Ernesto Moreno är colombiansk advokat med mer än 20 års erfarenhet av att försvara småbönder, fackföreningsmedlemmar, oppositionspolitiker och andra som förföljs i Colombia.
Klockan 7.00 på morgonen den 17 november 2005 gick Ernesto ut från huset i Bogotá . Plötsligt dyker en person upp med ett stort vapen.
”Är du här för mig?” hann han fråga innan skotten avfyrades.
– Jag han kasta mig undan för det värsta skottet, som annars skulle ha dödat mig.
Men flera skott träffade honom, varav ett i nacken och ett i munnen. Ett annat skott trasade sönder hans arm.
Med en sönderskjuten mun, en kvarvarande kula i nacken och med vänsterarmen nästan avskjuten överlevde han mirakulöst nog. Så snart han kunde flydde han till Spanien där han erbjöds vård. Idag är hans vänsterarm fortfarnade skadad och fastspänd i en sele. I nacken sitter kulan kvar som läkaren inte lyckades plocka ut. Moreno har fortfarande problem att tala på grund av den skadade munnen.
Men vi som lyssnade på honom igårkväll på ABF-huset i Stockholm har inga problem att förstå honom. Bilden han ger av Colombia är något helt annat än det vi fick lära oss på samhällskunskapen i gymnasiet. I skolboken berättades det bland annat att Colombia var Latinamerikas äldsta demokrati.
– Colombia är ingen demokrati. Ett land kan aldrig vara en demokrati när man mördar oppositionen. 4500 medlemmar från öppositionspartiet Unión Pátriotica har mördats
sedan grundandet i mitten på 1980-talet, säger Moreno.
Jag tänker på detta när jag läser den Colombianska Juristkommissionens senaste rapport: Under de senaste fyra åren under president Uribes styre mördades 11 292
personer. Av dessa var den colombianska staten ansvariga för 75 procent, konstaterar rapporten.
Nästa vecka tänker Moreno återvända till Colombia. Han vet att det är att utmana ödet. Den colombianska säkerhetspolisen (med ansvar för passkontrollen vid gränserna) är ökänd för att stå i nära samband med dödsskvadroner och paramilitärer.
– Jag vet att det är livsfarligt att återvända hem. Men jag måste göra det, säger Moreno.
– Jag är rädd för att återvända, men det är det jag vill. För mig innebär att återvända att fortsätta kampen för en förhandlingslösning på konflikten i Colombia
och ett slut på allt dödande. Jag hoppas också att ni i det inernationella samfundet sätter press på Uriberegeringen så att min säkerhet garanteras.
Det känns som en uppmaning: ”Det internationella samfundet”. Det är ju vi i Sverige, Europa och inte minst vi som har någon form av inflytande, exempelvis vi i
EU-parlamentariker. Vad kan man göra för att försvara utsatta men modiga personer som Ernesto Moreno? Jag vet inte riktigt. Kanske kan jag jag samla in
namnunderskrifter från andra EU-parlamentariker och skicka en uppmaning till Colombias president, Álvaro Uribe? Räcker det? Vet ej, man kan bara hoppas och önska Ernesto Moreno och alla andra frispråkiga röster i Colombia lycka till.
Läs mer om Colombia hos Colombianätverket.