Steg framåt för miljöbilar

Regeringen har idag presenterat förslag till ett s k bonus malussystem för personbilar. Det är ett klart steg framåt och vi i Vänsterpartiet har också fått igenom en del förbättringar. Idag finns en s k supermiljöbilspremie som betalas ut för inköp av nya miljöbilar. Det innebär att staten, alla vi skattebetalare, är med och finansierar inköp av nya dyra bilar. En direkt subvention till bilfabrikanterna och de redan rätt välbeställda som har råd att köpa en ny bil för minst 300 000 kr. Idag lägger regeringen ut 700 miljoner kronor på detta årligen. Inte OK!

Bonus malus innebär att en bonus betalas ut till bilar med små eller inga utsläpp av växthusgaser. Högst bonus får rena elbilar på 45 000 kr (vi i Vänsterpartiet lyckades få upp den bonusen lite grann). Detta finansieras med en ”malus” alltså förhöjd skatt på bilar med högre utsläpp. Ju högre utsläpp desto högre skatt. Obs! Skatten gäller bara nya bilar, annars gäller ordinarie fordonsskatt.

Detta gör att vi behöver gå in med 0 kronor från skattekollektivet, allt finansieras med skatt på högutsläppande bilar. Det är bra både för miljön och rättvisan!

Dessutom får biogasbilar en särskild bonus på 7500 kr, en summa som vi i V också fått upp väsentligt.

Vän av ordning kan tycka att det inte finns några miljöbilar. Även en elbil kräver mycket energi och naturresurser för att framställas. Det är helt sant. Därför är det så viktigt att vi inriktar vårt stöd till kollektivtrafik, cykling och gång, alltså alternativ till massbilismen. Men vi måste också förhålla oss till de bilar som de facto säljs. Och då är det helt rätt att bilar med stora utsläpp ska finansiera de med inga eller små utsläpp.

Men förr eller senare borde vi kunna enas om ett slutdatum för försäljning av bilar med fossila drivmedel. Men det får tas upp i en annan lagstiftningen.

Rent vatten till alla

Idag är det Världsvattendagen. Jag kommer bl a att debattera vattenfrågor idag på ett seminarium som arrangeras av Swedish Water House. Vatten är egentligen så mycket mer än bara en fråga om vätska. Vatten rör mänskliga rättigheter, rättvisa, jämställdhet och självklart miljö. Idag är det över en halv miljard människor i världen som saknar tillgång till rent vatten. Varje dag dör 1000 barn som en följd av brist på rent vatten eller i sjukdomar relaterade till bristande sanitära förhållanden. Nästan hälften av världens invånare (2,4 miljarder) har inte tillgång till en toalett och vatten för att tvätta sig. Detta drabbar i synnerhet kvinnor som ofta har ansvaret för vatten i familjer och som tvingas gå långa sträckor bara för att samla in vatten. Kvinnor och flickor utsätts också för övergrepp när de tvingas göra sina behov i det fria, utan en riktigt toalett. Dessa frågor accentueras av klimatförändringen som riskerar att ytterligare försvåra tillgången till rent vatten för världens invånare.

Mål nr 6 av FNs nya 17 hållbarhetsmål handlar om rätten till rent vatten och sanitet. Senast 2030 ska målet vara uppnått. En hel del positiva saker har gjorts, men mycket återstår. Några helt avgörande saker jag tänker på här i Sverige som måste göras är:

  • Bort med farliga kemikalier. Sverige måste gå före och införa nationella förbud mot det som äventyrar vattenkvalité och folkhälsa överlag (t ex Bisfenol A, PFOA/PFOS, silver i kläder och mjukgörare i plast). Vi måste också driva på för skärpningar av EUs kemikalielag Reach.
  • Bort med bekämpningsmedel och minskning av konstgödsel i jordbruket. Det här kan göras med förbud, men också med skatter. Vi hade t ex tidigare en skatt på handelsgödsel, den borde införas igen för att minska avgångarna av kväve och fosfor från jordbruket.
  • På tal om jordbruk borde åtgärder vidtas för att främja en mer vegetarisk livsstil och mindre kött. På så sätt skulle vi också få mindre övergödande ämnen ut i våra vatten, liksom mindre ammoniak, som både spär på övergödning och försurning.
  • Nu läggs, i regeringens budget, mer resurser på sanering av nedsmutsad mark. Det är bra. Här finns många tickande miljöbomber som måste åtgärdas.
  • Överlag måste vi komma tillrätta med vår konsumtion, som idag är helt ohållbar. Och här krävs politiska beslut. Tänk bara på all plast som idag används och ofta slutar i våra hav och vattendrag. En skatt på plastpåsar för att minska plastanvändningen vore ett sätt att komma tillrätta med detta, men mycket mer behövs förstås.
  • Det behövs också mer av ett vattenperspektiv i vårt bistånd och internationella samarbete. Inte minst behövs ett ökad fokus på kvinnor, de som drabbas värst av bristen på rent vatten. Vi tar upp en del av detta i vår motion om vatten och sanitet.
  • Glöm inte bort vattenperspektivet i klimatarbetet. Men klimatförändringen påverkas också vår tillgång till vatten, vissa områden blir torrare andra drabbas mer av extrem nederbörd. Våra utsläpp måste minska radikalt, men vi måste också anpassa våra samhällen till de nya förutsättningarna.

Arbetet med nyckelbiotoper måste fortsätta

Skogsstyrelsens generaldirektör har stoppat inventeringen och registreringen av s k nyckelbiotoper i ett område från norra Värmland ända upp till Kiruna. Nyckelbiotoper är skogsområden av mycket högt naturvärde. Om man slutar att kartlägga dessa vet man inte heller vad som finns. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för att områden med helt omistliga naturvärden kommer att omintetgöras av skogsbolagens maskiner. Tänker verkligen vår regering låta detta ske helt? Jag hoppas inte det. Därför tog jag upp frågan igår (21,10 min) med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag har också gjort två interpellationer till samme Bucht och miljöminister Karolina Skog. Läs dem här och här.

Blir det stopp för matfusket nu?

Regeringens utredare föreslår nu att straffen för att fuska med mat ska skärpas. Det är ett välkommet förslag och något som vi i Vänsterpartiet lyfte upp redan för tre år sedan(se också här). Att märka om kött, blanda om drycker, färga grönsaker och på andra sätt fuska med livsmedel är tyvärr en snabbt växande verksamhet som omsätter miljardbelopp. Brott mot Livsmedelslagen var tidigare belagt med fängelsestraff, men den straffsanktionen togs bort 2006.

Hårdare straff är sällan lösningen på samhällsproblem. Men i det här fallet kan det vara en hjälp för att lättare få stopp på brottsligheten. Men ytterst handlar det om fler kontroller, att anmälningar ska gå vidare till rättsliga påföljder, fler och bättre gränskontroller och överlag ett mer proaktivt arbete för att få stopp på matfusket.

Med denna lagskärpning och fler proaktiva åtgärder får vi hoppas att vi aldrig mer ska få uppleva nya hästköttsskandaler och annat matfusk. Frågan ligger nu i regeringens knä och vi kommer se till att den prioriteras.