Brexit

Storbritannien har begärt en förlängning för sitt utträde från EU. Frågan kommer diskuteras ikväll på ett EU-toppmöte där bl a Stefan Löfven kommer att delta. Jag hoppas att det blir en förlängning. Det finns ingen anledning att straffa britterna för deras beslut att lämna EU. Behöver de mer tid ska de få det, och det viktigaste är att vi kan fortsätta att ha ett gott samarbete med Storbritannien och vi kan jobba och studera där liksom att de britter som vill komma till oss ska kunna göra det.

Idag diskuterade vi i EU-nämnden just dessa frågor med statsminister Stefan Löfven. Löfven var också öppen för ett senareläggande av Storbritanniens EU-utträde, så det var bra, men han borde vara ännu tydligare i frågan. Följ gärna vårt meningsutbyte med Stefan Löfven (jag kommer in vid 35:00 min).

Här kan du också se Brexitdebatten i riksdagens kammare med Stefan Löfven efter EU-toppmötet.

Har skrivit tidigare om Brexit, bl a här.

Möte med Barnier, Brexitförhandlaren

barnier2017-10-05.jpg
Idag träffade jag och ett antal andra riksdagsledamöter Michel Barnier, EUs chefsförhandlare om Storbritanniens utträde ur EU; Brexit. Förhandlingarna går trögt och jag får intrycket att britterna med förhandlaren David Davis säger en sak och Barnier en helt annan. Det går inte att komma ifrån att EUs förhållningssätt fortfarande präglas av en bitterhet mot det brittiska folkets beslut att lämna EU. Allt sådant måste förhandlarna nu lämna bakom sig och istället se till att separationen blir så bra som möjligt. Jag är övertygad om att det går om man bara släpper prestigen. Därför frågade jag Michel Barnier om det inte var läge att EU officiellt ska erbjuda Storbritannien en liknande relation till EU som den som Norge, Island och Liechtenstein har i form av EES-avtalet. EES-avtalet är, med dess fel och brister, det mest konkreta och realistiska som står till buds i dagsläget. Jag noterar också att Jeremy Corbyn och Labour i Storbritannien är inne på det spåret, och även premiärminister Theresa May har rört sig åt det hållet.

Även om jag inte vill citera chefsförhandlaren – det var ett slutet möte – var han positiv till idén, men Barnier bekräftade att EU i dagsläget lagt upp EES-förslaget på förhandlingsbordet. Han menade att det finns andra akuta frågor som måste lösas först. Jag tror dock att en vänligt utsträckt hand i form av en EES-anslutning från Barnier och hans förhandlingsteam skulle kunna vara det som löser upp knutarna. Det är dags att kliva upp från skyttegravarna.

Kanske är det där vi tillslut hamnar, även om vi inte är där idag…

EU och Sverige efter Brexit

Imorgon inleds EUs toppmöte. Storbritanniens folkomröstningsbeslut om att lämna EU och flyktingpolitik blir de två stora frågorna. Som vanligt hoppas jag att Sverige spelar en aktiv och pådrivande roll på mötet. Gällande Storbritannien kan man antingen välja att straffa det brittiska folket, alltför att andra länder inte ska följa i deras spår. Jag noterar att EU-kommissionen verkar vara inne på en sådan linje. Den andra vägen att gå är att tona ned undergångstonerna och lösa situationen. Det är precis det som borde bli Stefan Löfvens roll på toppmötet imorgon och övermorgon.

Imorgon kl 8.00 möts vi i riksdagens EU-nämnd. Jag kommer att ta upp följande:

  1. Folkomröstningen är avklarad och en majoritet av Storbritanniens befolkning har röstat för att lämna EU. Egentligen är jag inte särskilt förvånad över resultatet. Nästan alla få gånger folket får rösta om EU röstar man för mindre EU och att makt ska tas tillbaka. Så även i det här fallet. I de flesta EU-länder har vi också sett hur inkomstklyftor har ökat och hur folk med rätta är upprörda över detta. EU har varit en pådrivare i den utvecklingen och krävt avregleringar och privatiseringar i medlemsländerna. På arbetsplatser runt om i Europa står arbetare sida vid sida och gör samma jobb men till helt olika villkor och löner. EU förbjuder, eller åtminstone kraftigt försvårar, medlemsländerna att ställa schyssta villkor (se Lavaldomen m m). När den sociala dumpningen sätts som norm blir folk med rätta förbannade, likaså när klyftorna vuxit så mycket att en toppchef tjänar 100-150 ggr mer än en vanlig arbetare. Det går inte längre att stoppa huvudet i sanden för detta. Problemen måste adresseras, och lösas.
  2. Stefan Löfven måste verka för att Storbritannien erbjuds ett avtal som garanterar fortsatt gott samarbete mellan Storbritannien, EU och omvärlden. Det skulle kunna vara ett omförhandlat EES-avtal (som Norge och Island redan har), ett bilateralt avtal som det med Schweiz eller en annan form av avtal. Det viktiga är att vi ska kunna fortsätta att resa, arbeta, studera, handla och samarbeta med varandra.
  3. Oavsett vad som händer är det ett helt nytt EU vi ser efter Brexit. Efter Storbritanniens utträde måste sannolikt också ett nytt EU-fördrag tas fram. I det här läget bör Sverige spela en aktiv roll för att lösa några av EUs grundläggande problem. Stefan Löfven och socialdemokraterna har flera gånger krävt att ett s k socialt protokoll införs i EUs fördrag. Stefan Löfven svarade t ex mig så sent som i februari i år (se anförande 22) att han ville ha ett sådant. Ja, då är det hög tid att driva det. Så många bättre chanser än så här kommer inte att ges.
  4. Det finns också ett antal ytterligare reformförslag Sverige borde driva gentemot EU. Vi borde alltid ges rätten att gå före på miljö- och folkhälsoområdet, få bindande undantag från EMU och frikopplas från EUs dysfunktionella jordbrukspolitik. Jag har skrivit om detta tidigare, läs mer där.

Läser för övrigt Boris Johnson i The Telegraph. Han försöker tona ned motsättningarna, vilket han gör rätt i. I övrigt är det ett rätt tomt inlägg med tanke på att han var Brexitsidans främste härförare. Men, det är intressant att han trycker på ekonomiska klyftor (snarare än invandringskritik) som ett av skälen till att britterna röstade nej. När den kritiken förs fram mer av högern (som han) än vänstern (Labour m m) är det något som gått fel, och kanske är en av förklaringarna till Brexits seger. Han skriver: ”We heard the voices of millions of the forgotten people, who have seen no real increase in their incomes, while FTSE-100 chiefs now earn 150 times the average pay of their employees.”

FTSE-100 = Financial Times Stock Exchange index på de 100 mest lönsamma företagen (på den brittiska börsen).