Klimatförhandlingarna i Cancún slutade inte med det totala sammanbrott som flera hade befarat. Det finns fortfarande en chans om ett globalt avtal som ersätter Kyoto 2013. Och toppmötet beslutade att inrätta en global fond för klimatet. Det inger ett visst hopp.
Men annars får man söka länge efter att hitta något positivt från toppmötet. Klimatfonden kommer sannolikt till stor del finansieras med pengar från det ordinarie biståndet, på precis samma sätt som den borgerliga svenska regeringen ger sitt ”klimatbistånd”. Och ett avtal om Kyotos efterträdare skulle egentligen ha varit klart redan i fjol, i Köpenhamn, nu blir det fortsatt långbänk.
Den svenska regeringen upprepar med en dåres envishet att det är Kina och andra utvecklingsländer som spjärnar emot. Det är väl inte så konstigt. Klimatkonventionen som ligger till grund för hela förhandlingarna slår ju fast att det är den rika världen som har orsakat problemet och därmed ska gå före och göra kraftiga minskningar av utsläppen.
Det ligger därför ett stort ansvar hos makthavarna i Bryssel, Washington, Stockholm och de andra rika länderna att upprätta förtroendet för klimatförhandlingarna. Världen har inte råd med ännu en halvmesyr på klimattoppmötet i Sydafrika nästa år.
Jag gjorde ett pressmeddelande om Cancún tidigare idag. På DN-debatt idag kunde vi läsa ett inlägg med särdeles dålig tajming. Artikelförfattaren hade nog räknat med ett totalt sammanbrott i Cancún… Inget blir bättre för att man lämnar hela FN-processen, men mycket finns att göra för att se till att den fungerar bättre.