Skärp EUs klimatmål

Idag har vi överläggning i Miljö- och jordbruksutskottet med miljöminister Lena Ek om EUs framtida klimat- och energipolitik. Regeringens förslag är alldeles för svagt. Därför presenterar Vänsterpartiet idag våra klimat- och energimål för EU till 2030. Dessa är:

Vänsterpartiets klimat- och energimål för EU till 2030:
* Minskade utsläpp av växthusgaser med minst 60 procent jämfört med 1990.
* Minst 45 procent förnybar energi, vilket ska vara ett bindande mål för EUs medlemsländer.
* Bindande mål om 40 procents energieffektivisering jämfört med EUs jämförelseår.
* 100 procent förnybar energi och nollutsläpp i EU till 2050.
* Grundläggande reform av EUs handelssystem med utsläppsrätter, EU ETS.

Nedan vår avvikande mening (läs: reservation) till regeringens svaga förslag.

2014-02-27

 Avvikande mening, Vänsterpartiet MJU 27/2-14
Ett ramverk för klimat och energi för perioden från 2020 till 2030

Den svenska positionen inför EUs klimat- och energimål till 2030 är ännu en missad möjlighet för Sverige att verka för att EU för en mer ambitiös klimat- och energipolitik. Regeringens förslag innebär inte den någon skärpning av EU-kommissionens förslag. Regeringen föreslår att EU-länderna ska kunna göra stora uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter i andra länder. Att köpa utsläppskrediter kommer inte leda till omställning i vare sig Europa eller Sverige. Vi delar EU-kommissionens analys att politiskt uppsatta målsättningar ska göras helt och hållet inhemskt, utan uppköp av internationella krediter med oklar klimat- och miljönytta. Det är också en stor besvikelse att regeringen inte lägger fram konkreta och ambitiösare mål för förnybar energi och energieffektivisering.

Europa behöver länder som går före och tar klimatansvar. Därför lägger Vänsterpartiet fram följande mål: EU ska ha nollutsläpp vid senast 2050 och all energiproduktion då ska vara förnybar. Till 2030 vill Vänsterpartiet att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 60 procent, jämfört med 1990 och minskningarna ska göras inom Europa. Energiproduktionen ska 2030 bestå av minst 45 procent förnybar energi. Och vi vill ålägga alla verksamheter att energieffektivisera sin verksamhet med 40 procent. Givet att världens utsläpp fortsätter att öka och att Europa historiskt sett står för en stor del av den totala utsläppsmängden är detta att betrakta som minimikrav. Detta är målsättningar som vi också framfört i EU-parlamentet.

Vänsterpartiet föreslår också en grundläggande reform av EUs handelssystem med utsläppsrätter, EU ETS. Handelssystemet ska vara EUs viktigaste styrmedel för att minska utsläppen och att det skapas ett högt pris på att smutsa ned. Idag, med en prisnivå på ca 40 kronor/ton, fungerar inte systemet. Vi välkomnar därför kommissionens förslag till åtgärder för att stärka handelssystemet, men kommissionens förslag är inte tillräckliga. Vänsterpartiet vill ha ett lägre utsläppstak (d v s en brantare linjär utsläppskurva) som korresponderar med kravet om totala minskningar på 60 procent till 2030. Vi vill också ha ytterligare åtgärder i närtid (d v s innan 2020) för att komma tillrätta med problemet med överutbud av utsläppsrätter och det för låga priset på utsläppsrätter. Vi tolkar regeringens skrivning om höjning av den linjära utsläppskurvan samt annullering av utsläppsrätter innan 2020 (sid 12 i regeringens position) som att vi borde kunna samarbeta kring detta. Vi ställer oss dock frågande till varför regeringen ser ett behov i att ytterligare granska kommissionens förslag om en s k stabilitetsreserv (s 3), som vi ser som ett förslag i rätt riktning.

Vänsterpartiet ser också att det behövs kompletterande åtgärder på EU-nivå och det nationella planet för att minska utsläppen från t ex transportsektorn och jordbrukssektorn och vi skulle önska att regeringen har tydligare förslag på området.

Den borgerliga regeringens agerande under hela processen med framtagandet av klimat- och energimålen för 2030 har varit passiv och avvaktande samt stundtals rent kontraproduktiv (som i vurmandet för internationella krediter). Andra jämförbara länder har spelat in konkreta krav till EU-kommissionen i syfte att förbättra målsättningarna. Den svenska regeringen har dessvärre varit tyst. För att Sverige inte ska försitta vår chans att bidra till att EU tar sitt historiska ansvar för utsläppen av växthusgaser är det helt avgörande att regeringen lägger fram förslag på ambitiösare klimat- och energimål på det kommande miljörådet samt Europeiska rådet 20-21 mars.

Hållbar offentlig upphandling

Läser miljöminister Lena Ek och energiminister Anna-Karin Hatt i Svenska dagbladet idag. De säger att de vill ha högre klimatmål för EU. Men vill de egentligen det? Det enda de föreslår är att EU-länderna ska kunna köpa billiga utsläppskrediter i andra länder, motsvarande minskade utsläpp på 10 procent. Det är inget som ställer om vare sig Europa eller Sverige. Vi i Vänsterpartiet vill ha tre bindande mål; för minskade utsläpp, förnybar energi och energieffektivisering och de ska vara högre än det som EU hittills har föreslagit.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Idag någon gång efter kl 14.00 kommer jag att debattera hållbar upphandling med civilminister Stefan Attefall. Min interpellation kritiserar att regeringen föreslår att flytta över hela ansvaret för rådgivning kring hållbara upphandlingar till Konkurrensverket. Konkurrensverket vill t ex harmonisera EUs djurskyddsregler (vilket med största sannolikhet skulle leda till försämringar här i Sverige) samt sätter konkurrens och lägsta pris först; inte sociala och miljömässiga hänsyn. Med regeringens förslag kommer det mycket uppskattade Miljöstyrningsrådet att tvingas avsluta sin rådgivning kring hållbar upphandling. Det kan få förödande konsekvenser för att använda den offentliga upphandlingen som ett verktyg mot hållbara och rättvisa investeringar. Läs min interpellation nedan.

den 31 januari Interpellation
2013/14:264 Krav vid offentlig upphandling
av Jens Holm (V) till statsrådet Stefan Attefall (KD
)
Varje år upphandlar våra kommuner, landsting och staten varor och tjänster för uppskattningsvis 600 miljarder kronor. Den offentliga upphandlingen skulle kunna vara ett av våra främsta verktyg för att ställa om vår ekonomi till en hållbarare utveckling. I dag spelar Miljöstyrningsrådet en helt avgörande roll som kunskapsbank och rådgivare åt våra upphandlare. Tack vare Miljöstyrningsrådet kan våra upphandlare ställa sociala och miljömässiga krav för att driva utvecklingen åt rätt håll.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2014 att hela ansvaret för sociala och miljömässiga krav samt innovationer underordnas Konkurrensverket (se s. 75–76, utgiftsområde 24). Regeringens förslag har kritiserats av regeringens egen utredare om offentlig upphandling, Sveriges Kommuner och Landsting, Lantbrukarnas Riksförbund och Naturskyddsföreningen (DN Debatt den 23 oktober 2013). Det finns en stor rädsla för att när upphandlingsstödet koncentreras till Konkurrensverket riskeras det viktiga arbete som till exempel Miljöstyrningsrådet bedrivit att försvinna.

Konkurrensverket har vid flera tillfällen tydligt understrukit vikten av att i första hand främja den fria konkurrensen framför att ställa hårda sociala, miljömässiga eller djurskyddskrav i upphandlingen. År 2011 gick man ut till svenska kommuner och uppmanade dem att inte ställa hårdare krav än vad EU-lagstiftningen medgav. I rapporten Mat och marknad (rapport 2011:4, se till exempel s. 12) vill man se en harmonisering av djurskyddslagstiftningen i EU, något som med stor sannolikhet skulle leda till försämringar i Sverige. I skriften Miljöhänsyn och sociala hänsyn i offentlig upphandling argumenterar man för att den så kallade bör-regeln ska tas bort ur svensk offentlig upphandling. Bör-regeln handlar om att våra upphandlare bör beakta miljön och sociala hänsyn vid offentlig upphandling (s. 9–10).

Det kan också vara svårt för en myndighet, som Konkurrensverket, att ge tydliga råd i upphandlingar. Miljöstyrningsrådet har i dag en friare roll att göra just det.

Med anledning av vad som ovan anförts vill jag fråga statsrådet:

På vilket sätt bedömer statsrådet att överflyttningen av ansvaret till Konkurrensverket kommer att stärka möjligheterna att ställa sociala, miljömässiga och djurskyddskrav i den offentliga upphandlingen?

Mindre kött

Idag är jag med på Vegoforum. Där arrangeras olika föredrag om varför vi borde äta mindre kött. Det finns många goda skäl till det; för djuren, miljön och folkhälsan.

Vi i Vänsterpartiet vill minska köttkonsumtionen i Sverige med minst 25 procent till 2020. Vi var det första partiet som lade en motion om detta till Sveriges riksdag. Första gången var faktiskt 1996, i en motion av vänsterpartisterna Hanna Zetterberg och Maggi Mikalesson. I höstas lade vi en ny motion: Minskad köttkonsumtion. Läs den där eller nedan.

Läs också på min hemsida Meatclimate varför minskad köttkonsumtion är bra för klimatet samt hur EU tyvärr subventionerar denna industri med miljarder kronor varje år. Där finns min och Toivo Jokkalas rapport på flera olika språk.

Minskad köttkonsumtion
Motion 2013/14: MJ298
1 Innehållsförteckning
2 Förslag till riksdagsbeslut 1
3 Bakgrund 2
4 Mål om minskad animaliekonsumtion 4
5 Handlingsplan för minskad köttkonsumtion 4
6 Avvecklade stöd till köttindustrin 4
7 Vegetariska måndagar 4
8 Upphandla grönt 5

2 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett mål om att minska köttkonsumtionen med 25 procent fram till 2020, jämfört med dagens nivåer, bör införas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör tas fram en handlingsplan för hur klimatpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animalieproduktionen, ska minskas.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör agera för ett slutdatum inom EU då kontraproduktiva subventioner som stöder kött- och mejeriindustrin ska vara utfasade.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU:s dumpning av livsmedelsöverskott till länder i Syd ska upphöra.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa en vegetarisk dag i veckan.

3 Bakgrund
Sedan 1950-talet har världens köttkonsumtion mer än femfaldigats. Om inget görs kommer världens konsumtion av kött att fördubblas till 2050 jämfört med 1999 års nivåer. Enligt FAO-rapporten Livestock´s Long Shadow står den globala animalieindustrin för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Enligt FAO:s rapport kan boskapssektorn vara en av de största orsakerna till förlusten av biologisk mångfald då den nyttjar 30 procent av jordens landyta och 70 procent av all jordbruksmark i världen. Boskapssektorn är dessutom en av de främsta orsakerna till skövlingen av tropisk skog. Hela 70 procent av den tidigare skogsmarken i Latinamerika har omvandlats till betesmark. Regnskog skövlas även för odling av djurfoder, inte minst soja, som sedan exporteras för att användas i exempelvis EU:s köttproduktion.
Stora delar av världen lider av vattenbrist. Samtidigt överutnyttjar livsmedelsproduktionen vatten. Enligt FAO står boskapssektorn bakom en stor del av det ökade användandet av vatten och nyttjar över 8 procent av världens vattenresurser. Köttproduktion förbrukar mycket mer vatten än produktion av vegetabilier. För att producera ett kilo vegetabilier krävs mellan 400 och 3 000 liter vatten, medan kycklingkött kräver 6 000 liter och nötkött 15 000 liter eller mer (Stockholm International Water Institute, More Nutrition Per Drop, 2004). För att hushålla med vattnet borde vi alltså äta mer vegetabilier och mindre kött.
Med internationella mått mätt är Sverige en storkonsument av animaliska produkter, och konsumtionen har ökat kraftigt. En viktig orsak till detta är EU-medlemskapet och allt billigare import som en följd av att gränshinder har tagits bort. I dag är nästan hälften av allt kött som konsumeras i Sverige importerat. Svenskarna äter i dag mer kött än någonsin. Sedan 1990 har konsumtionen ökat med 40 procent, från 60 kilo per person och år till 85 kilo år 2012 (”Köttkonsumtionen i siffror”, Jordbruksverket, rapport 2013:2). Med den nivån hamnar svensken långt över världssnittet på 42 kilo per person och år.
Den ökande köttkonsumtionen har fått de svenska utsläppen att öka kraftigt. Enligt ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sunesson, Animal July 2012) har utsläppen från den svenska konsumtionen av animalier under samma period ökat med 22 procent, till 10 miljoner ton CO2e. 10 miljoner ton är nästan lika mycket som utsläppen från Sveriges 4,3 miljoner personbilar. Forskarnas slutsats är att möjligheterna att minska utsläppen med en effektivare produktion är begränsade. Om världen ska lyckas att begränsa den globala uppvärmningen till max 2 grader Celsius måste konsumtionen av animaliska produkter minska, menar man (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sunesson, Animal July 2012).
I januari 2013 publicerade Jordbruksverket rapporten ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (Jordbruksverket, rapport 2013: 1). I den lyfter de upp den snabbt ökande konsumtionen av animalier och vilka konsekvenser denna kan få. Man konstaterar att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att med en minskad köttkonsumtion följer också bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten lägger man fram en serie förslag på åtgärder/styrmedel som skulle kunna bidra till en minskad köttkonsumtion. I sammanfattningen skriver man: ”Vi i västvärlden behöver äta mindre kött för att utsläppen av växthusgaser från livsmedelsproduktionen ska minska. I synnerhet nötkött bidrar med stora utsläpp av växthusgaser. Vi behöver också äta mindre kött för att jordens resurser ska räcka till att producera mat åt alla. Det gäller alla köttslag.” (Jordbruksverket, 2013, sammanfattningen, sid. 5).
Vår påverkan på klimatet är långt större än vad som är hållbart. Alla sektorer måste därför ta sitt globala klimatansvar. Vi är övertygade om att svenskarna är redo att minska sin påverkan från livsmedelskonsumtionen om de bara ges rimliga möjligheter till ett klimatrationellt agerande. Vänsterpartiet vill verka för beteendeförändringar för en hållbarare livsmedelskonsumtion. Det är i synnerhet konsumtionen av animaliska produkter i Sverige och den industrialiserade delen av världen som måste minska. Samtidigt behöver en större andel av de animaliska produkter vi konsumerar vara lokalproducerade och ekologiska. Vi anser att flera av de förslag för en minskad köttkonsumtion Jordbruksverket har resonerat kring är intressanta och bör övervägas noggrannare av riksdag och regering, exempelvis subventioner till utsläppsminskande åtgärder, stöd för att fasa ut den klimatmässigt sämsta produktionen samt information och utbildningsinsatser. Med rätt metoder tror vi att det finns goda möjligheter att minska animaliekonsumtionen. Vi ser med intresse på de framgångsrika åtgärder som vidtagits för att reducera konsumtionen av alkohol och tobak. Vi noterar också att merparten av svenska folket är beredda att minska sin konsumtion av kött om detta leder till minskade utsläpp av växthusgaser (Naturvårdsverket Genusperspektiv på allmänhetens kunskaper och attityder till klimatförändringen, Naturvårdsverket, 2009).

4 Mål om minskad animaliekonsumtion
Precis som Klimatberedningen (SOU 2008:24) har konstaterat saknas det styrmedel inom jordbrukssektorn som är direkt riktade mot att minska utsläppen av växthusgaser. En ansvarsfull hållning vore därför att anta ett nationellt mål om en minskad köttkonsumtion. Ett mål om att minska köttkonsumtionen med 25 procent fram till 2020, jämfört med dagens nivåer, bör införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Handlingsplan för minskad köttkonsumtion
För att uppnå målet om en minskning av köttkonsumtionen med 25 procent till 2020 bör det tas fram en handlingsplan för hur klimatpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive animalieproduktionen, ska minskas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6 Avvecklade stöd till köttindustrin
I Vänsterpartiets rapport ”Djurindustrin och klimatet – EU blundar och förvärrar” (2007) konstaterar vi att EU understödjer kött- och mejeriindustrin med ungefär 30 miljarder kronor per år i form av s.k. interventioner och direktstöd. Dessutom ger EU 400 miljoner kronor i stöd till marknadsföring av olika djurprodukter, så att försäljningen av dem därmed ska öka. Sverige bör agera för ett slutdatum inom EU då subventioner som stöder kött- och mejeriindustrin ska vara utfasade. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige bör verka för att EU:s dumpning av livsmedelsöverskott till länder i Syd ska upphöra. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Vegetariska måndagar
Allt fler kommuner, skolor och företag har anammat idén om Köttfria måndagar som ett sätt att minska köttkonsumtionen och uppmärksamma fördelarna med att äta mer vegetariskt. Tanken är att vända på normen och göra vegetarisk mat till huvudalternativet en dag i veckan, oftast på måndagar. Köttfria måndagar är en del av en växande global rörelse där främst kommuner använder en köttfri dag i veckan som ett sätt att minska sin köttkonsumtion.
Vänsterpartiet anser att Köttfria måndagar är ett bra sätt att minska köttkonsumtionen. Regeringen bör verka för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa en vegetarisk dag i veckan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8 Upphandla grönt
Den offentliga sektorn gör upphandlingar varje år för motsvarande ca 500 miljarder kronor. En stor del av det som upphandlas är mat. De offentliga upphandlingarna är ett utmärkt instrument för att påverka den totala konsumtionen och den offentliga sektorn bör uppmanas att upphandla mer frukt och grönt och mindre kött.

Stockholm den 12 september 2013
Jens Holm (V)
Torbjörn Björlund (V)
Siv Holma (V)
Hans Linde (V)
Kent Persson (V)

Regeringen kan stoppa djurtransporterna

Snart debatterar jag djurtransporter med landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Jag har skrivit interpellationen Färre djurtransporter utifrån det faktum att svenska grisar skickas till andra länder för att slaktas. Transporten blir då längre än vår åttatimmarsgräns. Här borde regeringen agera och stoppa dessa transporter som bryter mot våra svenska bestämmelser. Erlandsson kommer att säga att det inte går pga EU. Men har han försökt? I kapital två, artikel 36 i EUs fördrag står det att medlemsländerna kan införa restriktioner eller förbud mot t ex transporter med hänvisning till att ”skydda människors och djurs hälsa och liv”. Det här handlar väl om djurhälsa och liv i allra högsta grad!

I Sverige transporteras också djur längre än åttatimmar när vissa icke samvetsgranna uppfödare/transportörer kallar djuren för ”livdjur” (längre transport ) istället för ”slaktdjur” (max åttatimmar). Vad tänker han göra mot detta oskick?

Det finns mycket annat att säga också, t ex att vi borde äta mer vegetartiskt och ge alla djur rätt till naturligt beteende. Debatt kl 13.00 på Svt2 eller www.riksdagen.se

EU:s dubbelmoral slår mot utvecklingsländer

Jag har ett inlägg idag på Dagens Arena. Läs det där eller nedan.

EU:s dubbelmoral slår mot utvecklingsländer
Dagens Arena, 2014-02-14

För några veckor sedan avslutades WTO:s förhandlingar på Bali. Där drev EU och Sverige att Indien och andra utvecklingsländer inte skulle få subventionera baslivsmedel i sina länder. Det var ”handelsstörande” hävdade EU, uppbackade av Sveriges handelsminister Ewa Björling. Nu har Indien och ett 40-tal utvecklingsländer fått några år på sig att avveckla dessa stödprogram. Hur det kommer att påverka de allra fattigaste tog inte WTO hänsyn till.

I dag har vi på EU-nämnden diskuterat ett EU-förslag, rubricerat: ”Informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland” (KOM (2013) 812). Detta handlar om rena subventioner till europeiska livsmedelsföretag och deras reklamkampanjer för ökad konsumtion av deras produkter.

När utvecklingsländerna uteslutande vill subventionera sådant som är nyttigt; baslivsmedel och gynnar de fattigaste vill EU-kommissionen att våra skattepengar ska kunna gå till reklamkampanjer för bland annat vin, sprit och kött. Ja, ni hörde rätt! Alltså sådant vi av folkhälso- och miljöskäl borde konsumera mindre av.

Det här illustrerar i ett nötskal EU-politikens tydliga både nykoloniala och helt inkonsekventa drag. Vi sätter våra egna företag först oavsett pris i både pengar och försämrad folkhälsa. EU har uttalat sig att man vill minska så kallade miljöskadliga subventioner. Men man kan glatt subventionera stora köttbolag och producenter av alkohol. EU vill bekämpa fattigdom i världen, men utvecklingsländernas program för att säkra produktionen av baslivsmedel ska motarbetas med kraft.

Och det mest absurda i detta är att EU-kommissionen vill mer än tredubbla bidragen till dessa reklamkampanjer. Från 600 miljoner kronor per år till nästan två miljarder kronor årligen vid år 2020. EU lägger också in förslag på nya produkter som ska kunna få bidrag; choklad, bageriprodukter och öl. Just det, belgiska praliner, franska croissanter och tysk öl är ju verkligen sådant som vi européer måste konsumera mer av. Eller?

Europas länder befinner sig i ekonomisk kris och tvingas spara på viktiga saker som skola och sjukvård. Men detta krassa läge har inte drabbat EU:s byråkrater som fortsätter att ösa mångmiljonbelopp från våra gemensamma resurser över sådant som vi egentligen borde göra mindre av.

Grundproblemet är att så mycket av det som händer i EU sker i det fördolda. Det är bra att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) har kritiserat höjningen av dessa bidrag, men det är ingen fråga han väljer att ta strid i. Jag frågar mig varför? Förutom att det handlar om mycket pengar är det en viktig principiell fråga.

Ska EU i internationella förhandlingar driva att utvecklingsländer inte får subventionera baslivsmedel medan man själv öser hundratals miljoner över alkohol- och sockerindustrin? Ska vi å den ena sidan vilja förbättra folkhälsan, men å den andra ge gigantiska bidrag till det som får oss att må sämre?

Nej. Stå upp för alla länders rätt att brödföda sig själva och sluta subventionera det som är skadligt. Det borde vara en självklarhet. Men dessvärre är det inte så. Inte än.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och författare till EU – inifrån.

Kriget mot terrorismen

Jag såg filmen Dirty Wars på biografen Zita igår. Filmen är en mycket gripande och uppslitande uppgörelse med USAs s k krig mot terrorismen. Nation-journalisten Jeremy Scahill reser till Afghanistan, Jemen och Somalia för att se effekterna mot kriget. Vi vet redan att mängder av civila har dödats av USA-soldater i de länderna. Men det riktigt oroväckande är hur utövarna allt oftare blir kontrakterade bolag – ex vis Blackwater – eller hemliga förband inom USAs armé, ex vis JSOC. Filmen ställer frågan när allt detta ska sluta? Det underliggande svaret är; hur länge som helst. Scahill reser sedan tillbaka till sitt hemland, USA, och försöker avkräva svar från ansvariga politiker och militären; varför dödar ni civila? Varför låter ni det fortgå? Antingen får han inget svar och när han får ett handlar det alltid om samma sak; vi måste bekämpa terrorismen.

Efteråt diskuterade jag, Carl Tham, Sven Britton (S) och Pernilla Stålhammar (MP) filmen. En man i publiken frågade vad kriget mot terrorismen gör med oss som människor. Bra fråga och eg för svår för mig att försöka svara på. Men om jag får vända lite på frågan; hur påverkar USAs krig mot terrorismen resten av världen, inklusive Sverige? Ett av svaren kom i dagens rapport från Reportrar utan gränser, om (den minskande) pressfriheten i världen. Dagens Nyheter skriver idag om rapporten i artikeln ”USAs terrorjakt slår mot pressfriheten” (som jag dessvärre inte hittar på nätet, länk någon?). Sverige är sämst i Norden på pressfrihet. Varför? Svar: FRA och terrorjakten. USA och Storbritannien rasar på rankingen. Varför? Svar: jagandet efter visselblåsare som Edward Snowden, Julian Assange och Bradley Manning i syftet att bekämpa terrorismen.

Vissa kan med viss rätt hävda att det finns ju länder som är långt värre än USA och Storbriannien både vad det gäller pressfrihet och att kränka mänskliga rättigheter över lag. Jo, det kan man lugnt säga. Titta på Kina, Jemen, Syrien, Etiopien, Marocko för att nämna några. Det ska självfallet kritiseras. Hårt. Men det stora problemet med USAs s k krig mot terrorismen är att hur det påverkar resten av världen. USAs terrorjakt har sänt ut en signal rätt ut till världens alla diktatorer; allt ont ni har gjort och ämnar göra i framtiden kan ni fortsätta med bara ni gör det i namnet av kriget mot terrorismen. Kina jagar minoriteter som uigurerna i namnet av terrorjakten (inte undra på att några uigurer hamnade på Guantánamo, trots att de var helt oskyldiga). Marocko ockuperar Västsahara och kallar Polisario för terrorister. I Jemen jagas påstådda terrorister med drönare. Oskyldiga fängslas och torteras. Allt i namnet av kriget mot terrorismen. När jag satt i EU-parlamentet granskade vi USAs s k rendition program; när människor hämntades från världens alla hörn (även från Sverige) och sattes i hemliga fångläger. De få gånger vi lyckades baxa ansvariga personer till Bryssel för förhör med vårt utskott fick vi till svar att terrorjakten ibland kunde kräva okonventionella metoder.

Kort och gott. Om USA får bedriva terrorjakt kommer andra också att göra det.

Detta är mycket bekymmersamt och självklart helt oacceptabelt. Vi måste gå till botten med den s k terrorjakten. Även vi i Sverige har ett ansvar; samarbetet NSA-FRA, svenska truppen i Afghanistan, utvisandet av Ahmed Agiza och Muhammed Alzery, de s k Djuboutisvenskarna, svensken Joaquin Perez som nu suttit snart tre år i colombianskt fängelse och det totala tigandet från utrikesminister Carl Bildt. Ja, detta är bara några exempel.

Jag gillar för övrigt Pierre Schoris artikel i ETC igår om att ge Edward Snowden en fristad i Sverige. Ja, men hur gör vi?

Sist, jag har just fått svar på min fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt om NSAs övervakning av det svenska ordförandeskapet i EU och klimattoppmötet i Köpenhamn 2009. Regeringen tycker uppenbarligen att detta förfarande är helt oproblematiskt. Annars hade de förstås agerat. Det tycker jag är problematiskt.

Mindre men bättre kött

Jag har ett kort inlägg i Expressen idag om vegetariska dagar i skolorna, något som vi i Vänsterpartiet helhjärtat stödjer. Läs gärna inlägget där eller nedan.

Vi bör äta mindre men bättre kött i skolan
Expressen, 2014-02-04
Jonas Wangsten har rätt i att det gör stor skillnad för både klimatet och djuren vilken mat vi väljer. Men jag är osäker på vad han egentligen anser om köttfria dagar på våra skolor. Om vi tar omsorgen om djuren och klimatförändringarna på allvar borde vi självklart stödja en minskad köttkonsumtion.
     Dessvärre utvecklas Sverige åt fel håll. Sedan början av 1990-talet har köttkonsumtionen ökat med 40 procent. Vi svenskar äter mer kött någonsin och utsläppen växthusgaser från livsmedelsindustrin har ökat kraftigt. Utsläppen från animalieindustrin ligger nu på 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter i Sverige. Det är nästan lika mycket som de samlade utsläppen från Sveriges 4,3 miljoner personbilar.
     I ljuset av detta är det så glädjande att Nyköpings kommun och flera andra kommuner beslutat om vegetariska dagar i skolan. Istället för att relativisera eller direkt motarbeta detta borde vi ge vårt helhjärtade stöd för de köttfria dagarna.
     Wangsten har rätt i att kött från betande djur kan göra stor miljönytta, i så måtto att ängs- och hagmarker hålls öppna. En viss mängd kol kan också kan bindas i marken. Men ska våra skolor kunna köpa kött från djur som betat och fått utlopp för sitt naturliga beteende måste den totala konsumtionen minska kraftigt. Mindre men bättre kött, helt enkelt.

     Därför borde de vegetariska dagarna få ett helhjärtat stöd även av ansvarstagande lantbrukare.

 Jens Holm (V), riksdagsledamot