Få svar om TTIP

Igår debatterade jag, handelsminister Ewa Björling (M) och Annika Lillemets (MP) frihandelsavtalet mellan EU-USA; TTIP. Jag har debatterat avtalet med henne tidigare (och i höstas). Men det jag tyckte var särskilt intressant denna gång var att Björling så start tryckte på behovet av s k ISDS-mekanismer, d v s att storföretag ska kunna stämma stater i specialdomstolar vid sidan av det ordinarie rättsväsendet. Björling sa bland annat att det gällde att ”hitta rätt balans mellan investeringsskydd och staters rätt att lagstifta”. Både jag och Lillemets ville veta vad denna balans handlade om. Vad i vår demokrati ska vi försämra till förmån för investerarna (storföretagen)? Det fick vi inget svar på.

Björling ville också låta påskina att GMO, hormonbehandlat kött och överlag livsmedel som tagits fram på ett sätt som inte stämmer överens med vår lagstiftning var något som inte omfattades av själva förhandlingarna. Nu är det ju så att förhandlingarna sker i lönndom och inte ens vi riksdagspolitiker får en fullödig redogörelse för vad som pågår. Men vid en presskonferens den 14 mars i år sa USAs chefsförhandlare Dan Mullaney att det inte fanns något undantag för hormonkött. Inte heller GMO var undantaget enligt honom (så kunde man iaf tolka honom). Jag bad därför att Björling skulle specificera exakt vad som var undantaget från förhandlingarna.
Trots att jag insisterade gav hon mig inte – förutom audiovisuella medel (TV alltså) – ett enda exempel på varor eller områden som var undantagna från förhandlingarna. Rätt anmärkningsvärt.

Att GMO, hormonkött m m är undantagna från TTIP är en del av den allmänna EU-retoriken. Handelskommissionär Karel de Gucht brukar också framhålla det. Och kanske kommer man att få ett regelrätt GMO-undantag, kanske också för hormonkött. Men det finns ju så otroligt många andra områden där USA har en sämre lagstiftning på miljö- och livsmedelsområdet (för att ta två ex). När USAs och EU-ländernas lagar kommer att krocka kan företagen stämma stater i ISDS-förfarandena. Och hur det går där vet ingen.

 Se hela debatten här.

Bra inlägg i ETC igår, TTIP genomsyras av en antidemokratisk ideologi.

Tallinns nolltaxa inspirerar

I tisdags besökte jag Estlands huvudstad Tallinn. Den 1 januari 2013 införde Tallinn som första europeiska huvudstad avgiftsfri kollektivtrafik, även kallat nolltaxa. Beslutet togs efter att drygt 70 procent hade röstat för förslaget i en folkomröstning i mars 2012.

Nu ett drygt år efter införandet kan man dra en del slutsatser av nolltaxan.

Resandet har ökat med 9,6 procent i kollektivtrafiken. I mindre välbeställda områden, t ex det ryskdominerade Lasnamäe, har resandet ökat mer än så. I en utvärdering från KTH kommer de fram till att resandet ökat med endast knappt två procent (dock mycket mer i områden som Lasnamäe), men enligt Tallinns kommun stämmer inte de siffrorna (KTH har bl a inte räknat med de nya bussar eller en tåglinje som inkluderats i nolltaxan).

Tallin_spårvagn_nyFörsta kvartalet efter nolltaxans införande gick bilresandet i Tallinn ned med 15 procent. Enligt Allan Alakula på Tallinns EU-informationskontor är bilresandet fortfarande mindre idag än innan införandet, även om man sannolikt inte ligger kvar på samma låga nivå som vid det första kvartalet. Enligt Alakula är det just nolltaxan som är det viktigaste skälet för att människor har lämnat bilen hemma.

Enligt resvaneundersökningar som utförts av Tallin stad är Tallinnresenärerna nöjda med nolltaxan. Man uppger också att komforten har blivit bättre och att tryggheten har ökat i resandet.

Nolltaxan gäller endast för de som är skrivna i Tallinn. Och det här är också den främsta finansieringskällan till reformen. Tallinn stad har fått ungefär 15 000 nya invånare sedan införandet av nolltaxa (Tallinn har drygt 400 000 invånare). Man räknar med att för varje 1000 invånare får man in en miljon euro i skatteintäkter årligen. Sedan den 1 januari 2014 har man också kraftigt höjt p-avgifterna i Tallinns innerstad, något som genererar betydande summor till kollektivtrafiken.

tallin_jensPå tal om finansiering. Tallinns kollektivtrafik kostar totalt sett ungefär 53 miljoner euro. 17 miljoner av detta finansierades innan nolltaxan med biljettintäkter (varav 12 kom från de som var skrivna i Tallinn och 5 miljoner från icke-Tallinnmedborgare). Resterande andel var skattefinansierat. Det innebär att redan innan reformen var 68 procent av kollektivtrafiken skattefinansierad. Innan nolltaxan hade man 16 olika kategorier för avgiftsnedsättningar eller avgiftsbefrielser. Pensionärer och ungdomar reste exempelvis helt gratis. Ett av argumenten för nolltaxan var; om vi redan nu har en sådan stor skattefinansiering varför inte löpa linan fullt ut och skattefinansera hela trafiken?

Innan införandet var motståndet stort från flera olika partier. Det var främst det estniska Centerpartiet som var pådrivande – med visst stöd från socialdemokraterna och de gröna (idag utan representation i det nationella parlamentet) – för införandet av nolltaxan. Idag är det inget parti som driver att nolltaxan ska avskaffas. Nolltaxan har däremot utvidgats med fler linjer sedan starten 2013. Enligt uppgift vill nu flera andra kommuner i Estland nu också införa nolltaxa.

Mina egna bedömningar är att nolltaxan fungerar över förväntan i Tallinn. Kollektivtrafikflottan består av närmare 500 fordon (bussar, trådbussar, spårvagnar och pendeltåg). Det är förstås betydligt mycket mindre än den kollektivtrafik vi har i Stockholm, men Tallinn är ändå tillräckligt stort för att kunna jämföras med andra större städer i Europa. Bussarna är relativt nya. Spårvagnarna otroligt gamla och slitna.

Tallinn_blipp_nyAlla som reser måste ha ett kort som man ”blippar” när man kliver på. Kortet gratis för Tallinnbor, men man registerar alltså ändå när man kliver på. Detta gör att man kan kontrollera och utvärdera resandet väl. Icke-Tallinnbor kan köpa ett dagskort för tre euro som möjliggör obegränsat med resande i Tallinn. Inför införandet var många skeptiska och trodde inte att det skulle fungera. Idag ser man att nolltaxan fungerar och man talar om utvidgning snarare än att avskaffa. Tallinn stad använder nolltaxan som ett sätt att marknadsföra Tallinn internationellt och man försöker bland annat sälja in sloganen ”Tallinn capital of free public transport”. Man arbetar dessutom hårt på att öka tillgången till internet genom att erbjuda gratis Wifi (som drivs av Tallinn stad) på en mängd offentliga platser i staden.

Vad finns det för lärdomar för vänstern och miljörörelsen? Vi kan definitivt lära mycket av exemplet Tallinn. Det finns förstås stora både sociala och miljömässiga fördelar med nolltaxa. Människor kan bli mobilare och röra sig fritt inom nolltaxeområdet. Man gör inte skillnad på rik eller fattig. Man skulle kunna säga att kollektivtrafiken ses som en del av det offentliga rummet som är öppet för alla och som vi finansierar gemensamt via främst skattsedeln (här tycker jag f ö att man kan göra en parallell till gratis wifi. Tillgång till fri internetkommunikation tycker många är viktigt. På samma sätt kan man argumentera att det ska vara samma förutsättningar för alla att kunna röra sig rent rumsligt i en stad).

I Vänsterpartiet vill vi fördubbla resandet med kollektivtrafiken då är en avgiftsfri kollektivtrafik ett väldigt viktigt styrmedel. Vi har infört avgiftsfri kollektivtrafik i orter som Kiruna, Avesta och Hallstahammar. Men detta är förstås mindre orter. Det vore spännande att kunna införa nolltaxa i ett större område, för att visa att det går. I vår budget till riksdagen avsätter vi därför 4,5 miljarder kronor för de kommande tre åren för att kunna genomföra nolltaxa i två län i Sverige. Den riktigt stora utmaningen skulle förstås vara nolltaxa i Stockholm. I dagsläget finansieras kollektivtrafiken i Stockholm till hälften med skattemedel, den andra delen är via avgifter samt en del andra intäkter (reklam, uthyrning av fordon m m). Avgiftsdelen handlar om ca 6,5 miljarder kronor per år. Det är alltså en rätt betydande summa. Men jag är rätt säker på att det går om man vill, men det kommer att ta en del tid. Allt skulle inte behöva finansieras via skattsedeln från Stockholms läns landsting. Staten samt Stockholms kommuner skulle kunna vara med och finansiera en nolltaxa liksom att vissa intäkter skulle kunna tas från trängselavgifterna. Ett första steg i Stockholm vore att underlätta resandet genom öppna spärrar, lägre taxor och avgiftsfritt för vissa grupper, inte minst barn/ungdomar. Det är reformer som borde införas snarast efter en rödgrön valseger i höst. Men siktet borde vara fortsätta att arbeta för införandet av nolltaxa.

Dessvärre går utvecklingen i Sverige idag åt fel håll. Sedan 1995 har priset på kollektivtrafiken i Sverige ökat nästan fyra gånger så mycket som konsumentprisindex. Att resa med bil fortsätter att vara väldigt gynnat, även om bensinpriset har ökat mer än gen genomsnittliga prisökningen (men inte alls lika mycket som priset på att resa kollektivt).

När jag reser tillbaka till Tallinn om några år är jag rätt säker på att nolltaxan finns kvar. Jag skulle inte heller bli förvånad om nolltaxan har spridit sig till flera andra kommuner. Nolltaxa har också spridit sig till andra städer i världen. Det senaste och helt otroligt intressanta exemplet var när Paris för några veckor sedan – av luftkvalitetsskäl – endast tillät hälften av personbilarna att köra på gatorna under tre dagars tid. Det som många har missat var att man under de tre dagarna också hade helt gratis kollektivtrafik för alla. Nolltaxa i en av Europas absolut största städer, om än bara för några dagar…

Jag hoppas vi får nolltaxa i större skala i Sverige inom kort. Ett starkt Vänsterparti vid valet i höst vore ett första steg åt det hållet.

Klimatrapporten: det går att rädda klimatet

FNs klimatpanel IPCC har just presenterat sin senaste vetenskapliga rapport om klimatförändringen. Jag har nu läst sammanfattningen. Den konstaterar att det är möjligt att få ned utsläppen och förhindra en klimatförändring utom kontroll. Det är hoppfullt. Men det krävs nya snabba beslut för att utsläppen ska gå ned. Dessvärre är det inte den politiken den borgerliga regeringen driver.

Rapporten konstaterar att vi har den högsta andelen av växthusgaser någonsin i mänsklighetens historia och att utsläppstakten mer än fördubblades (!) de senaste tio åren jämfört med decennierna innan. Det är rätt skrämmande fakta. Så här skriver man på sid 5 i sammanfattningen för ”policymakers”:

”Total anthropogenic GHG emissions have continued to increase over 1970 to 2010 with larger absolute decadal increases toward the end of this period (high confidence). Despite a growing number of climate change mitigation policies, annual GHG emissions grew on average by 1.0 gigatonne carbon dioxide equivalent (GtCO2eq) (2.2%) per year from 2000 to 2010 compared to 0.4 GtCO2eq (1.3%) per year from 1970 to 2000 (Figure SPM.1).6,7 Total anthropogenic GHG emissions were the highest in human history from 2000 to 2010 and reached 49 (±4.5) GtCO2eq/yr in 2010. The global economic crisis 2007/2008 only temporarily reduced emissions.”

I Vänsterpartiet har vi föreslagit att riksdagen ska arrangera en extradebatt om klimatförändringarna, detta med anledning av de nya underlag vi nu fått från IPCC. Detta känns ännu mer påkallat i ljuset av denna rapport. Besked om detta kommer att lämnas på onsdag av riksdagens ledning. Oavsett om det blir en extradebatt vet vi att vi måste ställa om Sverige och EU så att utsläppen snabbt går ned. Vi behöver också hjälpa de som idag drabbas av den rika världens utsläpp med ett klimatbistånd med nya additionella medel. Så kan förtroendegapet mellan Nord och Syd i de internationella klimatförhandlingarna överbryggas. Mer om det och allt annat Vänsterpartiet vill göra i vår klimatmotion från i höstas. Där lägger vi också fram de mest långtgåendemålen av alla partier i Sveriges riksdag.

Annars gör IPCC en rätt stor affär av koldioxidlagring, (Carbon Capture and Storage) där koldioxid pumpas ned i marken. CCS har avfärdats av stora delar av miljörörelsen. Man brukar se CCS som ett sätt att ha kvar stora fossilanläggningar. Jag är däremot positiv till CCS som metod, men jag vill helst se det som ett sätt att få till stånd s k negativa utsläpp, d v s att man använder biobränsle som ett sätt att producera energin och sedan avskiljs koldioxiden och pumpas ned i marken. CCS är teknik som finns, men den är inte utbyggd i stor skala och för närvarande är det en teknik som är dyr att använda sig av. Jag noterar att IPCC tar upp just detta med negativa utsläpp (sid 24). Vi i Vänsterpartiet 2012 lämnade in en motion om just negativa utsläpp.

Det är också positivt att IPCC tar upp behovet av att minska utsläppen från livsmedelssektorn och att det finns behov av förändringar av livsmedelskonsumtionen (”dietary changes”, sid 23 och på sid 27 ”such as changes in diet…”). De talar också om utsläppen från animalieindustrin (livestock), men jag hade önskat att de hade kunnat uttala ännu tydligare att vi måste minska animaliekonsumtionen i världen. Men så blir det när ett par hundra forskare och politiskt utsända representanter ska komma överens; då vägs varje formulering på guldvåg.  

Räkna med att vissa kärnkraftskramare kommer att ta denna IPCC-rapport till intäkt för utbyggd kärnkraft. IPCC utesluter nämligen inte kärnkraft som energikälla i sina scenarier över minskade utsläpp. Men å andra sidan är det inte någon tydlig uppmaning till mer kärnkraft. IPCC däremot mycket tydliga på att det är det förnybara som måste byggas ut och att vi måste energieffektivisera mer. Ang kärnkraften skriver de också att det är en energikälla som är förenad med stora risker och begränsningar. Så här skriver de på sid 23:

Nuclear energy is a mature low‐GHG emission source of baseload power, but its share of global electricity generation has been declining (since 1993). Nuclear energy could make an increasing contribution to low‐carbon energy supply, but a variety of barriers and risks exist (robust evidence, high agreement). Those include: operational risks, and the associated concerns, uranium mining risks, financial and regulatory risks, unresolved waste management issues, nuclear weapon proliferation concerns, and adverse public opinion (robust evidence, high agreement).

Som synes är kärnkraft en teknik som är förenad med stora risker. Dessutom är det väldigt dyrt att bygga ny kärnkraft. För Sveriges del handlar det om huruvida vi ska bygga tio nya extremt dyra kärnkraftsreaktorer eller om vi ska satsa alla resurser på 100 procent förnybart och energieffektivisering. Självklart ska vi satsa allt på det förnybara.

Sist, är det positivt att IPCC inte bara pratar om olika tekniska lösningar för att få ned våra utsläpp. Man talar också om behovet av förändrade konsumtionsmönster och förändrat beteende. Där vi kan vi poliker göra mycket för att understödja just sådana nya beteendemönster (en minskad köttkonsumtion torde vara ett av de mest konkreta exemplen på det). IPCC skriver på sid 22-23:

”Behaviour, lifestyle and culture have a considerable influence on energy use and associated emissions, with high mitigation potential in some sectors, in particular when complementing technological and structural change23 (medium evidence, medium agreement). Emissions can be substantially lowered through changes in consumption patterns (e.g., mobility demand and mode, energy use in households, choice of longer‐lasting products) and dietary change and reduction in food wastes. A number of options including monetary and non‐monetary incentives as well as information measures may facilitate behavioural changes.”

Nu har vi fått rapporten vi behöver: Det går att stoppa en klimatförändring som kan ödelägga hela vår planet, men det är bråttom. Dags för en ny politik som prioriterar klimatet och framtiden för vår planet.

När tänker regeringen upphäva datalagringen?

Jag ställer idag två frågor till justitieminister Beatrice Ask med anledning av underkännandet av datalagringsdirektivet. När tänker regeringen upphäva det från svensk lagstiftning? Och tänker regeringen kräva tillbaka de böter som EU utdömt mot oss? Läs på länkarna eller nedan.

Svar inom en vecka.

Fråga 2013/14:566 Tidpunkt för upphävande av datalagringsdirektivet 
av Jens Holm (V) till Justitieminister Beatrice Ask (M)
 
EU-domstolen ogiltigförklarade den 8 april EU:s datalagringsdirektiv. Sverige införde direktivet i svensk lagstiftning den 1 maj 2012. Vänsterpartiet har varit motståndare till datalagringsdirektivet, bland annat för att det strider mot de mänskliga rättigheterna och rätten till privat kommunikation. Domen visar att vi kritiker hade rätt hela tiden.

Sverige har ådömts 3 miljoner i böter från EU för att vi varit sena att införa direktivet i svensk lagstiftning. En dom i EU:s domstol är överordnad nationell lagstiftning. Domen borde alltså leda till att lagändringarna som följde av propositionen Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål (prop. 2010/11:46, alltså den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet) upphävs snarast möjligt.

Nu är det dags att göra om och göra rätt. Med anledning av domen från EU-domstolen vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask:

Avser ministern att verka för att upphäva den svenska versionen av datalagringsdirektivet, och i så fall när?

Fråga 2013/14:567 Återbetalning av skadestånd för datalagringsdirektivet
av Jens Holm (V) till Justitieminister Beatrice Ask (M)
  
EU-domstolen ogiltigförklarade den 8 april EU:s datalagringsdirektiv. Sverige införde direktivet i svensk lagstiftning den 1 maj 2012. Vänsterpartiet har varit motståndare till datalagringsdirektivet, bland annat för att det strider mot de mänskliga rättigheterna och rätten till privat kommunikation. Domen visar att vi kritiker hade rätt hela tiden.

Sverige har ådömts 3 miljoner i böter från EU för att vi varit sena att införa direktivet i svensk lagstiftning. En dom i EU:s domstol är överordnad nationell lagstiftning. Domen borde alltså leda till att lagändringarna som följde av propositionen Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpande ändamål (prop. 2010/11:46, alltså den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet) upphävs snarast möjligt.

Nu är det dags att göra om och göra rätt. Med anledning av domen från EU-domstolen vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask:

Avser ministern att verka för att EU ska betala tillbaka bötesbeloppet till Sverige?

Nu måste datalagringen stoppas

EU-domstolen underkänner idag EUs datalagringsdirektiv (se pressmedd och domen). Enligt domstolen strider datalagringen mot de grundläggande rättigheterna och inskränker medborgarnas integritet. Vänsterpartiet har hela tiden motsatt sig denna lagstiftning och välkomnar därför dagens dom.  

Det här visar att vi har haft rätt i vår kritik hela tiden. Nu förväntar jag mig att regeringen skyndsamt häver den svenska datalagringen. Regeringen måste också driva på EU så att hela datalagringsdirektivet dras tillbaka. Man kan inte ha ett direktiv som strider mot lagen, det säger sig självt. Att lagra 500 miljoners data- och teletrafik är en oacceptabel kränkning av medborgarnas integritet och i grunden mänskliga rättigheter.

I slutet av 2010 lyckades Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet att tillfälligt stoppa den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet. Trots stora protester röstades direktivet igenom av riksdagen ett drygt år senare och trädde i kraft sommaren 2012. Den svenska implementeringen av datalagringsdirektivet går till och med längre än vad EU krävde när även missade samtal och mobilers positioner tas upp i den svenska lagstiftningen.