Imorgon inleds klimattoppmötet i Cancún. De rika ländernas strategi för att minska utsläppen är helt avgörande för om det nångång blir ett nytt avtal när Kyotoprotokollet löper ut. Därför kritiserar idag jag och Jonas Sjöstedt den borgerliga regeringens uppköp av billiga utsläppskrediter som deras bärande del i klimatpolitiken. Läs den på SvD Brännpunkt eller nedan.
Regeringen fuskar om utsläppen
Svenska Dagbladet 2010-11-28
Den moderatledda regeringens främsta klimatstrategi är att betala andra länder för att de ska göra minskningar av växthusgasutsläppen. Men nu avslöjar allt fler rapporter att denna strategi istället leder till ökade utsläpp. Svenskarnas skattepengar går till ökade klimatutsläpp, samtidigt som svenska folket vilseleds att tro att Sverige agerar kraftfullt för klimatet.
Klimatmötet i Köpenhamn blev ett katastrofalt misslyckande. Allt pekar på att FN:s nästa klimatmöte, som börjar i Mexico imorgon, blir en besvikelse. I väntan på att ett kraftfullt, globalt klimatavtal ska träda i kraft måste alla ansvarstagande länder därför agera för att minska sina egna utsläpp så mycket som det bara går.
Enligt den borgerliga regeringen ska Sverige minska sina utsläpp med 40 procent mellan 1990-2020. Med tio år kvar till målåret har cirka hälften av utsläppsminskningarna redan beslutats om eller genomförts av tidigare regeringar. Av resterande hälft som återstår vill den borgerliga regeringen göra hela två tredjedelar utomlands, genom att Sverige betalar för att andra länder ska minska sina utsläpp. Endast den kvarvarande tredjedelen ska göras på hemmaplan, vilket innebär att med borgerlig politik kommer klimatomställningen i Sverige att utebli till 2020.
Metoden för köp av utsläppsminskningar utomlands är ny och kallas Mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM). Det första projektet registrerades så sent som 2005. För att uppnå utsläppsminskningar med denna metod måste Sverige satsa på klimatprojekt utomlands som inte skulle ha blivit av utan svenska pengar. Ifall Sverige satsar på projekt som hade genomförts även utan svensk finansiering leder det istället till ökade utsläpp av växthusgaser. Det beror på att Sverige köper falska utsläppsminskningar istället för att minska utsläppen på hemmaplan. På byråkratiskt språk heter det att klimatprojekten som Sverige investerar i måste vara ”additionella”. Ett allvarligt problem är att det i praktiken är nästan omöjligt att veta om ett projekt skulle ha blivit av eller inte utan svensk finansiering. De få oberoende institut som granskar projekten är antingen överarbetade eller saknar tillräckliga resurser för att ge fullständiga analyser.
Nu visar allt fler rapporter att detta är en mycket ineffektiv metod för att åtgärda klimatproblemet. Öko-Institutet i Tyskland menar att hela 40 procent av projekten troligtvis inte leder till minskade utsläpp, då de inte är additionella. Forskning från Stanford University i USA anger att så mycket som hälften av de klimatprojekt som Sverige och många andra rika länder satsar på i utvecklingsländer inte ger några minskningar av utsläppen av växthusgaser. Den amerikanska miljö- och människorättsorganisationen International Rivers hävdar att mer än en tredjedel av alla registrerade projekt i oktober 2008 redan var färdigbyggda när de registrerades. Detta är ett bevis för att projekten inte är additionella menar de.
Den svenska regeringen köper flest utsläppsminskningar från Kina. En rapport från en konferens vid Lunds Universitet visar att 99 procent av alla nya vindkraftsprojekt i Kina ansöker om att bli ett klimatprojekt inom Mekanismen för ren utveckling, samtidigt som den kinesiska staten aktivt förespråkar vindkraft. Vindkraftprojekten skulle sannolikt ha byggts även utan svenska pengar.
Stockholm Environment Institute visar i en ny rapport att flera företag som använder Mekanismen för ren utveckling flyttar sin verksamhet till andra länder utan att utsläppen minskar. Den minskning som sägs ha skett vid fabriker i Kina och andra länder, den skulle ha skett ändå. Projekten är inte additionella och därmed ökar de globala utsläppen.
På samma sätt som företagen fuskar, fuskar regeringen. Vi anser att det är mycket anmärkningsvärt, aningslöst och ansvarslöst av den borgerliga regeringen att ha valt en ny, tveksam metod till sin främsta klimatstrategi. Metoden innebär att nödvändiga investeringar på hemmaplan uteblir.
Vänsterpartiet kräver i en ny riksdagsmotion att regeringen genast ska tillsätta en grundlig utvärdering av denna klimatstrategi. Tills en sådan granskning gjorts borde regeringen stoppa sin satsning på denna tveksamma metod. Satsa istället på klimatinvesteringar i Sverige som ger säkra utsläppsminskningar. Det är bråttom att minska utsläppen av växthusgaser och världen har inte råd med den här typen av trixande som riskerar att leda till att klimatmål inte nås.
JENS HOLM (V)
riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
JONAS SJÖSTEDT (V)
riksdagsledamot i EU-nämnden, trafikutskottet och utrikesutskottet