Igår röstade vi igenom klimatresolutionen inför FNs toppmöte i Bali, i december. Det är ju då en fortsättning på Kyotoavtalet ska diskuteras. Vår resolution blev på det stora hela mycket bra. Vi pekar ut de rika länderna som ansvariga för den globala uppvärmningen och att det är vi som måste göra något åt det. Hela resolutionen kan läsas på engelska här: bali_resolution_2007-11-15.doc (det är denna text med några marginella förändringar som har gått igenom).
Särskilt kul tyckte jag att hela tio av vänstergruppens elva ändringsförslag har gått igenom. Ett av dessa var att vi vill ha åtgärder mot köttindustrins växthusgasutsläpp, punkt 21 i texten. Köttindustrin står ju för 18 procent av världens utsläpp av växthusgaser.
Men visst blev jag besviken när jag hörde vår jordbruksminister Eskil Erlandsson på Ekot i morse. Han tyckte att det inte behövdes några åtgärder för att minska den kraftigt växande köttkonsumtionen. Istället tror han på mer effektiv utfodring etc av djuren. Jaha, men det har man faktiskt hört till leda, men vad händer egentligen? Exakt hur tror Erlandsson att han ska kunna minska den 18 procentiga påverkan på växthuseffekten som köttindustrin har? Sedan 1950 har världens köttkonsumtion femfaldigats, en minskning av detta är det i särklas effektivaste sättet att få ned utsläppen. Det är uppenbart att vår jordbruksminister inte törs agera mot köttindustrin. Erlandssons strutsmentalitet innebär ett överförande av ett gigantiskt miljöproblem till framtida generationer. Det är djupt oansvarigt.
Punkt 21 om köttindustrin lyder som nedan:
21. Is concerned that a growing proportion of the earth’s resources are used for livestock raising; recalls the FAO report ’Livestock’s Long Shadow’ from November 2006, which estimates that the meat industry and livestock raising account for 18% of the world’s total GHG emissions; stresses the need for an international post-2012 climate agreement to include a framework for sustainable livestock production.