Idag inleds toppmötet mellan Danmark, Grönland, Kanada, USA, Ryssland och Norge, i Ilulissat, nordvästra Grönland, om hur maktfördelningen kring det smältande Arktis ska se ut. Jag var själv i Ilulissat i fjol och kunde se hur isbergen formligen åkte kana ut i Nordatlanten. Ju fortare Arktis och Nordpolen smälter desto bättre blir möligheterna för storskalig utvinning av naturresurser. I fjol placerade Ryssland ryska flaggan på Nordpolens botten. Nya rapporter berättar att de finns gigantiska oljefyndigheter i området. I fjol var första gången Nordväspassagen var isfri. I framtiden kan kanske gigantiska oljetankers köra från Europa/Nordamerika till Asien via Grönland-Alaskaoch spara hundratals mil. Frågan är bara vad som händer med utsläpp och eventuella haverier.
Det absurda i de hela är att samtidigt som glaciärerna smälter fortare än någonsin (Ilulissatglaciären är inte bara världens största, den är också numera världens snabbast smältande) verkar fokus för toppmötet vara utrikespolitiskt och framtida resursutvinning. Varför är det ex vis bara utrikesministrarna som är där, och inte miljöministrarna?
Nyligen varnade forskare för att Nordpolen kan vara helt isfritt redan i sommar. Detta skräckscenario har vi (baserat på info från FNs klimatpanel) tidigare trott kan ta flera decennier. Ett isfritt Nordpolen kommer bara genom albedoeffekten ytterligare spä på avsmältningen av Grönland.
Så gärna toppmöten, men klimatfokuset måste vara överst på dagordningen.