Klimatrapporten måste leda till handling

FNs klimatpanel, IPCC,  har presenterat sin vetenskapliga rapport om klimatförändringens påverkan på människor och ekosystem (AR5-WG2). Den bild som målas upp borde få alla ansvarsfulla politiker att vidta omedelbara åtgärder. Jag har nu läst de 44 sidorna i den s k summary for policymakers. Det är intressant och skrämmande på samma gång. Ofta knastertorra slutsatser (eftersom de har förhandlats fram av alla deltagande länder och forskare), men mellan raderna ser man tydliga signaler om att det är på högsta allvar.

Vi har tidigare fått IPCCrapporter om det vetenskapliga underlaget för klimatförändringarna. Den här rapporten talar om hur våra samhällen påverkas av klimatförändringarna. IPCC berör bland annat konsekvenser som:
Utbredningen av mer extrema väderhändelser
Stora utmaningar för livsmedelsförsörjningen (också stora problem för fisket)
Försvårad tillgång till färskvatten (särskilt i fattiga områden)
Ökad konkurrens om landområden
Risken för ökat antal våldsamma konflikter och krig
Fler personer som tvingas lämna hus och hem och blir klimatflyktingar
Spridning av sjukdomar och s k ill-health (ohälsa)
Ökad press på ekosystem och hot för att arter försvinner i ökad omfattning

Lite av en röd tråd i IPCC-rapporten är att fattiga områden i världen drabbas hårdare av klimatförändringarna (både för att de oftast finns på det södra halvklotet, men också för att de inte kan vidta nödvändiga åtgärder). Rapporten avslutas med behovet av anpassningsåtgärder; att våra samhällen måste planeras utifrån ett förändrat klimat. Detta påverkar allt; hur vi bygger våra städer, vilken mat som ska produceras, hur vi hanterar färskvatten, planerad migration etc.

Nu behövs kraftfulla åtgärder för att ta oss ur det ohållbara ekonomiska system som vi nu befinner oss i. Vi behöver bygga upp ett samhälle som är hållbart och endast använder resurser inom de givna ekologiska gränserna.Vi måste också lägga mycket större fokus på att anpassa våra samhällen till ett förändrat klimat. För Sveriges del kan det handla om att bygga våra städer annorlunda och satsa mer på en lokal livsmedelsförsörjning och minskad köttkonsumtion. Dagens stora livsmedelsimport (ca 50% av vår mat) är helt ohållbar. Jämlika och jämställda samhällen är bättre rustade för att klara de utmaningar som ett förändrat klimat medför. Det behövs alltså mer av vänsterpolitik för att vi ska klara framtidens utmaningar!

Vi har tidigare talat om klimatförändringarna som något som händer någon gång i framtiden. Den här rapporten visar med drabbande övertygelse att det sker här och nu. I synnerhet för den fattiga delen av världen. Därför måste vi agera nu.

IPCCs rapport är beställd av det politiska samfundet. Den utgör ett vetenskapligt underlag för våra kommande beslut. Därför måste rapporten behandlas och bemötas av riksdagen. Slutsatserna är så allvarliga så att Vänsterpartiet nu begär en extra debatt i riksdagen om rapportens innehåll.

Vänsterpartiets lösningar:
* Vi klimatinvesterar mest av alla partier: kollektivtrafik, järnväg, klimatsmarta lägenheter och lokaler, klimatrenovering av miljonprogrammet, 100 procent förnybart senast 2040, hållbar mat. Vi lägger 60 miljarder kr mer än regeringen för de kommande tre åren.
* Inrätta en nationell handlingsplan för klimatanpassning samt mer pengar till detta.
* Inför en klimatlag med koldioxidbudget
* Inrätta en klimatminister och klimatdepartement efter valet.
* Vidta åtgärder mot vår ohållbara konsumtion, ex vis minskad köttkonsumtion och mer hållbar mat (som är producerad i Sverige). Fredrik Hedenus, forskare på Chalmers, som kräver minskad köttkonsumtion är helt rätt ute.
* Klimatbistånd finansierat med nya additionella medel
* Klimatflyktingar måste erkännas som just klimatflyktingar (något sådant internationellt vedertaget begrepp finns ännu inte).
* Högre klimatmål i EU, bl a 60%s minskade utsläpp till 2030.

Detta är bara några exempel. Läs vår klimatmotion och andra miljörelaterade motioner här.

Hög tid att sätta mål för eko

Läs gärna mitt inlägg i ETC om ekologisk mat och regeringens svek.

Hög tid att sätta mål för eko
ETC, 2014-03-26
Om man inte vet vart man ska blir det som bekant lite si och så med var man hamnar. Om en grupp människor inte har ett mål för sin färd blir det ännu mer problematiskt. Det är precis där vi är idag när det gäller ekologiska livsmedel. Fram till 2010 hade Sverige som mål att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara ekologiskt certifierad samt att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk. Det var bra med nationellt satta mål. Hela Sverige; branschen, lokalpolitiker, lantbrukare och privatpersoner hade något att sträva efter: Mer eko.

Men 2010 upptäckte den borgerliga regeringen att man inte nådde målen för ekologiska livsmedel. Vad gjorde man då? Satsade extra på det ekologiska? Spetsade till målen för att skynda på processen? Nej, ingetdera.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har helt och hållet avskaffat målet om ekologisk mat i offentlig sektor. Och han tycker att det räcker med att endast 20 procent av jordbruksarealen är ekologisk till 2020. Alltså samma mål som egentligen skulle ha varit uppfyllt för redan fyra år sedan.

Dessutom avskaffar regeringen Miljöstyrningsrådet, vårt främsta verktyg för rådgivning kring hållbar offentlig upphandling, nu till sommaren. Regeringen tycker istället att endast Konkurrensverket ska få berätta för våra kommuner och landsting hur de ska upphandla. Samma konkurrensverk som gång efter annan sagt att det främst är fri konkurrens och lägsta pris som ska gälla vid offentlig upphandling.
Men det går att göra annorlunda. Se på Danmark där man konsumerar dubbelt så mycket ekologiska livsmedel som i Sverige. Där har regering och folketing satt upp målsättningar. Och där har man en strategi för mer eko. Det är hög tid att vi gör detsamma i Sverige. Vänsterpartiet vill att minst 30 procent av vår jordbruksmark ska vara certifierat ekologisk (idag ca 15 procent) och vi vill att hälften av all mat i offentlig sektor ska vara ekologisk till 2020 (idag ca 20 procent).

Mer ekologiskt är inte bara bra för den egna hälsan (att man slipper de flesta tillsatser och kemikalier). Eko är också ett sätt att nå våra 16 miljömål; mål som regeringen idag inte når. Ekologiska livsmedel kan spela en helt avgörande roll för att exempelvis nå målen om ”giftfri miljö”, ”ingen övergödning”, ”levande sjöar” och ”ett rikt odlingslandskap”, för att ta några exempel. 

Därför behöver vi ha tydliga målsättningar för eko. Det är genom att sätta upp gemensamma mål vi tillsammans kan röra oss åt rätt håll. Att lämna över ansvaret till den enskilde individen räcker inte.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

När ska de miljöskadliga subventionerna avskaffas?

Jag har just haft interpellationsdebatt med finansminister Anders Borg om s k miljöskadliga subventioner.  Regeringen har under en lång tid sagt sig vilja kartlägga och fasa ut miljöskadliga subventioner. Det här är något som jag har välkomnat och backat upp så mycket jag kunnat (men också kritiserat för att det inte finns någon konkret handlingsplan). I världen uppskattas de miljöskadliga subventionerna uppgå till 544 miljarder US dollar enligt världsenergiorganet, IEA. Naturvårdsverket gjorde i februari en genomgång (rapport 6455)  av de svenska miljöskadliga subventionerna. Om man summerar dessa uppgår de till dryga 50 miljarder kronor årligen.

Dessa subventioner handlar i mycket stor utsträckning om nedsättningar eller totala befrianden från olika skatter, t ex koldioxidskatten och energiskatten. Det handlar också om direkta subventioner, som till jordbrukssektorn (t ex köttindustrin) och fiskeindustrin. Trots att det är så mycket av subventionerna har regeringen nyligen gjort en ny definition av vad en miljöskadlig subvention är. I framtiden är det bara ”icke-skatterelaterade” miljöskadliga subventioner som gäller. Alltså, en väldigt stor del av alla dåliga subventioner.

I dagens debatt kunde Anders Borg, enligt mig, inte riktigt motivera denna omdefiniering. Han kunde inte heller konkret berätta vilka subventioner det är som ska fasas ut. Det enda han nämnde var den tidigare nedsättningen av koldioxidskatten på diesel, som regeringen nu håller på att fasa ut (något vi stödjer förstås). Busy doing nothing är uppenbarligen mantrat från regeringen även på det här området. Illa!

Se hela debatten här. Nedan min interpellation eller här (den är ställd till Lena Ek, men Anders Borg svarar).

den 22 januari Interpellation
2013/14:242 Utfasning av miljöskadliga subventioner
av Jens Holm (V) till miljöminister Lena Ek (C)
I februari 2012 presenterade Naturvårdsverket rapporten Potentiellt miljöskadliga subventioner (rapport 6455). Det är en sammanställning av de svenska miljöskadliga subventionerna. Sammanlagt uppgår de svenska miljöskadliga subventionerna till 50 miljarder kronor årligen. Det kan handla om skattebefrielse eller nedsättning av koldioxidskatten och andra skatter för bland annat torv, gruvindustrin, fisket samt för flyg och sjöfart. Kärnkraften behöver som bekant inte ta sitt fulla ansvar vid händelse av en olycka, vilket också är en form av subvention, enligt myndighetens sammanställning. Subventionerna rör också jordbruket, inte minst köttindustrin som står för stora utsläpp, samt strukturstöd till fiskeindustrin.

I ett skriftligt svar till mig skriver miljöministern: ”Sammanfattningsvis vill jag säga att jag och regeringen prioriterar frågan om utfasning av miljöskadliga subventioner.” (den 30 november 2011, svar på fråga 2011/12:166) Att fasa ut miljöskadliga subventioner är något som regeringen också har lyft upp i flera budgetar som en prioriterad fråga. Miljöministern framhåller vidare i det skriftliga svaret att Sverige är delaktigt i flera internationella nätverk för att driva en utfasning av miljöskadliga subventioner där. Det är bra, för både de svenska och de internationella miljöskadliga subventionerna är omfattande.

Miljöministern och jag har sedan debatterat frågan om miljöskadliga subventioner i interpellationsdebatten om miljöskadliga subventioner den 12 juni 2012. Miljöministern lovade där att fortsätta att driva utfasningen av miljöskadliga subventioner. I regeringens senaste höstbudget (s. 74) står det: ”Miljöskadliga subventioner ska också kartläggas. Detta sker i nära samarbete med myndigheterna med ansvar inom miljömålssystemet.” (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 20, s. 74)

Men frågan är vilka subventioner som avses. När miljöministern gav Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga de miljöskadliga subventionerna var det endast de ”icke-skatterelaterade” subventionerna som avsågs. I regleringsbrevet till Naturvårdsverket för 2013 skriver regeringen: ”Naturvårdsverket ska ta fram en handledning för kartläggning och analys av icke-skatterelaterade miljöskadliga subventioner.”

Men en stor del av subventionerna är ju just relaterade till skatter. Genom att endast tala om icke-skatterelaterade subventioner torde en stor del av subventionerna uteslutas.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Lena Ek:

Driver ministern även att de skatterelaterade miljöskadliga subventionerna ska fasas ut?

Driver ministern i de internationella forum där miljöskadliga subventioner tas upp att samtliga miljöskadliga subventioner ska fasas ut, även de skatterelaterade?

Städerna ska gå i täten för solrevolutionen

Idag har vi ett inlägg om solenergi i Ny teknik. Läs det där eller nedan. Vilken fantastisk potential det finns för ren och effektiv energi på våra hustak, inte minst i Stockholm.

Städerna ska gå i täten för solrevolutionen
Ny teknik, 2014-03-11
Sveriges storstadskommuner bör göra en storsatsning på förnybar energi och sätta solceller på i stort sett alla tak. Det är ett konkret sätt att möta klimathotet, det är ekonomiskt lönsamt och rätt utfört ger det jobb till arbetslösa ungdomar. Stockholm kan gå i täten, skriver företrädare för Vänsterpartiet.

Solinstrålningen i Stockholm är nästan lika stor som i södra Tyskland, och eftersom priset för solceller rasar är det nu ekonomiskt lönsamt att sätta upp solceller även på våra breddgrader. Om det görs på rätt sätt är klimat- och miljönyttan mycket stor och det ger samtidigt nya jobb.

Stockholm Stad har i en ny rapport, ”Förnybar energi i stadens egna fastigheter”, föreslagit att solceller monteras på de av stadens egna fastigheters tak som är mest lämpliga, sammanlagt en yta av cirka 1,8 miljoner kvadratmeter. Dessa tak bedöms kunna alstra 243 gigawattimmar per år, vilket är mer än en tredjedel av stadens årliga elanvändning. Utslaget på de 30 år en solpanel beräknas hålla blir energipriset bara några ören mer än vad staden i dag betalar för elen – men medan priset på den egna solelen ligger stilla i tre decennier, väntas den inköpta elen stiga i pris med ett par procent varje år. På lång sikt är solcellselen alltså betydligt billigare.

Eftersom Stockholms stad redan köper el från förnybara energikällor är den omedelbara klimatnyttan av en solcellssatsning begränsad. Men med egen alstring av el frigörs miljöel till andra användare, vilket i förlängningen ersätter kolkraftsel i Sverige eller övriga Europa. Dessutom kan staden använda den egna elen till exempelvis elmotorer i bussar och bilar som ersättning för fossila bränslen, eller i eldrivna uppvärmningsalternativ till fjärrvärmen från Fortums kolkraftverk i Värtahamnen som i dag orsakar väldiga koldioxidutsläpp.

Tillsammans med en energieffektivisering av stadens fastigheter blir klimatnyttan då väldigt stor. En solcellsatsning ger också nya gröna jobb. Genomförs planen i Stockholms stad på 10 år ger det över 100 heltidsjobb. Vi vill i första hand erbjuda dem till arbetslösa ungdomar som bor i de områden där många av stadens fastigheter står, exempelvis på Järvafältet och i Söderort. De får då en utbildning i en riktig framtidsbransch, värdefull även efter att stadens tak är fyllda med solpaneler.

Förslaget gynnar även solcellsbranschen. Om vi menar allvar med att göra en grön omställning måste det bli slut på kortsiktiga symbolprojekt och löften som tas tillbaka – tydliga regelverk och stora offentliga beställningar behövs för att ge den långsiktighet åt branschen som krävs. Vänsterpartiet vill genomföra rapportens förslag i snabb takt men även gå betydligt längre.

För det första föreslår rapporten att bara 10 procent av den föreslagna utbyggnaden ska ha skett till 2020. Vi ser ingen anledning till att dra benen efter oss; både klimathotet och ungdomsarbetslösheten är redan över oss. Hänsyn behöver förstås tas till de kommunala bostadsbolagens renoveringsplaner, men enligt vår bedömning går det att öka utbyggnadstakten betydligt. Med fortsatt sjunkande priser på solceller kommer det även att bli lönsamt att sätta solceller på fler än de tak som Stockholms stads rapport föreslår, även om det är osäkert exakt på hur många fler.

Med andra statliga regler som Vänsterpartiet redan driver och räknar med blir verklighet vid ett regeringsskifte efter höstens val, kan fastighetsägare ”kvitta” sin egenproducerade el gentemot elnätet utan skattetrösklar. Om en fastighet i dag exporterar ut el på nätet över en viss brytpunkt drabbas ägaren av en skattechock eftersom även den el som då konsumeras direkt i fastigheten beskattas.

Vi vill istället se ett nettodebiteringssystem där fastighetsägaren kan kvitta sitt överskott mot sitt behov. Den borgerliga regeringen bereder nu ett system där en skattereduktion ska ta bort skattechocken för privatpersoner. Men dels är systemet betydligt krångligare än en nettodebitering, dels gäller förslaget enbart små anläggningar, i första hand ägda för privatpersoner. Med ett riktigt nettodebiteringssystem, som även gäller kommuner, privata fastighetsägare och bostadsrättsföreningar, kan Sverige få en efterlängtad solrevolution. Då finns incitament för att installera solceller nästan överallt i Sverige.

Vid ett regeringsskifte i Stockholms stad lovar vi att driva på för en rask utbyggnad av solceller på stadens egna tak och att underlätta för bostadsrättsföreningar och privata fastighetsägare.

Ann-Margarethe Livh, Gruppledare (V) Stockholms stadshus
Jens Holm, Riksdagsledamot (V)
Rikard Warlenius, Humanekolog och kandidat (V) till Stockholms stadsfullmäktige

Mer eko!

Imorgon är jag med på ett seminarium i riksdagen om ekologisk mat. Vissa tycker att man ska lämna över hela ansvaret till konsumenterna att välja ekologiskt. Andra tycker att vi politiker har ett ansvar att främja det ekologiska. Jag och Vänsterpartiet tillhör den senare kategorin.

Regeringen hade fram till 2010 som mål att 20 procent av jordbruksarealen skulle vara ekologisk samt att 25 procent av maten i offentlig sektor skulle vara ekologisk. När 2010 kom upptäckte man att inget av målen skulle uppnås. Vad gör man då? Satsar extra på det ekologiska? Spetsar till målen för att skynda på processen? Nej, ingetdera. Idag har Sverige inga målsättningar för ekologiska livsmedel. Och utan mål vet man inte riktigt vart man ska. Där står vi idag.

I Vänsterpartiet vill vi storsatsa på eko. 50 procent av all ekologisk mat som konsumeras i Sverige är importerad, inte minst från Danmark. Vilken gigantiskt missad affärsmöjlighet för ekologiska lantbrukare och livsmedelsförädlare. Danmark har haft en långsiktig och målmedveten strävan att satsa på eko. Det borde vi också ha i Sverige. Vänsterpartiet har därför lagt fram dessa mål för ekologiska livsmedel: År 2020 vill vi att minst 30 procent av vår jordbruksmark ska vara certifierat ekologisk (idag ca 15 procent). 2020 vill vi att minst 50 procent av de livsmedel som konsumeras av offentlig sektor ska vara ekologiska (idag ca 20 procent). Vi är övertygade om att det går om man bara satsar medvetet.  

Läs mer om våra mål i vår motion Biologisk mångfald. Läs också mer om hur vi ska få en hållbarare livsmedelsproduktion i vår motion Sverige – det hållbara matlandet.