Ett dråpslag mot Stockholms stadsutveckling

Jag och Rikard Warlenius skriver i Syre om Bromma flygplats och varför regeringen borde gå vidare med en nedläggning, något som även Stockholms stad efterfrågar. Läs där eller nedan.

Ett dråpslag mot Stockholms stadsutveckling
Syre, 2016-01-19
Det hann inte ens gå en vecka efter klimattoppmötet i Paris innan S-MP-regeringen tog ytterligare ett beslut som gör det svårare att ställa om Stockholm till en klimatsmart region. Tillsammans med motorvägstunneln Förbifart Stockholm kommer fortsatt flyg på Bromma och utbyggd kapacitet på Arlanda att leda till ett ökat fossilberoende.

Regeringen motiverar beslutet med att de måste följa riksdagens tillkännagivande om att de inte vill se en utredning av Bromma flygplats. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) kallade beslutet olyckligt men ansåg att regeringen varit tvungna att ta det. Men stämmer det verkligen? Både nuvarande och förra riksdagsmajoriteten gjorde tillkännagivanden som regeringarna lämnade utan åtgärder. Regeringen borde därför kunna gå vidare med utredningen om Bromma flygplats.

Beslutet att lägga ner utredningen är problematiskt för klimatet men också för stadsutvecklingen. Stockholm växer snabbt och mängden byggbar mark är begränsad. Flygplatsen upptar ett område stort som Östermalm och ligger bara några kilometer från Stockholms innerstad. Dessutom gör flyget att höjden på nya hus begränsas i en stor del av staden och orsakar höga bullernivåer i ett brett band från Barkarby till Bagarmossen. En stor majoritet av Stockholms nuvarande och framtida invånare skulle vinna på att flygplatsen istället omvandlades till en grön och tät stadsdel med tunnelbaneanknytning.

Istället för en nedlagd flygplats ser regeringen nu alltså ut att öka Stockholms flygkapacitet rejält. Swedavia vill öka passagerarantalet på Bromma med 30 procent och utredningen fortsätter att titta på en fjärde landningsbana på Arlanda som kan öka antalet flygrörelser där med över 40 procent.

Flygande är ett stort och växande klimatproblem. Redan 2006 orsakade svenskarnas flygande utsläpp på cirka 9 miljoner ton koldioxid per år, enligt KTH-forskaren Jonas Åkerman. Om inga åtgärder sätts in kommer snart utsläppen från flyget vara större än bilismens cirka 11 miljoner ton och en klimatanpassning av flygbranschen är inte i sikte. En politik för ökat flygande är därför helt oförenlig med det 1,5-gradersmål som regeringen förband sig till i Paris.

En växande region som Stockholm har ett stort behov av ett fullgott och modernt transportsystem. Vägtrafik och flyg behövs, men kapacitetsökningen ska ske genom satsningar på spårtrafik och annan kollektivtrafik. Istället låser regeringen fast regionen i fossila transportsystem som ökar utsläppen. Det är helt fel väg att gå.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Rikard Warlenius (V), ledamot av Stockholms stads fullmäktige

2016 nytt år – nya möjligheter

2016 är nu i full gång. I år ska bli året då vi i Miljömålsberedningen förhoppningsvis kan enas om ett förslag för hur Sverige kan få nollutsläpp de närmaste decennierna. Parisavtalet, med dess fel och brister, borde kunna snabba på den här processen och underlätta en ambitiösare klimatpolitik i Sverige. Jag ser att Anders Wijkman, Miljöberedningens ordförande, är inne på samma resonemang idag.

Annars förväntar jag mig också att 2016 blir året då regeringen lägger fram förslag till en ny och bättre djurskyddslag. Det var en besvikelse att läsa att förslaget inte kommer förrän till hösten, jag hade hoppas nu i vår. Det finns ju mycket som måste förbättras och djuren har väntat länge nog.

Etablissemanget i EU och USA tror nog också att 2016 blir året då de kan pressa igenom handels- och investeringsavtalet TTIP. Men vi ser att motståndet växer för varje dag. Det finns en berättigad oro för att storföretagens intressen ska överordnas alla andra viktiga områden. Kanske blir istället 2016 året då vi stoppar TTIP-förhandlingarna helt och hållet, precis som vi lyckats med de tidigare avtalsförsöken MAI och Acta.

Jag hoppas också att 2016 blir året då vi får ett stopp på kriget i Syrien och andra konflikter. Det kan inte, och får inte, fortsätta så som det gör nu, helt enkelt. Större ansträngningar måste göras internationellt för att kriget ska upphöra, och med det alla människor som tvingas på flykt (som vi ska hjälpa). Förhandlingarna i Havanna om ett fredsavtal i Colombia borde vara en inspiration i sammanhanget. Senast den 23 mars i år ska regeringen och gerillan Farc vara överens om ett fredsavtal. Och just nu ser det ut som att den tidtabellen kan hålla. Kriget i Colombia är en av de mest långvariga konflikterna på jorden. Om det går där så borde det gå överallt.

Dessutom har Vänsterpartiet kongress i maj. Då kommer också en massa viktiga beslut fattas.

Med andra ord finns det en del att jobba med under 2016. Vem hade trott något annat.

Nu ska jag tala om klimatförändringen – hot, hopp och möjligheter för en klass med tioåringar på Enskedeskolan. Snacka om utmaning och inspiration!