Genombrottet för klimatet

Återigen har vi haft en sommar av extremväder med värmerekord både i Europa och Nordamerika, översvämningar (Gävle, västra Tyskland, Henanprovinsen, Kina) och en tundra som brinner i Sibirien, bara för att nämna några exempel. Efter IPCCrapporten kan ingen längre ducka för att klimatförändringen är en kris och det är akut. FNs generalsekreterare Antonio Guterres har med anledning av rapporten utfärdat nödläge (code red) för mänskligheten. Återigen har vi väckts av väckarklockor om att det är bråttom att stoppa klimatkrisen.

Jag hoppas verkligen att detta kan bli det genombrott som klimatfrågan behöver i svensk och internationell politik. I november är det dags för klimattoppmötet COP26 i Glasgow, och då måste länderna bekänna färg, inklusive Sverige. Jag skriver i Aftonbladet om några av de saker vi kan göra i närtid för klimatet. Förra veckan hade jag också en debattartikel i ETC på temat, där med ett omställningsprogram i tio steg. Jag med enkelhet rada upp tio åtgärder till vi kan göra i närtid som snabbt skulle kunna minska våra utsläpp.

Det som skiljer augusti 2021 från augusti 2020, 2019, 2018 etc är att nu står vi inför en höst där vår ekonomi ska återstartas efter pandemin. När man tar sig ur en kris är det stora satsningar som gäller. Det positiva i det hela är att en stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser. USAs president Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet är det mest framstående exemplet och har med rätta blivit stilbildande för en radikal rödgrön rörelse som pläderar för en grön ny giv. Men även byggande av det svenska folkhemmet under efterkrigstiden och reformpolitiken i och med oljekrisen i början på 1970-talet borde kunna inspirera. Tiden mellan 1970 och 1975 hör faktiskt till Sveriges mest reformintensiva med 40-timmarsveckan, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, studiereformer, bostadsbidrag och sänkt pensionsålder som några exempel på långtgående reformer. Till detta kan vi lägga den omfattande elektrifieringen, samt effektiviseringen av svensk industri och svenska hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppen av koldioxid minskade faktiskt mer då än nu. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen med nästan 30 procent, detta i en tid då ordet klimatförändring inte ens fanns i den politiska vokabulären.

Nu står vi inför en liknande situation. Ska vi vara fjättrade av ett nattståndet finanspolitiskt ramverk och överspelade statsstödsförbud från EU eller väljer vi att på allvar ta oss ur klimatkrisen? Jag förutsätter att vi väljer det senare. Låt åren 2020-2030 bli decenniet då vi investerar oss ur klimatkrisen. Då vi bygger ut bra kollektivtrafik i hela landet och minimerar behovet av privatbilar och flygresor, investerar i 100 procent förnybar energi, ställer om (elektrifierade) våra industrier, lägger ned verksamheter i strid med våra klimatmål och hittar nya gröna ersättningsjobb, reglerar bort onödig lyxkonsumtion, rustar upp bostäder och lokaler, ordnar ett skogsbruk på naturens villkor och ställer om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserat.

Det är inte för mycket begärt.
Det är fullt möjligt.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021) 

Statsstöd i linje med klimatet

För första gången någonsin ser jag ett balanserat inlägg från svenska regeringen om EUs statsstödsregler. Sverige har tillsammans med fem ytterligare EU-länder enats om hur EU:s statsstödsregler bör klimatanpassas för att bidra till en grön omställning av den europeiska ekonomin. Det framgår av skrivelsen ”A State Aid Framework Fit for the Green Deal”, inskickad 31/5-21 till EU-kommissionen. Syftet med skrivelsen är att göra EUs nuvarande rigida regler kring statligt stöd anpassade till de behoven i den Gröna Given. Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. Det svenska inspelet är mycket vältajmat och positivt. EUs statsstöd ska ses över och nya regler ska finnas på plats till senast 2023. Se gärna min tidigare debatt med näringsminister Ibrahim Baylan (S) om detta.

EUs statsstödsregler är de facto ett generellt förbud mot allt offentligt stöd, förutom vissa undantag. Statsstödsreglerna är inskrivna i EUs fördrag och ger dem därför en mycket stark ställning, överordnade EUs och medlemsländernas lagstiftning. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Ett försök till att göra det mindre rigidt är därför välkommet och något Vänsterpartiet länge verkat för.

I min bok Om inte vi, vem? går jag igenom problemet med EUs statsstödsförbud rätt grundligt (sida 78 ff). Det viktiga att komma ihåg är att EUs statsstödsregler innebär ett förbud mot allt statligt stöd, med ett fåtal undantag. Om man ser staten och offentlig sektor som en pådrivare i klimatomställningen blir detta förstås ett problem. EU:s statsstödsförbud är sannolikt det hårdast reglerade i världen, då det är inskrivet i EUs fördrag och det är förenat med mycket dryga böter för de länder som bryter mot detta. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (artikel 107 i EU-fördraget). EU-kommissionen, domstolen samt nationella domstolar (!) är satta att bevaka så att detta förbud följs. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat.

Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt i vid bemärkelse. Ställda inför risken att bötfällas eller ändlösa förhandlingar i Bryssel väljer svenska myndigheter och politiker att lägga fram förslag som syftar till att kringgå statsstödsförbudet. Det gäller inte minst svenska regeringen som gång på gång censurerar sig själva och lägger inte ens fram politiska förslag när de är rädda för att bannas av EU. Energiminister Anders Ygeman (S) varnade nyligen för att EUs statsstödsförbud kan försvåra för utbyggnaden av laddinfrastruktur, detta bara som ett exempel.

Ygemans utspel är för övrigt intressant. Är det Bryssel vi ska skylla på eller den svenska regeringen? Ofta används EUs statsstöd som en bekväm ursäkt av svenska ministrar för att inte göra någonting alls. För den som inte sitter i regeringen eller är välplacerad inom Brysselbyråkratin är det nästan omöjligt att veta vems ansvaret är. I det här fallet undrar man förstås om Ygeman verkligen har tagit upp frågan på högsta nivå inom EU eller om han använder EU som en ursäkt för att inte göra sitt eget jobb? Jag ska se om jag kan bringa mer klarhet i frågan.

Men helt klart är att statsstödsreglerna påverkar en stor del av vår politik. Sverige har fått drygt 100 ansökningar om statsstöd beviljade av EU-kommissionen under en tioårsperiod nyligen, ett tiotal av dessa på det förnybara energiområdet. Hur många avslag vi fått finns det emellertid ingen statistik över. Sådana uppgifter offentliggörs inte av kommissionen. Så, det är uppenbart att det handlar om en stor del av vår politik, inte minst på klimat-, miljö-, och energiområdet som påverkas av EUs statsstödsförbud. EU har vissa undantag för statsstödsreglerna, men många av dessa undantag är svårtolkade, så ytterst blir det ändå kommissionen och domstolen som avgör. Statsstödsförbudet verkar på det sättet som en våt filt över progressiv politik.

Med coronapandemin och behovet av en Grön Giv för att återstarta ekonomin på ett hållbart sätt har gjort EUs statsstödsförbud mer obsoleta än någonsin. Därför är det mycket välkommet att Sverige nu verkar för modernare statsstödsregler. Jag förutsätter att den svenska linjen är att statsstödsreglerna görs om i grunden så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsförbud. Det borde för övrigt gälla även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, bostäder och sociala åtgärder. Sverige och andra medlemsstater måste alltid kunna vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.

Tidigare har finansminister Magdalena Andersson (S) sagt att nyliberalismen är död och att det var coronapandemin som utfärdade dödsförklaringen. Vi får hoppas att pandemin nu också tar med sig dagens form av statsstödsregler ned i graven. Då försvinner nämligen en av EUs mest marknadsfundamentalistiska byggstenar. Jag kommer göra vad jag kan för att så ska bli fallet. Jag börjar med att lyfta frågan igen med Ibrahim Baylan.

Pandemin som möjlighet

Snart är den ute i handeln, min bok Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis. Från och med den 26 april kan du köpa den på din bokaffär eller beställa den från nätet Gör gärna det! Jag har arbetat med den här boken under pandemiåret 2020 – ett år som har påverkat mig, och jag gissar många andra också, mycket. Det som tidigare framstod som omöjligt sker just nu. På gott och ont. Snart ska vi ta oss ur den akuta krishanteringen och öppna upp våra samhällen igen. Då hoppas jag att vi inte bara återstartar ekonomin, utan att vi också bygger något bättre än vad vi hade innan.

Nedan kort om innehållet.

”Under mina snart trettio år som politiskt aktiv har det varit omöjligt att få gehör för levande skogar, städer utan bilnorm, tåg istället för flyg, stängning av djurfabriker och en ny ekonomisk politik. Men nu – efter pandemin – när vi ska ta oss ur klimatkrisen, är det inte längre omöjligt, utan det politiskt nödvändiga.
Efter pandemin – dags för ett hållbart och rättvist samhälle.”

I Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis ser Jens Holm framåt. Han visar på hur samhället, när det öppnar upp igen, inte behöver slå in på samma gamla kortsiktiga vägar. När pandemin släpper sitt grepp om världen finns istället en chans att byta riktning. En hållbar och bättre värld finns inom räckhåll.

Jens Holm är född 1971 i Sundsvall och har en fil mag i sociologi från Uppsala universitet. Han är riksdagsledamot och Vänsterpartiets talesperson i klimatfrågor samt ordförande i riksdagens trafikutskott och ledamot av EU-nämnden. Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis är hans tredje bok efter EU inifrån och Om inte vi vem? – Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern.

Pocket, 176 sidor
Sjösala förlag

Vill du göra en insats?

  • Beställ den till ditt bibliotek
  • Läs den, diskutera och kom gärna med återkoppling till mig.
  • Engagera dig för en hållbar och rättvis återstart efter pandemin.

Tack för det!

Jens.