Miljörättvisa

Idag har jag debatterat skärpt miljölagstiftning och miljörättvisa i och med betänkandet MJU8. Nedan mitt anförande.

 

Miljörättvisa
Tal i riksdagens kammare 25/2-16
Det är inte OK att motorvägar läggs i ytläge med buller, avgaser, partiklar och förstörd närmiljö som följd i områden med människor med låga inkomster och från andra länder, medan samma väg dras i tunnel i områden där svensk över- och medelklass bor. Det här är t ex fallet med motorvägsprojektet Förbifart Stockholm, där den 21 km långa motorvägen dras i tunnel under Drottningholm och villaområdena, medan invånarna i miljonprogramsområdena Sätra, Hjulsta och Akalla endast får ett bullerplank att skydda sig med. Tunnlar åt rika – bullerplank åt fattiga, är det så det ska vara? Nej, jag tycker inte det.

Det är inte heller OK att människor som bor i höghusområdena har sämre tillgång till grönområden än de som bor i villa. Eller att människor i genomsnitt lever flera år kortare liv i våra miljonprogramsområden än de som bor i villaområdena och att detta sannolikt också har att göra med en sämre närmiljö för de människor som bor i s k lågstatusområden.

Att människor drabbas olika – beroende på inkomst och etnisk tillhörighet – som en följd av olika miljöskadliga verksamheter brukar ibland gå under namnet miljöorättvisa. Att försöka motverka detta är vad begreppet miljörättvisa handlar om. För oss svenskar är detta ett tämligen obekant begrepp, men i den anglosaxiska världen (t ex USA och Storbritannien) har man arbetat mer aktivt med frågan som brukar gå under termen environmental equity eller environmental justice.

Det borde vara en självklarhet i all politik, inte minst i samhällsplaneringen i stort, att vi vinnlägger oss om att olika samhällsklasser och grupper i samhället har samma rätt till vår natur och att ingen grupp ska drabbas oproportionerligt värre än någon annan. Men så är det inte. I Sverige finns inget aktivt och systematiskt arbete med miljörättvisa. Naturvårdsverket har exempelvis enligt generaldirektör Björn Risinger inget uppdrag att arbeta med socio- ekonomiska frågor och analyser. Inte heller har det någonsin gjorts någon analys eller utredning om hur olika grupper i samhället exponeras för miljö och hälsorisker.

Jag vill understryka att det inte är miljöpolitiken i sig det är fel på. Tvärt om; bra miljöpolitik är ofta utjämnande mellan samhällsklasser och grupper. Det gynnar folkflertalet om vi t ex satsar mer på kollektivtrafiken, skyddar mer natur (inte minst den tätortsnära), minskar massbilismen och därmed utsläpp, partiklar och buller. Nej, det är andra politikområden som måste bli mer miljörättvisa; samhällsplanering, infrastrukturpolitiken, försvarspolitik och hela den ekonomiska politiken.

Och här finns det mycket att göra. Därför tycker jag att motion nr 2183 ”Miljörättvisa” av miljöpartisterna Annika Lillemets och Valter Mutt är så bra. Den handlar om att kartlägga hur olika grupper i samhället exponeras för miljö- och folkhälsorisker samt att Naturvårdsverket bör få en egen enhet som ska arbeta med miljörättvisefrågor. Men svaret den här motionen får i det här betänkandet är under all kritik. Ja, under all kritik. Att Moderaterna är nöjda med det kanske jag kan förstå, med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Hur kan ni inte rösta för motionens yrkanden och hur kan ni nöja er med att ”lämna motionen utan vidare åtgärd” som det står i betänkandet på sid 17. Det, kära S och MP, imponerar inte.

Bifall till reservation 1 om miljörättvisa.

Jens Holm (V)

 

Köttet och det politiska ansvaret

Igår debatterade jag minskad köttkonsumtion med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Bucht har ju tidigare gjort gällande att vår höga köttkonsumtion inte har någon inverkan på klimatförändringen eller miljön i största allmänhet. Vid gårdagens debatt stod det klart att ministern nu har backat från den konservativa positionen. Sven-Erik Bucht säger nu att Sveriges och många andra länders stora köttkonsumtion har stor påverkan på klimatet och miljön samt att ”en lägre köttkonsumtion både i Sverige och i andra länder, skulle vara bra för klimatet och i många fall även av hänsyn till andra miljöaspekter”. Alltså; köttkonsumtionen är ett miljöproblem och den behöver minskas. Det är inte var dag man är med och bidrar till en positionsförändring hos regeringen, men igår skedde det. Regeringen har fått en bättre, men inte tillräckligt bra, ståndpunkt i köttfrågan. Det är ett inte obetydligt steg framåt!

Däremot är landsbygdsministern skeptisk till att fatta politiska beslut om att minska köttkonsumtionen. Jag tycker det är märkligt och olyckligt. Jämför med andra områden: Utsläppen från transportsektorn växer – där är vi överens om att fler politiska beslut behövs för att minska utsläppen. Samma logik borde väl gälla för det vi äter?

Trots det var gårdagens debatt ett steg framåt. På två veckors tid har SMP-regeringen gått ifrån att stoppa huvudet i sanden till att se problemet med den ökade köttkonsumtionen och önska en minskning. Nu är det dags att utkräva ett politiskt ansvar. Det kommer vi i Vänsterpartiet fortsätta att göra.

Hela debatten kan ses här.

Några pressklipp från gårdagens debatt:
Sveriges Radio
SVT
Rapport (debatten refereras vid 16,10 min)
Piteå-Tidningen (TT-meddelande som gått i många andra tidningar)
Aftonbladet
Svenska Dagbladet

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?

Jag skriver idag i Miljöaktuellt. Läs där eller nedan.

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fick med rätta stor kritik när han häromveckan inte ens kunde svara på om köttkonsumtionen hade ökat i Sverige och om det isåfall har haft negativa miljökonsekvenser. Och när ministern dessutom sa att han inte ville agera politiskt för minskad köttkonsumtion och därmed minskade utsläpp lät han tyvärr som en blek kopia av sin föregångare, centerpartisten Eskil Erlandsson.

En minister som inte tror att det vi äter har någon miljöpåverkan, som inte ens är medveten om köttexplosionen i Sverige och många andra länder. Det håller inte. Jag föreslår att landsbygdsministern studerar följande rapporter.

FAO-rapporten ”Livestock´s Long Shadow” (2006) konstaterar att den globala animalieindustrin står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Naturvårdsverkets rapport från i fjol, ”Hållbara konsumtionsmönster”, som särskilt pekar ut köttkonsumtionen som ett område med kraftigt växande utsläpp och som idag saknar styrmedel. Man konstaterar att kött- och mjölkkonsumtionen står för 75 procent av utsläppen från svenskarnas livsmedelskonsumtion trots att näringsintaget från animalierna är högst begränsat.

Sven-Erik Buchts egen expertmyndighet, Jordbruksverket, konstaterade i rapporten ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (2013) att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten ger myndigheten också konkreta förslag på hur köttkonsumtionen kan minska.

I rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekar Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att åtgärder för en minskning av konsumtionen är brådskande.

Eller den senaste rapporten som Svt har rapporterat om ”How can the EU targets be met”, där ett antal Göteborgsforskare argumenterar för att animaliekonsumtionens utsläpp kan minskas med tre fjärdedelar främst genom en minskad konsumtion av nötkött och mjölkprodukter för att vi i Sverige ska kunna nå internationella klimatmål.

Kan det verkligen vara så att Sven-Erik Bucht och hela hans departement har missat tio år av forskning och rapporterande som alla pekar åt samma håll; vi behöver kraftigt minska vår köttkonsumtion? Nej, jag tror inte det. Det är snarare så att Bucht är precis som sin föregångare Eskil Erlandsson rädd för att stöta sig med de tunga ekonomiska intressen som animalieindustrin utgör. Men nu får det vara slut på denna feghet. På samma sätt som alla är överens om att vi måste resa mindre med bil bör vi politiker också kunna slå fast att en allt större del av vårt näringsintag i framtiden får komma från vegetabilier och mindre från kött. Därför utmanar jag Sven-Erik Bucht idag på en debatt i riksdagens kammare om köttkonsumtionen och dess utsläpp.

För två veckor sedan kunde Sven-Erik Bucht inte svara på dessa frågor. Jag hoppas att han idag har ett bättre svar:
* Har köttkonsumtionen ökat i Sverige?
* Är en ökad svensk köttkonsumtion ett problem för miljön och klimatet?
* Vilka åtgärder tänker isåfall ministern vidta för att minska köttkonsumtionen?

Jag, mitt parti och en snabbt växande opinion förväntar oss en minister som agerar – inte stoppar huvudet i sanden. Eller tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Eskil Erlandsson?

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Välkomna britternas folkomröstning men kritisera innehållet

I grunden är Storbritanniens folkomröstningen om EU något att välkomna, men debatten i sig är upprörande. Det är bra att medlemsländer ställer krav på EU. Som bekant finns mycket att kritisera. Vem kommer inte ihåg det s k Lissabonfördraget, den största maktförskjutningen från medlemsstaterna till Bryssel på decennier? Och hanterandet av detta var under all kritik. Trots att två folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna 2005 sade nej till EU-konstitutionen, föregångaren till Lissabonfördraget, gick man ändå vidare med Lissabonfördraget. Senare var EU-etablissemanget tvunget att tvinga Irland till en andra folkomröstning när landet i den första (2008) sade nej till det nya fördraget. I andra länder, som vårt, vågade man inte ens fråga folket i en folkomröstning.

Problemet med folkomröstningen i Storbritannien är att den både handlar om ett helt och hållet legitim kritik av det superstats-EU som nu har vuxit fram och om invandringskritik och en allmän högerkverulans. Och just nu är det det senare som överröstar allt annat. Men att acceptera ett nej som bygger på att Storbritannien ska stänga gränserna mot omvärlden och i största allmänhet hetsa mot inflyttade från andra länder känns för mig främmande. I dagsläget har nej-sidan i Storbritannien kuppats av högertabloider och ibland en direkt främlingsfientlig opinion.

Som EU-kritiker i Sverige tycker jag att det är viktigt att:

  1. Erkänna britternas rätt till EU-kritik och den folkomröstning som nu blir av den 23 juni.
  2. Lämnar Storbritannien EU är det något som accepteras helt och hållet utan förbehåll och landet ska kunna få ett förmånligt avtal liknande EES-avtalet.
  3. Men man bör också fördöma de krav på ”social nödbroms” som Storbritannien nu har fått igenom. Det är att acceptera ett stigmatiserande av människor från andra länder. Genom att säga att bidrag ska dras in från polacker, portugiser och svenskar accepterar man ett upplägg som både är helt felaktigt (de flesta som kommer till Storbritannien gör det för att arbeta, inte att gå på bidrag) och det ger en främlingsfientlig opinion luft under vingarna.
  4. Kräva att även vi i Sverige ska ha rätt att ställa krav på EU. Minimikravet borde vara ett socialt protokoll där samma rättigheter ska gälla oavsett vilket EU-land man kommer från. Vi borde också få bindande undantag från EMU (i dagsläget har vi inte det).
  5. Lyfta den större frågan om vad det är för Europa som vi vill ha. Det är uppenbart att EU-superstaten håller på att implodera av sig själv. Det är helt enkelt en för stor kostym att ta på sig att skapa en enda valuta (med åtstramningar, massarbetslöshet och allmän inflexibilitet som följd), samma utrikespolitik, en miljöpolitik där enskilda länder inte tillåts gå före, harmonisering av allt som rör den inre marknaden och en helt igenom centralstyrd och misslyckad jordbrukspolitik. Nu borde det därför vara rätt läge att flytta bort makt från Bryssel och ge länderna möjligheter att alltid gå före på viktiga politikområden som miljö, folkhälsa, arbetsrätt m m.Våren 2016 borde vara ljus för en kreativ EU-kritisk rörelse i Sverige och Europa.

Nollutsläpp senast 2045

Vi är nu i Miljömålsberedningen (alla partier utom SD) överens om ett långsiktigt utsläppsmål. Vi föreslår att Sverige ska ha i princip nollutsläpp till senast 2045. Vi vill ha en klimatlag som ska säkerställa att alla politikområden drar åt samma håll och snabbt minskar utsläppen. Vi föreslår också ett klimatpolitiskt råd som ska kontrollera och understödja så att alla politikområden drar åt samma mål.

Det här är en framgång för Vänsterpartiet. Vi har ju motionerat åtskilliga gånger för inrättandet av en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd samt med ett långsiktigt utsläppsmål. Vi hade dock velat att Sverige skulle uppnå nollutsläpp redan 2040 samt att det skulle gälla alla utsläpp. Nu definierar beredningen nollutsläpp som att utsläppen ska minska med minst 85 procent. De kvarvarande 15 procenten får minskas genom utsläppskrediter, ett mycket begränsat tillgodoräknande av sänkor (skog) samt s k bioCCS (att utsläppen förs tillbaka under marken). Det här är inte optimalt, men dessa s k flexibla mekanismer är iallafall kraftigt begränsade.

Det är också en stor fördel att alla partier (utom SD) är med på denna överenskommelse och att vi nu har ett långsiktigt mål att sträva efter. Jag vill understryka att vi skriver i vårt förslag att utsläppen ska minska med minst 85 procent och att det ska göras senast till 2045. Vi kan alltså, och borde, göra mer tidigare.

De utsläpp vi talar om är de som sker på svenskt territorium. Utsläpp som äger rum i andra länder som en följd av vår konsumtion samt utrikesflyget kommer vi återkomma till i vårt betänkande 2, som ska komma senast den 1 juni. I det betänkandet ska vi också föreslå en strategi för hur det långsiktiga utsläppsmålet ska uppnås samt förhoppningsvis också sektorsmål samt delmål som ska underlätta måluppfyllandet.

klimatmål_dndebatt
Vårt betänkande är inte publicerat ännu (senast den 1 mars ska det överlämnas till regeringen), men vi skriver idag på DN-debatt. Läs mer där. 

Lästips till landsbygdsministern

Det här tog faktiskt priset. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tycker inte att den snabbt växande köttkonsumtionen har någon negativ miljöpåverkan (i SR idag). Han vill inte göra någonting ALLS. Nej, han kan inte ens säga om köttkonsumtionen har ökat eller minskat i Sverige (den har ökat med drygt 40 procent sedan 1990).

En minister som inte tror att det vi äter har någon miljöpåverkan, som inte ens är medveten om köttexplosionen i Sverige och många andra länder. Det håller inte. Här kommer därför några lästips till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht:

FAO-rapporten Livestock´s Long Shadow  (2006) konstaterar att den globala animalieindustrin står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Naturvårdsverket pekar i rapporten ”Hållbara konsumtionsmönster” (Rapport 6653, februari 2015) ut särskilt köttkonsumtionen och flygresandet som områden med kraftigt växande utsläpp och som idag saknar styrmedel. Man konstaterar att kött- och mjölkkonsumtionen står för 75 procent av utsläppen från svenskarnas livsmedelskonsumtion trots att näringsintaget från animalierna är högst begränsat.

I Jordbruksverkets rapport ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (Jordbruksverket, rapport 2013:1) konstaterar man att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. Man ger också konkreta förslag på hur köttkonsumtionen kan minska.

Enligt ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012) har utsläppen från den svenska konsumtionen av animalier ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter. 10 miljoner ton är nästan lika mycket som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar.

I rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekar Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att åtgärder för en minskning av konsumtionen är brådskande.

Köttkonsumtionen i siffror” från Jordbruksverket (rapport 2013:2) konstaterar att vi svenskar äter mer kött än någonsin och att konsumtionen sedan 1990 har ökat med 40 procent, från 60 kilo per person och år till 85 kilo år 2012.

Djurindustrin och klimatet”. Det var ett par år sedan jag skrev rapporten, men den är fortfarande aktuell. Finns på min sida www.meatclimate.org samt min ännu tidigare rapport Mat, miljö, rättvisa.

Det här var bara några tips till Sven-Erik Bucht som jag vet är en klok och högst kompetent minister. Så till Sven-Erik Bucht, ta och läs på och berätta sedan vad du tänker göra för att minska köttindustrins klimat- och miljöpåverkan.

Och lyssna på programmet Matens pris idag.

Jo, jag har tagit upp denna fråga med Sven-Erik Bucht tidigare, och då har han varit bättre informerad.

 

Agera mot sockerlobbyn

Det är helt oacceptabelt att EUs livsmedelsmyndighet, Efsa, låter sig styras av sockerlobbyn när man ska ta fram livsmedelsrekommendationer. Tänker Sverige agera? Läs min skriftliga fråga nedan.

Fråga 2015/16:739 Sockerlobbyn
av Jens Holm (V) till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
I kostråd från såväl nordiska organisationer som från Världshälsoorganisationen rekommenderas begränsningar av sockerkonsumtionen, som bland annat kan leda till övervikt och fetma. Men när EU:s livsmedelsmyndighet, Efsa, skulle föreslå rekommendationer för sockerintag vägrade man föreslå någon begränsning. Detta har Sveriges Radio-programmet Matens pris avslöjat i veckan.

Matens pris konstaterar också att 8 av de 21 medlemmarna i Efsas så kallade expertpanel för socker har direkta kopplingar till företag som säljer produkter med mycket socker som innehåll. Dessutom har flera av de studier som Efsa har använt sig av för sitt beslut om sockerrekommendationer finansierats av den europeiska sockerindustrin, läsktillverkare i USA och godisföretag. Det är inte första gången det avslöjas hur olika expertpaneler i EU låter sig domineras av kommersiella intressen.

Sverige är medlem i EU. Därför har vi också ett ansvar för Efsa och andra EU-organ. Här måste det finnas en tydlig rågång mellan politik och kommersiella intressen. Det är uppenbart att det har brustit i fallet Efsa.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att verka för en omorganisering av Efsas expertpanel för socker för att stärka oberoendet från kommersiella krafter?