Artikeln nedan hade jag och Toivo Jokkala inne i den norska dagstidningen Klassekampen i fredags, 7/3. Tyvärr finns det ingen länk till själva artikeln på norska(såvitt jag vet).
Sätt fokus på djurindustrin som klimatbov
Norge har fattat det framsynta beslutet att satsa tre miljarder kronor om året för att rädda regnskog på olika håll i världen. Vi gläds över att den norska regeringen i högre grad än vår egen svenska regering insett vidden av avskogningens negativa inverkan på klimatet. Men vad som också är viktigt att få upp ögonen är avskogningens orsaker, och då inte minst den ökande globala köttkonsumtionens betydelse.
Skogar i den fattiga delen av världen som tidigare absorberat koldioxid avverkas i skrämmande takt för att ge plats åt betesmarker och odlingsmark för foderproduktion. Enligt en rapporten Causes of Deforestation of the Brazilian Amazon, utgiven av Världsbanken 2004, kan uppemot 88 procent av de avskogade ytorna i Amazonas ha övergått till att bli betesmark för boskapsdjur.
I själva verket står boskapssektorn bakom hela 18 procent av de globala klimatpåverkande utsläppen. Det konstaterade FN-organet FAO i en rapport 2006. Och då handlar det inte bara om att skog avverkas för att bli betesmark eller foderfält, och att vi därmed förlorar en viktig koldioxidsänka. Djurindustrin orsakar även en betydande del av de globala utsläppen av växthusgaserna metan och dikväveoxid, som frigörs vid djurens matsmältning respektive ur deras gödsel. Dikväveoxid har en 296 gånger starkare klimateffekt än motsvarande utsläpp av koldioxid under en hundraårsperiod. Och två tredjedelar av de av människan vållade utsläppen av dikväveoxid står djurindustrin för.
Konsumtionen av djurprodukter som livsmedel ökar explosionsartat i världen. Jämfört med 1950 års nivåer har köttkonsumtionen i världen femdubblats. Och 2050 förväntas den globala konsumtionen av kött ha mer än fördubblats jämfört med 1999 års nivåer – från 229 miljoner ton till 465 miljoner ton.
Det finns alltså all anledning att sätta fokus på djurindustrin som ett globalt miljö- och resursproblem. Som vi visar i en rapport som vi släppte under 2007 gör EU, där Sverige är medlem, det motsatta – man understödjer djurindustrin med miljardbelopp.
Summan av EU:s interventioner och direktstöd till djurindustrin för 2007 blir 3 500 704 000 euro – cirka 27,5 miljarder norska kronor. Dessutom ger EU stöd till marknadsföring av olika djurprodukter, så att försäljningen av dem därmed ska öka.
EU:s bidrag till exporten av djurprodukter framträder som en del i en anmärkningsvärd handelsspiral. Genom att subventionera export till länder i tredje världen påverkar EU dessa länders lokala jordbruk negativt – priset på livsmedel från EU-länderna blir ju med subventionerna lägre än det annars skulle ha varit, vilket minskar efterfrågan på inhemskt producerade jordbruksprodukter i utvecklingsländerna och pressar de inhemska marknadspriserna nedåt. Gradvis blir det därför mer attraktivt för livsmedelsproducenterna i dessa länder att producera för världsmarknaden.
Exempelvis är Brasilien i dagsläget en av världens största importörer av mejerivaror. En betydande del av mjölkexporten till Brasilien de senaste åren har EU-länderna stått för. Samtidigt exporterar Brasilien enorma mängder soja som djurfoder till bland annat EU-länderna, soja som inte sällan odlas på ytor som frigjorts tack vare skogsskövlingen. EU:s överproduktion av animalier närs av tredje världens grödor, och animalieöverskottet dumpas i tredje världen.
Mot bakgrund av hur djurindustrin hotar planeten och hur politiken hittills duckat i frågan måste vi börja arbeta för en annan sorts politik. Det måste göras relativt lönsammare att konsumera längre ned i näringskedjan – det vill säga att konsumera mer vegetariskt – och relativt olönsammare att konsumera högre upp. Detta exempelvis genom att införa skatt på kött eller djurfoder.
Norge, som inte behöver lyda EU:s politik på området, har alla möjligheter att visa vägen.
Jens Holm, EU-parlamentariker (v)
Toivo Jokkala, redaktör, tidningen Djurens Rätt
Kommentarer
Ett svar till ”Klassekampen: Sätt fokus på djurindustrin som klimatbov”
Djurens växthusgaser ingår i kretsloppet och utgör inte någon fara för klimatet. En viss växthuseffekt är helt normal, och nödvändig, den har alltid funntis och i den ingår djurens växthusgaser som hela tiden bryts ner och produceras i samma takt. Så har det alltid varit. Metan bryts ner på några år i atmosfären när det träffas av solljuset.
Problemet är den fossila koldioxiden som inte ingår i kretsloppet. Därför ökar mängden för varje år och vi får klimatproblem. Det är den fossila koldioxiden vi ska göra nåt åt´, inte lägga skulden på oskyldiga naturliga djur. Den som gör det går oljeindustrins ärende.