Klimatanförande

En av fördelarna när debatterna i riksdagens kammare blir på kvällen är att man faktiskt hinner skriva sina anföranden. Ikväll blev en sådan kväll. Läs mitt anförande nedan, och titta gärna på riksdagen.se

Allmänpolitisk debatt klimat och miljö
FNs klimatpanel, IPCC, presenterade häromveckan sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. För de fattiga utvecklingsländerna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av drastiskt ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. Rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är den utvecklade delen av världen som har ansvaret för detta. Det är industriländerna som historiskt sett har släppt ut den största delen av de växthusgaser som IPCC refererar till som den globala utsläppsbudgeten.

Om några veckor inleds det stora klimattoppmötet i Lima, Peru. Det bästa sättet att driva på klimatförhandlingarna är att enskilda länder går före och antar ambitiösare klimatmål. Jag hoppas att Sverige kommer att bli ett sådant land.

Men istället sitter vi still i båten och är inte särskilt pådrivande. Det gällde inte minst den förra borgerliga regeringen som förlade en tredjedel av sina utsläppsminskningar i andra länder och som inte bidrog till högre utsläppskrav på EU-nivå. Istället för att ta tag i klimatutmaningarna staplade den tidigare regeringen utredning på utredning.

Vi i Vänsterpartiet hade stora förhoppningar efter valet att en ny icke-borgerlig regering skulle kunna fatta de nödvändiga besluten. Och visst finns det en del betydande miljö- och klimatsatsningar i den nya regeringens förslag till statsbudget. Vissa menar att detta är den starkaste miljöbudgeten någonsin.

Men jag måste säga att det är en stor besvikelse att regeringen faktiskt ligger kvar med samma klimatmål som den tidigare borgerliga regeringen; att utsläppen ska minska med blott 40 procent till 2020. Och om jag har förstått regeringen rätt ska en stor del av detta kunna göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter.

Det här är inte OK.

Därför har vi i Vänsterpartiet, i vår motion Klimaträttvisa, lagt fram förslag på nya ambitiösare klimatmål för Sverige. Vi vill att utsläppen ska minska med drygt 50 procent – ned till strax under 40 miljoner ton – till 2020 och att detta ska göras helt och hållet i Sverige. Vi ska dessutom hjälpa andra länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till förändrat klimat med ett klimatbistånd finansierat med nya och additionella medel. Vi måste ställa om energisystemet till 100 procent förnybar energi. Här i Stockholm tar den rödgrönrosa ett välkommet beslut nu då man skyndar på avvecklingen av koleldningen på fjärrvärmeverket i Värtanverket. Vi måste investera i hållbara transporter och inte bygga nya dyra motorvägar som Förbifart Stockholm. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut och det som belastar miljön måste kosta mer i form av höjda miljöskatter och avgifter. Vi i Vänsterpartiet har flera år föreslagit konkreta åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Utsläppen från animaliekonsumtionen ökar kraftigt i Sverige och världen därför måste vi istället stimulera de vegetariska alternativen.

På det här sättet kan Sverige vara ett land som tar klimatansvar och lever inom de ramar som naturen har satt upp. Ett land som visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och ett välstånd som kommer alla till del.

Vi brukar kalla det röd politik för grön omställning. Är detta möjligt? Ja, det är klart att det är. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om politik. Och politiken det är vi.

Jens Holm (V)


Publicerat

i

av