Vi fasade för snöstormar, men fick flygstrejk. Kabinpersonalen på Air Greenland – det enda flygbolaget som trafikerar ön inrikes – gick i strejk en dag efter vi landat på Grönland. Idag skulle vi ha flygit ned till huvudstaden Nuuk, men det blev om intet.
Istället är vi kvar i Ilulissat, 20 mil norr om polcirkeln på Grönlands västkust, med 5000 invånare och lika många slädhundar (några år tillbaka var de dubbelt så många, men p g a uppvärmningen blir hundarna allt mindre användbara eftersom det finns mindre is att köra på). Men det hade kunnat vara värre. Från hotellet ser man ut över Diskobukten och hundratals isberg som – helt surrealistiskt – guppar omkring på det öppna havet. Genom att stanna här längre fick jag också mer tid att intervjua en av världens ledande glaciärforskare, Mark Fahnestock och – förstås – fortsätta att titta på avsmältningen av inlandsisen. Fahnestock skulle ha flugit tillbaka till USA, så vi är båda fast här, tillsammans med kanske 45-50 personer till.
Det har just blivit mörkt och de sista fiskebåtarna stävar tillbaka in i hamnen i Ilulissat. Ingen vet vad som kommer hända imorgon, mer än att vi måste vara uppe i tid och vara beredda på alla eventualiteter: Flyga till Nuuk, helikopter till Kangerlussaq (varifrån vi troligen kan flyga till Köpenhamn på fredag) eller stanna en dag kvar här. Tids nog får vi veta.
Ilulissatfjorden, som forslar ut tusentals ton isberg varje dag från världens snabbaste glaciär, Ilulissatglaciären, Sermeq Kujalleq. Forskare har dokumenterat att den – d v s inlandsisen – drar sig allt längre bakåt för varje år som går.
Ilulissatfjorden. Isbergen pressas längs den fem mil långa fjorden ut mot öppna havet. Den resan börjar på våren och är klar framåt sensommaren.
Isberg på väg ut i havet.
Isen smälter underifrån. Därav avkarvningen på nedersidan.