Brasklappen som smular sönder arbetsrätten

Idag meddelar Sören Wibe att han lämnar socialdemokratin. Wibe har ju gjort sig känd som partiets kanske främste EU-kritiker. Jag ska inte recensera dynamiken i andra partier, men visst är det tråkigt att det tycks bli allt trängre för EU-kritiker inom s.

Jag förstår precis hur Wibe resonerar. Det var Vaxholms/Laval-domen som var droppen. Wibe skriver på DN-debatt:

”Lavaldomen i Vaxholmsfallet avslöjade att socialdemokratin under lång tid fört arbetarrörelsen och svenska folket bakom ljuset. Eftersom jag vägrar att delta i detta politiska hyckleri lämnar jag nu partiet efter 25 års medlemskap.”

och:

”Mitt beslut är inte en stundens ingivelse. Lavaldomen är bara det senaste exemplet på att EU-projektet syftar till att förvandla Europas oberoende nationalstater till ett federalt Storeuropa. Det betyder att den socialdemokratiska partiledningen har svikit sina väljare eftersom man alltid lovat att motarbeta att EU utvecklas mot överstatlighet.”

Men det var egentligen inte det jag skulle kommentera. Igår fick min kollega Eva-Britt Svensson ett svar från EU-kommissionen om ”garanti” för arbetsrätten som EU gav oss iochmed anslutningen 1995. Hur rimmar den med Vaxholmsdomen? Jo, så här skriver inre marknadskommissionären (!) Charlie McCreevy:

”De försäkringar som kommissionen gett Sveriges regering ifrågasätts inte av Lavaldomen.”

Finfint att höra det från marknadskommissionären… Men sedan kommer brasklappen som smular sönder arbetsrättsgarantin:

”… utövandet av fackliga stridsåtgärder måste ske i enlighet med EG-fördragets grundläggande friheter”.

Alltså, det är bara OK att strejka eller protestera på annat sätt om det inte bryter mot marknadsprinciperna (vilket var samma sak som Vaxholmsdomen kom fram till). Det är inte första gången EU-kommissionen svarar så här: Å ena sidan viktigt med fina-fluffiga-formuleringar, å andra sidan marknadens-lag-ska-följas.

Om man som ett arbetarparti inte emotsätter sig den logiken, ja då förstår jag att många inte vill vara med.