Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker

Dags att skippa julskinkan? Mycket bra ide. Att kräva minskad köttkonsumtion av dina politiker kanske en ännu bättre. Jag skriver idag om det i Vlt.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker
Västmanlands läns tidning, 2017-12-22
Inför jul slaktas varje år 350 000 grisar för att bli julskinka i Sverige. Det innebär en intensiv uppfödning under torftiga förhållanden, långa transporter och slakt på löpande band. Jag välkomnar den debatt om djuruppfödning som nu är i full gång, bland annat som en följd av TV-programmet ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Det är också glädjande att vegetarisk mat ökar snabbt i våra butiker och att allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetariskt.

Det är jättebra att enskilda individer tar ansvar och fattar etiska beslut kring sin kosthållning. Men i debatten saknar jag det politiska ansvarsutkrävandet. Djuruppfödning är som vilken industri som helst och påverkar inte bara djuren negativt, utan har också en stor miljö- och klimatpåverkan. Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa miljöpåverkan. Livestock´s Long Shadow från FAO pekade redan för tio år sedan på att animalieindustrin står för lika stor klimatpåverkan som världens samlade transporter. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen, men än så länge har inga politiska mål och styrmedel antagits.

Den svenska animaliekonsumtionen står för utsläpp som är nästan lika stora som Sveriges personbilar. För bilarna finns det målsättningar och åtgärder på plats för att utsläppen ska minska, men inte för det vi äter. Varför? När jag har lyft den frågan med både tidigare borgerliga ministrar och den nuvarande SMP-regeringen har jag fått svaret att det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Varför inte? Ska inte alla samhällssektorer ta miljöansvar?

Vi i Vänsterpartiet har som enda parti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion, för miljöns och djurens skull. På samma sätt som vi politiker kan komma överens minskade utsläpp från transportsektorn borde vi också ta politiskt ansvar för hur mycket kött som konsumeras. I Sverige äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, långt över vad som är hållbart.

Nu inför jul är det en god idé att skippa julskinkan och istället äta rödbetssallad, grönkålssoppa, cashewnötslängd, vegokorvar och andra goda vegetariska alternativ. Men jag vädjar inte bara om att du ska skippa julskinkan, utan också att du ska kräva av dina politiker att de ska vidta åtgärder för minskad köttkonsumtion. Det finns ett politiskt ansvar för animalieproduktionens miljöpåverkan och djurhänsyn. Det är hög tid att det ansvaret nu tas politiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Bygg höghastighetsbanorna

Den s k Sverigeförhandlingen har lämnat sitt förslag om höghastighetståg till regeringen. Det som nu ligger på bordet, som också inbegriper ny kollektivtrafik, skulle innebära Sveriges största infrastrukturinvestering på 150 år. Det handlar bl a om höghastighetståg Stockholm-Göteborg med 2 timmar som restid och banan Stockholm-Malmö till en tid på 2,5 timmar. Höghastighetsbanorna skulle då konkurrera ut flyget på de flesta sträckor söderut i Sverige och frigöra en massa spårkapacitet på de idag hårt belastade ordinarie banorna. Bygget är förstås inte gratis. Enligt Trafikverket skulle båda stambanorna tillsammans kosta 230 miljarder kronor att bygga och de skulle kunna vara klara till 2035.

Jag säger: Ja, bygg höghastighetsbanorna. Och gör det genom lånefinansiering via Riksgälden, precis som föreslagit av Sverigeförhandlingen. Äntligen har vi en möjlighet göra den största satsningen på järnvägen i modern tid i Sverige. Äntligen har vi chansen att koppla upp oss mot järnvägsbanor på kontinenten och på allvar konkurrera med flyget. Äntligen har vi chansen att öka framkomligheten på våra andra järnvägsbanor, de som idag är väldigt hårt belastade. Äntligen har vi chansen att på allvar minska våra utsläpp och bygga nya moderna samhällen.

Med dagens rekordlåga räntor råder bättre förutsättningar än någonsin för att låna till investeringar. Lånefinansierade höghastighetsbanor skulle också vara principiellt viktigt i dessa tider av kontraproduktiva åtstramningar och snäva finansiella ramverk. Här skulle vi kunna visa att det är en god ekonomisk politik att låna till investeringar. Som jag skriver i min bok Om inte vi, vem? ”Kan höghastighetsbanorna bli det viktiga brottet mot decennier av felaktig investeringspolitik?” (s 249) Vi får hoppas det.

Som Aftonbladet skriver idag: Utan tåg står Sverige stilla.

Spaden i marken – bygg höghastighetsbanorna.

Oacceptabelt lidande för grisar

Igår (Aktuellt, ca 20 min) kunde vi se helt oacceptabla bilder av hur grisar plågas vid slakt i Sverige. Jag visste att bedövning med koldioxid inte är särskilt skonsamt, men så här utdraget och plågsamt… det var värre än jag kände till. Med anledning av det kräver jag nu av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att han ska verka för skonsammare bedövningsmetoder. Läs min fråga nedan eller här: Grisarlidande2017-12-15

Lidande för grisar vid slakt
Skriftlig fråga till Sven-Erik Bucht
Torsdagen 14 december visade SVT bilder från svenska slakterier där grisar bedövas genom att föras ned i ett schakt med koldioxid. Bilderna rimmar illa med den bild som medborgarna har av svenskt djurskydd som bland annat handlar om att djur ska skonas från onödigt obehag och lidande vid slakt. Filmer och foton av grisarna under gasning med koldioxid visar skräckslagna djur som kämpar för att få luft genom att sträcka trynena uppåt och kippa efter andan. Ögonvitorna syns, vilket indikerar rädsla. På bilderna ses grisar som kämpar emot, och de försöker ofta resa sig efter att de fallit omkull. Enligt forskarna som studerat koldioxidbedövning är de beteenden som grisarna visar upp tecken på att grisarnas överlevnadsinstinkt är triggad till max och att de kämpar för sina liv.

Bedövningsmetoden orsakar grisarna upp till en minuts smärta och lidande. Koldioxid gör ont att andas in och ger svåra kvävningskänslor, vilket leder till att grisarna upplever ångest under sina sista minuter i livet. Det råder ingen tvekan om att koldioxidbedövning orsakar stort lidande. EFSA (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet) rekommenderade redan 2004 att det ta fram alternativ till koldioxidbedövning. Ändå är bedövning med koldioxid den vanliga metoden på de stora slakterierna. Under 2016 slaktades omkring 2,5 miljoner grisar i Sverige. Just koldioxid används för att den är billig och för att det går snabbare att använda gruppbedövning med gas än individuell bedövning med el eller bultpistol. Det är de stora flödena vid de stora slakterierna som lett till att koldioxid används. Det är också en fördel att bedöva grisar i grupp, som vid gasbedövning, eftersom grisarna är flockdjur. Ur ett djurskyddsperspektiv är nackdelarna med just gasen koldioxid både väl kända och mycket allvarliga. Det går att ersätta koldioxidbedövningen med bättre bedövningsmetoder, men det kräver vilja och att frågan prioriteras. En viktig början skulle vara att införa ett slutdatum för när koldioxidbedövningen inte får användas längre.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att sätta ett slutdatum och fasa ut koldioxidbedövning vid slakt av grisar?

………………………………………

Jens Holm (V)

Sätt stopp för kärnvapnen

ican_bfihn.jpg

ICAN – Internationella kampanjen för att avveckla kärnvapen – vilken otroligt välmotiverad fredspristagare. ”Den enda vägen framåt är att göra slut på kärnvapnen”, var ICANs generalsekreterare, Beatrice Fihns klara budskap när hon talade i riksdagen idag. Hon var också glasklar i sitt budskap om att hon och ICAN vill att Sverige ska skriva under det internationella avtalet för att förbjuda kärnvapen.

I debatten har det framförts att Sverige inte skulle kunna skriva under avtalet p g a NATO. Där markerade Beatrice Fihn mycket tydligt:

”Inget annat land kan styra Sveriges beslut. Sverige måste stå upp för vad som är rätt. Vad blir annars konsekvensen? Ska vi inte stå upp för internationella avtal om mänskliga rättigheter? Eller Parisavtalet? Sverige skulle verkligen kunna göra en stor skillnad för världen.”

Fihn talade också om miljökonsekvenserna av kärnvapen. Det är förstås helt förödande när kärnvapen detoneras, men en mer bortglömd aspekt är de 2000 gånger då olika former av kärnvapen har testats i världen.

”Människor i Kazakstan, Marshallöarna, Australien och Nevada lider fortfarande av de tester som har gjorts. Miljö- och folkhälsokonsekvenserna har varit förödande”, sade Fihn.

”Dessutom är det marginaliserade grupper som drabbas väst av dessa tester. Ursprungsfolk runt om i världen lider fortfarande av konsekvenserna för de nukleära testerna. De har inte blivit erkända som offer, men det kan de bli med avtalet om att förbjuda kärnvapen.”

Väl talat säger jag. Nu är det dags för Sverige att skriva under avtalet om kärnvapenförbud.

Fossilfria AP-fonder

Den här debatten ser jag fram emot. Våra pensionsfonder äger fossila tillgångar som motsvarar Sveriges årliga utsläpp tio gånger om. Regeringen har lagt fram ett förslag, men kommer det verkligen leda till att kol, olja och fossilgas fasas ut ur AP-fonderna? Debatt i riksdagen ti 16/-18.

Läs min IP här eller nedan.

Fossilfria AP-fonder
Interpellation 2017/18:266
av Jens Holm (V) till Statsrådet Per Bolund (MP)
Klimatförändringarna är vår tids ödesfråga. Sverige har antagit ett klimatpolitiskt ramverk och en klimatlag med relativt högt ställda målsättningar. Regeringen har också som ambition att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Vänsterpartiet välkomnar detta, även om vi i vissa delar hade velat se högre ambitionsnivåer.

För att lyckas hålla jordens temperaturökning väl under två grader, helst under 1,5 grader, måste genomgripande samhällsförändringar göras inom en rad områden. Det är exempelvis helt avgörande att se till att de globala kapitalflödena flyttas från smutsiga fossila projekt, som förvärrar klimatförändringen, till långsiktigt hållbara investeringar. Detta är också något som Sverige och världens länder har förbundit sig till genom Parisavtalet. Enligt artikel 2.1.C i klimatavtalet från Paris 2015 har Sverige förbundit sig att göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt hållbar utveckling.

Klimatförändringarna känner inga nationsgränser. Kol som bryts i Kina såväl som oljesand som utvinns i Kanada påverkar även i förlängningen oss i Sverige. Om inte övriga världen ställer om från ett fossilberoende samhälle kommer kostnaderna i Sverige för att nå klimatmålen att bli högre. Allt hänger ihop. Därför är det anmärkningsvärt att vi, via våra gemensamma pensionsfonder, de så kallade AP-fonderna, äger fossila reserver som motsvarar potentiella utsläpp tio gånger större än hela Sveriges årliga koldioxidutsläpp, enligt en beräkning gjord av WWF 2015. Häromveckan kom också en ny beräkning av Greenpeace som visar att Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonderna investerar 13 miljarder kronor i 43 av de 100 största utsläpparna i världen av fossilbolagen.

Medan vi i Sverige sätter klimatmål på hemmaplan investerar samtidigt våra statliga pensionsfonder i det som motverkar just möjligheten att uppnå målen. Det är inte rimligt.

Regeringen, med stöd av de borgerliga partierna, lade i juli 2017 fram förslag om ändrade placeringsregler för Första–Fjärde AP-fonderna bland annat med syfte att få mer hållbara placeringar. Det är ett välkommet initiativ, men förslaget som det ser ut nu riskerar att inte leda till någon större förändring. Enligt förslaget ska målet om hög avkastning fortsatt vara överordnat klimat-, miljö- och andra hållbarhetsaspekter. Det innebär att det är upp till fonderna själva att bestämma om de vill fortsätta att investera i klimatskadlig verksamhet. Enligt Finansdepartementets promemoria konstateras också att det inte är möjligt att bedöma i vilken utsträckning förslagen leder till att AP-fondernas förvaltning främjar en hållbar utveckling. I promemorian nämns inte Parisavtalet över huvud taget. Trots detta yttrade klimatminister Isabella Lövin på klimattoppmötet COP 23 nyligen att förslaget var i linje med Parisavtalet. Liknande uttalanden har fällts av finansmarknadsminister Per Bolund.

Regeringen försöker frammana en bild av att de nya regelförslagen kommer att leda till att fonderna lever upp till hållbarhetsmål och Parisavtalet. Den tolkningen gör få andra – vare sig miljöorganisationerna eller AP-fonderna själva (enligt deras remissvar). Det kan inte vara i linje med vare sig klimatmål eller andra internationella åtaganden att våra AP-fonder pumpar in miljarder i fossilbovar.

Jag vill därför fråga statsrådet Per Bolund:

1. Anser statsrådet att förslaget till de ändrade placeringsreglerna för AP-fonderna är i linje med Parisavtalet och svenska miljö- och klimatmål?

2. Tänker statsrådet verka för att AP-fondernas investeringar lever upp till Parisavtalet och inte bidrar till klimatskadlig verksamhet?

3. Avser statsrådet i övrigt att vidta några åtgärder för att svensk finanssektor i stort ska bli fossilfri?

Plats 5 riksdagslistan

I helgen valde Vänsterpartiets valkonferens i Stockholm mig till plats 5 på listan till riksdagsvalet. Eftersom vi har fem platser idag är min plats valbar. Dessutom  toppas vår lista av Jonas Sjöstedt som också förstanamn Västerbottens riksdagslista varifrån han tros kommer bli personvald (han blev det förra valet) och då åker alla upp ett hack på vår lista. Jag ser fram emot en valrörelse där rättvisefrågor och byggandet av ett hållbart samhälle kommer att få en framträdande plats. Jag ska iallafall göra allt jag kan för att det blir så.

Vår lista för Stockholm (vi har samma för Stockholms stad som länet) ser ut enligt nedan:

  1. Jonas Sjöstedt, Liljeholmen-Hägersten
  2. Nooshi Dadgostar, Botkyrka
  3. Karin Rågsjö, Vita Bergen
  4. Ali Esbati, Liljeholmen-Hägersten
  5. Jens Holm, Enskede
  6. Ida Gabrielsson, Huddinge
  7. Lorena Delgado Varas, Skärholmen
  8. Amineh Kakabaveh, Skärholmen
  9. Andreas Lennkvist Manriques, Österåker
  10. Joanna Castro Echeverri, Liljeholmen-Hägersten
  11. Torun Boucher, Västra Södermalm
  12. Birgitta Sevefjord,VitaBergen
  13. Sait Yildiz, Södertälje
  14. Veronica Kallander, Sundbyberg
  15. Ihsan Kellecioglu, Solna
  16. Lina El Yafi, Sekovänstern/Liljeholmen-Hägersten
  17. Robert Mjörnberg, Kommunalvänstern/Vantör
  18. Kerstin Amelin, Botkyrka
  19. Rashid Mohammed, Tensta-Rinkeby-Spånga
  20. Nujin Alacabek, Huddinge
  21. Gunnar Westin, Sekovänstern/Vantör
  22. Malin Claesson, Norrtälje
  23. Patrik Olofsson, Haninge/Transportvänstern
  24. Brittmarie Bardon, Norrtälje
  25. Hassan Jama, Vantör
  26. Maria Hannäs, Hammarby-Skarpnäck
  27. Rikard Warlenius, Liljeholmen-Hägersten
  28. Jesper Wiklund, Sundbyberg
  29. Roya Asadzadeh, Sundbyberg
  30. Moises Ubeira, Sundbyberg
  31. Jessica Hillweyn, Norrtälje
  32. Samuel Skånberg,Haninge

Sanktionsavgift vid kemikaliebrott

Det kan inte vara rimligt att nästan alla, ofta mycket välgrundade, anmälningar om misstänkta miljöbrott på kemikalieområdet läggs ned. Ett sätt att komma till rätta med detta är möjligheten att myndigheter kan få rätten att införa sanktionsavgifter mot de företag och andra som bryter mot gällande regler. Det föreslogs av Kemikalieinspektionen för drygt två år sedan, och sedan också av en statlig utredning.

Så, regeringen vad väntar ni på? Svar kommer att ges i debatten som blir mellan mig och miljöminister Karolina Skog den 16/1-18. Läs min interpellation nedan eller på interpellationslänken.

Sanktionsavgift vid kemikaliebrott
Interpellation 2017/18:246
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Enligt en rapport från Kemikalieinspektionen från i år leder de flesta av Kemikalieinspektionens åtalsanmälningar om misstänkta miljöbrott inte till någon påföljd för företagen.

Mellan åren 2012 och 2016 har Kemikalieinspektionen anmält 664 misstänkta miljöbrott till åklagare. Av den nya rapporten över tillsynen framgår att nästan 500 av dessa åtalsanmälningar är färdigbehandlade av Åklagarmyndigheten. Av dessa ärenden har 87 procent lagts ned medan 13 procent har lett till böter för företagen.

Kemikalieinspektionens åtalsanmälningar gäller brister som upptäckts vid myndighetens tillsyn av företag som tillverkar, importerar och säljer kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor. Den största andelen anmälningar handlar enligt Kemikalieinspektionen om varor som innehåller kemiska ämnen som är förbjudna enligt EU:s kemikalielagstiftning Reach. Det kan till exempel handla om smycken som innehåller bly eller kadmium, eller leksaker som innehåller vissa förbjudna ftalater.

Kemikalieinspektionen föreslog redan år 2015 i en skrivelse till Miljö- och energidepartementet att en del av de lagöverträdelser som myndigheten i dag anmäler till åklagare i stället ska leda till miljösanktionsavgifter. Myndigheten menar att med införande av miljösanktionsavgifter skulle lagöverträdelser innebära tydliga sanktioner för företag som sålt varor som innehåller förbjudna ämnen, vilket sannolikt skulle leda till att fler lever upp till kemikalielagstiftningen. Regeringen gav år 2016 Miljötillsynsutredningen i uppdrag att undersöka möjligheterna till en sanktionsväxling på kemikalieområdet. Utredningen bedömde att en sanktionsväxling skulle leda till ett effektivare system.

Vänsterpartiet anser att det är mycket oroande att de lagöverträdelser som sker inom kemikalieområdet inte leder till någon påföljd för företagen. Vår uppfattning är att miljösanktionsavgifter snarast bör införas inom kemikalieområdet för en del av de lagöverträdelser som i dag anmäls till åklagare. Detta skulle stärka våra möjligheter att förhindra att förbjudna ämnen sprids till människor och till vår miljö.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

1) Avser ministern att ta initiativ för att införa miljösanktionsavgifter inom kemikalieområdet?

2) Avser ministern att vidta andra åtgärder för att genom nationell lagstiftning minska användningen av farliga kemiska ämnen?