Det är hög tid att regeringen agerar för djuren

Jag skriver i Sydsvenskan om vikten av att få ett slut på minkarnas lidande. Läs där eller nedan.

Det är hög tid att regeringen agerar för djuren
Sydsvenska dagbladet, 2015-08-26
Mårten Roslund, Grön Ungdom (Sydsvenskan 25/8), har rätt i att lidandet på pälsfarmerna måste få ett slut. Han har också rätt i att det är hög tid att S-MPregeringen agerar för djuren. Jag undrar bara varför så lite händer?

På de svenska pälsfarmerna föds drygt en miljon minkar upp under helt oacceptabla förhållanden. En mink i det fria rör sig över stora ytor, söker föda, simmar i vatten och kan dra sig undan i skuggan varma dagar som vi upplever just nu. Inget av dessa naturliga beteenden kan de utföra i den svenska pälsindustrins minimala nätburar.

Som Roslund påpekar borde denna djurplågande verksamhet inte få förekomma i Sverige. 2006 fanns ett färdigt förslag för att få stopp på detta, men den då nyvalda borgerliga regeringen rev upp förslaget. Därför har verksamheten kunnat få fortsätta och därmed djuren lidande.

Men varför agerar inte vår nuvarande S-MP-regering? Och vad gör S och MP-ledamöterna i riksdagen? När vi i Vänsterpartiet i april i år lade fram ett konkret förslag som skulle få stopp för lidandet på pälsfarmerna röstade inte bara de borgerliga+SD mot förslaget. Vi fick inte heller stöd från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i riksdagen. Vårt förslag var helt i linje med det Mårten Roslund föreslår; inget rent näringsförbud, men tydliga krav på att minkarna ska kunna röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och få simma. Kort och gott; rätten till ett naturligt beteende. Detta var för övrigt samma förslag som den tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram 2006.

I övrigt instämmer jag med Mårten Roslund om att det finns stora brister i den svenska djurskyddslagen. Den behöver därför moderniseras och förbättras. Även det har vi i Vänsterpartiet lagt förslag om, men ännu inte fått stöd för. Men kanske kan vi hoppas på en ny djurskyddslag med den här regeringen? Frågan är ju färdigutredd och klar sedan flera år tillbaka.

Varför är det bara Vänsterpartiet som nu står upp för att få stopp för lidandet i pälsindustrin? Eller finns det konkreta förslag på gång från regeringen? Då är det dags att visa dessa. Minkarna, och Sveriges andra djur, förtjänar ett bättre öde.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Eko-eko – lansering

ekoeko_banner
På tisdag 1 september lanserar vi frukten av tre års arbete inom arbetsgruppen eko-eko. Eko-eko har haft till syfte att ta fram en rapport om hur vi kan ställa om Sverige till att bli ett rättvist och hållbart samhälle samt att visa på hur Vänsterpartiets ekonomiska politik kan gå i takt med den ekologiska. Intresserad? Välkommen till vårt seminarium om eko-eko! Mer info nedan.

Hur får vi ihop den ekonomiska politiken med den ekologiska?
Behovet att anpassa den ekonomiska politiken till de ramar som sätts av klimat och ekologi är akut. Samtidigt har miljödebatten allt för ofta saknat ett vänsterperspektiv som ser det ekonomiska och sociala.

2012 tillsatte Vänsterpartiet en arbetsgrupp för att utveckla partiets politik sett till hur det ekonomiska och ekologiska hänger samman. Gruppens slutrapport kommer att utgöra grund för ett punktprogram som Vänsterpartiets partistyrelse lägger till kongressen i maj 2016.

Vi vill bjuda in dig till ett seminarium där rapporten presenteras och diskuteras av delar av arbetsgruppen tillsammans med miljö- och vänsterdebattörer. Välkommen!

Tid: Tisdag 1 september, kl. 13.00 – 16.00

Plats: Riksdagen, Ledamotshuset, L4-17, entré Mynttorget 2, medtag id-handling för inpassering i entrén.

Obligatorisk anmälan sker till Åsa Örtengren på asa.ortengren@riksdagen.se senast den 28 augusti.

Seminariet inleds med att huvuddragen i rapporten presenteras varpå hur arbetet med frågorna nu går vidare i Vänsterpartiet diskuteras mellan Jonas Sjöstedt, partiordförande och Anna Hövenmark, ekologisk-ekonomiska arbetsgruppens sammankallande.

Rapportens innehåll diskuteras därefter av följande panel:
Marie Engström, tidigare riksdagsledamot (V) i skattefrågor och ledamot i arbetsgruppen
Johan Hall, näringspolitisk utredare, LO
Lina Hjorth, ekosocialist, ledarskribent på tidningen ETC
Jens Holm, miljö- och klimatpolitisk talesperson (V) och ledamot i arbetsgruppen
Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen
Birger Schlaug, debattör, författare och tidigare språkrör MP

Vad händer med Ojnareskogen?

Idag säger klimat- och miljöminister Åsa Romson att länsstyrelsen på Gotland ska få snabbutreda Ojnareskogen. Igen! Det är ett mycket olyckligt beslut. Jag tycker precis som Åsa Romson sa själv när hon var i opposition, att det är regeringen som med ett enkelt regeringsbeslut kan se till att skydda skogen.

Man ska komma ihåg att det var länsstyrelsen på Gotland som, på regeringens uppdrag, presenterade förslag om att Bästeträsk, d v s området kring Ojnareskogen skulle göras till ett s k Natura 2000-område. Förslaget inkom formellt som en inlaga från Naturvårdsverket till regeringen nu i våras. Naturvårdsverket konstaterade att området hade exceptionellt hög artrikedom och ingick som ett av fem områden som verket i framtiden vill göra till nationalpark.

Att nu skicka tillbaka frågan till länsstyrelsen är att kasta tillbaka frågan till ruta ett igen. Det finns en viss risk för att länsstyrelsen gör en annorlunda bedömning och inte föreslår skogen som ett skyddsområde, eller, mer troligt, gör området mindre än vad det ursprungligen föreslagits (Bästeträskområdet var det i särklass största Natura 2000-området i förslaget från Naturvårdsverket). Varför ta den risken? Varför förlora mer tid?

Det är precis som Jonas Sjöstedt säger till Sveriges Radio idag; varför ska frågan utredas igen? Dags att fatta beslut om att skydda Ojnareskogen nu.

Se också min interpellationsdebatt mot Åsa Romson om Ojnare från i våras.

Sopor

Jag är på väg till Kungsängen, nordvästra Stockholm, för att tala om sopor. Sopor har nämligen blivit en handelsvara. Varje år importerar svenska kraftvärmeverk 2,3 miljoner ton sopor från länder som Norge, Storbritannien och Irland. Importen har ökat lavinartat och är idag fyra gånger så stor som för tio år sedan. Här i Sverige bränns soporna och blir till värme och el till våra hushåll. Utsläpp av koldioxid, kväve, svavel och en hel del giftiga ämnen får vi på köpet.

Vissa tycker att det är helt OK att vi importerar så mycket sopor. Här bränns ju skräpet och blir energi. Dessutom betalar norska och andra kommuner bra, omkring 800 miljoner svenska kronor lär de dryga 2 miljoner tonen rendera till svenska kommunala och privata anläggningar.

Men är det hållbart i längden? Enligt den s k avfallshierarkin ska vi 1) se till att använda mindre produkter överhuvudtaget och producera mindre sopor. Det går sisådär; varje svensk skapar nu 450 kilo sopor årligen. Vi ska 2) återanvända så mycket som möjligt; laga, reparera, rekonditionera. Här finns också mycket att göra. Kan vi inte minska användningen eller återanvända ska vi 3) återvinna vårt skräp, då helst i materialform; metall smälts ned till metall, glas blir till nytt glas eller diskas ut och används igen… Går inget av det kan resten 4) brännas och bli till energi. I absolut sista hand 5) får soporna läggas på deponi. Att bränna soporna är alltså ett av de sista alternativen i den s k avfallstrappan som ligger till grund för svensk och europeisk avfallspolitik.

Att skapa ett system som gör svenska anläggningar, och i förlängningen kommunmedborgare, beroende av importerat avfall är inte hållbart. Fokus borde vara att använda mindre prylar och att sopor ska tas om hand så nära där det går. Att köra kors och tvärs med långtradare är knappast hållbart.

Tillbaka

Tillbaka som fullt ut arbetande riksdagsledamot efter ett långt sommaruppehåll. Sommaren har varit fin med tågluff genom Europa till Baskien, camping, Liseberg, Gotland, Roslagen och en hel del tid hemma i Enskede. Allt detta uppblandat med en del politiska inhopp; några debatter i radion, intervjuer, EU-nämnder om Greklandskrisen, mejl med mer eller mindre akuta frågor som behövt sin lösning.

Nu känns bra att vara tillbaka i full fart. Jag gissar att det kommer att bli en rätt späckad höst. Redan imorgon åker jag till Kungsängen (nordvästra Sthlm) för att diskutera sopor och förbränning av dessa (möte arrangerat av V) . Vänsterpartiet kommer att rulla ut en genomgripande intern (och extern hoppas jag) debatt om vår politik för ekonomi och ekologi; eko-eko. På kongressen i maj 2016 ska ett eko-eko-omställningsprogram antas. Det blir vänsterdagar i Malmö i september och intensivt arbete med Miljömålsberedningen för att ta fram ett klimatpolitiskt ramverk samt en politik för nollutsläpp till 2050 (men jag hoppas det blir tidigare än så). Regeringen får förhoppningsvis genom en budget med stöd av Vänsterpartiet som är full med miljö- och klimatinvesteringar samt en politik för omfördelning från rik till fattig. Annars blir det inget V-stöd…

Terminen avslutas med två ödesveckor i november/december för planeten i Paris där en nytt globalt klimatavtal ska sättas på plats. Jag kommer förstås vara där.

Vill du vara säker på att inte missa något anmäl dig till mitt nyhetsbrev (se banner till höger). Har du nåt du vill säga skicka ett mejl: jens.holm@riksdagen.se

Vi syns och hörs i höst.

Ett organiserat utträde ur EMU hade varit att föredra

Grekland ska få nya lån från EU-länderna och tvingas göra nya åtstramningar. Skuldbördan kommer stiga ännu mer. Om ett år kommer vi sitta här igen, med en (ny) skuldkris. Ett organiserat utträde ur EMU hade varit att föredra. Varför säger Stefan Löfven inget i vettigt frågan? Jag skriver i ETC. Läs där eller nedan.

Löfven borde verka för en organiserad grexit
ETC, 2015-07-14
Den grekiska statsskulden har passerat alla gränser. Den ligger nu på 300 miljarder euro eller över 170 procent av Greklands BNP. Under sex års tid har Grekland skurit ned och stramat åt ekonomin, samtidigt har skulden bara ökat liksom de sociala och ekonomiska problemen i landet.

I det här läget har EU nu enats om att fortsätta på den inslagna vägen. Flitigt påhejade av nationalistiska sannfinländarna lyckades Finland och andra åtstramningsländer driva eurogruppen till att kräva ytterligare åtstramningar och privatiseringar. Syftet är uppenbart att underminera och förnedra Syrizaregeringen och tvinga dem göra allt de gick till val på att inte göra.

I söndags skulle vi haft sammanträde med EU-nämnden tillsammans med statsminister Stefan Löfven för att lägga den svenska positionen om EU-krisen. Men när EU-toppmötet ställdes in med kort varsel blev det inte heller något sammanträde med EU-nämnden. Det var synd. Det hade varit hög tid för den svenska regeringen att komma ut på banan och erbjuda något annat än fortsatta åtstramningar.

Det enda vi kan veta säkert är att den föreslagna medicinen bara kommer göra patienten sjukare. Snart kommer vi stå där igen med en ny skuldkris och ännu större sociala problem i Grekland. Den svenska linjen måste därför vara att erbjuda något annat. Greklands skuld måste skrivas av och omstruktureras. Detta ska förstås göras mot att landet genomför viktiga åtgärder för att få ordning på ekonomin. Inte minst måste skattesystemet omstruktureras och effektiviseras, något som också står högt upp på regeringspartiet Syrizas dagordning. Här skulle Sverige kunna spela en viktig roll. Som världsledande inte skatteuppbörd skulle vi kunna hjälpa Grekland att få ett system som verkligen ser till att skatterna tas in och tillfaller landet.

Men den verkliga elefanten i rummet är EMU. Precis som nationalekonomen Jonas Vlachos skrev i Dagens Nyheter i en flitigt delad artikel i söndags borde Grekland aldrig ha släppts in i EMU-området. Man har aldrig uppfyllt kriterierna för ett medlemskap och anslutningen är en del av problemet. Med euron tvingas Grekland föra samma penning- och räntepolitik som Tyskland, trots att man skulle behöva något helt annat. Om Grekland kunde lämna euron skulle den nya valutan få ett nedskrivet värde gentemot andra valutor och landets nu stillastående export- och turistsektor skulle kunna få fart. Minns när vi i Sverige lämnade den fasta växelkursen i början av 1990-talet och vår ekonomi kunde ta fart.

Ska Grekland lämna euron måste det ske organiserat och med ambitionerna att finna lösningar på dagens problem. Ett organiserat utträde kan ses som slutet på en slags relation (euron) som sedan får övergå i något annat (ett vanligt EU-medlemskap). En annan komplikation är förstås att Syriza och det grekiska folket inte vill lämna euron. Å andra sidan har de aldrig blivit erbjudna ett trovärdigt alternativ till EMU.

Ett organiserat euroutträde liksom en lösning på den grekiska krisen är frågor för hela EU. Därför är det hög tid att Stefan Löfven och den svenska regeringen nu tar bladet från munnen och presenterar ett alternativ till den misslyckade åtstramningspolitiken. Att tiga i det här läget är att bli medskyldigt till att Grekland successivt pressas ut för ruinens brant.

Är det för sent att presentera ett alternativ? Kanske. Å andra sidan är jag rätt säker på att vi snart står där igen med inställda betalningar och med en krympande grekisk ekonomi. Därför måste Stefan Löfven och svenska regeringen nu stå upp för en hållbar lösning av Greklands kris, med skuldavskrivningar, rättvisa åtgärder och ett organiserat utträde ur euron.

Jens Holm (V), ledamot av riksdagens EU-nämnd

Sviker regeringen Ojnareskogen?

För en dryg vecka frågade jag miljö- och klimatminister Åsa Romson om när regeringen väntas fatta beslut om skydd för Bästeträsk på Gotland, där Ojnareskogen ligger. Mark- och miljööverdomstolen meddelade i april i år att man ställer in slutförhandlingarna om företaget Nordkalks ansökan om kalkbrott i området. Naturvårdsverket har presenterat förslag för regeringen om bildande av en nationalpark i området. Skulle en nationalpark bildas skulle domstolen knappast kunna fatta beslut om ett storskaligt kalkbrott. Därför valde domstolen, klokt nog, att invänta regeringens svar.

Jag har precis fått svar från Åsa Romson. I ett långt svar redogör hon för processen kring Ojnare. Jo, den börjar jag känna mig bekant med vid det här laget. Men den fråga jag ville ha svar på, nämligen när regeringen tänker fatta beslut om Naturvårdsverkets förslag duckar hon för. Hon skriver:

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Det här är minst sagt oroväckande. Varför kan ministern inte ge ett tydligare besked? Hon har haft elva dagar på sig.

Och det är SMP-regeringen som helt och hållet äger frågan. Det konstaterade Åsa Romson redan 2012 då hon i en debatt med dåvarande miljöministern Lena Ek i Sveriges Radio (31/8-12) underströk att regeringen skulle kunna skydda Ojnareskogen med ett enkelt regeringsbeslut:

”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området och det kanske är någonting som ni borde ha funderat på.”

Tänker verkligen Åsa Romson och regeringen svika Ojnareskogen och öppna för ett storskaligt kalkbrott med konsekvensen av att denna unika skog skövlas och att vattnet på norra Gotland äventyras för oöverskådlig framtid? Tänker regeringen svika gotlänningarna, alla de tusentals som kämpar för skogen, ja skogen själv som behöver skyddas?

Jag hoppas verkligen inte det, men svaret jag fått idag gör mig orolig…

Nedan min fråga, längre ned Åsa Romsons svar.

Fråga 2014/15:644 Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
På Gotland finns naturtyper som tillhör Sveriges absolut mest artrika områden. Det nuvarande skyddet av dessa områden är i dag bristfälligt och ett antal befintliga Natura 2000-områden hotas dessutom av verksamheter som kan skada naturvärdet. Vår bedömning är att åtgärder skyndsamt behöver vidtas av regeringen för att stärka naturskyddet. Inte minst gäller detta den uppmärksammade Ojnareskogen i närheten av Bästeträsk på norra Gotland.

I mars i år lämnade Naturvårdsverket till regeringen förslag på att naturområdet Bästeträsk skulle utvidgas och även omfatta Ojnareskogen i bildandet av ett Natura 2000-område. I Naturvårdsverkets förslag i maj i år på ny nationalparksplan – för genomförande 2015-2020 – ingår även detta område som prioriterat objekt i planen. Området beskrivs som vildmarksartat och är det största och främsta området i sitt slag och unikt i ett europeiskt perspektiv. Naturvårdsverket bedömer att behov av skydd i form av nationalpark är mycket angeläget sett till områdets omistliga och unika naturvärden. För några dagar sedan fick Naturvårdsverket ytterligare anledning att informera regeringen om angelägenheten att vidta åtgärder för naturskyddet. Naturvårdsverket har genom egna undersökningar kunnat konstatera att Nordkalks och SGU:s rapporter i samband med ansökningar om stenbrott visar stora brister. Myndigheten bedömer att berggrunden är mycket mer uppsprucken än vad som tidigare framkommit. Om Nordkalks täkt skulle bli verklighet skulle oåterkalleliga skador ske på intilliggande Natura 2000-område. Detta innebär att skydd av Bästeträsk som helhet är nödvändigt och att delar inte kan undantas utan att övriga delar påverkas negativt. Utvinning av kalk i detta område kan med andra ord inte förenas med intakta unika naturvärden. Vänsterpartiet har länge förväntat sig att regeringen tar initiativ för att skydda Ojnareskogen. Som miljöministern konstaterade redan 2012 i en radiointervju finns det varje dag möjlighet för en regering att skydda området.

Med anledning av ovan nämnda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När bedömer ministern att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Dnr M2015/2451/Nm Miljö- och energidepartementet
Klimat- och miljöministern samt vice statsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:644 av Jens Holm (V) Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
Jens Holm har frågat mig när jag bedömer att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Att ge ökat skydd åt värdefull natur är en angelägen fråga för regeringen.

Genom vårt medlemskap i EU följer en skyldighet att införliva de unionsgemensamma naturvårdsdirektiven om bevarande av arter, naturtyper och fåglar. Direktiven styr hur medlemsländerna ska utse och arbeta med det europeiska nätverket Natura 2000.

Norra Gotland hyser mycket värdefulla naturområden med naturvärden som bidrar till turismnäringen på Gotland. Flera av dessa ingår i det europeiska nätverket Natura 2000. För att möta resultat från Europeiska kommissionens utvärdering av den svenska delen av Natura 2000-nätverket samt för att identifiera nationella brister i nätverket gav regeringen i januari 2014 i uppdrag till länsstyrelserna att lämna förslag till nya Natura 2000-områden och kompletteringar av redan föreslagna områden. Länsstyrelsernas uppdrag med att utse förslag till nya områden och förslag på kompletteringar av befintliga områden skulle ske enligt Naturvårdsverkets riktlinjer med hjälp av de kriterier som anges i artikel 4 i art- och habitatdirektivet (dvs. kriterierna i bilaga 3 till nämnda direktiv). Enligt direktivet är det endast vetenskapliga kriterier som ska ligga till grund för urvalet av områden i nätverket. I riktlinjerna framgår också hur länsstyrelserna ska arbeta med kontakter med berörda markägare.

Uppdraget skulle redovisas till Naturvårdsverket senast den 27 mars 2015. Länsstyrelsen på Gotland redovisade sin del av uppdraget till Naturvårdsverket den 17 mars. Naturvårdsverket överlämnade en del av redovisning som rör Gotlands län till regeringen den 27 mars och för resterande län i Sverige den 26 maj.

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Stockholm den 17 juni 2015

Åsa Romson

Offra inte djuren på frihandelns altare

Jag skriver idag i Svenska dagbladet med professor Bo Algers om hur frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan försämra för djuren. Läs där eller nedan.

Offra inte djuren på frihandelns altare
Svenska dagbladet, 2015-06-14
EU och USA förhandlar nu frihandels- och investeringsavtalet Transantlantic Trade and Investement Partnership (TTIP). Kritiken har hittills handlar om att storföretag kan komma att stämma stater med stöd av det så kallade investeringsskydd som väntas skrivas in i avtalet. Men även djuren kan drabbas av TTIP, åtminstone såsom förhandlingarna förs idag. USA:s och EU:s regler kring djurskydd ser mycket olika ut och det finns en högst påtaglig risk att djurvälfärden kommer att försämras av avtalet; antingen genom försämrad lagstiftning eller att de producenter med hög standard får svårare att konkurrera med sina produkter.

Europeisk och svensk djurskyddslagstiftning har många brister, men vi har ändå uppnått ett grundläggande skydd för djuren som är värt att värna om. Det rör sig till exempel om att djuren ska skötas av personer med kunskap och förmåga att ta hand om dem, att de har rätt till vissa krav som till exempel en mängd yta per djur, att de inte får transporteras hur länge som helst utan vatten och förbud mot användandet av tillväxtfrämjande hormoner och antibiotika. EU håller också på att arbeta fram nya djurskyddsbestämmelser med syfte att vidareutveckla det europeiska djurskyddet.

USA:s lagstiftning ligger långt efter och på federal nivå finns få och svaga lagar som skyddar produktionsdjur. Några individuella stater har ett visst djurskydd men ofta är implementeringen dålig eller så undantas produktionsdjur. USA har till stor del en intensiv, industriell animalieproduktion och till exempel tvätt av kycklingkött med klordioxid och användning av tillväxtfrämjande hormoner är vanligt. Metoder som idag är olagliga i EU.

TTIP handlar om mycket mer än bara avskaffa tullar mellan EU och USA och riktar udden mot lagstiftning och reglering. Som TTIP ser ut nu måste varje framtida reglering motiveras som ”minst handelsrestriktiv”; alla politiska mål underordnas helt enkelt handeln. EU-kommissionen har lovat att det inte ska finnas en motsättning mellan att ha minst handelsrestriktiva åtgärder som mål och höga juridiska krav, men tyvärr är det osannolikt att detta blinda fokus på handel inte kommer få konsekvenser.

TTIP är också föremål för en intensiv lobbyverksamhet från olika intresseorganisationer. U.S. Meat Export Federation har påpekat för USAs handelsrepresentant att om EU behåller sin lagstiftning mot hormonbehandlat kött och ractopamin, en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder som används för tillväxtfrämjande ändamål, är ett handelsavtal enbart av ”begränsat värde”. På ett liknande sätt har National Milk Producers Federation och US Export Dairy Council uttryckt att EUs regleringar mot produkter från klonade djur kan vara ett problem för dem.

Man kan tro att eftersom så mycket ska underordnas handeln måste de positiva effekterna av handelsavtalet vara stora. Tyvärr är det inte fallet. I EU-parlamentets omfattande rapport om TTIP:s påverkan på europeiskt jordbruk (Risks and opportunities for the EU agri-food sector in a possible EU-US trade agreement, European Parliament, DG, Internal policies, 2014) beräknas det totala värdet på EUs jordbruk minska med 0,5 procent; framförallt för de baltiska länderna.

I samma rapport påpekas att konkurrensen mot europeiskt jordbruk kommer att bli hård och att det kommer skapas ett tryck på harmonisering av lagar. EU:s striktare bestämmelser mot GMO och bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerheten är områden där detta tryck kommer vara extra påtagligt (s 12 i samma rapport). Rapporten konstaterar vidare att om lagar och regler ska anpassas till varandra är risken uppenbar för ”downward harmonisation” (s 12), det vill säga att EU måste sänka sig till USA:s nivå och inte tvärt om.

TTIP kommer alltså att öka den orättvisa konkurrens svenska bönder redan upplever i EU: att de med bäst djurvälfärdsstandard och som följer den nationella lagstiftningen kan få svårigheter att konkurrera med sina produkter. Precis som andra europeiska länder redan idag kan producera billigare kött med lägre djurvälfärd kommer amerikanska producenter kunna producera ännu billigare kött då de inte omfattas av EU:s lagar alls. Animalieprodukter med lägre djurvälfärdsstandard kommer att tillåtas på den europeiska marknaden så länge de är producerad i USA. De som har den mest intensiva produktionen som är sämst för miljön, sämst för djuren och skapar störst distans till vår mat kommer att premieras. Detta också på bekostnad av folkhälsan då en ökande antibiotikaanvändning med ökande bakterieresistens mot antibiotika kommer att få omfattande effekter på hälsan inte bara hos våra djur utan också på oss själva.

Ett handels- och investeringsavtal som försämrar svensk och europeisk djurvälfärd och våra bönders konkurrenskraft kan inte vara acceptabelt.

Är näringsminister Mikael Damberg medveten om TTIP:s enorma risker för djurskyddet och europeiska bönders konkurrenskraft? Vad säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht?

Vi är många som vill ha ett svar.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Bo Algers, professor emeritus Sveriges lantbruksuniversitet