Idag har jag, Wiwi-Anne Johansson och Hans Linde en debattartikel i GP där vi slår hål på regeringens biståndsbluff.
Världens fattiga får betala för våra utsläpp
GP 2008-09-19
Den borgerliga regeringen säger sig vilja ”storsatsa” på klimatbistånd. Det kan tyckas positivt, men det finns tyvärr inga nya pengar i denna satsning. I stället handlar det om en omfördelning av redan utlovat bistånd. Fyra miljarder kronor ska under de kommande åren flyttas från biståndsbudgeten till klimatåtgärder i Syd. Det kommer tydligt att begränsa Sveriges arbete för att minska fattigdomen, få fler barn i skolan, hejda spridningen av hiv/aids med mera.
Först ska världens fattiga betala det tyngsta priset för de klimatförändringar som vi i den rika världen bär huvudansvaret för, sen ska de själva stå för kostnaderna genom att redan utlovat bistånd går till klimatåtgärder istället för fattigdomsbekämpning. Det kan vi inte se som en satsning, det är att bestraffa världens fattiga – dubbelt upp!
Dessutom försöker den borgerliga regeringen smita från sitt ansvar att göra utsläppsminskningar i Sverige. En tredjedel av EU:s uppsatta klimatmål om minskningar med 20 procent, vilket i sig är alldeles för litet, kommer inte att ske i Sverige eller resten av EU, utan utföras genom så kallade flexibla mekanismer i utvecklingsländer. Erfarenheten av dessa flexibla mekanismer är att de snarare har fungerat som ett enkelt sätt för rika länder att smita från sitt klimatansvar än att bidra med substantiella reduktioner och tekniköverföring.
Vi håller med institutet för tillväxtpolitiska studier i dess rapport Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt: EU måste ta ett större minskningsansvar och inte koppla projekt i utvecklingsländer till lägre krav i Europa. Trots detta utmärker sig Sverige som ett av de EU-länder som ytterligare vill höja andelen av billiga utsläppskrediter i utvecklingsländer. Att försöka sälja in detta som en form av bistånd är otillständigt.
Klimatförändringarna är ett stort hot mot utvecklingsländer och ett enormt hinder för fattigdomsbekämpning. Redan fattiga länder kommer att drabbas värst av klimatförändringarna, samtidigt som just dessa länder saknar nödvändiga resurser för att möta förändringarna. Nu behövs ordentliga satsningar på biståndet, för att motverka klimatförändringarna och för att världens fattiga och hungriga ska få värdiga liv.
FN:s klimatpanel visar i sin andra delrapport (2007) att utvecklingsländerna kommer att drabbas hårdast. I delar av Afrika kommer matproduktionen att minska med upp till 50 procent fram till 2020, vattenresurserna riskerar att minska för upp till 250 miljoner afrikaner och miljoner människor kan tvingas från sina hem längs kusterna och i deltaområden. Redan ser vi klimatförändringarnas konsekvenser, i Tchad har nederbörden minskat och tvingar invånarna att lämna sina åkrar och betesmark, i Vietnam stiger havsnivån och gör åkermarken otjänlig och i Tanzania får bönderna sina skördar bortspolade när glaciären på Kilimanjaro snabbt smälter.
Enligt Sternrapporten har Europa och Nordamerika släppt ut 70 procent av den koldioxid som orsakar klimatförändringarna. Ansvaret vilar tungt på oss. Europa och Nordamerika borde ta kostnaderna för de utsläpp vi är ansvariga för.
Vänsterpartiet ser att vi behöver öka biståndet både för fattigdomsbekämpning, utbildning och sjukvård i Syd och för klimatbiståndet. Vänsterpartiet vill att enprocentsmålet blir ett golv – inte ett tak. Vi föreslog därför redan för ett år sedan att tre miljarder kronor satsas under tre år på klimatbistånd utöver den föreslagna biståndsramen.
Det är bra att regeringen har insett behovet av åtgärder för att ge befolkningen i Syd en rimlig chans att anpassa sig till klimatförändringarna. Men vi kan aldrig acceptera att det är världens fattiga som ska betala för dessa åtgärder genom uteblivet bistånd.
Wiwi-Anne Johansson
ledamot av miljö- och jordbruksutskottet (v)
Hans Linde
ledamot av utrikesutskottet (v)
Jens Holm
ledamot av EU-parlamentet (v)