Svenska regeringar – avsett färg – är undfallande inför EU. Det är kontentan av min debattartikel – Svenska regeringen tycks inte vilja påverka EU – på Newsmill idag. Läs den där eller nedan.
Svenska regeringen tycks inte vilja påverka EU
Bara en tredjedel av svenskarna känner ens till att det är EU-val i sommar. Kanske är ointresset inte så konstigt när inte ens den svenska regeringen lyckas åstadkomma mer än en förlägen tystnad i EU:s mötesrum.
Vi måste in och påverka. Det var ett av de viktigaste argumenten för svenskt EU-medlemskap. Kanske var det detta som övertygade många tveksamma på vänsterkanten. Vi i Sverige hade ju mycket gott att bidra med. Arbetsrätten, jämställdheten, miljön, alkoholpolitiken, det fanns mängder av goda exempel som hade kunnat exporteras till Europa.
Det hade kunnat övertyga även mig att rösta Ja. Om jag bara hade trott på det.
För argumentet förutsätter ett mottagligt EU, en neutral spelplan. Det är det inte. Det främsta skälet är att politiken ligger utstakad i fördragen. Och de pekar med hela handen mot den marknadsliberalism som nu orsakat allvarlig ekonomisk kris och massuppsägningar. Över fördragen vakar EG-domstolen och stoppar alla försök att avvika från den utstakade vägen. Och den svenska modellen finns helt enkelt inte med på kartan.
Trots detta har jag stor respekt för påverka-argumentet. Trots extremt dåliga förutsättningar är det på något vis en riktig politisk grundhållning. Man fortsätter att försöka. Man tror på att det goda till slut ska segra. Problemet är att ingen svensk regering hittills har trott på det.
Lars Danielsson var statssekreterare hos Göran Persson och hans högra hand i EU-frågor. Han skriver i sin självbiografi: ”Under de första åren av vårt EU-medlemskap var vi i regeringskansliet mest upptagna av att framstå som goda européer. Vi hade mycket att lära oss och var försiktiga med att sticka ut hakan alltför mycket.”
Det är tyvärr en bra beskrivning på den svenska hållningen sedan medlemskapet 1995. Sverige har sedan dess agerat som den nye försiktige eleven i skolklassen.
De svenska reaktionerna på Vaxholmsdomen 2007 är illustrerande. Domen var ett grundskott mot rätten till stridsåtgärder och mot den svenska arbetsmarknadsmodellen över lag. Men istället för att markera tydligt att vi inte accepterar social dumpning överträffade ministrar, LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och socialdemokratiska ledare varandra i att uttrycka att domen inte är något problem för den svenska modellen.
Uppenbarligen är det så viktigt att visa att EU inte leder till social dumpning att man är beredd att svälja långtgående försämringar. Jag tror, tvärtom, att det finns stort
stöd i Europa för den svenska modellen och att vi skulle ha goda möjligheter att tillkämpa oss en garanti för arbetsrätten i ett framtida nytt EU-fördrag.
Ett annat exempel. Exportbidrag betyder att europeiska jordbruksproducenter får betalt för att dumpa sitt överskott i andra länder. Lokala marknader slås ut, och välbeställda europeiska producenter kan fortsätta att producera ett överskott. Sverige är motståndare till exportbidrag. Men vid sammanträdet med förvaltningskommittén för animaliska produkter den 19 januari i år röstade Sverige för att införa exportbidrag för mjölk och smör.
Enligt protokollet uppmanade den tyske representanten ”Kommissionen att tänka på att de produkter som exporteras med bidrag går till känsliga områden”. Nederländerna, Italien och Storbritannien protesterade mot återinförandet av exportbidragen. Sverige sa ingenting.
När jag har debatterat frågan med jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) har han sagt att Sverige fortsatt är emot exportbidragen, men att det inte gick att få någon majoritet för en nejröst så därför röstade de ja.
Det skrämmande är att jag fick samma svar under förra regeringen, då Ann-Christin Nykvist (S) var jordbruksminister. Även hon röstade för höjningar, trots att andra länder röstade emot, bland annat Danmark.
Ända sen medlemskapets första dag 1995 sitter svenska ministrar som klassens blygaste elever i hörnet, håller med det som fröken säger när de får frågan och rodnar över uppmärksamheten. På vilket sätt påverkas EU av förlägenhet, svenska regering? Var det svensk blygsel vi skulle exportera?
Jens Holm
Jens Holm (V) är EU-parlamentariker och uutkommer på tisdag med boken ”EU inifrån – berättelser från EU-parlamentet 2006-2009”.