Miljöpolitik och rättvisa måste gå hand i hand

Idag presenterar vi vår rapport för hur hur Vänsterpartiets ekonomiska politik kan gå hand i hand med den ekologiska; eko-eko. Med anledning av det har vi en debattartikel i Svenska Dagbladet. Läs nedan eller där.

Miljöpolitik och rättvisa måste gå hand i hand
Svenska Dagbladet, 2015-08-31
Varje trovärdig ekonomisk politik måste anpassas till de ramar som klimat och ekologi sätter upp. Samtidigt har miljöpolitik alltför ofta varit blind för sådant som rättvis fördelning, ekonomisk makt och ekonomiska konflikter. Ekologin måste få påverka den ekonomiska politiken, samtidigt som miljöpolitiken måste ha med de ekonomiska och sociala perspektiven.

För att få ihop det ekonomiska och ekologiska tillsatte Vänsterpartiet för tre år sedan en arbetsgrupp för att utveckla partiets politik. Gruppens slutrapport är nu färdig. Vi föreslår såväl ett omställningsprogram som får ner utsläppen till nära noll, som strategi och förhållningssätt för att vinna stöd och genomföra omställningen. Klimatfrågan kräver ett realistiskt och radikalt omställningsprogram, ett program som måste vara både rött och grönt. Vänsterpartiet ska vara det verkligt rödgröna partiet i Sverige.

Vi behöver få in mer av de röda perspektiven i miljödebatten. Att tro att marknaden kommer att lösa klimat- och miljöproblemen utan att folkrörelser mobiliserar, erövrar politisk makt, och använder staten för att reglera är olovligt naivt. Lika naivt är att tro att en sådan styrning kan komma till stånd utan en hård dust med de krafter som har mest att förlora på en omställning. De bolag som tjänar på vårt oljeberoende kommer inte att passivt acceptera den nödvändiga omställningen utan göra allt för att påverka politiken.
Storföretagen vill stärka den rådande tillväxtideologin. Den frammanar en bild av att deras intressen står i centrum för samhällsutvecklingen, och skjuter åt sidan diskussionen om vad vi vill uppnå med produktionen och hur avkastningen av den ska fördelas. Vi utgår istället från ekologiska principer, ekosystemens bärkraft och klimatforskningens prognoser och låter detta bilda ramarna för vår politik i samklang med människors behov av välfärd, jobb och utbildning. Klimatpolitik och fördelningspolitik måste hänga samman. En jämlik fördelning av bördorna innebär att de som har störst ekologiska fotavtryck och tar mest resurser i anspråk också är de som måste ställa om mest.

Det är inte låginkomsttagaren som ska känna ett dåligt klimatsamvete eller utsättas för skuldbeläggande. Jämlikheten är en förutsättning också i ett annat avseende: en jämlikare fördelning av resurser är det enda sättet att kombinera en kraftigt minskad total resursanvändning med en hög materiell standard för alla.

Genom de senaste årens skattesänkningar, främst för höginkomsttagare, har fördelningen mellan privat och offentlig konsumtion förändrats. Vänsterpartiet måste visa hur den ökade ekonomiska ojämlikheten och den sociala utsattheten är en central miljöfråga eftersom offentlig konsumtion i allmänhet har lägre miljöpåverkan än privat konsumtion. Utbildning, vård och omsorg, kultur och föreningsliv skapar stora värden med låg miljöpåverkan, medan exempelvis konsumtionsvaror, resor och större boenden har hög miljöpåverkan.

Att ersätta den offentliga nöden med ett gemensamt välstånd ökar människors frihet och tillgodoser behov, samtidigt som det totala ekologiska fotavtrycket kan krympa. Fler gemensamma lösningar på delade problem är av avgörande betydelse för att få ner resursslöseriet. Detta uppnås genom – och underlättar samtidigt – en stegvis omfördelning av konsumtionsutrymme från privat till offentlig konsumtion vilket också minskar utsläppen. Vi vill ha en jämlik fördelning efter behov inom ekosystemens ramar.

För att möjliggöra offentliga investeringar och en utvecklad välfärd behöver den gemensamma ekonomin stärkas. Det bör delvis göras genom skattehöjningar på de högsta inkomsterna och förmögenheterna och på sådant som förstör miljön. Men den gemensamma ekonomin kan även stärkas om näringslivet i högre grad består av en mångfald icke-vinstdrivande aktörer – från statliga bolag till kooperativ och sociala företag – som låter våra resurser cirkulera i samhället med målet att göra största möjliga nytta.

För att genomföra klimatomställningen måste vi bli bättre på att få människor att lita på att hela Sverige ska gå att leva i, både stad och land. Sverige ska hänga ihop, ekonomin ska fungera överallt, infrastruktur ska finnas för alla. Samma lösningar kan inte tillämpas överallt och samma krav kan inte ställas överallt. I storstan ska det vara enklare att ta sig fram utan bil än med. På landsbygden är bilen svår att klara sig utan.

Rapport efter rapport pekar entydigt på att världen nu går mot en global uppvärmning som kan bli okontrollerbar och farlig. Även om utsläppen växer fort i vissa utvecklingsländer är det den rika världen som skapat den globala uppvärmningen och har det historiska ansvaret för minska utsläppen och hjälpa andra delar av världen som drabbas. I dagsläget driver Vänsterpartiet att Sverige ska uppnå nollutsläpp till senast 2050. Givet de senaste forskarrönen och Sveriges historiska ansvar för utsläppen vill vi istället att Vänsterpartiet driver ett mål om nollutsläpp till 2040. Det är fullt möjligt, men kommer kräva stora insatser.

Vi har tidigare i riksdagen presenterat förslag på vägar mot en ambitiösare klimatpolitik. Vår arbetsgrupp visar nu hur vi kan ta det arbetet vidare. Det handlar om att ställa om energisystemet till hundra procent förnybart, inklusive Vattenfalls fossilverksamhet utomlands, fullt ut anamma förslagen om en fossilfri fordonsflotta, storskalig satsning på billig och välfungerande kollektivtrafik, minska konsumtionens utsläpp och på allvar underställa ekonomin hållbarhetens principer.

I tider av ökade orättvisor är det viktigare än någonsin med en politik för hållbarhet som inkluderar alla och som är rättvis. Det är så vi kan ställa om hela samhället och det är så miljöpolitiken kan uppfattas som rättvis och få det breda stöd den förtjänar.

Ulla Andersson (V)
ekonomiskpolitisk talesperson och ledamot Ekoeko-arbetsgruppen

Jens Holm (V)
miljöpolitisk talesperson och ledamot i Ekoeko-arbetsgruppen

Anna Hövenmark (V)
sammankallande i Ekoeko-arbetsgruppen


Publicerat

i

av

Kommentarer

2 svar till ”Miljöpolitik och rättvisa måste gå hand i hand”

  1. Profilbild för Johan
    Johan

    Hej, vart kan man läsa rapporten?