DNs vetenskapsredaktör Karin Bojs talar idag klarspråk om övergödningen av Östersjön. Det ”öppna landskapet” har blivit lite av ett mantra i svensk jordbruksdebatt. Det brukar användas för att legitimera storskalig djurhållning. Tack och lov lär sig fler och fler att det inte finns något samband mellan ängs- och hagmarker och en ökad köttkonsumtion. Snarare det motsatta.
Bojs artikel är viktig eftersom den förklarar sambandet mellan djuruppfödning och övergödningen (något som jag tait upp i min rapport Mat, miljö, rättvisa). Ofta framställs Polen som det stora problemet, men Sverige med vår höga konsumtionsnivå stör för hela 14 kg utsläpp per person och år.
Om djuruppfödningen skriver Bojs:
”Djurhållningen står för en stor del av övergödningen. Dels för att djurens urin och avföring innehåller massor av kväve och fosfor. Dels för att djuren till stor del utfodras med odlade grödor. För att få fram deras foder använder bönderna ofta konstgödsel. Det innebär ett stort extra tillskott av kväve och fosfor.”
Öppna landskap med betande djur, som kan vara trevliga i vissa sammanhang, kritiseras också:
”Svenska bönder får till exempel bidrag om de håller betande djur på strandängar (just det som är extra olämpligt med tanke på Östersjöns övergödning). Bönderna anses utföra samhällsnytta om de ”håller landskapet öppet”.”
Hennes avslutning är särskilt bra:
”Man kan undra varför Sveriges riksdag vurmar så för kalhuggna, öppna landskap. En förklaring är att riksdagsledamöterna har fått sin idealbild av naturen präglad av Astrid Lindgrens barnböcker. Om naturen hade haft sin gång skulle södra Sveriges stränder domineras av lövskogar och våtmarker. Det hade varit mycket bättre för Östersjön.”
Hög tid att sätta fokus på köttindustrin ur fler perspektiv än klimatet och djuretiken.
Kommentarer
2 svar till ”Köttindustrin och algblomningen”
Jens! Tack för många bra inlägg på denna sida. Jag vill dock hävda att du är fel ute i övergödningsfrågan. Du skriver:
”Ofta framställs Polen som det stora problemet, men Sverige med vår höga konsumtionsnivå stör för hela 14 kg utsläpp per person och år”.
14 kg utsläpp av vad? Jo, av kväve. Om du läser rapporten från Naturvårdsverkets expertgrupp från 2006, ”Eutrophication of Swedish Seas”, så står det:
”Det finns en bred samsyn om att fosforhalten bör minskas över tiden för att minska kvävefixeringen såväl som de resulterande cyanobakterieblomningarna och en del av den fallande organiska biomassan till djupvattnen. Å andra sidan skiljer sig åsikterna inom både Östersjöns vetenskapssamfund och utredningskommittén när det gäller hur effektiva minskningar i kvävetillförsel är för att minska primärproduktionen och syrebristen i Egentliga Östersjön, samt huruvida minskningar i kvävetillförsel från atmosfäriska eller andra källor kan stimulera ökade cyanobakterieblomningar genom att förvärra den kroniska kvävebristen” (min fetstil).
Några sakskäl till att vi påstår att kväverening kan vara meningslös eller rentav skadlig finner du på min blogg.
Vad krävs i BSAP för att minska den svenska kvävetillförseln? Det räcker inte med minskad eller slopad djuruppfödning. Jenny Jewert skrev i en annan artikel i DN i helgen (”Slaget om Östersjön”):
”Inte ens om huvuddelen av åkermarken i Sverige läggs i träda går det att räkna hem de utsläppsminskningar som Östersjön kräver. Om nästan all odling av spannmål, potatis, sockerbetor och oljeväxter upphör nås mindre än hälften av kväveminskningen. (…) Jordbruksexperter har sedan i höstas mumlat att utsläppskraven är orimliga. Andreas Carlgren har skrivit på en siffra som kräver nedläggning av svenskt jordbruk två gånger om”.
Jag har just pratat med en jordbruksexpert som bekräftar detta.
Om vi å andra sidan gör det som östersjöforskarna verkligen är överens om behövs för att minska övergödningen, så kan vi istället börja med att genomföra detta krav i Baltic Sea Action Plan:
Se på ett samordnat sätt till att reningsverken i samtliga tätorter i Östersjöns tillrinningsområde får västeuropeisk standard på fosforreningen.
Om vi genomför vad vissa bedömer krävs i form av kväverening, så kan detta istället leda till att såväl köttätare som vegetarianer runt Östersjön tvingas importera sin mat.
Är detta verkligen ett önskat scenario för miljöförbättringar?
Ett småskaligt användande av nötkreatur är inget hot mot Östersjön. Att betande kor på strandängar skulle bidra till övergödningen är bara dumheter. Att har nötdjur på naturbete är bland det mest miljövänliga man kan göra – och de gör en oerhörd naturvårdsnytta genom att hålla stränderna öppna