Dags att lämna Energistadgefördraget

Regeringen vill väl inte klamra sig fast vid ett gammalt fördrag som ger bolagen alla rättigheter och stater endast skyldigheter. Energistadgefördraget försvarar fossilbolagen och försvårar klimatomställningen. Så kan vi inte ha det. Eller vad säger energiminister Anders Ygeman (S)? Läs min fråga här eller nedan.

Energistadgefördraget
Skriftlig fråga 2020/21:3568, 2021-09-01 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
För närvarande pågår en process att reformera det internationella energistadgefördraget (ECT). Den senaste förhandlingsrundan ägde rum den 6–9 juli, och nästa formella förhandlingsmöte sker den 28 september till 1 oktober. Som jag påpekat tidigare i bland annat interpellation i riksdagen kan bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet med stöd i ECT:s så kallade investerarskyddsklausul, även kallad ISDS. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora.

Tidigare i år framgick det att det tyska energibolaget RWE har stämt Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aura Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella energistadgefördragets investerarskydd.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet, men den processen förefaller gå mycket långsamt. Länder som Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ryssland, Belarus och Turkiet ska övertygas vid sidan om de flesta EU-länderna. Italien har redan helt och hållet lämnat ECT. Varför ska Sverige över huvud taget vara med i ett avtal som ger storbolag alla rättigheter och stater endast skyldigheter? Varför ska vi vara med i ett avtal där fossilbolag får en arena att försvåra den viktiga klimatomställningen genom miljardstämningar i hemliga tribunaler?

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Vilken är Sveriges position är inför förhandlingarna den 28 september, och är regeringen beredd att lämna det internationella energistadgefördraget helt och hållet?

Låt inte storbolagen förhindra klimatomställningen

Idag var regeringen tvungen att bekänna färg i frågan om storbolag ska kunna stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Och jag tycker nog att jag och Lorena Delgado Varas lyckades att pressa energiminister Anders Ygeman (S) rätt bra i frågan om Internationella Energistadgefördragets investerarklausul (ISDS). Med stöd av Energistadgefördraget (ECT) har storbolag stämt stater åtminstone 136 gånger. Vattenfall har stämt tyska staten två gånger. För några månader sedan blev det klart att tyska RWE stämt Nederländerna med den svindlande summan av 15 miljarder kronor för landets framsynta beslut att avveckla kolkraften. Brittiska fossilbolaget Rockhopper försöker stoppa Italiens olje- och gasutvinning vid Abruzzokusten med en jättestämning. Alla dessa stämningar har gjorts med stöd av Energistadgefördragets investerarklausul.

Det här måste få ett stopp. Och vi fick ett visst förtydligande av ministern som får tolkas som ett steg i rätt riktning. I sitt första anförande sa Anders Ygeman att den svenska positionen var att ”reformera i synnerhet regleringen av investeringsskyddet för att bekräfta staters rätt att reglera för att uppnå legitima policymål som t ex Parisavtalet”.

Men att reglera det gör vi varje dag i Sveriges riksdag. Ska fossilbolag kunna stämma stater och förvänta sig mångmiljardbelopp i kompensation bara för att vi gör vårt jobb; lagstiftar för klimatet?, frågade vi. Vi krävde ett förtydligande från regeringen: Vill regeringen bara skriva in i det nya avtalet att länder ska kunna lagstifta för miljön och klimatet eller motsätter sig regeringen att bolag kan stämma stater som reglerar på miljö- och klimatområdet?

Anders Ygemans nästa svar blev därför intressantare. Då sa han nämligen att den svenska regeringen drev att ”investeringsskyddet inte ska inkludera energiproduktion från fossila bränslen” (scrolla fram till 23.20 min).

Det var ett mycket intressant och viktigt förtydligande. Vi skulle önska att regeringen verkade för att investerarskyddet togs bort helt och hållet, men ministerns svar var åtminstone ett fall framåt. Titta gärna själv på debatten.