Det är hög tid att regeringen agerar för djuren

Jag skriver i Sydsvenskan om vikten av att få ett slut på minkarnas lidande. Läs där eller nedan.

Det är hög tid att regeringen agerar för djuren
Sydsvenska dagbladet, 2015-08-26
Mårten Roslund, Grön Ungdom (Sydsvenskan 25/8), har rätt i att lidandet på pälsfarmerna måste få ett slut. Han har också rätt i att det är hög tid att S-MPregeringen agerar för djuren. Jag undrar bara varför så lite händer?

På de svenska pälsfarmerna föds drygt en miljon minkar upp under helt oacceptabla förhållanden. En mink i det fria rör sig över stora ytor, söker föda, simmar i vatten och kan dra sig undan i skuggan varma dagar som vi upplever just nu. Inget av dessa naturliga beteenden kan de utföra i den svenska pälsindustrins minimala nätburar.

Som Roslund påpekar borde denna djurplågande verksamhet inte få förekomma i Sverige. 2006 fanns ett färdigt förslag för att få stopp på detta, men den då nyvalda borgerliga regeringen rev upp förslaget. Därför har verksamheten kunnat få fortsätta och därmed djuren lidande.

Men varför agerar inte vår nuvarande S-MP-regering? Och vad gör S och MP-ledamöterna i riksdagen? När vi i Vänsterpartiet i april i år lade fram ett konkret förslag som skulle få stopp för lidandet på pälsfarmerna röstade inte bara de borgerliga+SD mot förslaget. Vi fick inte heller stöd från Socialdemokraterna och Miljöpartiet i riksdagen. Vårt förslag var helt i linje med det Mårten Roslund föreslår; inget rent näringsförbud, men tydliga krav på att minkarna ska kunna röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och få simma. Kort och gott; rätten till ett naturligt beteende. Detta var för övrigt samma förslag som den tidigare socialdemokratiska regeringen lade fram 2006.

I övrigt instämmer jag med Mårten Roslund om att det finns stora brister i den svenska djurskyddslagen. Den behöver därför moderniseras och förbättras. Även det har vi i Vänsterpartiet lagt förslag om, men ännu inte fått stöd för. Men kanske kan vi hoppas på en ny djurskyddslag med den här regeringen? Frågan är ju färdigutredd och klar sedan flera år tillbaka.

Varför är det bara Vänsterpartiet som nu står upp för att få stopp för lidandet i pälsindustrin? Eller finns det konkreta förslag på gång från regeringen? Då är det dags att visa dessa. Minkarna, och Sveriges andra djur, förtjänar ett bättre öde.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Eko-eko – lansering

ekoeko_banner
På tisdag 1 september lanserar vi frukten av tre års arbete inom arbetsgruppen eko-eko. Eko-eko har haft till syfte att ta fram en rapport om hur vi kan ställa om Sverige till att bli ett rättvist och hållbart samhälle samt att visa på hur Vänsterpartiets ekonomiska politik kan gå i takt med den ekologiska. Intresserad? Välkommen till vårt seminarium om eko-eko! Mer info nedan.

Hur får vi ihop den ekonomiska politiken med den ekologiska?
Behovet att anpassa den ekonomiska politiken till de ramar som sätts av klimat och ekologi är akut. Samtidigt har miljödebatten allt för ofta saknat ett vänsterperspektiv som ser det ekonomiska och sociala.

2012 tillsatte Vänsterpartiet en arbetsgrupp för att utveckla partiets politik sett till hur det ekonomiska och ekologiska hänger samman. Gruppens slutrapport kommer att utgöra grund för ett punktprogram som Vänsterpartiets partistyrelse lägger till kongressen i maj 2016.

Vi vill bjuda in dig till ett seminarium där rapporten presenteras och diskuteras av delar av arbetsgruppen tillsammans med miljö- och vänsterdebattörer. Välkommen!

Tid: Tisdag 1 september, kl. 13.00 – 16.00

Plats: Riksdagen, Ledamotshuset, L4-17, entré Mynttorget 2, medtag id-handling för inpassering i entrén.

Obligatorisk anmälan sker till Åsa Örtengren på asa.ortengren@riksdagen.se senast den 28 augusti.

Seminariet inleds med att huvuddragen i rapporten presenteras varpå hur arbetet med frågorna nu går vidare i Vänsterpartiet diskuteras mellan Jonas Sjöstedt, partiordförande och Anna Hövenmark, ekologisk-ekonomiska arbetsgruppens sammankallande.

Rapportens innehåll diskuteras därefter av följande panel:
Marie Engström, tidigare riksdagsledamot (V) i skattefrågor och ledamot i arbetsgruppen
Johan Hall, näringspolitisk utredare, LO
Lina Hjorth, ekosocialist, ledarskribent på tidningen ETC
Jens Holm, miljö- och klimatpolitisk talesperson (V) och ledamot i arbetsgruppen
Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen
Birger Schlaug, debattör, författare och tidigare språkrör MP

Vad händer med Ojnareskogen?

Idag säger klimat- och miljöminister Åsa Romson att länsstyrelsen på Gotland ska få snabbutreda Ojnareskogen. Igen! Det är ett mycket olyckligt beslut. Jag tycker precis som Åsa Romson sa själv när hon var i opposition, att det är regeringen som med ett enkelt regeringsbeslut kan se till att skydda skogen.

Man ska komma ihåg att det var länsstyrelsen på Gotland som, på regeringens uppdrag, presenterade förslag om att Bästeträsk, d v s området kring Ojnareskogen skulle göras till ett s k Natura 2000-område. Förslaget inkom formellt som en inlaga från Naturvårdsverket till regeringen nu i våras. Naturvårdsverket konstaterade att området hade exceptionellt hög artrikedom och ingick som ett av fem områden som verket i framtiden vill göra till nationalpark.

Att nu skicka tillbaka frågan till länsstyrelsen är att kasta tillbaka frågan till ruta ett igen. Det finns en viss risk för att länsstyrelsen gör en annorlunda bedömning och inte föreslår skogen som ett skyddsområde, eller, mer troligt, gör området mindre än vad det ursprungligen föreslagits (Bästeträskområdet var det i särklass största Natura 2000-området i förslaget från Naturvårdsverket). Varför ta den risken? Varför förlora mer tid?

Det är precis som Jonas Sjöstedt säger till Sveriges Radio idag; varför ska frågan utredas igen? Dags att fatta beslut om att skydda Ojnareskogen nu.

Se också min interpellationsdebatt mot Åsa Romson om Ojnare från i våras.

Sopor

Jag är på väg till Kungsängen, nordvästra Stockholm, för att tala om sopor. Sopor har nämligen blivit en handelsvara. Varje år importerar svenska kraftvärmeverk 2,3 miljoner ton sopor från länder som Norge, Storbritannien och Irland. Importen har ökat lavinartat och är idag fyra gånger så stor som för tio år sedan. Här i Sverige bränns soporna och blir till värme och el till våra hushåll. Utsläpp av koldioxid, kväve, svavel och en hel del giftiga ämnen får vi på köpet.

Vissa tycker att det är helt OK att vi importerar så mycket sopor. Här bränns ju skräpet och blir energi. Dessutom betalar norska och andra kommuner bra, omkring 800 miljoner svenska kronor lär de dryga 2 miljoner tonen rendera till svenska kommunala och privata anläggningar.

Men är det hållbart i längden? Enligt den s k avfallshierarkin ska vi 1) se till att använda mindre produkter överhuvudtaget och producera mindre sopor. Det går sisådär; varje svensk skapar nu 450 kilo sopor årligen. Vi ska 2) återanvända så mycket som möjligt; laga, reparera, rekonditionera. Här finns också mycket att göra. Kan vi inte minska användningen eller återanvända ska vi 3) återvinna vårt skräp, då helst i materialform; metall smälts ned till metall, glas blir till nytt glas eller diskas ut och används igen… Går inget av det kan resten 4) brännas och bli till energi. I absolut sista hand 5) får soporna läggas på deponi. Att bränna soporna är alltså ett av de sista alternativen i den s k avfallstrappan som ligger till grund för svensk och europeisk avfallspolitik.

Att skapa ett system som gör svenska anläggningar, och i förlängningen kommunmedborgare, beroende av importerat avfall är inte hållbart. Fokus borde vara att använda mindre prylar och att sopor ska tas om hand så nära där det går. Att köra kors och tvärs med långtradare är knappast hållbart.

Tillbaka

Tillbaka som fullt ut arbetande riksdagsledamot efter ett långt sommaruppehåll. Sommaren har varit fin med tågluff genom Europa till Baskien, camping, Liseberg, Gotland, Roslagen och en hel del tid hemma i Enskede. Allt detta uppblandat med en del politiska inhopp; några debatter i radion, intervjuer, EU-nämnder om Greklandskrisen, mejl med mer eller mindre akuta frågor som behövt sin lösning.

Nu känns bra att vara tillbaka i full fart. Jag gissar att det kommer att bli en rätt späckad höst. Redan imorgon åker jag till Kungsängen (nordvästra Sthlm) för att diskutera sopor och förbränning av dessa (möte arrangerat av V) . Vänsterpartiet kommer att rulla ut en genomgripande intern (och extern hoppas jag) debatt om vår politik för ekonomi och ekologi; eko-eko. På kongressen i maj 2016 ska ett eko-eko-omställningsprogram antas. Det blir vänsterdagar i Malmö i september och intensivt arbete med Miljömålsberedningen för att ta fram ett klimatpolitiskt ramverk samt en politik för nollutsläpp till 2050 (men jag hoppas det blir tidigare än så). Regeringen får förhoppningsvis genom en budget med stöd av Vänsterpartiet som är full med miljö- och klimatinvesteringar samt en politik för omfördelning från rik till fattig. Annars blir det inget V-stöd…

Terminen avslutas med två ödesveckor i november/december för planeten i Paris där en nytt globalt klimatavtal ska sättas på plats. Jag kommer förstås vara där.

Vill du vara säker på att inte missa något anmäl dig till mitt nyhetsbrev (se banner till höger). Har du nåt du vill säga skicka ett mejl: jens.holm@riksdagen.se

Vi syns och hörs i höst.