Häromdagen fick jag brev från kulturdepartementet: Det var Bonniers hemliga klagan (6/2-07) på det svenska presstödet. Ni kommer kanske ihåg att Bonniers fjol krävde att få denna skrivelse hemligstämplad, något kommissionen lydigt uppfyllde när jag bad om att få ut den. Det var alltså omöjligt att få ut skrivelsen från EU-kommissionen.
Bonniers hemliga brev till EU-kommissionen, undertecknat av Bonnierchefen Olle Månsson genom advokatbyrån Cederquist.
När jag vände mig till kulturdepartementet var det däremot inget problem att med stöd av svenska offentlighetsprincipen få ut Bonniers hemliga brev.
Allt kom som sagt hem i brevlådan för några dagar sedan. Ett klockrent exempel på två skilda förvaltningstraditioner: den öppna svenska och EUs stängda. Vem vinner i längden? Om inte svenska regerinen och andra viktiga aktörer är beredda att slåss med näbbar och klor för vår offentlighetsprincip kommer den stå sig lätt mot EUs krav (det finns redan ett fall som troligen kommer avgöras i EG-domstolen framöver).