Carta de apoyo CONAIE al presidente de Ecuador Rafael Correa

Jag och ett antal kollegor har skrivit till Ecuadors president, Rafael Correa, som stöd till ursprungsfolksorganisationen, CONAIE. Se nedan eller som pdf. Längre ned på svenska.
Nuestra carta de apoyo para CONAIE, dirigida al presidente de Ecuador Rafael Correa. Ver abajo o como pdf: Correa_carta_apoyoCONAIE2015-02-20

Estocolmo, febrero 20 de 2015

Rafael Correa

PRESIDENTE DE LA REPUBLICA DEL ECUADOR
rafael.correa@presidencia.gov.ec

Señor Presidente,

Hemos tenido conocimiento de la decisión de su gobierno de retirar el Comodato mediante el cual, desde 1991, la Confederación de Nacionalidades Indígenas del Ecuador (CONAIE) viene utilizando un inmueble donde funciona su sede nacional.

En tanto que hombres y mujeres políticos comprometidos por la defensa de los derechos humanos y la democracia, apoyamos  la lucha de la CONAIE por la protección del medio ambiente y por alcanzar la justicia social. La histórica movilización de las organizaciones indígenas del Ecuador ha inspirado la lucha de otros pueblos, no solo de la región sino también de otras partes del mundo. Desde Suecia hemos seguido muy de cerca este proceso.

Por las razones anotadas nos sorprende y preocupa la medida que usted ha tomado respecto de la sede de la organización indígena. Tal decisión no abona en nada a su espíritu democrático.

Por lo antes dicho, manifestamos nuestro apoyo y nos solidarizamos con la CONAIE, para que este impase presentado se solucione por la vía del diálogo político respetuoso.

Atentamente,

Jens Holm, diputado parlamento nacional Suecia
Stina Bergström, diputada parlamento nacional Suecia
Amineh Kakabaveh, diputada parlamento nacional Suecia
Wiwi-Anne Johansson, diputada parlamento nacional Suecia
Valter Mutt, diputado parlamento nacional Suecia
Hans Linde, diputado parlamento nacional Suecia
Pernilla Stålhammar, diputada parlamento nacional Suecia
Lotta Johnsson Fornarve, diputada parlamento nacional Suecia
Annika Lillemets, diputada parlamento nacional Suecia

På svenska:

Rafael Correa, Republiken Ecuadors President

President Rafael Correa,

Det har kommit till vår kännedom att er regering har beslutat att avhysa CONAIE från fastigheten som de har nyttjat som huvudkontor sedan 1991.

Som politiskt engagerade män och kvinnor i frågor rörande mänskliga och demokratiska rättigheter stöder vi CONAIE i deras kamp för en levande natur och ett socialt rättvist samhälle. Ecuadors mobilisering av ursprungsfolksorganisationer har inspirerat andra grupper, inte bara i regionen, utan även i andra delar av världen. Vi har, från Sverige, följt denna process på nära håll.

Därför blir vi mycket överraskade och oroade över beslutet angående CONAIEs huvudkontor. Ett sådant beslut är inte förenligt med demokratiska principer.

Med ovanstående sagt, manifesterar vi vårt stöd och solidaritet med CONAIE, med förhoppningen att denna oroväckande situation löser sig via en respektfull politisk dialog.

Högaktningsfullt,

Jens Holm, diputado parlamento nacional Suecia
Stina Bergström, diputada parlamento nacional Suecia
Amineh Kakabaveh, diputada parlamento nacional Suecia
Wiwi-Anne Johansson, diputada parlamento nacional Suecia
Valter Mutt, diputado parlamento nacional Suecia
Hans Linde, diputado parlamento nacional Suecia
Pernilla Stålhammar, diputada parlamento nacional Suecia
Lotta Johnsson Fornarve, diputada parlamento nacional Suecia
Annika Lillemets, diputada parlamento nacional Suecia

Dags att städa upp framför egen dörr

Är det inte fullkomligt makalöst att världen subventionerar fossila energikällor flera gånger mer än vad man ger till det förnybara? Ett minimikrav borde väl vara att alla länder gjorde vad de kunde för att få bort subventionerna till det som förstör vår planet. Det är också något som Sverige brukar driva i internationella sammanhang. Men hur många visste att vi har egna miljöskadliga subventioner i mångmiljardklassen? Vad görs här på hemmaplan? Tyvärr inte särskilt mycket. Dags att städa upp framför egen dörr.

Det är hög tid för en utfasningsplan på subventioner till det som smutsar ned. Jag kräver nu det av klimat- och miljöminister Åsa Romson. Se min interpellation nedan. Debatt i riksdagen fredag 20 februari.

Miljöskadliga subventioner, interpellation 2014/15: 279
Av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Internationella energiorganet IEA har konstaterat att världens subventioner till fossil energi uppgår till 550 miljarder dollar årligen, fyra gånger så mycket som det offentliga stödet till förnybar energi varje år. Även i Sverige betalas det varje år miljardtals kronor i subventioner till miljöförstörande verksamhet. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten Potentiellt miljöskadliga subventioner (rapport 6455, 2012). Subventionerna i rapporten summeras till 50 miljarder kronor årligen. Det kan handla om skattebefrielse eller nedsättning av koldioxidskatten och andra skatter för bland annat torv, gruvindustri och fiske samt för flyg och sjöfart. Kärnkraften behöver som bekant inte ta sitt fulla ansvar vid händelse av en olycka, vilket också är en form av subvention, enligt myndighetens sammanställning. Subventionerna rör även jordbruket, inte minst köttindustrin som står för stora utsläpp, samt strukturstöd till fiskeindustrin.

På det internationella planet driver regeringen på för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna. Det är bra. Men åtgärder behöver vidtas redan nu på nationell nivå. Det behövs en plan för att fasa ut subventioner till det som förvärrar miljön och klimatet.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

  1.  Avser ministern att ta initiativ till en plan för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna i Sverige?
  2. Om så är fallet, handlar det om alla miljöskadliga subventioner eller endast de så kallade icke skatterelaterade miljöskadliga subventionerna?

Vår miljöförnyelse pågår för fullt

Jag och Anna Hövenmark skriver på Dagens Arena om Vänsterpartiets miljöförnyelsearbete, Eko-eko. Detta som svar till Mattias Goldmanns inlägg med konkreta miljöuppmaningar till Vänsterpartiet. Läs det där eller nedan.

Vår miljöförnyelse pågår för fullt
Dagens Arena, 2015-02-06
Mattias Goldmann, VD Fores, rekommenderar att Vänsterpartiet tar fram nya egna klimatpolitiska idéer; en ”Miljöpolitik för vänsterpartister” (vi noterar att i måndags var det Socialdemokraterna som fick en liknande uppmaning från Goldmann). Vi tackar för de konstruktiva förslagen som kommer till användning i det förnyelsearbete som redan pågår inom partiet. Vänsterpartiets kongress beslutade nämligen 2012 att vår ekonomiska politik skulle bindas ihop med den ekologiska. En arbetsgrupp; ”Eko-eko”, har sedan arbetat med detta och vi kommer senare i vår att lägga fram vår slutrapport.

Eko-eko är den viktigaste programmatiska processen vårt parti har varit inne i på mycket länge. Men inte desto mindre har vi förstås en rätt omfattande klimat- och miljöpolitik redan nu. I vårt partiprogram, som är vårt viktigaste politiska styrdokument, slår vi fast att alla våra politiska förslag måste rymmas inom de givna gränser som naturen sätter upp samt att ”de långsiktiga miljöhänsynen” måste vara överordnade i de fall där miljö krockar med t ex arbetsmarknadspolitiska eller regionalpolitiska målsättningar. Vänsterpartiet är också det parti i riksdagen som lagt det mest omfattande förslagen på miljö- och klimatinvesteringar, där vi genom kollektivtrafik, 100 procent förnybar energi, klimatupprustning av våra bostäder och satsningar på hållbarare konsumtion ska se till att Sveriges klimatmål för 2020 ska överträffas och att vi ska uppnå nollutsläpp till senast 2050 (utan kryphål). Därför har vi varje år i riksdagen lagt omfattande klimatpolitiska motioner (undertecknade bl a av vår partiordförande). Under förra mandatperioden vill vi minnas att vi var det parti som oftast utmanade dåvarande miljöministern Lena Ek på debatt i riksdagens kammare.

Att klimatförändringen är vår tids största utmaning upprepas som ett mantra från i stort sett alla partier. Sedan 1990 har världens utsläpp av koldioxid ökat med 60 procent. Nyligen fick vi färska rapporter om att 2014 var det varmaste året någonsin. Med dagens utsläppskurva ligger vi närmare en 4 graders temperaturhöjning än den 2 gradersgräns som världssamfundet har satt upp. En fyra grader varmare värld skulle innebära slutet på civilisationen såsom vi känner den. Men vad gör vi egentligen för att möta denna enorma utmaning?

Det här var utgångspunkten i Jens Holms artikel i Dagens Arena och där han tog fasta på den kanadensiska författaren Naomi Kleins bok ”This Changes Everything”, något som Goldmann för övrigt inte bemöter. Klein menar att alltför stor tilltro sätts till att marknaden ska lösa klimatproblemet. Vi menar att det är hög tid för ett större politiskt ansvar i klimatfrågan. Och det finns ett antal systemkritiska knäckfrågor som måste lösas för att framtida klimatpolitik ska vara effektiv: Vi måste våga förbjuda det som verkligen äventyrar planetens överlevnad, som fossila energikällor. Fram till dess behövs kraftigt höja skatter och avgifter på det som smutsar ned. Handelspolitiken, och EU, måste alltid tillåta länder att gå före på miljöområdet. Idag ser vi hur WTO och EU stoppar progressiva miljöreformer runt om i världen, Naomi Klein tar upp flera exempel i sin bok. De senaste miljöinnovationerna ska inte låsas av storföretagens patent och immaterialrätt, åtminstone utvecklingsländerna måste kunna ta del av den senaste och bästa tekniken. Den ökande privata konsumtionen, som spär på utsläppen, måste dämpas genom högre skatter och omfördelningspolitik. Det behövs ett gemensamt och solidariskt ansvar för klimatanpassning och hantering av de extremväder som uppstår som en konsekvens av ett förändrat klimat. Sådana här förslag brukar omhuldas av vänstern, men motarbetas av högern som anser att de står i strid med tanken om den fria marknaden.

Om Fores´ ”Klimatpolitik för moderater” kommer bringa klarhet i dessa knäckfrågor återstår att se, men vi välkomnar att det i alla fall finns en ton av självkritik i boken. Det är det minsta man kan vänta sig från Moderaterna; det parti som mest konsekvent har motarbetat en ansvarsfull klimatpolitik i Sverige.

Goldmann har tre konkreta förslag för förändringar av Vänsterpartiets nuvarande klimatpolitik. Låt oss titta på vart och ett.

  1. Att vi ska fokusera på att minska utsläppen i hela världen, inte bara Sverige. Det gör vi redan. Det är de industrialiserade länderna som skapat klimatförändringen, men det är människorna i utvecklingsländerna som drabbas värst (även om vi alla drabbas). Vi har därför föreslagit ett klimatbistånd på fyra miljarder kronor med nya additionella medel, pengarna ska alltså inte tas från biståndsbudgeten. Vi vill också att Sverige ska vara en röst i världen för rättvisa handelsavtal, tekniköverföring till Syd, avskaffande av miljöskadliga subventioner, nedrustning och att internationella lånegivare upphör med krediter till det som ökar utsläppen, för att nämna några exempel.
    Men det Goldmann egentligen föreslår är att Vänsterpartiet ska omfamna utsläppskrediter som innebär att länder i den rika världen ska kunna fortsätta att släppa ut förutsatt att de betalar för att utsläppsminskningar ska göras i andra länder. Här skiljer vi oss åt. Vänsterpartiet vill att omställningen ska ske i hela världen, och länder som Sverige har bland världens bästa förutsättningar. Då håller det inte att stora utsläppare ska fortsätta att förvärra klimatet genom att köpa sig fria med, idag, extremt billiga utsläppskrediter. Med Vänsterpartiets politik tar de rika länderna sitt historiska ansvar samtidigt som vi driver på för exempelvis solenergi i Kenya (som Goldmann exemplifierar med).
  2. Goldmann välkomnar att Vänsterpartiet är motståndare till miljöskadliga subventioner, men tycker inte att vi ska driva på för lägre eller inget pris på viss grundläggande samhällsservice. Goldmann hänvisar till teorier kring nolltaxa i kollektivtrafiken, men verkligheten visar något annat. I Avesta innebar den avgiftsfria kollektivtrafiken (infört 2012), enligt den oberoende analysen, att det kollektiva resandet ökade med 80 procent, en stor del av de nya resenärerna var tidigare bilister, och att utsläppen minskade med 40 ton per år. I Estlands huvudstad Tallinn berättade de kommunala tjänstemännen för oss häromåret hur nolltaxan hade ökat resandet med kollektivtrafiken och minskat bilismen inne i Tallinn. Finansieringen gjordes bl a med högre parkeringsavgifter. Förutsättningarna för nolltaxa ser lite olika ut på olika platser i Sverige. Därför vill Vänsterpartiet börja med att införa det i två län samtidigt som kapaciteten byggs ut med fler fordon. Vi har råd med detta eftersom vi är beredda att höja skatterna på det som smutsar ned och för de som har höga inkomster.
  3. Det är helt avgörande att företagen engageras i klimatomställningen. Vi välkomnar därför initiativ som Hagainitiativet, där företag sätter upp egna klimatmål. Men det kan aldrig ersätta det viktiga arbete som måste komma från politiskt håll. Politiken måste klart och tydligt förklara förutsättningarna för industrin. Fram till dess att det fossila har fasats ut helt kommer det att bli dyrare att smutsa ned med högre CO2skatt, flygskatt, registreringsskatt på stora bilar, vägslitageavgift eller handelsgödselskatt för att nämna några exempel. Andra verksamheter kommer att uppstå och att växa, och här kommer det finnas fantastiska möjligheter för innovativa företag.
    Vill företag donera pengar till olika former av miljöprojekt kan det också vara positivt. Men mottagarna måste komma ihåg att man alltid betalar ett pris för donationer. I Nordamerika, varifrån Naomi Klein hämtar de flesta exemplen, finns det flera konkreta fall med ledande miljöorganisationer som har passiviserats på grund av sitt ekonomiska beroende av fossilföretag. Det förefaller oss mycket oroväckande.

I Vänsterpartiet finns viljan och önskemålet att fullt ut anta klimatutmaningen. Vi vill vara det parti som säger som det är och som presenterar de förslag som behövs för att skapa ett samhälle där vi lever inom de givna gränser som naturen satt upp. Mycket av politiken finns redan på plats, och mer kommer när Eko-eko presenterar vår slutrapport i maj. Om det sedan mynnar ut i en ”Miljöpolitik för vänsterpartister” återstår dock att se.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och ledamot av arbetsgruppen Eko-eko
Anna Hövenmark (V), partistyrelsen och ordförande för arbetsgruppen Eko-eko

TTIP och tvångströjan på progressiv lagstiftning

Kritiken mot handels- och investeringsavtalet mellan EU och USA har hittills främst handlat om möjligheterna för storföretag att stämma stater genom det s k investeringsskyddet (ISDS-klausulen). Men ett så här omfattande handelsavtal medför också stor press på ländernas lagstiftning att successivt närma sig varandra.

För att underlätta den processen har den under förhandlingarnas gång diskuterats huruvida tillnärmning av lagarna verkligen kommer att skrivas in i TTIP eller ej. För några dagar sedan läckte ett förhandlingsdokument som föreskriver just detta genom s k regulatory cooperation (se också CEOs analys). Genom detta lagstiftningssamarbete åtar sig EU och USA att informera varandra kring den kommande lagstiftningen och vilken ”potential impact” den kommer att ha på ”trade and investment” (artikel 5). Större lagstiftningsprogram måste undergå en konsekvensanalys där man särskilt tittar på konsekvenserna för handel och investeringar (artikel 7). Man lovar också att sätta samman en ”Regulatory cooperation body” som ska ha till syfte att övervaka lagstiftningsprocesserna på båda sidor av Atlanten och då med särskilt fokus på hur det påverkar handeln och investeringarna, alltså företagen (artikel 8). Företagen lovas hela tiden stort inflytande (det gör visserligen andra ”stakeholders” också, men frågan är vem som kommer att kunna påverka mest när hela fokuset är att se till att nya lagar inte försvårar handel och investeringar).

För närvarande är det lagstiftning på EU-nivå samt på USA federal nivå som omfattas, men man skriver också inledningsvis att man kommer att komma med konkreta förslag på hur även delstater i USA och länderna i EU ska inbegripas i detta lagstiftningssamarbete.

I artikel 1.2 står det att man ska kunna ha kvar nuvarande ambitionsnivå på lagstiftningen. Det kan ju låta betryggande, men läser man noggrant vad det står så handlar det om att man ska kunna vidta åtgärder för ”achieve legitimate public policy objectives…”. Legitima lagstiftningsändamål… Nej, inte glasklart.

Är detta då en del av en hemlig nyliberal plan att bygga nattväktarstaten där allt vad miljölagstiftning,m fackliga rättigheter, konsumentskydd m m successivt avskaffas i TTIP-harmoniseringsprocesser? Nej, och jag tror inte heller att Cecilia Malmström och de andra som förhandlar TTIP vill rasera allt vad lagstiftning heter. MEN det går inte att komma från att ett så här omfattande handels- och investeringsavtal förutsätter lagharmonisering och detta läckta dokument är ännu en bekräftelse på detta. Och om det uppenbara syftet är att underlätta för handeln och investeringar kan vi räkna med att ambitionsnivån på lagstiftningen hela tiden kommer att pressas nedåt. Det blir att sätta en tvångströja på progressiv lagstiftning.

Nej, det här måste avfärdas men kraft.

Vad säger förresten miljö- och klimatminister Åsa Romson? Hennes avhandling handlade väl just om utrymmet för nationell lagstiftning i internationella handelsavtal. Och hon var inte direkt positiv till handelsavtalens påverkan på miljölagstiftning och annat. Nu måste hon och hennes regering sätta ned fötterna innan det är för sent.

Missa inte heller denna film som förklarar det hela på ett pedagogiskt sätt.

Vägval för djuren

Hur vill vi att vår mat ska produceras i framtiden? Jag tycker att Sveriges radios Kalibers avslöjande om experiment med en alltmer intensiv och djurfrånvänd grisuppfödning sänder en tydlig signal om något som iallafall jag inte vill se mer av. När vi föder upp djur ska vi göra det på ett så etiskt bra sätt som möjligt. Vi måste dessutom äta mycket mer vegetariskt. Grisexperiment som det vi fått prov på hoppas jag att vi inte ska se mer av.

Vad tycker ansvarig minister, Sven-Erik Bucht? Jag lyfter frågan i min senaste interpellation. Läs där eller nedan. Såg förresten att P4 Gotland har uppmärksammat min interpellation.

Djuromsorgsprogrammet för grisar
Interpellation 2014/15:241, av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Sveriges Grisföretagare har genomfört ett storskaligt projekt för att hitta effektivare uppfödningsmetoder inom svensk grisproduktion. Projektet, som kallas Djuromsorgsprogrammet, omfattar 4 400 suggor och tiotusentals andra grisar. Genom Djuromsorgsprogrammet har uppfödarna kunnat använda metoder som i dagsläget av djurvälfärdshänsyn inte är godkända i Sverige. Ett av syftena med programmet är att genom införande av ett så kallat kontrollprogram (här kallat djuromsorgsprogram) göra så att vissa intensivare uppfödningsmetoder blir tillåtna i Sverige.

Djuromsorgsprogrammet handlar om en intensivare uppfödning med fler grisar per avdelning och på oförändrad yta, fixering av suggorna i en minimal bur (så kallade skyddsgrindar) och en kortare tid för de nyfödda griskultingarna att vara tillsammans med suggan. Det här handlar om metoder som inte är godkända enligt svensk djurskyddslag eller föreskrifter varför projektet har fått klassas som ett djurförsök.

Projektet har kritiserats både från djurrättsrörelsen och forskare. Till Sveriges Radio den 30 januari säger Bo Algers, professor i husdjurshygien vid SLU i Skara, om grisexperimentet: ”Det tycker jag är att gå tillbaka till 60-talet och jag tror faktiskt inte att medborgarna i dag accepterar att man sätter djur i bur så de inte ens kan vända sig om.”

Svensk grisproduktion är satt under hårt internationellt konkurrenstryck. Vägen fram för svensk livsmedelsproduktion borde vara att sträva efter högre miljö- och djurskyddsambitioner, inte lägre, samt en minskad köttkonsumtion. En intensivare uppfödning, inburning av suggorna och mindre tid för kultingen hos suggan kan knappast vara vägen framåt för en etiskt anständig grisuppfödning. Djuromsorgsprogrammet borde därför inte godkännas.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

1. Vad kommer statsrådet att göra för att stärka, inte försämra, omsorgen om grisar i Sverige?

2. Kommer statsrådet att verka för att uppfödningsmetoder som inte är godkända, såsom de inom Djuromsorgsprogrammet, inte får någon förlängning?