Agera mot sockerlobbyn

Det är helt oacceptabelt att EUs livsmedelsmyndighet, Efsa, låter sig styras av sockerlobbyn när man ska ta fram livsmedelsrekommendationer. Tänker Sverige agera? Läs min skriftliga fråga nedan.

Fråga 2015/16:739 Sockerlobbyn
av Jens Holm (V) till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I kostråd från såväl nordiska organisationer som från Världshälsoorganisationen rekommenderas begränsningar av sockerkonsumtionen, som bland annat kan leda till övervikt och fetma. Men när EU:s livsmedelsmyndighet, Efsa, skulle föreslå rekommendationer för sockerintag vägrade man föreslå någon begränsning. Detta har Sveriges Radio-programmet Matens pris avslöjat i veckan.

Matens pris konstaterar också att 8 av de 21 medlemmarna i Efsas så kallade expertpanel för socker har direkta kopplingar till företag som säljer produkter med mycket socker som innehåll. Dessutom har flera av de studier som Efsa har använt sig av för sitt beslut om sockerrekommendationer finansierats av den europeiska sockerindustrin, läsktillverkare i USA och godisföretag. Det är inte första gången det avslöjas hur olika expertpaneler i EU låter sig domineras av kommersiella intressen.

Sverige är medlem i EU. Därför har vi också ett ansvar för Efsa och andra EU-organ. Här måste det finnas en tydlig rågång mellan politik och kommersiella intressen. Det är uppenbart att det har brustit i fallet Efsa.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att verka för en omorganisering av Efsas expertpanel för socker för att stärka oberoendet från kommersiella krafter?

Motioner till kongressen 2016

I maj i år har Vänsterpartiet kongress. Miljö- och klimatfrågor kommer vara huvudtema när omställningsprogrammet ekeko ska antas. Nedan de motioner jag skrivit (jag är med på en del andra, men de finns på annat håll).

Motion: omställningsprogrammet
Följ ekoeko – driv skatt på livsmedel med stora utsläpp
Vänsterpartiet har ofta varit först ut av de politiska partierna i progressiva frågor. Före något annat parti krävde vi könsneutrala äktenskap, HBTQ-personers rättigheter, ett bistånd över skammens gräns och sextimmars arbetsdag för att nämna några exempel. Vi har tagit hårda strider och kanske kortsiktigt förlorat röster, men oftast har vi vunnit till slut. Vi hoppas att denna anda av att vara föregångare ska fortsätta att vara vägledande för partiet.

Processen kring ekoekorapporten är ett annat exempel där vi har möjlighet att vara banbrytande i en fråga som kommer att påverka oss i decennier framöver, nämligen hur bygga ett samhälle som är socialt och ekologiskt hållbart. I den 80-sidiga rapporten ”Politik för en rödgrön omställning” tas en mängd frågor som snabbt behöver sin lösning; energisystemet, transporterna, bostäderna, skatter, investeringar och livsmedel.

En vägledande tanke bakom ekoekorapporten har varit att ta fram en politik som tar klimatutmaningen på allvar. Vi, liksom i ännu högre grad övriga partier, har inte politiska förslag som räcker hela vägen fram till våra vetenskapligt motiverade målsättningar om exempelvis högst två graders uppvärmning. Att ta klimatutmaningen på allvar kräver därför en heltäckande politik, en politik som tar sig an alla väsentliga typer av utsläpp och miljöpåverkan.

Vi tycker att partistyrelsens förslag till omställningsprogram överlag är bra men vi är besvikna över att man inte följer ekoekorapportens förslag om att införa en klimatskatt på livsmedel med stora utsläpp. Livsmedelskonsumtionen, i synnerhet kött- och mjölkkonsumtionen, står för några av de snabbast växande utsläppen av växthusgaser i Sverige. Orsaken till det är att köttkonsumtionen ökat kraftigt, inte minst det importerade köttet, de senaste decennierna.  Utsläppen av Sveriges kött- och mjölkkonsumtion ligger idag på 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, nästan lika mycket som utsläppen från alla personbilar i Sverige. Flera regleringar och styrmedel finns redan för att minska personbilars utsläpp, men utsläppen från maten är fullständigt oreglerade.

Det är därför som vi i ekoekoarbetsgruppen har föreslagit en proportionerlig klimatskatt på livsmedel som gör de mest klimatbelastande matvarorna, främst nötkött, vissa mejerivaror och importerade frukter, relativt sett dyrare. Liknande skatter har föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket samt en mängd forskare och miljöorganisationer. Men i PS´ förslag finns inte skatten med, och få inte heller andra konkreta förslag på åtgärder för att minska matens utsläpp. Vi menar att detta riskerar att undergräva trovärdigheten för hela Vänsterpartiets klimatpolitik. Ska vi vara trovärdiga som klimatparti måste vi ha en politik för en sektor som genererar så stora utsläpp.

Vi menar att en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga utsläpp är det effektivaste sättet att minska utsläppen. Åtgärder direkt i produktionen av livsmedel har endast en begränsad effekt på utsläppen. Sådana åtgärder skulle dessutom endast slå mot svenska producenter och riskerar att öka importen ytterligare. Vi är öppna för att diskutera andra förslag, men att som VU enbart förlita sig på informationsåtgärder och konsumentmakten är inte trovärdigt.

Vi misstänker att VU helt enkelt är rädda för att ta den politiska debatten kring en klimatskatt på livsmedel. Kanske tror de att en sådan skatt skulle vara dålig för låginkomsttagare eller stigmatisera köttätare? Men bland annat forskaren Sarah Säll visar att höginkomsttagare lägger en större eller lika stor andel av sina utgifter på kött som låginkomsttagare, och på nötkött dubbelt så mycket lägger de en väsentligt större andel. Med en klimatskatt på livsmedel, och nötkött i synnerhet, skulle alltså höginkomsttagare få betala mer än låginkomsttagare. Kan vi också peka på att en livsmedelsskatt skulle dra in stora intäkter som kan användas till att t ex sänka priset på vegetabilier och/eller ekologisk mat (sådant vi borde äta mer av) skulle vi kunna se till att hållbar mat inte är en klassfråga, utan något som alla har råd med.

Mycket tyder också på att opinionsvinden håller på att vända. Undersökningar visar att en majoritet vill minska sin köttkonsumtion och skulle stödja en beskattning, samtidigt som frågan har lyfts upp i stort i bland annat SVT och Dagens Nyheter.

En minskad köttkonsumtion är helt avgörande för att vi ska kunna uppnå våra ambitiösa klimatmål och rädda världen från en eskalerande och direkt farlig klimatförändring. En minskad köttkonsumtion skulle också ge oss bättre förutsättningarna att behandla djuren med mer respekt, minskad övergödning i Östersjön och bidra till bättre folkhälsa (något WHO nu senast har pekat på). Att bara hoppas på konsumentmakten håller i det här läget inte för ett parti som vill ligga i frontlinjen i miljöfrågorna. Därför hoppas vi att partistyrelsen omprövar VUs förslag till omställningsprogram och är positiva till en proportionerlig skatt på livsmedel.

Helt i linje med ekoekoarbetsgruppens rapport yrkar vi på att följande text läggs in i omställningsprogrammet vid punkt 115, efter meningen ”… kommer från djur som fötts upp i Sverige.” och att den text som läggs till lyder:

Vänsterpartiet vill införa en proportionerlig klimatskatt på livsmedel, inhemska och importerade, i syfte att minska utsläpp av växthusgaser och annan miljöpåverkan. Ekonomiska styrmedel används därigenom för att öka konsumtionsandelen av klimatsmarta livsmedel och ge stöd till hållbar mat.

Jens Holm (V) Enskede
Deniz Tutuncu (V) Norrköping
Rikard Warlenius (V) Hägersten-Liljeholmen
Lina Hjorth (V) Hägersten-Liljeholmen
Anna Hedenus (V) Majorna
Jöran Fagerlund (V) Angered
Samuel Skånberg (V) Haninge
Ellen Skånberg (V) Haninge
Mattias Pettersson (V) Lidköping
Jenny Hallström (V) Lidköping
Vilmer Andersen (V) Malmö
Elisabeth Hellman (V) Malmö

Motion, partiprogrammet, strategiska huvudlinjer
Vänsterpartiets kongress 2016
De nya strategiska huvudlinjerna är en intressant text som i flera avseenden tar politiken framåt. Man knyter också an till några viktiga delar av arbetsgruppen ekoekos resonemang. Men vad det gäller arbetstidsförkortningen missar man helt och hållet de miljö- och klimatvinster en sådan skulle medföra, något ekoeko lyfter upp i sin rapport.

Vi yrkar på följande:

Arbetstidsförkortning och miljön
I enlighet med vårt resonemang ovan yrkar vi på att denna text läggs till där det passar i strategiska huvudlinjer:
”Vänsterpartiet vill realisera huvuddelen av produktivitetsutvecklingen som fritid, snarare än som fler producerade materiella varor. Detta i form av en fortlöpande, generell arbetstidsförkortning med 30 timmars arbetsvecka som första målsättning. En sådan arbetstidsförkortning skulle öka jämlikheten i samhället och vara en viktig del i omställningen till ett hållbarare samhälle.”

Jens Holm (V) Enskede
Torbjörn Vennström (V) Kungsholmen
Lina Hjorth (V) Hägersten-Liljeholmen
Rikard Warlenius (V) Hägersten-Liljeholmen

Motion, partiprogrammet, strategiska huvudlinjer
Vänsterpartiets kongress 2016
De nya strategiska huvudlinjerna är en intressant text som i flera avseenden tar politiken framåt. Man knyter också an till några viktiga delar av arbetsgruppen ekoekos resonemang. Men det är olyckligt att man uttrycker sig så fatalistiskt och reduktionistiskt kring konsumtionens utsläpp, de idag snabbast växande utsläppen. Som vi förstår programförfattarna kan endast dessa utsläpp minskas efter att vi ändrat det nu existerande ekonomiska systemet. Vi tycker också att det borde vara självklart att vi ska driva också hållbar mat. Därav nedanstående yrkanden.

Vi yrkar på följande:

Alla kan göra något
Ändra meningen:
1504 Det är varken rimligt eller framgångsrikt att försöka lösa klimatproblemen
1505 genom att människor förväntas ge upp privat konsumtion inom ramen för dagens system.

Till:
”Alla människor kan bidra till en positiv förändring genom ändringar av sitt sätt att leva, vilket i sig kan bidra till stora positiva förändringar. Men det går inte att förlita sig enbart på individuella val. Vi behöver politiska beslut och samarbete för att omställningen verkligen ska bli av.”

Hållbar mat
Genom att lägga till ordet hållbart uttrycker vi att maten ska vara bra för miljön och klimatet; hållbar helt enkelt.

Därför; lägg till ordet ”hållbart” i denna mening:

1509 Det handlar om att utgå från behoven av att äta näringsrikt, hållbart och gott, ha en god och trygg
1510 inkomst, ett bra boende, delta i samhällslivet, resa, umgås och utvecklas.

Jens Holm (V) Enskede
Torbjörn Vennström (V) Kungsholmen

Minkarna och det politiska ansvaret

Idag kommer jag att debattera pälsdjursuppfödning med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. S och MP är egentligen överens med oss i Vänsterpartiet om att pälsindustrin är en verksamhet där djuren inte ges möjlighet till ett naturligt beteende och därför måste avvecklas. Men ingenting görs från regeringen. Samtidigt fortsätter en miljon minkar att lida på de svenska pälsfarmerna. Det är inte OK. Min interpellation nedan eller här. Debatten blir idag, troligen någon gång efter kl 14.30. Följ på riksdagen.se eller SVT2.

Interpellation 2015/16:314 Den svenska pälsindustrin
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
På de svenska pälsfarmerna föds drygt 1 miljon minkar upp under helt oacceptabla förhållanden. En mink i det fria rör sig över stora ytor, söker föda och simmar i vatten. Inget av dessa naturliga beteenden kan de utföra i den svenska pälsindustrins minimala nätburar. År 2006 fanns ett färdigt förslag om att få stopp på detta, men den då nyvalda borgerliga regeringen rev upp förslaget. Därför har verksamheten kunnat få fortsätta, och därmed djurens lidande.

Den nuvarande S-MP-regeringen har lovat reformer för djuren. Men den nya djurskyddslag som aviserades till nu i vår (ATL den 22 september 2015) har skjutits till hösten, och det är oklart om det kommer att bli några förbättringar för pälsdjuren. Vi i Vänsterpartiet vill ha tydliga krav på att minkarna ska ha rätt till att röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och få simma och att detta ska regleras i den aviserade nya djurskyddslagen.

För detta finns det goda argument. Det kan inte vara acceptabelt att 1 miljon djur årligen föds upp utan möjlighet till ett naturligt beteende. Dessutom vill en klar majoritet av svenska folket, 78 procent, lägga ned pälsindustrin (Demoskop den 14 april 2015) och det är något som också Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lovat svenska folket. Allt fler länder väljer att införa striktare regler eller avveckla pälsindustrin, till exempel Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Tyskland och Schweiz. Sverige borde inspireras av dessa länder.

När Vänsterpartiets förslag om en avveckling av den svenska pälsindustrin behandlades förra året beslutade riksdagen följande:

”Enligt uppgift från Näringsdepartementet i mars 2015 bereds utredningsförslaget för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet konstaterar att för minkuppfödning skulle en sådan lagändring kunna innebära just sådana skärpta krav på hur minkarnas naturliga behov ska tillgodoses som motionärerna avser.” (2014/15:MJU10 den 29 april 2015).

Det utredningsförslag som avsågs var utredningen om ny djurskyddslag och de skärpta kraven var alltså Vänsterpartiets förslag om krav på naturligt beteende för minkarna. Nu har det gått nästan ett år sedan det riksdagsbeslutet.

Av den anledningen vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht följande:

Anser statsrådet att minkar på de svenska farmerna har möjlighet till ett naturligt beteende enligt djurskyddslagen?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att minkarna på de svenska pälsfarmerna ska ha rätt till ett naturligt beteende?
Varför dröjer förslaget om ny djurskyddslag ända till hösten?

Vattenfall – sluta gör dåliga affärer

Vattenfall är i full färd att försöka sälja sina tyska brunkolskraftverk i Tyskland. Och det håller på att gå precis som vi varnade för. Priset blir inte bara lägre än aviserat, det håller på att utvecklas till en katastrofal förlustaffär av NUONska mått. De potentiella köparna är bara intresserade av maximal profit och vill kunna driva verken vidare, med fortsatta gigantiska utsläpp av växthusgaser. Det kan inte vara en ansvarsfull hållning vare sig för klimatet eller ekonomin att sälja.

Därför tycker jag att det är så uppenbart att det enda rimliga i det här läget borde vara att regeringen ger Vattenfall i uppdrag att inte gå vidare med den här, för ekonomin och klimatet, katastrofaffären, utan verka för en successiv avveckling av bolagets tyska brunkolsinnehav. Jag tog upp den frågan (scrolla fram 45 min) med statsminister Stefan Löfven i torsdags. Av svaret att döma är det uppenbart att vi får fortsätta att driva frågan.

På tal om Vattenfall. Ni kanske kommer ihåg att Vattenfall för några år sedan stämde staden Hamburg med en s k ISDS-mekanism i det Internationella energifördraget som grund? Hamburg krävde att Vattenfall skulle ta ett större miljöansvar för floden Elbe vid kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Detta tyckte Vattenfall var att likställa med en expropiering heller hur de nu resonerade. Och man vann mot Hamburg och kan nu använda floden för att kyla ned hetvatten från kolkraftverket. Men nu drar EU-kommissionen Tyskland inför EU-domstolen för Moorburgkraftverkets kraftigt negativa påverkan på floden Elbe. Vad ska väga tyngst; Vattenfall och hänvisningen till Investor State Dispute Settlement-mekanismen eller miljön? Det ska bli intressant att följa.

Ett dråpslag mot Stockholms stadsutveckling

Jag och Rikard Warlenius skriver i Syre om Bromma flygplats och varför regeringen borde gå vidare med en nedläggning, något som även Stockholms stad efterfrågar. Läs där eller nedan.

Ett dråpslag mot Stockholms stadsutveckling
Syre, 2016-01-19
Det hann inte ens gå en vecka efter klimattoppmötet i Paris innan S-MP-regeringen tog ytterligare ett beslut som gör det svårare att ställa om Stockholm till en klimatsmart region. Tillsammans med motorvägstunneln Förbifart Stockholm kommer fortsatt flyg på Bromma och utbyggd kapacitet på Arlanda att leda till ett ökat fossilberoende.

Regeringen motiverar beslutet med att de måste följa riksdagens tillkännagivande om att de inte vill se en utredning av Bromma flygplats. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) kallade beslutet olyckligt men ansåg att regeringen varit tvungna att ta det. Men stämmer det verkligen? Både nuvarande och förra riksdagsmajoriteten gjorde tillkännagivanden som regeringarna lämnade utan åtgärder. Regeringen borde därför kunna gå vidare med utredningen om Bromma flygplats.

Beslutet att lägga ner utredningen är problematiskt för klimatet men också för stadsutvecklingen. Stockholm växer snabbt och mängden byggbar mark är begränsad. Flygplatsen upptar ett område stort som Östermalm och ligger bara några kilometer från Stockholms innerstad. Dessutom gör flyget att höjden på nya hus begränsas i en stor del av staden och orsakar höga bullernivåer i ett brett band från Barkarby till Bagarmossen. En stor majoritet av Stockholms nuvarande och framtida invånare skulle vinna på att flygplatsen istället omvandlades till en grön och tät stadsdel med tunnelbaneanknytning.

Istället för en nedlagd flygplats ser regeringen nu alltså ut att öka Stockholms flygkapacitet rejält. Swedavia vill öka passagerarantalet på Bromma med 30 procent och utredningen fortsätter att titta på en fjärde landningsbana på Arlanda som kan öka antalet flygrörelser där med över 40 procent.

Flygande är ett stort och växande klimatproblem. Redan 2006 orsakade svenskarnas flygande utsläpp på cirka 9 miljoner ton koldioxid per år, enligt KTH-forskaren Jonas Åkerman. Om inga åtgärder sätts in kommer snart utsläppen från flyget vara större än bilismens cirka 11 miljoner ton och en klimatanpassning av flygbranschen är inte i sikte. En politik för ökat flygande är därför helt oförenlig med det 1,5-gradersmål som regeringen förband sig till i Paris.

En växande region som Stockholm har ett stort behov av ett fullgott och modernt transportsystem. Vägtrafik och flyg behövs, men kapacitetsökningen ska ske genom satsningar på spårtrafik och annan kollektivtrafik. Istället låser regeringen fast regionen i fossila transportsystem som ökar utsläppen. Det är helt fel väg att gå.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Rikard Warlenius (V), ledamot av Stockholms stads fullmäktige

2016 nytt år – nya möjligheter

2016 är nu i full gång. I år ska bli året då vi i Miljömålsberedningen förhoppningsvis kan enas om ett förslag för hur Sverige kan få nollutsläpp de närmaste decennierna. Parisavtalet, med dess fel och brister, borde kunna snabba på den här processen och underlätta en ambitiösare klimatpolitik i Sverige. Jag ser att Anders Wijkman, Miljöberedningens ordförande, är inne på samma resonemang idag.

Annars förväntar jag mig också att 2016 blir året då regeringen lägger fram förslag till en ny och bättre djurskyddslag. Det var en besvikelse att läsa att förslaget inte kommer förrän till hösten, jag hade hoppas nu i vår. Det finns ju mycket som måste förbättras och djuren har väntat länge nog.

Etablissemanget i EU och USA tror nog också att 2016 blir året då de kan pressa igenom handels- och investeringsavtalet TTIP. Men vi ser att motståndet växer för varje dag. Det finns en berättigad oro för att storföretagens intressen ska överordnas alla andra viktiga områden. Kanske blir istället 2016 året då vi stoppar TTIP-förhandlingarna helt och hållet, precis som vi lyckats med de tidigare avtalsförsöken MAI och Acta.

Jag hoppas också att 2016 blir året då vi får ett stopp på kriget i Syrien och andra konflikter. Det kan inte, och får inte, fortsätta så som det gör nu, helt enkelt. Större ansträngningar måste göras internationellt för att kriget ska upphöra, och med det alla människor som tvingas på flykt (som vi ska hjälpa). Förhandlingarna i Havanna om ett fredsavtal i Colombia borde vara en inspiration i sammanhanget. Senast den 23 mars i år ska regeringen och gerillan Farc vara överens om ett fredsavtal. Och just nu ser det ut som att den tidtabellen kan hålla. Kriget i Colombia är en av de mest långvariga konflikterna på jorden. Om det går där så borde det gå överallt.

Dessutom har Vänsterpartiet kongress i maj. Då kommer också en massa viktiga beslut fattas.

Med andra ord finns det en del att jobba med under 2016. Vem hade trott något annat.

Nu ska jag tala om klimatförändringen – hot, hopp och möjligheter för en klass med tioåringar på Enskedeskolan. Snacka om utmaning och inspiration!

Efter Paris – allt är inte botten

Jag skriver i ETC om Parisavtalet. Läs där eller nedan.

Efter Paris – allt är inte botten
ETC, 2015-12-28
Lars Igeland, Jordens Vänner, ställer den helt relevanta frågan: Hur kommer det sig att klimatavtalet i Paris hyllas av så många aktörer?

Igeland har helt rätt i att det inte hänt särskilt mycket under de 20 åren då världssamfundet förhandlat om det som nu skulle bli ett avtal för att rädda planeten. Parisavtalet saknar bindande konkreta mål för hur mycket utsläppen ska minska och till när. Den tidigare siffran om 100 miljarder dollar per år som miniminivå för klimatfinansieringen till utvecklingsländerna ströks från avtalet efter påtryckningar från EU och USA. Hur Sydländerna ska få ersättning för de skador och förluster som klimatförändringen idag åsamkar dem står fortfarande skrivet i stjärnorna. Snabbt växande utsläpp från flyg, sjöfart och animalieproduktion nämns inte ens i avtalet.

Igeland skriver att Vänsterpartiet har varit ”försiktigt positiva” till avtalet. Ja, så är det kanske. Vi är positiva till att ett avtal finns på plats. Det i sig var en seger mot fossilindustrin, klimatskeptiker och amerikanska republikaner som inget annat hellre ville än att hela processen skulle rasa samman. Som Igeland själv skriver var det en framgång att det står i avtalet att temperaturökningen ska hållas ”väl under 2 grader C” och man ska ”vidta åtgärder” för att även begränsa till uppvärmningen till max 1,5 grader. Detta står dessutom i själva avtalstexten som är folkrättsligt bindande, och inte i den juridiskt sett svagare beslutstexten som också klubbades i Paris.

Att världssamfundet är inne på en utsläppskurva som, lågt räknat, snarare går mot 3 grader C är extremt oroväckande, men det är inte Parisavtalets fel. Snarare kan vi använda Parisavtalet för att peka på det helt ohållbara i den rådande trenden. Ländernas klimatambitioner ska med avtalet revideras vart femte år, och det ska börja redan 2018.

Personligen bearbetar jag fortfarande COP21. Jag reste från Paris och var lika besviken över innehållet som försiktigt lättad över att åtminstone ha ett folkrättsligt bindande klimatavtal på plats. Men en spade ska benämnas en spade: Parisavtalet håller inte. Men nu har vi alla möjligheter att höja tempot i Sverige och i EU.

Vi skulle kunna börja med att skärpa klimatmålen i Sverige. Vi i Vänsterpartiet är övertygade om att vi kan få nollutsläpp i Sverige till absolut senast 2040. EUs klimatambitioner måste också höjas, både vad det gäller utsläppshandeln och målsättningarna för 2030. Vi borde kräva att regeringens princip om krona för krona överges och att staten lånar till stora investeringar i kollektivtrafik, järnväg, förnybar energi och klimatsmarta bostäder. Sverige borde inspireras av Storbritanniens statliga Green Investment Bank som har investerat stora summor i omställning. En liknande statlig klimatinvesteringsbank borde inrättas i Sverige. Rörelsen för s k divestering där placeringar i fossila innehav plockas bort är hoppingivande. Här i Sverige finns det massvis att göra. Vi kan börja med våra pensionspengar och se till att AP-fonderna får nya hållbara placeringsdirektiv.

Klimatpolitiken borde också bli mer rättvis, och effektiv, genom en ökad omfördelning från rik till fattig, ökad offentlig konsumtion och att intäkterna från höjda miljöskatter ska gå till det som gynnar låginkomsttagare t ex vis till kollektivtrafiken.

På plats i Paris var jag frustrerad och ofta arg. Men jag blev också hoppfull över den rörelse av aktivister från både Nord och Syd som på några få år har vuxit till en global och kraftfull klimatrörelse. Inte minst Naomi Kleins brandtal för ett helt fullsatt alternativtoppmöte var inspirerande. Lars Igeland har rätt i att makthavarnas beslut i Paris var otillräckligt, men en process för radikalare klimatpolitik är helt klart redan i rullning.

Jens Holm
Klimatpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.