80 procent av EU-bidragen förstör miljön

Världsnaturfonden publicerar idag rapporten Impeding subsidies (sammanfattning på svenska här). Det är en hård vidräkning med EUs jordbruks- och fiskepolitik. Av de dryga 150 miljarder kronor som EU årligen betalar ut i form av bidrag till jordbruket och fisket i Östersöregionen är över 80 procent skadliga för miljön.

Man skriver:
”Sammantaget delas mer än 14 miljarder euro av skattebetalarnas pengar årligen ut till jordbruks- och fiskenäringen i Östersjöregionen i form av EU-subventioner. Rapporten visar att minst 84 procent av subventionerna, eller omkring 12 miljarder euro, antingen kan klassas som miljöskadliga eller som missriktade genom att de inte används för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter…”

Kontraproduktiva bidrag och marknadsfundamentalism. Där har vi EU miljöprojektet i ett nötskal.

Maktdelningen fortsätter

De två största partigrupperna konservativa EPP och socialdemokratiska PSE är nu överens om att fortsätta att dela makten mellan sig uppger European Voice. Som jag har berättat tidigare (samt tar upp i boken EU inifrån) handlar det inte bara om ordförandeposter i utskott och parlamentet, utan om så gott som alla politiska frågor. Junilistan har efter en noggrann sammanräkning kunnat konstatera att S och M röstar lika i över 90 procent av omröstningarna.

Mindre än en vecka efter valet är alltså socialdemokrater och moderater överens om att samarbeta istället för att faktiskt driva den politik man har gått till val på. Vore jag sosse skulle jag vara grymt besviken. Om någon tycker att detta är att svika väljarna så säger jag att de har helt rätt. Kom ihåg det till nästa val. Det blir ingen vänsterpolitik med S i EU-parlamentet, så enkelt är det.

Unga och Sthlm – två val ett modernt parti inte kan förlora

Valresultatet innebar en kraftig tillbakagång för vänsterpartiet bland unga väljare. Vi har traditionellt sett alltid varit stora i gruppen unga. Nu blev vi endast femte största partiet i både kategorin förstagångsväljare och 25-30 år. Miljöpartiet fick över tre gånger fler röster än vänsterpartiet bland de unga. Som exempel kan man ta valdistriktet Engelbrekt 11 i Stockholm. Det är där Lappkärrsberget ligger, där en stor del av Stockholms studenter bor. I förra EU-valet fick V och MP ungefär lika mycket, V 16 % och MP 17 %. I år fick vi endast 7,5 %, MP 27 %! Man kan fråga sig varför. Tyvärr tror jag inte att unga upplevde vänsterpartiet som ett modernt parti i det här valet. Även om vi är det i praktiken blev vårt budskap alltför negativt. Vill vi växa som parti måste vi ha de unga med oss, så enkelt är det.
valu_unga.jpg
V gick dåligt hos unga.

Vänsterpartiet har traditionellt alltid varit större i Stockholms stad än resten av landet, så även i det här valet. Men skillnaden var minimal: 5,9 % mot rikssnittet 5,6. MP blev däremot det tredje största partiet i Stockholm, 16,7 %, till och med större än S (15 %). De mer än fördubblade sitt resultat. Här finns mycket av förklaringen till MPs framgång. Vinner du Stockholm vinner du oftast landet. Många av MPs nya väljare kom från oss. Jag mötte själv många väljare som vacklade mellan oss och MP, men i slutändan verkar ha valt MP. Varför? Återigen, MP framstod som modernare och positivare. Man röstar inte bara på ett parti för vilka sakfrågor de driver, utan också för att man vill vara en del av ett positivt flow. Det hade MP. Feministiskt initiativ fick 4,5 procent i Stockholm. Dit gick också många av våra tidigare anhängare.

Hur blir vi stora i Stockholm och andra storstäder? Ett enkelt sätt är faktiskt att se till att alla affischplakat verkligen kommer upp. Det är ett billigt sätt att synas och stärka bilden av att man är ett parti på G. Jag tror också att det var ett stort misstag av oss att inte köpa reklamplats för annonsering i kollektivtrafiken. Det är där vårt folk rör sig. Det är klart att vi skulle kunna avsatt lite pengar till det. Om man inte investerar får man heller inget tillbaka. Jag tror däremot att vi gjorde ett skapligt jobb vad det gäller torgmöten, bemanning av valstugor, flygbladsutdelning m m. Sånt fotarbete har vi alltid varit bra på. Det ska vi självfallet fortsätta med. 

Men det enklaste sättet att vinna såväl Stockholm som ungdomar är att satsa på en radikal och framtidsinriktad politik. Som jag nämnt tidigare blev vårt budskap för mycket av nejsägeri och gnäll och för lite hur vi vill förändra. Man behöver för den delen inte överge utträdelsekravet för att tala om hur man vill förändra EU, men vi måste bestämma hur viktig del det ska vara av vårt budskap.

Andra reflektioner: Alf Svensson inkryssad på Ella Bohlins bekostnad. Ut med en ung tjej, in med en gubbe uppbackad av reaktionära krafter. Det enda positiva i det hela är att Alf Svensson inte kommer sitta längre än ett år. I promise.

Vart går Piratpartiet? Till den liberala partigruppen, Alde, som vill stärka patent och immaterialrätt på de flesta områden? Som vill bygga EU-superstaten och vill ha Lissabonfördraget? Till den Gröna gruppen, som liksom vi i vänstern är motståndare till telekom, Ipred, datalagring, stärkt patent m m, men som är varma anhängare av Lissabonfördraget och som i n t e vill ha folkomröstningar i medlemsländerna om detta? Till oss i vänstergruppen, GUE/NGL? Vi är en konfederal grupp där varje delegation kan rösta som den vill, vi är för frihet på nätet och mot Lissabonfödraget. Piratpartiet har fått en inbjudan om samtal, bollen ligger hos dom. PP bestämmer själva förstås. Vore jag piratpartist skulle jag engagera mig i frågan och inte låta en handfull i partitoppen bestämma. 

Eu-valet var inte heller någon framgång för vänstern i Europa. Förutom vissa framsteg i Portugal, Frankrike, Tyskland tappade vänstergruppen i stort. Troligen landar vi på mellan 32-35 ledamöter mot dagens 41. Om detta har Jonas Sjöstedt skrivit bra, liksom Erik Berg. Rekommenderas.

Riktigt illa

Valet är klart. Vi fick blott 5,6 procent, tappade över 7 procentenheter mot förra EU-valet. Det är riktigt, riktigt illa. Jag är besviken.

Varför gick det så illa? Det finns några rätt uppenbara orsaker:

1. Vi lyckades inte mobilisera EU-kritikerna. Över 25 procent av svenskarna är motståndare till EU. Varför röstar det inte på oss? Därför att de inte röstar alls.

2. För mycket EU-motstånd – för lite politik. EU-valet 2004 genomfördes strax efter folkomröstningen om EMU, som vi på nej-sidan vann med besked. Ett EU-kritiskt parti som vänsterpartiet seglade vidare i det kritiska kölvattnet. Då fick vi 12,7 procent. Den här valrörelsen har handlat mer om vilken politik som ska bedrivas i EU. Även om vi har en himla bra politik i EU-parlamentet har det inte framgått. Folk förknippar vänsterpartiet med EU-motstånd inte med vilken politik vi de facto vill föra på Europanivå. Det straffade sig i det här valet.

3. Anti-etablissemang lönar sig. EU-valet är verkligen ett val där de stora partierna får sig rejäla näsknäppar och små bråkiga partier kan göra framgångar. Följaktigen blev Piratpartiet valets stora segrare. De framstod som anti-etablissemang, det stora kritikerpartiet. Även MP och Fi gick fram. Den stora frågan är: varför går vänsterpartiet inte fram? Varför framstår vi inte som anti-etablissemang.

4. Röstsplittring på vänsterkanten. Grattis till Fi som ökade till 2,2 procent! Det innebär 2,2 procent minus för vänsterpartiet. Fi är idag ett renodlat vänsterparti, vilket innebär att vi konkurrerar om samma väljare. Fi får förstås ställa upp i de val de vill (i nästa behöver de inte Benny Andersson, valsedlarna kommer tryckas upp gratis av staten), men tyvärr innebär varje röst på dem en förlorad för vänsterpartiet. Sensmoral: vi måste bli bättre på feminism.

5. Vi har tappat ungdomarna. I det här valet blev vänsterpartiet inte längre ett parti med massor av ungdomsröster. MP och PP blev de stora vinnarna i det segmentet. Återigen: vi uppfattas inte som anti-etablissemang. Vi uppfattas inte som moderna. Det är ett gigantiskt problem!

Sensmoral: I nästa valrörelse måste det bli mindre av nejsägeri och mer av politikens innehåll (klimatet, jobb, global rättvisa, djurrätt m m). Vi måste vinna tillbaka ungdomarna och antietablissemangsrösterna. Vi har varit bra på att ställa sjukdomsdiagnoser över tillståndet i den Europeiska Unionen, men sämre med lösningar. Ibland har folk till och med ifrågasatt om vi ens vill ha lösningar andra än kravet att lämna EU. Folk röstar på de som vill förändra, de som har en lösning. I nästa val måsta vi visa att vi har visionerna och lösningarna. Change we can! 

P S På pluskontot:
Vi blev större än både C och KD (en klen tröst jag vet…).
Sverigedemokraterna kom inte in.
Miljöpartiet växte, välförtjänt.
Sören Söndergaard från Folkebevaegelsen modt EU är kvar i parlamentet (länge uträknad i opinionsundersökningarna). Socialistiskt Folkparti gick fram med ett mandat i Danmark.
I Portugal gick Bloco de Esquerda fram med två mandat till. Totalt fick vänstern närmare 20 procent och har nu fem mandat. Inte illa!
I Frankrike växte vänstern till troligen fem ledamöter (fyra för Front de Gauche och en för NPA, mot tre nu. Med ett proportionerligt valsystem skulle de få många fler).
I Tyskland gick Die Linke fram till åtta mandat, men de borde ha fått ännu fler.
Bakslag för Lissabonfördragsanhängarna på Irland.

Valdeltagandet var under 44 procent i Sverige. Även det riktigt illa. Egentligen anser jag att val på under 50 procent borde ogiltigförklaras och göras om.

Det var allt för nu.

Piratpartiet – en röst för högerpolitik

Piratpartiet är en fräsch fläkt i valet. Det känns bra att det är ännu ett parti som bekämpar IPRED, FRA, Datalagringsdirektivet, mjukvarupatent etc. Sånt som vi i vänsterpartiet alltid har varit emot.

Piratpartiets orförande Rickard Falkvinge var tidigare aktiv i Moderaterna och betecknar sig själv som ”ultrakapitalist” och ett förstanamn, Christian Engström, som tidigare var aktiv i Folkpartiet. Man överväger dessutom att ansluta sig till den liberala partigruppen Alde i EU-parlamentet.

Så här säger Rickard Falkvinge till tidningen Focus:
– Moderaterna är inte så renodlat kapitalistiskt som jag tycker om. De är någon slags halvmjäkiga socialliberaler, säger Falkvinge.
– Jag kallar mig ultrakapitalist och det var så jag kom in på de här frågorna.

Piratpartiet är därför en röst på högerpolitik. En röst på Vänsterpartiet är däremot en säker vänsterröst för frihet på nätet och mot övervakningssamhället.

SvT. DN. V = frihet på internet. Vi älskar internet.

Vill FP tillåta slakt utan bedövning?

Jag har ett öppet brev till Folkpartiet idag i Sourze. Vill man försämra för djuren? Läs det på Sourze eller nedan (FP får gärna skriva ett svar i kommentarsfältet).

Öppet brev till FP
Vill FP tillåta slakt utan bedövning?
Hej Cecilia Wikström och Fredrik Malm,
Ni står på tredje och fjärde plats på Folkpartiets valsedel inför valet till EU-palamentet. Ni driver också att Sveriges krav på bedövning av djur vid slakt för religiösa skäl ska avskaffas. Samtidigt har ni Marit Paulsen som säger att hon vill värna det svenska bedövningskravet. Vad är det som gäller för Folkpartiet i EU-parlamentet? Vill ni tillåta slakt utan bedövning eller ej?

Anledningen att jag frågar är att EU-parlamentet nyligen har röstat för att Sverige måste släppa kravet på bedövning av djur vid slakt av religiösa skäl. Sverige är ett av få europeiska länder som kräver bedövning av djur vid alla slakttillfällen, oavsett religiösa eller ej. Tack och lov har parlamentet inte medbestämmande i frågan, så chanserna för att vi får ha kvar vårt krav är ändå rätt goda.

Men detta kommer att försvåras allvarligt om svenska ledamöter driver att det svenska kravet på bedövning ska hävas. Skulle ert krav på att tillåta slakt utan bedövning gå igenom skulle det leda till att tusentals djur i Sverige kommer lida ännu mer än vad de redan gör på svenska slakterier. Det skulle också leda till att vi tvingas ändra i vår djurskyddslag, som anses vara en av de bättre i världen. En röst på Folkpartiet är alltså en röst för ett försämrat djurskydd.

Jag tror att det finns väldigt många djurengagerade svenskar ute i landet som vill veta vad som egentligen gäller. Cecilia och Fredrik, jag undrar: Vad tycker Folkpartiet, ska slakt utan bedövning tillåtas eller ej? Vi i Vänsterpartiet vill självklart ha kvar det svenska kravet på bedövning, vi vill kraftigt skärpa kraven på slakterierna, minska köttkonsumtionen och införa en maxgräns i Europa för djurtransporter.

Med förhoppning om ett snabbt svar.

Jens Holm, EU-parlamentariker (V)

KD och M – gör rent högerut!

Kommer svenska KD och M att samarbeta med fascister efter valet? Ja, visst känner man sig oroad över det nya partiet i Italien, Frihetens folk, en ihopslagning av Berlusconis högerpopulistiska parti och post-fascistiska Nationella Alliansen.

fini.jpg
Gianfranco Fini, tidigare ledare för Alleanza Nazionale, nu en av de drivande krafterna i det nya högerpartiet Frihetens Folk.

Det är redan klart att Frihetens folk aspirerar på att bli medlemmar i högergruppen EPP, där KD och M ingår. Moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark är till och med vice-ordförande i EPP. Har han någonsin opponerat sig emot att han får post-fascister som bänkkamrater efter den 7 juni? Nej. Nu har han och Ella Bohlin chansen att ta avstånd och säga att de inte vill ha några främlingsfientliga högerextrema politiker i sin partigrupp. Tänker de göra det? Läs Eva-Britt Svenssons debattartikel på Newsmill idag.

Lyssna gärna på P3-dokumentär från i söndags om högerextremismens frammarsch i Europa.

Tulpankampanj för 15 miljoner kr

tulpaner_eu.jpg

Jag frågade EU-kommissionen för ett tag sedan varför man lägger ned pengar på en reklamkampanj för att folk ska köpa fler tulpaner. Nu har jag fått svar. Det kommer att kosta skattebetalarna i EUs medlemsländer 15 miljoner kronor. Liknande kampanjer för ytterliga 140 helt oumbärliga produkter finns inplanerade för i år till en kostnad på motsvarande 600 miljoner kronor.

Bara att lägga till listan av EU-galenskaper…

Läs min fråga:tulpaner_fr_Holm.doc
Läs kommissionens svar: tulpaner_svar_Holm.doc

Grönland – ljuset kommer från norr

Vänsterpartiet Inuit Ataqatigiit fick 43,7 procent vid de allmänna valen på Grönland den 2 juni. IA är vänsterpartiets systerparti på Grönland och kommer nu ta över styret över världens största ö. Nu finns det äntligen bättre förutsättningar än någonsin att komma tillrätta med klimatförändringarna, korruptionen och utöka självstyret på Grönland.

Ljuset kommer från norr, helt enkelt. För några veckor sedan gick ju vänstern fram på Island. Sverige och EU-valet på söndag dags för nästa vänsterframgång, får man hoppas.

Läs mer om Grönland och mitt bildspel On thin ice om klimatförändringarna på Grönland, från mitt besök 2007.

Röstbojkott stärker EU-staten

Läser Jan-Erik Gustafssons, ordförande i Nej till EU, bisarra uttalande i DN idag: ”Det allra bästa vore om så få som möjligt gick och röstade…”. Man får hoppas att han är felciterad, men än så länge har jag inte sett någon dementi på Nej till EUs webb. Det är märkligt. Organisationen, där jag också är medlem i driver ju inte frågan om en röstbojkott. Tvärt om, de har tidigare informerat om vilka som är EU-kritiker, bland annat Eva-Britt Svensson (f ö vice-ordförande i Nej till EU).

Att röstbojkotta kan i förstone framstå som en smula radikalt. Den ultimata tjotablängaren mot hela EU-systemet… Och blir valdeltagandet lågt kan vi räkna med floder av krokodiltårar säkert flera veckor efter valet. Politiker efter politiker, expert efter expert kommer lägga huvudet på sned och beklaaaga det låååga valdeltagandet. Men vad händer sedan? Jo EU-staten kommer tuffa på precis som förut, faktiskt snabbare och till och med mindre friktionsfullt än tidigare.

Historien om EU är historien om ett allt lägre valdeltagande i EU-valen. EU är också historien om en ständigt ökande maktöverförande till Bryssel. Ser någon ett samband? Det gör jag. Ju mindre deltagande desto lättare att flytta bort makten. Ju färre Eu-kritiker desto lättare att flytta makten. Ju färre folkomröstningar desto lättare att flytta makten.

Så här ser statistiken ut sedan 1979, då direktval till EP infördes:
1979, 63 procent
1984, 61
1989, 59
1994, 57
1999, 50
2004 46 procent.
2009 ?

I Sverige var det 37,9 procent som röstade i senaste valet.

När har vi kunnat använda denna statistik som argument för minskad Brysselisering? Aldrig.

Jan-Erik Gustafsson har med sitt uttalande gjort hela den EU-kritiska rörelsen en otjänst. Om EU-kritikerna inte röstar stärks högern och de lojala ja-sägarna. EU-staten stärks med en röstbojkott. Det kan väl ändå inte vara vad Jan-Erik Gustafsson vill?