Kom till rätta med kemikaliebrotten

Nästan 90 procent av alla anmälningar om misstänkta kemikaliebrott läggs ned. Finns det effektivare sätt att se till att bolag inte släpper ut farliga kemikalier? Ja, det gör det. Se min debatt med miljöminister Karolina Skog, som glädjande nog välkomnade mitt förslag om miljösanktioner. Men först vill hon – återigen – utreda frågan. Se debatten här.

Sanktionsavgift vid kemikaliebrott

Det kan inte vara rimligt att nästan alla, ofta mycket välgrundade, anmälningar om misstänkta miljöbrott på kemikalieområdet läggs ned. Ett sätt att komma till rätta med detta är möjligheten att myndigheter kan få rätten att införa sanktionsavgifter mot de företag och andra som bryter mot gällande regler. Det föreslogs av Kemikalieinspektionen för drygt två år sedan, och sedan också av en statlig utredning.

Så, regeringen vad väntar ni på? Svar kommer att ges i debatten som blir mellan mig och miljöminister Karolina Skog den 16/1-18. Läs min interpellation nedan eller på interpellationslänken.

Sanktionsavgift vid kemikaliebrott
Interpellation 2017/18:246
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Enligt en rapport från Kemikalieinspektionen från i år leder de flesta av Kemikalieinspektionens åtalsanmälningar om misstänkta miljöbrott inte till någon påföljd för företagen.

Mellan åren 2012 och 2016 har Kemikalieinspektionen anmält 664 misstänkta miljöbrott till åklagare. Av den nya rapporten över tillsynen framgår att nästan 500 av dessa åtalsanmälningar är färdigbehandlade av Åklagarmyndigheten. Av dessa ärenden har 87 procent lagts ned medan 13 procent har lett till böter för företagen.

Kemikalieinspektionens åtalsanmälningar gäller brister som upptäckts vid myndighetens tillsyn av företag som tillverkar, importerar och säljer kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor. Den största andelen anmälningar handlar enligt Kemikalieinspektionen om varor som innehåller kemiska ämnen som är förbjudna enligt EU:s kemikalielagstiftning Reach. Det kan till exempel handla om smycken som innehåller bly eller kadmium, eller leksaker som innehåller vissa förbjudna ftalater.

Kemikalieinspektionen föreslog redan år 2015 i en skrivelse till Miljö- och energidepartementet att en del av de lagöverträdelser som myndigheten i dag anmäler till åklagare i stället ska leda till miljösanktionsavgifter. Myndigheten menar att med införande av miljösanktionsavgifter skulle lagöverträdelser innebära tydliga sanktioner för företag som sålt varor som innehåller förbjudna ämnen, vilket sannolikt skulle leda till att fler lever upp till kemikalielagstiftningen. Regeringen gav år 2016 Miljötillsynsutredningen i uppdrag att undersöka möjligheterna till en sanktionsväxling på kemikalieområdet. Utredningen bedömde att en sanktionsväxling skulle leda till ett effektivare system.

Vänsterpartiet anser att det är mycket oroande att de lagöverträdelser som sker inom kemikalieområdet inte leder till någon påföljd för företagen. Vår uppfattning är att miljösanktionsavgifter snarast bör införas inom kemikalieområdet för en del av de lagöverträdelser som i dag anmäls till åklagare. Detta skulle stärka våra möjligheter att förhindra att förbjudna ämnen sprids till människor och till vår miljö.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

1) Avser ministern att ta initiativ för att införa miljösanktionsavgifter inom kemikalieområdet?

2) Avser ministern att vidta andra åtgärder för att genom nationell lagstiftning minska användningen av farliga kemiska ämnen?

Inte OK om hormonstörande ämnen

Igår presenterade EU-kommissionen, sent omsider, förslag om vilka kriterier som ska gälla för reglering och förbud av hormonstörande ämnen, t ex Bisfenol A. Men tyvärr räcker inte förslaget på långa vägar. Det kommer att bli svårt och tidsödande att kunna få bort hormonstörare  med dessa kriterier. Risken blir, som svenska KemI skriver ”att det finns risk för att begränsningar kan komma att införas först när skador på hälsa och miljö redan uppstått.”

Bevisbördan måste ligga på industrin, de som sätter ut dessa ämnen på marknaden, inte på de som vill få bort desamma. Regeringen måste driva på för förändring. Vad tänker miljöminister Karolina Skog göra? Se min skriftliga fråga nedan.

Skriftlig fråga: EU-kommissionens förslag om hormonstörande ämnen
Den 15 juni kom efter en lång fördröjning äntligen EU-kommissionens förslag till kriterier om hormonstörande ämnen. Det är bra att EU-kommissionen i sitt förslag utgår från Världshälsoorganisationens definition av hormonstörande ämnen. Men tyvärr väljer man att inte göra det fullt ut och förslaget är utformat så att bevisbördan faller tungt på den som vill förbjuda eller begränsa ett skadligt ämne.

Hormonstörande ämnen som Bisfenol A kan ha koppling till diabetes typ 2, skador på hjärnans utveckling samt orsaka cancer. Små barn är extra känsliga för dessa ämnen. Nordiska Rådet konstaterar att hormonstörande ämnen kostar EU-länderna minst 4,5 miljarder kronor per år i sjukvårdskostnader och förlorad arbetsförmåga. Därför är det viktigt att farliga ämnen skyndsamt regleras eller helt tas bort från marknaden. EU-kommissionens förslag måste därför ändras så att detta underlättas.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljöministern:
Vad avser ministern göra för att skärpa EU-kommissionens förslag till kriterier för hormonstörande ämnen?

Jens Holm (V)

TTIP – tvångströjan på demokratin

Läs min krönika i Samhällsmagasinet Rött. Finns också via länken (sid 21).

De vill ha en tvångströja på demokratin
Rött, 2/2015
När jag satt i EU-parlamentet frustrerades jag ofta över hur svårt det var att få igenom skärpningar av lagar på miljö- och folkhälsoområdet. Att förbjuda en enda kemikalie kunde ta flera år. Vi var tvungna att stapla utredning på utredning för att stärka argumentationen. De allergiframkallande azofärgerna var vi tvungna att tillåta i Sverige. Och vårt tidigare förbud mot alkoholreklam hävdes av EU, trots att man visste att det ökade konsumtionen. Den fria konkurrensen var överordnat allt annat på EUs inre marknad.

Den fria konkurrensen är också den grundläggande principen när världens två största ekonomier; EU och USA, nu förhandlar om gemensam transatlantisk marknad. Det handlar om handels- och investeringsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

USAs jordbrukslobby ser avtalet som en fantastisk möjlighet att äntligen få börja exportera hormonbehandlat kött, GMO-varor och klordoppad kyckling i stor skala. Handelskommissionär Cecilia Malmström har lovat att det inte ska bli så. Men om ord står mot ord kan företagen stämma stater med särskilt investeringsskydd som grund. En separat tvistelösningspanel utanför det ordinarie rättsväsendet ska sedan avgöra frågan. Och exemplen hittills där företag har kunnat stämma stater förskräcker.

Australien har blivit stämda av Philip Morris för beslutet om att reklam ska bort från cigarettpaketen, delstaten Ontario i Kanada fälldes för sitt program för förnybar energi och försäkringsbolaget Achmea stämde Slovakien som försökte begränsa vinstintresset i sjukförsäkringssystemet. Ett annat aktuellt exempel är svenska Vattenfalls megastämning av tyska staten på över 40 miljarder kronor för beslutet av att avveckla kärnkraften, något som Vattenfall tyckte äventyrade deras vinster. Även där fanns ett avtal med investeringsskydd i grunden.

Ett så här omfattande handelsavtal medför också stor press på ländernas lagstiftning att successivt närma sig varandra. EU och USA förhandlar just nu om att ha ett gemensamt lagstiftningsförfarande där alla nya lagar måste granskas ur ett handelsperspektiv.

Frågan är vad det blir kvar av den progressiva lagstiftningen? Bara det faktum att man kan bli stämd på miljardbelopp kan få ett land att tveka inför ett förbjuda en kemikalie eller om man måste invänta godkännande från en transatlantisk lagstiftningskommitté kanske det inte blev den där ambitionshöjningen för den förnybara energin? TTIP blir helt enkelt en tvångströja på progressiv lagstiftning.

På senaste EU-toppmötet lovade stats- och regeringscheferna, inklusive Stefan Löfvén att de skulle verka för att TTIP blir klart under 2015. De lovade också att de skulle kommunicera endast ”fördelarna” med avtalet. Å andra sidan ser jag varje dag hur miljöorganisationer, konsumentföreningar, fackförbund, djurrättsorganisationer och andra folkrörelser bestämmer sig för att kampanja mot TTIP.

Och när vi är många som går ihop brukar vi vinna mot överheten. Låt oss göra det nu också. Redan i år.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson