Är på möte som EU-parlamentets klimatutskott arrangerar. Stavros Dimas hoppas på en överenskommelse redan ikväll. Det råder en viss förvirring om vad. Parallellt med toppmötet i Poznan möts stats- och regeringscheferna (alltså Reinfeldt från Sverige) i Bryssel och ska klubba det s k klimat- och energipaketet. Samtidigt förhandlas det här i Poznan nu inför sista mötesdagen, imorgon. Mycket står på spel. Det senaste jag hörde om klimatpaketet är att det förslag man nu förhandlar om kommer kraftigt urvattna hela syftet. Oavsett vad som beslutas i natt måste ministerrådet ha EU-parlamentet med sig, och vi ska förhandla med rådet nu på lördag. Blir det så dåligt som det nu ser ut kommer jag verka för att vi inte ska anta detta. Det brådskar, men inte till vilket pris som helst.
Danmarks energiminister, Connie Hedegaard (hon är också med på klimatutskottets seminarium), svarar på mina frågor om Norges förslag om klimatfinansiering för utvecklingsländer: Mycket intressant, svarar hon. Vi ska studera det vidare. På min fråga om hur stor andelen CDM ska vara (Danmark är, liksom Sverige, ett av del länder som vill ha mer av CDM och göra mindre på hemmaplan) svarar hon att huvudparten – mer än 50 procent – ska göras på hemmaplan. Vi ska hålla oss till principen av supplementaritet (komplementaritet, kanske man säger på svenska), avslutar hon. Men Danmark, samt några länder till (däribland Sverige) föreslås inför kvällens förhandlingar kunna göra 88 procent av sina åtgärder i andra länder. Absurt! Önskar jag hann skriva mer om det.
Oops, där kom USA-senatorn John Kerry på besök. Han kommer spela en huvudroll när han troligen blir USAs förhandlare i Köpenhamn nästa år, berättar några amerikaner för mig. Journalisterna flockas på nolltid. John Kerry talar alldeles för tyst, hör inte vad han säger. Frustrerande. Efter några minuters improviserad presskonferens försvinner han in i ett mötesrum med Stavros Dimas.