Vad hände med havren?

Under sin tid som landsbygdsminister skrev Eskil Erlandsson under ett samarbetsavtal (MoU) med sin kinesiske motsvarighet sommaren 2012. I det står bland annat att man ska samarbeta kring miljöfrågor (punkt 5) och att främja produktion, marknadsföring och handel med havre och havreprodukter. Jag har ännu inte, trots livsmedelsstrategi, exportsatsningar mot Kina och Sven- Erik Buchts jordbruksresa till Kina, sett röken av någon större satsning på växtbaserade livsmedel, havre i synnerhet. Det är märkligt när det ändå finns inskrivet i samarbetsavtalet. Att utveckla mer växtbaserade livsmedel borde vara prioriterat för en regering som tar hållbarhet och klimatfrågan på allvar. Eller hur?

Därför har jag ställt en skriftlig fråga om havre och Kina till Sven-Erik Bucht. Du hittar den nedan eller via länken. Svar inom en vecka.

Avtalet i fråga finns här: CHN-SE MOU Agriculture 31 Aug 2012

Fråga 2016/17:1139 Samarbetet med Kina om havre
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
I det memorandum of understanding (MoU) om jordbruksprodukter som den svenska regeringen tecknade med den kinesiska den 31 augusti 2012 föreslogs ett strategiskt samarbete om hela värdekedjan kring havre; allt från odling till produktutveckling, marknadsföring och handel. Ministern har presenterat ett antal förslag kring livsmedel, men jag har ännu inte sett något som uppfyller förslaget om havre i MoU:et från den 31 augusti 2012. Särskilt med tanke på att samarbete kring miljövänligt jordbruk var en annan viktigt punkt i MoU:et torde klimatsmarta och miljövänliga livsmedel som havre vara viktiga att samarbeta kring.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur går det med samarbetet med Kina om havre och havreprodukter?

Det klimatpolitiska ramverket kan bli bättre

Det är bra att regeringen nu har lagt fram förslag till ett klimatpolitiskt ramverk. Förslaget är baserat på Miljömålsberedningens betänkande om ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige. Regeringens förslag innehåller främst det som beredningens första betänkande lade fram. Andra delar, som mer rör konkreta åtgärder för att minska utsläppen hoppas jag kommer inom kort.

Positivt med regeringens förslag är:

  • Ett långsiktigt utsläppsmål, med förslag om nollutsläpp till senast 2045.
  • En klimatlag med tydligare regler för hur arbetet med minskade utsläpp ska gå till i Sverige. Bland annat ska ett klimatpolitiskt råd införas som ska övervaka så att alla politikområden tar sitt klimatansvar. Varje mandatperiod måste den nya regeringen presentera en klimatpolitisk handlingsplan för hur utsläppen ska minska under de kommande fyra åren. Varje år ska regeringen göra en klimatredovisning för att visa hur man har minskat utsläppen under året.
  • Det föreslås ett sektorsmål med minskade utsläpp på 70 procent för transportsektorn till 2030 samt ett delmål till 2030 om att de svenska utsläppen (de som inte ingår i ETS) ska minska med 63 procent till 2030 och ytterligare ett delmål till 2040 om minskade utsläpp med 70 procent.

Som jag berättat tidigare stod vi i Vänsterpartiet bakom huvuddelen i Miljömålsberedningens betänkande, men med några undantag. Därför har vi lagt en motion till riksdagen med följande innehåll:

  • Delmålet till 2030 respektive 2040 borde uppnås utan s k kompletterande åtgärder (t ex uppköp av billiga och osäkra krediter i andra länder).
  • Sektorsmålet för transportsektorn borde ha satts högre, till 80 procent. Detta skulle ha varit i linje med vad utredningen om en fossilfri fordonsflotta tidigare har föreslagit, och som alla partier har stått bakom.
  • Det behövs ett kompletterande mål för de konsumtionsrelaterade utsläppen, inte minst för att komma tillrätta med de snabbt ökande utsläppen från flygsektorn och från köttkonsumtionen.

Det klimatpolitiska ramverket, inklusive vår motion, kommer troligen att debatteras och röstas om i slutet av juni i år. Ramverket ska börja gälla från och med den 1 januari 2018.

Vår motion hittas i länken ovan.

Steg framåt för miljöbilar

Regeringen har idag presenterat förslag till ett s k bonus malussystem för personbilar. Det är ett klart steg framåt och vi i Vänsterpartiet har också fått igenom en del förbättringar. Idag finns en s k supermiljöbilspremie som betalas ut för inköp av nya miljöbilar. Det innebär att staten, alla vi skattebetalare, är med och finansierar inköp av nya dyra bilar. En direkt subvention till bilfabrikanterna och de redan rätt välbeställda som har råd att köpa en ny bil för minst 300 000 kr. Idag lägger regeringen ut 700 miljoner kronor på detta årligen. Inte OK!

Bonus malus innebär att en bonus betalas ut till bilar med små eller inga utsläpp av växthusgaser. Högst bonus får rena elbilar på 45 000 kr (vi i Vänsterpartiet lyckades få upp den bonusen lite grann). Detta finansieras med en ”malus” alltså förhöjd skatt på bilar med högre utsläpp. Ju högre utsläpp desto högre skatt. Obs! Skatten gäller bara nya bilar, annars gäller ordinarie fordonsskatt.

Detta gör att vi behöver gå in med 0 kronor från skattekollektivet, allt finansieras med skatt på högutsläppande bilar. Det är bra både för miljön och rättvisan!

Dessutom får biogasbilar en särskild bonus på 7500 kr, en summa som vi i V också fått upp väsentligt.

Vän av ordning kan tycka att det inte finns några miljöbilar. Även en elbil kräver mycket energi och naturresurser för att framställas. Det är helt sant. Därför är det så viktigt att vi inriktar vårt stöd till kollektivtrafik, cykling och gång, alltså alternativ till massbilismen. Men vi måste också förhålla oss till de bilar som de facto säljs. Och då är det helt rätt att bilar med stora utsläpp ska finansiera de med inga eller små utsläpp.

Men förr eller senare borde vi kunna enas om ett slutdatum för försäljning av bilar med fossila drivmedel. Men det får tas upp i en annan lagstiftningen.

Rent vatten till alla

Idag är det Världsvattendagen. Jag kommer bl a att debattera vattenfrågor idag på ett seminarium som arrangeras av Swedish Water House. Vatten är egentligen så mycket mer än bara en fråga om vätska. Vatten rör mänskliga rättigheter, rättvisa, jämställdhet och självklart miljö. Idag är det över en halv miljard människor i världen som saknar tillgång till rent vatten. Varje dag dör 1000 barn som en följd av brist på rent vatten eller i sjukdomar relaterade till bristande sanitära förhållanden. Nästan hälften av världens invånare (2,4 miljarder) har inte tillgång till en toalett och vatten för att tvätta sig. Detta drabbar i synnerhet kvinnor som ofta har ansvaret för vatten i familjer och som tvingas gå långa sträckor bara för att samla in vatten. Kvinnor och flickor utsätts också för övergrepp när de tvingas göra sina behov i det fria, utan en riktigt toalett. Dessa frågor accentueras av klimatförändringen som riskerar att ytterligare försvåra tillgången till rent vatten för världens invånare.

Mål nr 6 av FNs nya 17 hållbarhetsmål handlar om rätten till rent vatten och sanitet. Senast 2030 ska målet vara uppnått. En hel del positiva saker har gjorts, men mycket återstår. Några helt avgörande saker jag tänker på här i Sverige som måste göras är:

  • Bort med farliga kemikalier. Sverige måste gå före och införa nationella förbud mot det som äventyrar vattenkvalité och folkhälsa överlag (t ex Bisfenol A, PFOA/PFOS, silver i kläder och mjukgörare i plast). Vi måste också driva på för skärpningar av EUs kemikalielag Reach.
  • Bort med bekämpningsmedel och minskning av konstgödsel i jordbruket. Det här kan göras med förbud, men också med skatter. Vi hade t ex tidigare en skatt på handelsgödsel, den borde införas igen för att minska avgångarna av kväve och fosfor från jordbruket.
  • På tal om jordbruk borde åtgärder vidtas för att främja en mer vegetarisk livsstil och mindre kött. På så sätt skulle vi också få mindre övergödande ämnen ut i våra vatten, liksom mindre ammoniak, som både spär på övergödning och försurning.
  • Nu läggs, i regeringens budget, mer resurser på sanering av nedsmutsad mark. Det är bra. Här finns många tickande miljöbomber som måste åtgärdas.
  • Överlag måste vi komma tillrätta med vår konsumtion, som idag är helt ohållbar. Och här krävs politiska beslut. Tänk bara på all plast som idag används och ofta slutar i våra hav och vattendrag. En skatt på plastpåsar för att minska plastanvändningen vore ett sätt att komma tillrätta med detta, men mycket mer behövs förstås.
  • Det behövs också mer av ett vattenperspektiv i vårt bistånd och internationella samarbete. Inte minst behövs ett ökad fokus på kvinnor, de som drabbas värst av bristen på rent vatten. Vi tar upp en del av detta i vår motion om vatten och sanitet.
  • Glöm inte bort vattenperspektivet i klimatarbetet. Men klimatförändringen påverkas också vår tillgång till vatten, vissa områden blir torrare andra drabbas mer av extrem nederbörd. Våra utsläpp måste minska radikalt, men vi måste också anpassa våra samhällen till de nya förutsättningarna.

Arbetet med nyckelbiotoper måste fortsätta

Skogsstyrelsens generaldirektör har stoppat inventeringen och registreringen av s k nyckelbiotoper i ett område från norra Värmland ända upp till Kiruna. Nyckelbiotoper är skogsområden av mycket högt naturvärde. Om man slutar att kartlägga dessa vet man inte heller vad som finns. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för att områden med helt omistliga naturvärden kommer att omintetgöras av skogsbolagens maskiner. Tänker verkligen vår regering låta detta ske helt? Jag hoppas inte det. Därför tog jag upp frågan igår (21,10 min) med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag har också gjort två interpellationer till samme Bucht och miljöminister Karolina Skog. Läs dem här och här.