Klimattoppmötet, COP20/CMP10, inleddes igår i Perus huvudstad, Lima. Dessvärre handlar all politisk rapportering här hemma om vår budgetomröstning imorgon. Det är viktigt det också. Går borgarnas budget igenom får vi exempelvis 1,7 miljarder mindre till det viktiga klimat- och miljöarbetet. Bara som ett exempel.
Förra veckan debatterade jag Sveriges politik inför klimattoppmötet med klimat- och miljöminister Åsa Romson. Jag ville bland annat ha ett klart besked om vilka klimatmål som Sverige kommer att redovisa på toppmötet. Att regeringen inte föreslagit en höjning av målen såsom vi i Vänsterpartiet vill är klargjort och mycket olyckligt. Och jag hade hoppats på ett tydligt klargörande att våra inhemska klimatmål helt och hållet ska göras i Sverige. Nu sa Romson att ”Regeringens grundläggande princip är dock att klimatmål ska nås genom inhemska utsläppsminskningar.” Det får väl åtminstone tolkas som ett steg framåt, men det är inte tillräckligt bra.
Men SMP-regeringen lämnar mycket övrigt att önska vad det gäller överföring av ny bra miljöteknik till utvecklingsländerna. Att hänvisa till WTO och att ”industriländerna” inte vill röra patent och immaterialrätt är mycket olyckligt. Utvecklingsländerna ska kunna få den senaste tekniken utan att tvingas betala dyra licenser till monopolföretag i de redan rika industriländerna. Indiens utbetalningar av royalies för användandet av teknik har ökat nästan åttafalt, från 300 miljoner dollar till 2300 sedan 2002. Detta bara som ett exempel. Det är inte acceptabelt.
Åsa Romson öppnar för att Sverige ska driva jämställdhetsfrågor på klimattoppmötet. Det är däremot mycket bra. Där har Sverige stor trovärdighet och kan påverka åt rätt håll.
Läs min interpellation nedan och se hela debatten via länken ovan.
På måndag reser jag till klimattoppmötet, så det kommer bli mer rapportering här och via mitt nyhetsbrev (som alla som vill kan prenumerera på).
Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.
Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.
Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.
Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.
I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.
Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?