Jorden obeboelig?

Den nordamerikanske journalisten David Wallace-Wells inleder sin långa uppmärksammade essä ”The Uninhabitable Earth” med orden ”Jag lovar, det är värre än du tror.” På det följer en lång uppräkning med exempel på hur vår planet snart kommer att göras obeboelig som en följd av en skenande klimatförändring. Wallace-Wells radar mängder med andra skrämmande exempel på att klimatförändringen kommer att få värre effekter än vi någonsin kunnat föreställa oss; spridning av epidemier (pga värmen och gamla smittor som lagrats i is som nu får nytt liv), temperaturnivåer kombinerat med fuktighet som redan nu dödar alltfler människor, krig och flyktingströmmar (för varje 0,5 graders temperaturhöjning ökar risken för väpnade konflikter med 10-20 procent enligt en rapport Wallace-Wells hänvisar till), ekonomisk kollaps (för varje grads temperaturhöjning minskar världens BNP med 1,2 procent enligt samma källa), försurade världshav (som slår ut en stor del av världens marina ekosystem) samt minskad livsmedelsproduktion samtidigt som jordens befolkning växer. ”Det spelar ingen roll hur välinformerad du är, du är garanterat inte tillräckligt avskräckt”, skriver han.

Wallace-Wells artikel lär ha lästs över 50 miljoner gånger. Han har fått mycket kritik för att bara beskriva problemet, men inga lösningar. ”Utrotningspornografi” har någon utbrustit.

Wallace-Wells´ långa artikel är en av de mest omskakande men också välskrivna texter jag läst om klimatförändringen. Men det går inte att komma ifrån. Det är en text om domedagen. Vill jag att 50 miljoner till ska läsa den? Jag vet inte.

Förutom allt annat väcker texten frågan: Hur ska vi tala om klimatförändringen? Som journalist är du i första hand berättare. Du har en skyldighet att säga som det är. Men i det här fallet har David Wallace-Wells inte berättat om människans enastående möjligheter att lösa till synes oöverstigliga problem. Sådant vi kan uppnå om vi vet vad vi vill och samarbetar. Den är en historia som också måste berättas.

Ska livsmedelsstrategin användas till försämringar för djuren?

Jag skriver på Altinget om grisarna och livsmedelsstrategin. Läs där eller nedan.

Ska livsmedelsstrategin användas till försämringar för djuren?
Altinget, 2017-08-28
Regeringen presenterade, efter långa förhandlingar med de andra partierna, tidigare i år sitt förslag till livsmedelsstrategi. Vi i Vänsterpartiet hade många synpunkter, inte minst kring vikten av att maten måste vara hållbar. Vi fick inte igenom allt, men vi tycker ändå att strategins målsättningar (det var dessa vi kom överens om parlamentariskt) var ett steg på vägen mot mer hållbar matproduktion i Sverige.

Djurskyddet avgörande
En förutsättning för att vi överhuvudtaget skulle ställa oss bakom livsmedelsstrategins mål var att den ökade livsmedelsproduktionen inte får ske på bekostnad av andra viktiga målsättningar, exempelvis djurskydd. I livsmedelsstrategin står det bland annat att nya regler ska tas fram ”utan att göra avkall på viktiga områden som t.ex. konsumentintresse, djurskydd och miljöhänsyn”. Det finns också ett relativt omfattande kapitel om djurskydd/djurvälfärd där strategin radar upp flera goda argument för varför det är bra för Sverige med en god djurvälfärd.

Förvånande förslag från Jordbruksverket
Därför var vi många som studsade till när vi nyligen tog del av Jordbruksverkets förslag till nya villkor för grisuppfödning och slakt. De nya förslagen är klara försämringar för djuren och Jordbruksverket använder just livsmedelsstrategin som argument. I den nya förordningen kommer griskultingar att kunna tas bort från suggan en vecka tidigare än vad som gäller nu. Fler grisar ska också kunna stallas upp på slakterierna, innan slakt.

Kritik från forskare
Förslagen har kritiserats hårt från djurskyddsorganisationer och forskare inom djurvälfärd. Att separera griskultingar tidigare än i dag torde ha mycket negativ inverkan på både suggan och kultingarna som har stort behov av närheten till varandra. En tidig avvänjning av kultingarna ökar risken för sämre djurhälsa och därmed ökad antibiotikaanvändning, enligt flera vetenskapliga studier. Tidigare forskning pekar dessutom på att en tidig avvänjning leder till att smågrisarna utvecklar beteendestörningar.

Att tränga ihop ännu fler djur inför slakt kommer att öka stressen och risken för skador bland djuren. Det är trångt redan som det är på svenska slakterier, något jag själv har bevittnat. Jordbruksverkets förslag torde alltså gå emot regeringens ambitioner om att djurskyddet inte ska försämras i Sverige.

Inget stöd i oberoende forskning
Jordbruksverket kan inte hänvisa till oberoende forskning som stöd för sina förslag. Jordbruksverket argumenterar för förslaget med att produktionen måste öka. Håkan Henrikson, divisionsdirektör för främjande och förvaltning på Jordbruksverket, säger till Sverige television (21/8) att förslagen är i linje med regeringens livsmedelsstrategi och att man inte kan invänta det vetenskapliga råd för djurskyddsfrågor som regeringen i våras beslutade skulle tillsättas. Vad är nu detta? Livsmedelsstrategin säger ju det motsatta, att djurskyddet inte får försämras.

Vad anser ansvarig minister, Sven-Erik Bucht. Tänker han låta sitt flaggskepp, livsmedelsstrategin, användas för att försämra för djuren? Vad anser andra socialdemokrater och miljöpartister?

Jordbruksverkets förslag måste kastas i papperskorgen. Sverige ska vara ett land där djuren får det bättre, inte sämre.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

På språng för Västsahara

ollesvalander_holm

Idag har jag lunchjoggat 16 km mellan Gullmarsplan och Huddinge tillsammans med Olle Svalander. Olle springer 42 maraton (!) – 170 mil från Timrå i norr till Trelleborg i söder på ca 50 dagar – för att uppmärksamma Västsahara. Västsahara har nu varit ockuperat i 42 år av Marocko, en illegal och brutal ockupation som fördöms av världssamfundet. Genom att springa lika många maratonsträckor som det är år som Västsahara har varit ockuperat hoppas Olle kunna sätta fokus på frågan. Han är nu halvvägs och har idag sprungit genom Stockholm. Självklart ville jag passa på att springa med honom.

Jag tror precis som Olle, att göra något konkret som att löpa genom landet, är ett bra sätt att få upp en fråga på dagordningen. Olles maratonlöpningar har fått uppmärksamhet i media och backas upp av Emmaus. Genom organisationen samlar Olle också in pengar till Västsahara. För varje natt han bor hemma hos människor skänker han 100 kronor till ett skolbygge i ett av flyktinglägren i södra Algeriet, där hälften av Västsaharas invånare lever som flyktingar under knappa förhållanden mitt ute i öknen.

Det var kul att springa med Olle. Vi hann prata om flyktingpolitik, löpning, klimat, skrivande (han är journalist och författare) och Västsahara förstås. Strax efter Årsta fick vi också en oväntad men mycket välkommen löparassistans av den tidigare elitlöparen Kent Klefberg (vi stötte helt enkelt på honom på vägen). Hoppas att de fortsatta etapperna går bra och att hälsenan håller. Alla som vill stödja Olles insamling (gör det!) kan göra det via swish: 123 90 03 971 (märk ”Hitta hem”).

På tal om Västsahara och maraton. 2011 sprang jag Sahara Marathon, ett helt fantastiskt lopp som går mitt ute i öknen genom de sahariska flyktinglägren i södra Algeriet. Den 27 februari 2018 arrangeras ett nytt lopp. Olle kommer troligen att springa. Rekommenderas för alla som både gillar löpning och vill göra en insats för Västsahara (man kan även springa loppet som halvmara och kortare sträckor).

Läs Han springer 42 maratonlopp
Olle Svalanders sida Hitta hem

Försämra inte för grisarna

Extremt upprörande att Jordbruksverket föreslår försämringar för Sveriges grisar. Tänker landsbygdsminister acceptera att hans livsmedelsstrategi används som argument för att försämra för djuren? Se min fråga till Bucht nedan (snart på riksdagen.se).

2017-08-21
Försämra inte för grisarna

Skriftlig fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht av Jens Holm (V)
Jordbruksverket ämnar lägga fram ett förslag om försämrade villkor för uppfödning av grisar. I den nya förordningen kommer griskultingar att kunna tas bort från suggan en vecka tidigare än vad som gäller nu. Fler grisar ska också kunna stallas upp på slakterierna, innan slakt. Förslagen har kritiserats hårt från djurskyddsorganisationer och forskare inom djurvälfärd. Att separera griskultingar tidigare än i dag torde ha mycket negativ inverkan på både suggan och kultingarna som har stort behov av närheten till varandra. En tidig avvänjning av kultingarna ökar risken för sämre djurhälsa och därmed ökad antibiotikaanvändning, enligt flera vetenskapliga studier. Tidigare forskning pekar dessutom på att en tidig avvänjning leder till att smågrisarna utvecklar beteendestörningar. Att tränga ihop ännu fler djur inför slakt kommer att öka stressen och risken för skador bland djuren. Det är trångt redan som det är på svenska slakterier, något jag själv har bevittnat. Jordbruksverkets förslag torde alltså gå emot regeringens ambitioner om att djurskyddet inte ska försämras i Sverige.

Jordbruksverket kan inte hänvisa till oberoende forskning som stöd för sina förslag. Jordbruksverket argumenterar för förslaget med att produktionen måste öka. Håkan Henrikson, divisionsdirektör för främjande och förvaltning på Jordbruksverket, säger till SVT 21/8 att förslagen är i linje med regeringens livsmedelsstrategi och att man inte kan invänta det vetenskapliga råd för djurskyddsfrågor som regeringen i våras beslutade skulle tillsättas.

Min fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht är:
Är det statsrådets bedömning att förslaget, med bristande vetenskapligt underlag, som försämrar livsvillkoren för grisarna under uppfödning, kan accepteras inom ramen för livsmedelsstrategin och våra nationella ambitioner gällande djurvälfärden?

………………………………………

Jens Holm (V)

Hög tid för investeringsbudget

Publicerar den rapport, ”Investeringsbudget Dnr 2017:951” från riksdagens utredningstjänst tidigare i somras. För att göra den stora omställning som klimatförändringen kräver behöver vi investera i stora volymer i framtiden. Kollektivtrafik, höghastighetståg, klimatomställning av våra bostäder, VA-system, klimatanpassning, 100 procent förnybart, cykelbanor, laddstolpar, ja listan kan göras lång på allt som behöver göras.

Med dagens åtstramningsregim är det svårt att komma upp i de investeringsvolymer som behövs. Dessutom finns inte en separat investeringsbudget för att underlätta syftet. Alla kommuner och de flesta företag har en separat investeringsbudget/kapitalbudget för att särskilja investeringar från löpande utgifter. Konstigt nog har inte staten det längre. Vi hade det fram till 1980, då den avskaffades i ett politiskt beslut. Läs mer i RUT-rapporten Investeringsbudget Dnr 2017:951: Investeringsbudget_RUT 2017_951

Jag berör också ämnet i min artikel i ETC för ett tag sedan.