Idag meddelar SEKAB (som bl a ägs av kommunala energibolag i Norrland och står för 90 procent av E85-importen till Sverige) att de blir först i världen med att ställa hållbarhetskrav och sociala krav på den etanol som de importerar från Brasilien. Kriterierna går bl a ut på att utsläppen av växthusgaser ska minska med 85 procent jämfört med vanlig bensin, produktionen ska inte drabba regnskogen och fackliga rättigheter ska respekteras. Det låter bra. Det är precis den här sortens krav vi måste se till att få igenom på EU-nivå.
Ändå känner jag mig inte helt tillfreds. Ett ”internationellt kontrollorgan” ska verifiera produktionen. Det är inte helt lätt. Dessutom ställeer jag mig frågande till att förlägga en så stor del av biobränsleproduktionen till andra länder. Sverige har stor potential att själv kunna producera en stor del av sitt biobränsle. Det borde vi göra. Och en del positiva satsningar görs (se också 47 miljoner till etanolforskning (som pdf)).
Vad händer, dessutom, när efterfrågan ökar så mycket på etanol? Jo, Brasilien tar sina bästa jordar för att odla den räntabla grödan, sämre arealer går till livsmedelsproduktion. Detta är en process som inget kontrollorgan i världen kan sätta stopp på.
Import av etanol borde vara ett komplement, inte huvuddelen av vårt biobränsle (som det är idag, jag tror det är hela 70 procent av Sveriges etanol som idag importeras). Jag har f ö skrivit ett inlägg om detta i Flamman. Det kommer in imorgon, så läs det då.
Kommentarer
5 svar till ”Hållbar etanol?”
I Sverige är det ju bara Agroetanol i Norrköping som tillverkar någon större mängd etanol, det handlar om 55 000 m³ om året, men de planerar en stor kapacitetsökning / ombyggnad som skulle ge oss ca 200 000 m³ etanol eller 1.3 TWh etanol mot dagens 360 GWh, den etanol som Sekab producerar själva (Cellulosaetanolen) uppgår max till 1 MWh om året. Till denna 1.3 TWh etanol krävs över 90 000 högavkastlig hektar veteodlingar. Så visst kan vi producera själva, på bekostnad av djurfoder. Det handlar om 550 000 ton vete / rågvete efter ombyggnaden. Det är säg mer än Norge äter när det gäller mänsklig konsumtion av spannmål sannolikt då vi äter runt 900 000 ton och då räknas alla spannmålssorter.
Som bekant är ju EUs mål att tio procent av transportsektorns drivmedel ska vara biobränslen. Visst skulle vi kunna uppnå detta med inhemska bränslen om vi utförde en stor satsning på biogas-produktion och vindkraftverk liknande Tysklands satsningar. Fortsätter vi i dagens spår så kommer nog majoriteten av dessa 10% biodrivmedel att vara importerade sådana. 2006 använde vi ca 87.22 TWh energi till vägtransporter, av de är 1.89 TWh etanol, 0.6 TWh FAME och 0.23 TWh biogas, sen har vi ju över 4.3 Miljoner personbilar som vardera kör 1440-1500 mil om året. Stockholms län förbrukar mest bensin i snitt per bil. Personbilarna drar mycket mer än den tunga trafiken. Lika så är det ungefär 1 TWh el till persontrafik och 1 TWh el till godstrafik på järnvägarna.
Ren bensin förbrukar vi 5 130 000 m³ eller 46.4 TWh för att ha något att jämföra emot. Vidare så kan vi säga att 4.3 Miljoner personbilar som kör snitt 1440 mil om året och drar 0.8L milen är i princip det enda som drivs på bensin och det som förbrukar nästan all bensin, någon procent kanske går till annat.
Den tunga trafiken eller dieseln förbrukar vi 3 760 000 m³ eller ca 38.1 TWh.
5.75% inblandat i bensin som är målet för 2010 blir alltså bara det ca 300 000 m³ etanol eller 135 000 hektar högavkastlig veteodling och således mer än vad vi kan producera, dock är det möjligt att producera då det fortfarande bara är ca 40% av veteskörden. Men här handlar det om lika mycket spannmål som vi äter nästan. 0.8 Mton vete minst, och vi har bara en skörd på ca 2 Mton vete, och 5 Mton spannmål. Det är dock så mycket som 42% av spannmålens arealer.
För allt det besväret skulle vi få under 2 TWh etanol. 42% av spannmålens arealer. Så jag ser mycket mer potential i biogas och förgasad biomassa, där vi kan göra syntetiska bränslen till de äldre fordonen och köra renad biogas i de nyare. Halm, blast, och allt annat organiskt material kan man ju använda till det, tyvärr har inte cellulosaetanol visat att det är något än, att behöva uppfinna bakterier för att bryta ner cellulosan verkar inte helt vettigt. Sen har vi ju mycket högre energi densitet i syntetiska bränslen som FT-diesel. 4.7 TWh etanol är alltså vad vi skulle få ut på hela våran spannmålsareal. Tyskland t ex genererar 7 TWh el från biogas. Då tyskland har mindre yta än Sverige (dock 4.5 ggr mer jordbruksareal) att röra sig på borde vi kunna klara något liknande inom en period på några år. Värme får man på köpet, men det satsas inte på det här.
Alltså, hela våran veteareal om den producerade 6 ton vete per hektar skulle kunna ge biodrivmedel till 660 000 E85 bilar om man inte skulle köra med vinter-E85. Nuvarande svenska produktion räcker till 50 000 E85 bilar, så man ska inte gräva ner sig för djupt i etanol. Det är inget som kommer hjälpa oss att nå 80% av 1990s utsläpp 2020.
Snittbilen med 1440 mil om året skulle alltså behöva 1080 liter etanol, eller en halv hektar vete och 360 liter bensin. Det är 7101 kWh etanol och 3255 kWh bensin. En tredjedel är fortfarande bensin. Det fungerar inte med 4.3 miljoner personbilar eller någonstans i närheten. 0.5 hektar per bil när bränslets energimängd fortfarande till en tredjedel är bensin gör att vi skulle behöva 2.15 miljoner hektar veteodlingar på 6 ton / hektar. I Sverige har vi 2.7 miljoner hektar åkermark.
Kan summera det såhär (förlåt att inlägget blev lite långt ovan).
Svensk etanol kan inte hjälpa oss nå miljömål.
Svensk etanol idag gör anspråk på 25 000 hektar, när utbyggnad är klar på agroetanol så gör de anspråk på minst 91 000 hektar. Inblandning till 5.75% etanol i bensin skulle kräva 135 000 hektar svensk mark.
Svensk cellulosaetanol har inte visat att de kan fungera, Sekab skryter med 400 liter per dygn?
Redan 2006 var 80% av etanolen importerad.
Sen rättning ”42% av spannmålens arealer” är såklart vetets arealer. Av spannmålens är det inte särskilt mycket 🙂 (under 14%). Samma med ”4.7 TWh etanol är alltså vad vi skulle få ut på hela våran spannmålsareal.” som ska vara veteareal.
47 miljoner till forskning är ju också småpengar när det handlar om stora industrianläggningar så det är ju hur som helst inget slöseri med resurser och pengar.
Sen sista exemplet i inlägget ovan så skulle man fortfarande behöva en 14 TWh bensin (30% av idag) utöver de där 2.15 miljoner hektar veteodlingar =) Ska vi som sagt ha någon större mängd etanol så kommer den vara importerad. Ersätta oljan är inget man gör lätt. (Lättast med elbilar dock)
Ditt inlägg var jävligt långt det är riktigt men jävligt riktigt!
OCH det här är problemet: det blir långt när miljödebatt blir en politisk fråga. Problemet förvärras också av att kompetensen inte finns hos politikerna. Innan jag säger resten är det här inget försök att förringa Jens utan tvärtom MEN poltiker kan inte allting, en politiker kan inte bedöma om ett C++ program är felaktigt till exempel. Miljöproblematiken är som jag ser det samma sak. Frågan bör därför hänföras till en expertpanel från alla berörda miljöområden. För det funkar inte att koncentrera sig på koldioxid när man snackar växthusgaser. Det kommer att gå snett. Jan Lindblad på sin tid berättade många mycket intressanta historier från naturen.Det de visade var att människan kan inte ens förstå vad som kommer att hända i en ända av naturen när man gör en förändring på ett ställe. Människan är alltså en alldeles för begränsad figur för att begripa och ha en chans att klara av detta. Många år har gått sedan Jan Lindblad berättade detta. Ingenting har ändrats!
Kan ju även påpeka att vi klättrade över 80 000 etanolbilar under förra året, det är fortfarande en liten del av bilparken. Det är till inblandningen vi importerar etanol i huvudsak. Dock lär det öka en hel del (etanolbilar) i år.
Ja långt blir det alltid, sen kanske man ska skriva i en ordbehandlare när det är längre inlägg dessutom 🙂
Jan:
Det mesta handlar ju egentligen om CO2-ekvivalenter. Där av detta ständiga CO2. Det viktigaste är ju i princip statistiken myndigheter producerar, samt andra rapporter, de ger ofta en ganska bra bild.
Att lämna över frågan till några andra tycker jag inte man kan göra, men självklart ska man hämta kompetens från rätt område. Men däremot är jag av uppfattningen att politiker inte kan någonting bättre än någon annan, de beslutar oftast om saker utanför deras intresseområden tom. Ogillar när de höjs upp över vanligt folk.
Många politiker har dessutom koll på att det är resursanvändningen som är gigantisk. Att bara byta bränslen räcker inte, att bara höja bensinkostnaden är inte hela lösningen, dessutom satsas det väldigt lite överhuvudtaget på den sk miljötekniken i Sverige. Många länder gör mycket mer på enstaka frågor medans vi gör praktiskt taget noll på t ex frågan om biogas, förgasningsanläggningar eller syntetiska bränslen. Det största arbetet vi gjorde var långt innan Kyoto och våra CO2-skatter var påtänkta, nämligen att fasa ut eldningsoljan.
Sen är det lite lustigt att vi ska börja märka mat för växthusgasutsläpp och samtidigt trolla bort (inte räkna) de förnyelsebara utsläppen från bilarna 🙂
Min poäng är ju för övrigt att Sveriges miljöpolitik inte går mot att minska energianvändningen i transportsektorn. Gör man inte det så spelar inte 5-10-20% biobränslen så stor roll då vi har ökat flera typer av trafik sedan referensåret 1990. Roll spelar det, men mål uppnår vi inte med det. Etanol behöver vi inte riktigt satsa så mycket på från politiskt håll idag det är redan lönsamt för företagen att blanda i mer och mer biobränslen, även FAME och annat. Importerat blir det alltid i första hand dock, bygger vi för mycket anläggningar här så får vi se importerade råvaror istället.
Dessutom kommer vi inte direkt börja använda mer åkermark för att odla bränslen, utan det kommer ske på bekostnad av något annat. Även om vi inte kan driva så jättemånga bilar med inhemska biobränslen så är det iaf något som företagen som producerar bränslena kommer tjäna pengar på. Men ska vi fasa ut oljan blir det svårare.