Reach: makten först – politiken sedan

Flera har säkert redan läst här och i media att en överenskommelse om Reach mellan de tre största partigrupperna gjordes i torsdags; sossarna (PSE), högern (EPP) och liberalerna (Alde). Jag ska inte dröja vid alltför många detaljer. Men tyvärr innebär denna överenskommelse att den nya lagen (som ska träda i kraft under 2007) kommer att ha mängder av undantag och kryphål för industrin. Bara den enkla principen om att farliga kemikalier ska ersättas med mindre farliga alternativ finns inte längre med.

Dessa förhandlingsturer, ränksmideri, lögner och låtsasöverenskommelser fram och tillbaka borde dokumenteras på något vis. Men det riktigt tragiska, som måste sägas nu, är att det egentligen fanns en tydlig majoritet för att få ett bättre Reach. Den socialdemokratiske huvudförhandlaren Guidio Sacconi har hela tiden varit för ett starkt Reach, liksom vi i vänstergruppen, de gröna och en klar majoritet inom liberalerna. Även delar av den konservativa gruppen (många från brittiska Tories) har velat haft en kemikalielag med en ersättningsprincip (alltså att farliga kemikalier ska ersättas av mindre farliga). Varför blev det då inte så? Ja, det är den fråga jag och många andra ställer sig. Sossarna svarar gärna att de vill undvika s k förlikning. Förlikning blir det när EU-parlamentet röstar för andra gången om något som ministerrådet inte håller med om (ministerrådet måste nämligen också vara med och bestämma), varpå ministårrådet och 25 ledamöter från parlamentet i princip tvingas komma överens inom loppet av sex (tror jag att det är) veckor. Därför säger sossarna att det är bättre att ha en bred överenskommelse innan man röstar. En bred överenskommelse innebär att man får en kvalificerad majoritet av parlamentets ledamöter samt att ministerrådet i förhand har gett sitt godkännande till det man kommer att rösta om. En kvalificerad majoritet innebär hälften av parlamentetsledamöter + en till, d v s 367 stycken (totalt finns det 732 ledamöter). Men kruxet är – och här kommer min poäng – att om sossarna hade gjort upp med oss (GUE/NGL), de gröna och liberalerna hade de fått 373 röster på sin sida. Till detta ska läggas alla från Junilistans grupp (Indem) som också skulle ha röstat för samt progressiva delar av EPP-gruppen. Det skulle helt klart ha gått. Vi skulle helt klart kunna ha fått en bättre kemikalielag för EU:s 450 miljoner invånare. Det vi skulle ha röstat om skulle sedan troligen ha gått till förlikning med ministerrådet, och där skulle vi vara tvugna att ge upp ett och annat. Ok, det hade inte varit kul, men resultatet skulle aldrig ha blivit sämre än det som sossarna och de konservativa nu gjorde upp om.

Min slutsats av detta stavas m a k t d e l n i n g: Maktdelning mellan de två största grupperna: konservativa EPP och sossegruppen PSE. I princip har de gjort upp makten mellan sig på en mängd olika områden och de gör upp innan omröstningarna. Hur gick det med konflikten mellan höger och vänster? Med partiernas själ? Hur gick det med demokratin? Relevanta frågor som förtjänar djupare studier i EU-parlamentet.

Nu kommer Reach slutgiltigt att röstas om i EU-parlamentet den 13 december. Efter det måste ministerrådet godkänna det, men det väntas bli en formalitet. Inför omröstningen den 13 december kommer förstås vi i vänstergruppen att lägga ändringsförslag och försöka påverka innehållet till det bättre. I bästa fall kan vi få igenom en del förbättringsförslag iallafall.

Läs mitt tidigare pressmeddelande om Reach (tillsammans med miljöpartiet) samt ett annat pressmeddelande på engelska. Läs gärna en del pressklipp där jag förekommer: Svenska Dagbladet, Europaportalen, SVT.