Läs mitt debattinlägg om EU-försvaret i Svenska Dagbladet idag. Det är en replik på Margot Wallströms inlägg från i söndags.
Medveten tystnad om EU:s försvarsplaner
Svenska Dagbladet, Brännpunkt, 2008-01-15
EU-kommissionär Margot Wallström påstår att EU:s konstitution, det så kallade Lissabonfördraget, kan bli ett verktyg för fred i världen (SvD Brännpunkt 13/1). På sin helsida lyckas Wallström undvika den riktigt avgörande försvarspolitiska frågan i konstitutionen; det gemensamma försvaret.
Den text som Fredrik Reinfeldt godkände i Lissabon den 13 december och som nu ska ratificeras i alla medlemsländer har man slagit fast att ett gemensamt EU-försvar är målsättningen.
Konspiratoriskt vänstersnack? Nej, dessvärre inte.
Läs själva vad det står i artikel 42:
”Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik. Den kommer att leda till ett gemensamt försvar.”
I samma artikel finns något som måste tolkas som en ren uppmaning till militär upprustning:
”Medlemsstaterna förbinder sig att gradvis förbättra sin militära kapacitet. Byrån för utveckling av försvarskapacitet och för forskning, anskaffning och försvarsmateriel (nedan kallad Europeiska försvarsbyrån) ska identifiera de operativa behoven…”.
Beslutet om det gemensamma försvaret måste förvisso tas med enhällighet, men det tröstar knappast någon fredsvän när inriktningen redan står inskriven i konstitutionen: en EU-krigsmakt med upprustningskrav och ömsesidiga försvarsförpliktelser.
Är det en slump att Wallström inte nämner detta med ett enda ord? Nej, givetvis inte.
Som ledande figur för ett parti som säger sig hålla på neutralitet och alliansfrihet vet hon att ett gemensamt EU-försvar skulle väcka ramaskri i de egna leden. Bättre då att tala om fred och säkerhet.
George Orwells varning för hur krig blir fred är tyvärr allt annat än inaktuell.
Jens Holm, EU-parlamentariker (v)
Kommentarer
Ett svar till ”Svar till Wallström: Medveten tystnad om EU:s försvarsplaner”
Jag läste hennes artikel för någon dag sedan, gillade den inte.
Hot målas upp, människor misstänkliggörs och endast en lösning presenteras att EU får mer att säga till om.
Kontroll är ju lösningen på problemen hon tar upp, men inte ens totalitära kontrollsamhällen som DPRK kan förgöra sina inrikes tankebrottslingar.
Fredsframtvingande är något som aldrig kommer fungera som man tänkt heller.
Dessutom kan man ju bara ta och titta på hur EU är inblandad i Palestina-Israel konflikten, Fatah stödjer man genom att inte terrorstämpla de trotts inblandning i terrordåd och band med terrorstämplade Al-aqsa martyrernas brigader, Hamas terrorstämplas pga Al-Qassam och inblandningen där, men Al-aqsa fortsätter än idag att skicka raketer in i Israel, det är ett ställningstagande som är politiskt.
Att vi _måste_ föra en samlad och enhetlig utrikes/försvarspolitik ser inte jag som något positivt, det betyder ju att man kommer tvingas ha samma åsikt som resten. Frågor som avgör om ett land är självständigt ska bestämmas med 27+ andra länder. Att inte ”få vara med” är ju bara ett plus, som brukar användas som argument för att vi ska godta allt när det gäller allt inom EU. Att ”få vara med” till kostnaden av suveränitet tycker jag inte är en bra lösning, vårat granland i väst tycker ju inte heller det, i annat fall skulle de ju aldrig gått ur unionen med oss.
Nej till politisk makt till EU. Gärna samarbeten av olika slag, men jag vill inte att Sveriges politik ska betraktas som obetydande och allt man ser särskilt utifrån EU är EUs politik.