Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima

Den 1 december inleds klimattoppmötet i Lima, Peru. Jag kommer att vara på plats den sista veckan och ser fram emot att verka för ett ambitiöst klimatavtal. Jag hoppas att regeringen är av samma uppfattning. Därför min interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Läs nedan. Debatt torsdag den 27 november.

Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) 
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.

Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?

Nagoyaprotokollet ska bli svensk lag 2015

Klimat- och miljöminister Åsa Romson har svarat på min fråga om ratificering av det s k Nagoyaprotokollet. Glädjande nog lovar hon att protokollet ska ratificeras, d v s införas i svensk lag, under 2015. Detta borde ha skett mycket tidigare, men bättre sent än aldrig. Med en ratificering kommer utvecklingsländerna att få bättre skydd för sina biologiska resurser och kunna få ersättning för användandet av dessa. Nedan min fråga i sin helhet och ministerns svar (Romsons svar finns ännu inte på riksdagen.se).

Fråga 2014/15:42 Ratificering av Nagoyaprotokollet 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)  
På FN:s toppmöte om miljö och hållbar utveckling i Rio de Janeiro i Brasilien år 1992 enades världens länder om FN-konventionen om biologisk mångfald, det vill säga Convention on Biological Diversity (CBD). Konventionens övergripande mål handlar om att verka för en global samordning för bevarande av biologisk mångfald, ett hållbart nyttjande av naturresurser samt att skapa en jämlik och rättvis fördelning av tillgången till och nyttan med genetiska resurser.

Vid partsmötet i Nagoya år 2010 (COP 10) antogs den så kallade Nagoyaplanen där världens länder ställer sig bakom ambitiösa mål för att rädda den biologiska mångfalden till år 2020. Kopplat till detta finns också ett omfattande åtgärdspaket. I Nagoya kom man även överens om det så kallade Nagoyaprotokollet, som sätter internationella regler för hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Inte minst för utvecklingsländerna är det viktigt att protokollet omsätts i handling så att länderna kan få bättre kontroll över de genetiska resurser de förfogar över.

Nu har det gått mer än fyra år sedan toppmötet i Nagoya. Än så länge har Sverige inte ratificerat Nagoyaprotokollet. En mängd andra länder har däremot gjort det, bland annat vårt grannland Norge.

I våras införde EU en förordning om ingående av Nagoyaprotokollet. Sveriges tidigare miljöminister har i svaret på min skriftliga fråga 2013/14:618 konstaterat att dåvarande regering analyserade frågan om ratificering av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kring detta.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När avser klimat- och miljöministern att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet?

Svar på fråga 2014/15:42 av Jens Holm (V) Ratificiering av Nagoyaprotokollet
Jens Holm har frågat mig när jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet.

Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser antogs vid det tionde partsmötet för konventionen för biologisk mångfald i Nagoya 2010. Vid samma möte antogs den Strategiska planen för biologisk mångfald med de 20 s.k. Aichi¬målen. Ett av Aichimålen anger att protokollet ska vara i kraft och tillämpas i överensstämmelse med nationell lagstiftning senast 2015.

Inom EU genomförs Nagoyaprotokollet till stor del med Europaparla-mentets och rådets förordning (EU) nr 511/2014 av den 16 april 2014. EU-förordningen som är direkt tillämplig genomför främst den del av Nagoyaprotokollet som rör åtgärder för användarnas efterlevnad. Förordningen innebär i huvudsak att den som använder en genetisk resurs eller en s.k. traditionell kunskap som rör en genetisk resurs måste visa tillbörlig aktsamhet i fråga om att följa de eventuella regler om tillträde som gäller i det land varifrån resursen eller kunskapen hämtas och visa tillbörlig aktsamhet i fråga om fördelning av den nytta som användningen av resursen eller kunskapen medför. Syftet med förordningen är att uppnå största möjliga harmonisering inom EU och därmed förenkla för användare som kan tänkas använda genetiska resurser i unionen.

Förordningen trädde i kraft den 12 oktober i år men väsentliga delar av förordningen börjar inte gälla förrän den 12 oktober 2015.

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att förordningen genomförs på rätt sätt, bl.a. genom att införa sanktioner för användare som inte uppfyller förordningens krav och genomföra nödvändiga kontroller av användarnas efterlevnad samt ge råd och stöd till användarna.

Regeringskansliet analyserar för närvarande hur EU-förordningen ska kompletteras i svensk rätt och om ytterligare lagstiftning behövs nationellt med anledning av Nagoyaprotokollet. Arbetet är långt framskridet och en departementspromemoria med förslag till lagändringar med anledning av Nagoyaprotokollet och EU-förordningen kommer att skickas ut på remiss inom kort. Min ambition är att Sverige ska ratificera protokollet under 2015 i enlighet med målsättningen från Nagoya.

Jag avser att återkomma till frågan om ratificering i samband med att regeringen lämnar förslag om nödvändiga lagändringar för att genomföra protokollet.

Stockholm den 12 november 2014
Åsa Romson

 

Klimatanförande

En av fördelarna när debatterna i riksdagens kammare blir på kvällen är att man faktiskt hinner skriva sina anföranden. Ikväll blev en sådan kväll. Läs mitt anförande nedan, och titta gärna på riksdagen.se

Allmänpolitisk debatt klimat och miljö
FNs klimatpanel, IPCC, presenterade häromveckan sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. För de fattiga utvecklingsländerna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av drastiskt ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. Rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är den utvecklade delen av världen som har ansvaret för detta. Det är industriländerna som historiskt sett har släppt ut den största delen av de växthusgaser som IPCC refererar till som den globala utsläppsbudgeten.

Om några veckor inleds det stora klimattoppmötet i Lima, Peru. Det bästa sättet att driva på klimatförhandlingarna är att enskilda länder går före och antar ambitiösare klimatmål. Jag hoppas att Sverige kommer att bli ett sådant land.

Men istället sitter vi still i båten och är inte särskilt pådrivande. Det gällde inte minst den förra borgerliga regeringen som förlade en tredjedel av sina utsläppsminskningar i andra länder och som inte bidrog till högre utsläppskrav på EU-nivå. Istället för att ta tag i klimatutmaningarna staplade den tidigare regeringen utredning på utredning.

Vi i Vänsterpartiet hade stora förhoppningar efter valet att en ny icke-borgerlig regering skulle kunna fatta de nödvändiga besluten. Och visst finns det en del betydande miljö- och klimatsatsningar i den nya regeringens förslag till statsbudget. Vissa menar att detta är den starkaste miljöbudgeten någonsin.

Men jag måste säga att det är en stor besvikelse att regeringen faktiskt ligger kvar med samma klimatmål som den tidigare borgerliga regeringen; att utsläppen ska minska med blott 40 procent till 2020. Och om jag har förstått regeringen rätt ska en stor del av detta kunna göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter.

Det här är inte OK.

Därför har vi i Vänsterpartiet, i vår motion Klimaträttvisa, lagt fram förslag på nya ambitiösare klimatmål för Sverige. Vi vill att utsläppen ska minska med drygt 50 procent – ned till strax under 40 miljoner ton – till 2020 och att detta ska göras helt och hållet i Sverige. Vi ska dessutom hjälpa andra länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till förändrat klimat med ett klimatbistånd finansierat med nya och additionella medel. Vi måste ställa om energisystemet till 100 procent förnybar energi. Här i Stockholm tar den rödgrönrosa ett välkommet beslut nu då man skyndar på avvecklingen av koleldningen på fjärrvärmeverket i Värtanverket. Vi måste investera i hållbara transporter och inte bygga nya dyra motorvägar som Förbifart Stockholm. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut och det som belastar miljön måste kosta mer i form av höjda miljöskatter och avgifter. Vi i Vänsterpartiet har flera år föreslagit konkreta åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Utsläppen från animaliekonsumtionen ökar kraftigt i Sverige och världen därför måste vi istället stimulera de vegetariska alternativen.

På det här sättet kan Sverige vara ett land som tar klimatansvar och lever inom de ramar som naturen har satt upp. Ett land som visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och ett välstånd som kommer alla till del.

Vi brukar kalla det röd politik för grön omställning. Är detta möjligt? Ja, det är klart att det är. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om politik. Och politiken det är vi.

Jens Holm (V)

Höj klimatambitionerna

FNs klimatpanel, IPCC, har presenterat sin femte vetenskapliga rapport. Det går att förhindra en farlig och okontrollerbar klimatförändring, men det är bråttom, är ett av huvudbudskapen. Klimat- och miljöminister Åsa Romson har helt rätt när hon talar om vikten av att öka ambitionerna i Sverige; med ökade investeringar i minskade utsläpp och till kimatanpassning. Det är också bra att regeringen utlovar pengar till FNs nya gröna klimatfond, som nu är helt och hållet operativ.

Men jag saknar högre ambitioner i närtid för den svenska klimatpolitiken. Den nya S-MP-regeringen har ju tagit den borgerliga regeringens klimatmål rakt av, med utsläppsminskningar på 40 procent till 2020 och där den 1/3-del kan göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Det är inte OK. Vi i Vänsterpartiet vill ha högre klimatmål redan till 2020 och har föreslagit minskningar med drygt 50 procent helt och hållet utan uppköp i andra länder. Vi vill också ha ett nytt och additionellt klimatbistånd, finansierat vid sidan om biståndsbudgeten. Även EU måste skärpa sina klimatmål.

Dessa och flera andra förslag på hur klimatpolitiken kan skärpas presenteras i vår motion Klimaträttvisa som vi lämnade in till riksdagen förra veckan.

IPCCs klimatrapport kräver högre klimatambitioner!