Poznan – möten, möten

Fullt upp med möten. Har lyssnat på inlägg i den stora sessionssalen från miljöministrar och liknande från hela världen. Varje av de 190 länderna som är här har rätt att göra ett offentligt anförande (på ca 5-10 min). Några intressanta:

H.E. Alik Alik, vice-president Mikronesien, talar om risken för att de kan bli översvämmade om världens isar fortsätter att smälta. ”Vi håller på att förlora mot tiden”, avslutade han.

Georgette Koko, miljöminister från Gabon lyfte upp den globala finanskrisen som ett exempel på kollektiv handling. Hon förväntade sig att klimatproblemen skulle få en liknande behandling.

Nguyen Thien Nhan Vietnams vice-president, talar om orättvisan i att de släpper ut endast 0,04 procent av världens växthusgaser, men samtidigt hör till de som drabbas hårdast. Tsunamis, stormar, havsnivåhöjning, försämrade riskskördar (Vietnam är världens näst största riskexportör) var några exempel på hur Vietnam drabbades.

Marthinus Van Schalkwyk, miljöminister Sydafrika, är besviken över att G77s och Kinas förslag om finansiering har blivit mött av en ”dövhets tystnad”. Kritiserade att USA ännu inte har skrivit under Kyotoprotokollets minskningsåtganden. 80-95 procent måste utsläppen minska till 2050. Gender mainstreaming.

Andreas Carlgren, Sveriges miljöminister talade också. Han talade särskilt om gröna investeringar och en global marknad för utsläppsrätter. Men också om att vi ”måste skydda de mest sårbara” och att ”De rikaste länderna måste ta ledningen i att minska utsläppen.”. Jag hade hoppats att han fokuserat mer på sådant: klimaträttvisa och mindre på att det är marknaden och kostnadseffektiviteten som ska lösa det.
 2050 80-95 procent måste utsläppen minska.

Schweiz miljöminister talar om en global koldioxidskatt. Låter som en quick fix, men fantastiskt om det skulle funka (komplementterat med särskilda åtgärder till fattiga länder).