Ändra EUs fiskeripolitik

Igår hade vi överläggningar med regeringen om EUs framtida fiskeripolitik. Vi och MP reserverade oss tillsammans. Vi vänder oss bland annat emot att de gigantiska subventionerna kommer fortsätta att finnas kvar, EUs utsugning av fattiga länders fiskevatten, satsningarna på storskaliga fiskodlingar och mycket annat. Läs hela vår avvikande mening (som reservationerna kallas i utskottet) nedan.

Avvikande mening från Miljöpartiet de gröna och Vänsterpartiet ang den gemensamma fiskeripolitiken,  MJU, 27 okt 2011

Vi håller med regeringens ståndpunkt om att säkerställa att fiske och vattenbruksverksamheterna skapar långsiktigt hållbara miljömässiga förhållanden vilket är en förutsättning för ekonomiska och sociala villkor, och bidrar till att trygga livsmedelsförsörjningen. Men den reformerade fiskeripolitiken måste klart och tydligt sätta ekologisk hållbarhet, baserat på försiktighetsprincipen och hänsyn till ekosystemet som ett grundläggande villkor för ekonomisk och social hållbarhet. Miljö- och hållbarhetsmålet (där bevarande av bestånden ingår) måste vara överordnat alla andra målsättningar i fiskeripolitiken. Vi tror vidare att föreslagna politik inte leder till stopp för överfiske. Likaså ser vi att subventionerna kommer att fortsätta.

Mot bakgrund av detta, anser MP och V att kommissionens förslag till reformerad fiskeripolitik bör stärkas i följande avseenden:

– Europeiska Unionen måste bli tydligare och mer ambitiös när det gäller att sätta mål för att fiskbestånden ska återhämta sig och bibehållas på säkra nivåer och undvika beståndskollaps. Fiskebestånden måste bevaras på nivåer som ligger tillräckligt högt över de nivåer som krävs för att producera maximal hållbar avkastning så att de kan uppfylla sina roller i marina ekosystem som rovdjur eller bytesdjur och så att fisket kan bli lönsamt utan fortsatta subventioner. För att uppnå detta måste långsiktiga återhämtnings- eller förvaltningsplaner antas för alla reglerade arter till 2015. Det måste också bli tydligare hur EUs målsättningar ska implementeras. Sanktioner mot de som bryter mot politiken måste också förtydligas.

 – Medlemsstaterna själva ska bestämma vilka metoder som minskar kapaciteten i flottan mest effektivt.

 – Medlemsstaterna ska ha rätt att införa nationella fiskestopp och stopp för skadliga fångstmetoder för arter/bestånd som man anser behöva ett särskilt skydd.

 – Fiske för humankonsumtion ska alltid ges företräde framför fiske till foder.

 – Man ska kunna begära att fiskarena kan visa att deras verksamhet inte skadar havsmiljön och att de på ett avgörande vis bidrar till kustsamhällena. Medlemsstaterna ska använda sådana kriterier vid tilldelning av fiskerättigheter.

– I linje med överenskommelsen i Nagoya om att alla skadliga subventioner ska avskaffas borde Sverige driva just detta även inom ramen för fiskepolitiken. Endast målinriktade stöd med tydliga miljövinster ska finnas kvar. Stöd för skrotning av fartyg bör inte heller ges förbehållslöst utan utformade som ett tidsbegränsat engångstillfälle. Ekonomiska styrmedel bör användas för att minska bränsleförbrukning, företrädesvis skatter och avgifter eller åtgärder inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter.

– Vi motsätter oss kommissionens strategi för mer vattenbruk. I synnerhet fiskodlingar kan få förödande miljökonsekvenser, inte minst på övergödningen. Ur ett globalt livsmedelsförsörjningsperspektiv är det också mycket riskabelt att kraftigt utöka vattenbruket när det kräver stora foderinsatser. Endast vattenbruk med ett tydligt mervärde för miljön borde prioriteras, exempelvis musselodlingar.

– Vi välkomnar förbudet mot utkast, men det måste gälla alla arter och inte bara de kommersiella. Ökat fokus ska läggas på att utveckla mer precisa fiskeredskap och metoder som minimerar upptaget av andra arter än de man fiskar på.

– Kommissionens förslag till förändrade fiskeripartnerskapsavtal med länder utanför EU är ett steg framåt. Men fortfarande återstår mycket att göra. Huvudfokus borde vara att hjälpa utvecklingsländerna att utveckla ett hållbart fiske med lokal förädling, inte att europeiska fiskeflottor ska ges nya områden att fiska i. Det är djupt beklagligt att EU-kommissionen inte ställer som krav att socio- ekonomiska analyser ska göras inför alla fiskepartnerskapsavtal. EUs finansiering till fiskeresurser i tredje land måste upphöra snarast möjligt.

– Det är inte helt klart vad förslaget om regionalisering kommer att leda till. Vi vill ha tydligare skrivningar som ökar medlemsländernas samt regionernas inflytande förutsatt att man lever upp till fastslagna mål för bestånd och hållbarhet.

– Miljödimensionen i RACarna behöver stärkas.

– Den offentliga finansieringen till marknadsordning bör minska – Strävan efter att minska den administrativa bördan måste kombineras med förstärkt miljöhänsyn och förbättrad datakvalitet

 – Förslaget inte går tillräckligt långt vad gäller konsumentinformation. Kraven på tydligare och noggrannare ursprung, art, bestånd, fångst- och odlingsmetod, fångstdag och fiskebåt bör skärpas så att spårbarhet kan garanteras.

Kew Nordqvist (MP)

Jens Holm (V)