Uranet, kärnkraften och EU

Den borgerliga regeringen vill bygga ut kärnkraften. Frågan är bara var råvaran, uranet, ska komma från. Uranbrytning är en av de absolut värsta formerna av miljöförstörning. Bara det är ett gott skäl mot kärnkraft.

Just nu prospekteras det efter uran runt om på över 200 platser i Sverige. Stora företag investerar inte miljontals kronor för ingenting. Det är klart att de vill bryta uran. Den borgerliga regeringen borde svara på detta: vill de tillåta uran i framtiden? Var ska annars uranet komma från.

I morse på P1 fick vi en oroväckande indikation. Ordförande i näringsutskottet, folkpartisten Karin Pilsäter, sa att hon inte uteslöt uranbrytning. Är det också regeringens linje?

En annan dimension på uranbrytningen är EU. Enligt Euroatomfördragets artikel 52 har EU förhandsrätt, option, på all uran som bryts i unionen. EU kan inte tvinga enskilda länder att bryta uran, men vad händer om uranet väl tas upp? Detär EU och dess bränsleförsörjningsbyrå som i slutändan bestämmer vem som ska bestämma över uranet. Detta fick jag svar på från EU-kommissionen för ett tag sedan. Jag kan se hur kärnkraftsländer som Frankrike och Finland sätter hård press på att få tillgång till det svenska uranet, och slippa gå omvägen via Kazakstan, Ryssland, Namibia eller Kanada. Att Sverige troligen har Europas största urantillgångar gör inte heller saken bättre.

Bäst att inte plocka upp uranet över huvudtaget. Nej till uranbrytning – nej till kärnkraft!

Läs gärna artikel 52 i Euroatom nedan (mina fetningar):

1. Försörjningen med malmer, råmaterial och speciella klyvbara material skall i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel säkerställas enligt principen om lika tillgång till resurserna och genom en gemensam försörjningspolitik.

2. För detta ändamål och på de villkor som anges i detta kapitel

är alla förfaranden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning förbjudna,
upprättas härmed en byrå; denna skall ha optionsrätt till malmer, råmaterial och speciella klyvbara material, som produceras inom medlemsstaternas territorier, samt ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen.
Byrån får inte ge förbrukarna en diskriminerande behandling som grundar sig på hur dessa avser att använda de begärda leveranserna, om inte användningen är olaglig eller strider mot villkor som leverantörer utanför gemenskapen har ställt upp för leveransen.