Rövarkapitalism och fattigdom

Artikel publicerad i Vänsterpress
2006-12-11

Rövarkapitalism och fattigdom
Läste nyligen en hissnande artikel i Dagens Nyheter om den ryska gasjätten Gazprom, som delvis privatiserades under början av 1990-talet. Det är minst sagt hårresande att läsa om hur alla som skodde sig på realisationen av gemensamt ägd egendom. En av dem som verkligen gjorde sig en hacka var för övrigt svenske Anders Åslund, en av de främsta rådgivarna till chockterapin i Ryssland (han förfogar nu över 15 miljoner kronor i Gazpromaktier).

Idag kan man krasst konstatera att femton år av nyliberal chockterapi har lett till ökad fattigdom och sociala problem i Ryssland. Medellivslängden är idag kortare i Ryssland än vad den var 1965. Bara för att ta ett konkret exempel.
Sådan utveckling brukar kallas rövarkapitalism. Skönt, tänker jag, att det i alla fall inte är så illa i vårt Sverige eller EU. Eller? När jag gick ut från EU-parlamentet i Bryssel häromkvällen slog mig något annat. Jag var sen som vanligt och det var kallt och ruggigt. Där satt hon igen, den unga mamman med sin fyra- möjligen femåriga son. Med handen utsträckt, och tiggde. Rätt ned på marken i kalla Bryssel i slutet av november.

Jag hörde moderatpolitikern i Stockholm Kristina Axén Olins röst eka i bakhuvudet: ”Ge inga pengar till tiggarna i tunnelbanan!” Kanske skulle några renläriga marxister uppmana mig detsamma, ehuru av andra skäl. Ändå kan jag inte låta bli att ge de sista mynten jag har i fickan till mamman och haspla ur mig några trevande fraser på franska: ”Det verkar inte så kul att sitta här. Vad heter din son? Hoppas ni får det bättre”.

Och framför allt kan jag inte låta bli att dra parallerna till Ryssland: Det finns möjligen inte lika många fattiga i EU som i Ryssland och statlig egendom myglas inte bort till höger och vänster, men faktum är att antalet fattiga ökar i unionen. För närvarande lever 17 procent, eller 70 miljoner av EUs befolkning under fattigdomsgränsen. Bara i rika Tyskland är sju miljoner fattiga, enligt en ny rapport.

Och hur var det med rövarkapitalismen? När EU snart röstar igenom det s k postdirektivet tror t ex vår svenska EU-kommissionär att det bara handlar om att effektivisera postväsendet. Det som kommer bli följden är förstås massiv konkurrensutsättning och privatiseringar. Posten är bara ett exempel på offentlig verksamhet som EU kräver ska föras över till privata ägare.

I senaste numret av EU-kommissionens tidning ”Europaposten” berättas det att EU ska dra Sverige inför EG-domstolen för vårt statliga tv-sändningsföretag Boxer. Kraven på att konkurrensutsätta apoteket, systembolaget och Svenska Spels verksamhet är andra exempel. Liksom det ständiga mantrat från EU-kommissionen om att vi måste sänka våra skatter och avreglera vår arbetsmarknad.

Vare sig mamman som tigger utanför EU-parlamentet eller någon annan av de 70 miljoner fattiga i EU har något att vinna på något ökad valfrihet men till priset av uteblivet samhällsansvar.

Jens Holm