formen av uppfödning och masslakt som finns i hela västvärlden.

Vänsterpartiet är inne på ett liknande förslag som det i Schweiz. Vi vill att djurrätts- och djurskyddsorganisationer ska kunna föra djurs talan i rättsprocesser; att djuren ska få talerätt. Miljöorganisationerna har idag en sådan talerätt i miljömål. Jag är rätt hoppfull inför att det ska bli verklighet vid ett rödgrönt maktövertagande i höst. Vi diskuterar detta och många andra viktiga djurfrågor just nu inom de rödgröna.

Ett Ja i Schweiz på söndag skulle väsentligt underlätta detta i Sverige.

Har inte förrän nu hunnit lyssna på det omskakande programmet Matens pris. Fodret till de över 80 miljoner djur som slaktas inom svensk animalieindustri är under luppen.

Ja, hur kommer det sig att svenska kossor är världsledande i mjölkproduktion? Att kycklingarna växer så fort? Att det blir så mycket kött från grisarna? Ja, ett skäl är att de pumpas fulla med soja. Sojan är animalieindustrins olja. Ju mer soja, desto mer kött, mjölk och ägg. Därför förvandlas allt större arealer till sojaplantager i länder i Syd för att de svenska och europeiska animalieproducenterna ska få ett billigt och högavkastande foder.

Svensk foderindustri importerar varje år ungefär 300 000 ton soja. Detta leder till att minst 100 000 hektar extremt kemikalieintensiv åkerareal måste användas i Brasilien. Sveriges största sammanhängande jordbruksmark ligger med andra ord inte i Sverige, utan som utlokaliserat sojaplantage i Brasilien. Jag fick för ett tag sedan fram uppgifter på hur mycket soja som importeras till hela EU: 44 miljoner ton. Det motsvarar en skuggareal på 10 miljoner hektar i Brasilien och Argentina, varifrån EU-länderna köper huvudparten av sojan. EUs åkermark omfattar 70 miljoner hektar. De 10 miljoner hektaren, där sojan produceras, motsvarar alltså 12 procent av EUs totala odlingsareal! Läs gärna mer i min bok EU inifrån, kapitlet ”Köttindustrin”.

Detta kan knappast sägas vara ett rationellt användande av jordens odlingsbara ytor.

Vad kan då göras? Det som är slående är hur lite de svenska importörerna verkar bry sig. I Matens pris säger till och med Lantmännens företrädare – de största svenska importörerna – att de inte ställer några som helst krav. På sin hemsida påstår de att de numera gör det. Men frågan är hur det är med den saken. De svenska animalieproducenterna har de senaste 15 åren talat om att de vill minska sojaberoendet, men inte ett skvatt har hänt. Talk is cheap…

Hela poängen med svensk djuruppfödning ska väl vara att djuren ska konsumera sådant vi inte kan äta och sådant som växer här på hemmaplan. Det är iallafall den bild som vi matas med hela tiden i reklamen. Sojakopplingen visar att det inte är så. Jag tror man kan konstatera att LRF och Lantmännen nuförtiden har maximal profit som främsta ledord. De blir allt mindre intresserade av öppna landskap och att djuren ska ha det bra. Tragiskt nog.

Hela ansvaret bör alltså läggas på de svenska animalieproducenterna och dess leverantörer av importerad kemikaliesoja.

Kan politikerna annars göra något? En åtgärd jag diskuterade i EU-parlamentet var möjligheten att införa miljöavgifter på foder som är producerat på ett sätt att det belastar miljö och klimat på ett oproportionerligt sätt. Sojan skulle då drabbas och lokal produktion gynnas. Men det är inte lätt att utforma sådana avgifter (EU-kommissionen och WTO kommer göra allt för att stoppa dem), dessutom vill man ju inte att småbönder och anställda i Brasilien ska drabbas. Men sojan är extremt förknippad med superrika storgodsägare, så det problemet kanske inte är aktuellt i det här fallet.

Annars finns det ju ett enkelt sätt:

1. Verka för en minskad köttkonsumtion. När man äter mindre kött minskar foderbelastningen.

2. I den mån du äter kött, ät ekologiskt. Ekologiskt kött = ingen soja.

Se gärna mina rapporter om kött och klimat på meatclimate.org och rattvismat.nu. Se också den gedigna rapporten Mer kött och soja, mindre regnskog från bl a Swedwatch samt Aftonbladet debatt.

Tysklands författningsdomstol har idag förkastat den tyska versionen av EUs datalagringsdirektiv. Sverige har tack och lov ännu inte infört direktivet i vår lagstiftning. Med hänvisning till dagens tyska dom har vi goda möjligheter att se till att så aldrig heller kommer att göras.

Skulle datalagringsdirektivet införas i Sverige skulle vi ta ännu ett steg mot ett övervakningssamhälle, något jag är säker på att svenska folket inte vill ha. Men kan verkligen ett enskilt medlemsland vägra att införa ett EU-direktiv? Nej, egentligen inte, men när författningsdomstolen nu slår till mot hela grunden i direktivet – lagrandet av persondata – innebär det att datalagringsdirektivet har gjort sig omöjligt i Tyskland. Och faller det i Tyskland är chanserna goda för att det faller överallt.

Vår nya kommissionär Cecilia Malmström röstade på sin tid emot datalagringsdirektivet. Nu har hon chansen att ta striden i EU-kommissionen. Tänker hon ta den?

Jag hoppas att de Rödgröna inte missar den här chansen. Den rödgröna överenskommelsen (punkt 11, reservation 3) säger ju att direktivet inte får bli ett ”oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten”. Det har vi nu fått svart på vitt på att så är fallet. Därför borde de Rödgröna inte införa datalagringsdirektivet.

Vänsterpartiet säger idag klart och tydligt att datalagringsdirektivet inte ska införas. Helt rätt!

DN, SvD, Vänsterpartiet