Irlands nej går inte att ignorera

Jag och Eva-Britt har ett inlägg på SvTs debattsida idag. Läs det där eller nedan.

Irlands nej går inte att ignorera
Det är trist när Sverige förlorar med uddamålet mot Spanien i fotbolls-EM. Men ingen skulle komma på tanken att matchen måste spelas om för att vi är missnöjda med resultatet. Reglerna måste följas, annars förlorar spelet sin mening.

Ändå pågår just nu en liknande process för fullt på den politiska spelplanen. Så fort de första rapporterna kom om ett sannolikt irländskt nej till Lissabonfördraget började det.

EU:s politiska toppar, och dess enorma följe av förhoppningsfulla aspiranter på högre poster inom EU-hierarkin, sliter sitt hår, vrider sina händer, vänder på varje sten, prövar varje hypotes.

Allt för att komma på lösningen: Hur ska de kunna köra över irländarnas nej och införa Lissabonfördraget ändå?

Sveriges egen högerforward Fredrik Reinfeldt kommer under EU-toppmötet denna vecka att få uppleva det bästa EU har att uppbringa av juridiska finter och politiska glidtacklingar. Det skulle vara intressant att få höra vilka inlägg han själv bidrar med.

Vi på vänsterkanten anser att EU bör ta den självklara konsekvensen av folkomröstningen på Irland och avbryta ratificeringen i de länder som inte godkänt fördraget ännu. Däribland Sverige.

Att fortsätta ratificeringen vore meningslöst. Vad skulle poängen vara? Att 26 länder godkänner fördraget utan folkomröstning, så att irländarna ska skämmas och ändra sig av något slags grupptryck? Är grupptryck en demokratisk styrelseform? Självklart inte.

Eller ska ratificeringen fortsätta av statistiska skäl, för att visa att 26 länders parlament säger ja, oavsett vad deras väljare tycker? En sådan process har tappat all demokratisk funktion.

Alla medlemsländer måste godkänna fördraget, annars kan det inte träda i kraft. Det räcker inte med 26-1, det måste vara 27-0.

Alla dessa försök att kringgå irländarnas nej förnedrar demokratin. De omintetgör hundra högtidliga ceremonier, tusen vackra uttalanden, miljoner medborgares röstsedlar.

EU:s politiska ledning visar öppet hur de ser på medborgarna: som olydiga, enfaldiga och otacksamma barn. ”Hur kunde ni säga nej till vårt fina fördrag, vi har ju gjort vårt bästa?”

Vi tror inte att ni förstår hur tydligt era reaktioner avslöjar era tankar, EU-minister Cecilia Malmström och statsminister Fredrik Reinfeldt. För då skulle ni rodna.

Svaret ni söker är enkelt: Ni har gått fel. Medborgarna vill inte ha mindre demokrati, utan mer. De vill inte ha en EU-superstat med president och armé, de vill ha ett samarbete mellan självständiga, demokratiska stater. De vill inte ha Vaxholmsdomar och social dumpning, de vill ha goda villkor i arbetslivet och social trygghet.

Var och en som har förmågan att ta ett steg tillbaka inser att EU måste börja om från början med det här. Lissabonfördraget är feltänkt.

EU kan utvidgas med enkla ändringar av röstviktningen i ministerrådet och platsfördelningen i EU-parlamentet. Det behövs inget framhetsat fördrag på juridisk rotvälska som slår fast politiken.

Visst behöver EU reformeras, Fredrik och Cecilia. Men demokrati tar tid. Låt den få det. Återkom gärna om ni behöver fler förslag. Och välkomna in på demokratins gröna gräsplaner.

Eva-Britt Svensson (v)
Jens Holm (v)
EU-parlamentariker