Imorgon debatterar jag skyddet av Ojnareskogen (läs min IP), norra Gotland, med klimat- och miljöminister Åsa Romson. Striden där företaget Nordkalk vill starta ett storskaligt kalkbrott i det så känsliga området Ojnareskogen har pågått i många år. Mark- och miljööverdomstolen skulle egentligen ha inlett slutförhandlingar i målet förra veckan, men domstolen meddelade nyligen glädjande att de avser vilandeförklara processen. Vilandeförklara innebär helt enkelt att de avvakta med huvudförhandlingarna tills att regeringen har fattat beslut om naturskydd eller inte.
Det är ett mycket positivt beslut. Och vad är det som de avvaktar? Jo, länsstyrelsen på Gotland och Naturvårdsverket har föreslagit att området ska naturskyddas och bli ett s k Natura 2000-område. Förslaget ligger just nu på regeringens bord. Åsa Romson och regeringen kan med ett enkelt beslut välja att gå på myndigheternas förslag. Då kommer Ojnareskogen ingå i ett större naturskyddat området och med största sannolikhet kommer då domstolen avslå Nordkalks ansökan.
Imorgon kommer jag därför att kräva ett klart besked från Åsa Romson; kommer regeringen att utpeka Bästeträsk och Ojnareskogen som ett Natura 2000-område? Egentligen borde det inte vara några konstigheter för Romson. Åsa Romson sa nämligen i en debatt med dåvarande miljöministern Lena Ek i Sveriges Radio 31 augusti 2012 att hon vill att regeringen skyddar Ojnareskogen: ”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området och det kanske är någonting som ni borde ha funderat på.”
Just det, skydda Ojnareskogen; samma politik borde väl gälla idag som när Romson var i opposition?
Den här frågan handlar inte bara om att trygga gotlänningarnas rätt till rent vatten (som hotas av Nordkalks täktplaner) eller att skydda de unika naturvärden som finns i området (ca 170 s k rödlistade arter samt skogen Ojnare i sig). Ytterst handlar frågan om hur vi prioriterar när viktiga miljöintressen hamnar i konflikt med jobb- och regionalpolitik. Att hugga ned Ojnareskogen och öppna en kalktäkt skulle ge ett tiotal nya jobb till Gotland, men det skulle ske till priset av en skog som aldrig kommer tillbaka, göra slut på arter som endast finns i området och äventyra grundvattnet och sjön Bästeträsk för all framtid. Vi upprörs ofta över skövlingen av regnskog i Latinamerika, kolgruvor i Tyskland eller oljesandsutvinning i Kanada. Där säger vi att naturen måste skyddas. Nu har vi samma konflikt på hemmaplan. Självklart måste vi sätta naturen först även här.
En bortglömd dimension i debatten är det särskilda skydd mot täkter som tidigare fanns i svensk lagstiftning för områden med höga naturvärden, t ex Ojnareskogen. Detta skydd, i form av den s k stoppregeln i Miljöbalken, avskaffades av den tidigare borgerliga regeringen 2009, med stöd av alla partier utom Vänsterpartiet. Det är just borttagande av stoppregeln som gjort att Nordkalks ansökan kommit så långt som den har. Nu vill vi i Vänsterpartiet vill därför återinföra stoppregeln och ge naturen det skydd den förtjänar i lagen. Dessvärre tycks vi idag stå ensamma om att vilja göra det. Inte ens Miljöpartiet har aviserat att de kommer att rösta för vårt förslag om att återinföra stoppregeln. Jag förvånas över detta och hoppas på ändring tills när vi röstar om detta i riksdagen nästa vecka.
Förra veckan sa näringsminister Mikael Damberg att regeringen ”bereder” frågan om skydd av Ojnareskogen. Självklart måste viktiga frågor beredas. Men nu finns det ett konkret förslag om att skydda Ojnareskogen. Och det är precis som Åsa Romson sa när hon var i opposition att beslutet ligger helt och hållet hos regeringen. Man ska komma ihåg att inte fatta ett beslut är också ett beslut.
Det vill jag ha besked om imorgon. Debatten börjar kl 13.00 och kan följas på www.riksdagen.se eller SVT2.