Miljö- och klimatanförande

Snart är det dags för riksdagens debatt om utgiftsområde 20 i statsbudgeten. Området handlar om statens insatser för miljö och klimat. Med den borgerliga budgeten, med stöd av SD, innebär det dessvärre drygt 1,5 miljarder i satsningar som uteblir. Nedan det anförande som jag kommer att hålla.

UO20, anförande
I söndags kom jag hem från klimattoppmötet COP20 i Lima, Peru. Återigen missade världens länder möjligheten att fatta de nödvändiga besluten för att förhindra att vår planet går emot en okontrollerad och rent utav farlig klimatförändring. Egentligen är det här är inget som sker någon gång i framtiden. På många platser är faran redan här. Tuvalus premiärminister Enele Sopoaga, som talade på mötet, menade att för hans land handlade klimatförhandlingarna om att välja mellan liv och död. Sopoaga sa i sitt anförande, till hela klimattoppmötet: ”För mitt land handlar det här om huruvida vi ska få finnas kvar som land eller om vi kommer att försvinna.”

Ja, det låter dramatiskt, men klimatfrågan handlar om just liv och död. Jag kunde ha citerat många andra Syd-företrädare. Men jag tror, och hoppas, att alla härinne förstår att läget är akut och vi måste handla nu.

Det är frustrerande att de globala klimatförhandlingarna inte levererar de nödvändiga besluten. Å andra sidan finns det inget som hindrar oss i Sverige att snabbt ställa om till minskade utsläpp och att anpassa vårt samhälle till ett förändrat klimat. Och det var just det som var vitsen med den budget som regeringen lade fram och som hade Vänsterpartiets stöd. Budgeten innehöll några av de största satsningarna på miljö och klimat på mycket länge. En höjning av det här utgiftsområdet, nr 20 med drygt 1,5 miljarder bara för nästa år. Det här omintetgörs nu efter det att de borgerliga partierna och SD röstade ned regeringens budget den 3 december.

Med de lokala investeringsprogrammen – 200 miljoner kronor from nästa år, och 600 miljoner kr årligen from 2016 – skulle kommuner, landsting och företag få stöd för lokala investeringar i förnybar energi, hållbara trafiklösningar, energieffektivisering, åtgärder för beteendeförändringar och allt annat som skulle minska våra utsläpp och dessutom skapa många nya gröna jobb. Att lokala investeringsprogram har varit framgångsrikt tidigare visar utvärderingarna från tidigare klimatinvesteringsprogram. Det här stoppas nu av de borgerliga partierna+SD.

Vi skulle också ha gett ett välbehövligt bidrag – ungefär 200 miljoner kronor under mandatperioden – till att anpassa Sverige till det förändrade klimatet. Det här var satsningar som skulle ha handlat om att bygga om delar av våra städer, skydda oss mot havsnivåhöjningen och extremväder, säkerställa fortsatt livsmedelsförsörjning, skydda vårt grundvatten och att förhindra farliga skred. Ja, det är några exempel på det viktiga arbetet med klimatanpassning, som länge varit eftersatt i Sverige, som nu uteblir nu pga de borgerliga partierna och SD.

Våra myndigheter, t ex Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, skulle ha fått ökade anslag för att koordinera arbetet med minskade utsläpp och anpassning. Det uteblir nu pga de borgerliga partierna och SDs budgetgenomröstning.

I Lima underströk alla länder vikten av vi gör vår hemläxa, särskilt vi i den industrialiserade delen av världen, vi som skapat klimatförändringen. Hur ska Sverige nu kunna göra detta med den borgerliga+SD-budgeten? Den som innebär neddragningar på över 1,5 miljarder kronor redan nästa år. Jag vill fråga Johan Hultberg M, Lena Ek C, Fredrik Malm FP, Magnus Oscarsson KD och Martin Kinnunen SD vad är er plan? Hur ska Sverige nu kunna vara trovärdiga på klimatområdet? Varför äventyrar ni våra barns framtid? Varför äventyrar ni livsbetingelserna för de miljontals människor som här och nu drabbas i världens små östater, i Bolivia, i Bangladesh, i Botswana och alla andra länder som är extra hotade av det förändrade klimatet? Johan Hultberg M, Lena Ek C och Martin Kinnunen SD, ni har talat innan mig, så jag kan inte ta replik på er, så ta replik på mig och berätta hur ni ska lösa detta. Det är här och nu vi måste föra denna viktiga debatt.

Vi vet att med nuvarande beslut och styrmedel kommer inte Sverige att nå 14 av våra 16 uppsatta miljömål. Våra miljömål är i praktiken hela det svenska miljöarbetet. Den biologiska mångfalden är en grundbult i detta. Någon liknade biologisk mångfald med ett flygplan. Det är mängder med små komponenter som tillsammans utgör en helhet. Alla delar behövs, annars kan inte flygplanet flyga, iallfall inte på ett säkert sätt. Vem skulle vilja sätta sig i ett flygplan där tre eller fyra viktiga komponenter inte fanns med? Det är där vi befinner oss idag i den svenska naturen. Skogsbruket drivs av enfald istället för mångfald. Sjöar och Östersjön växer igen. Djur- och växtarter dör ut. Kemikalier och utsläpp smutsar ned vår natur. Hela ekosystem hotas. Därmed riskeras hela grunden för vår välfärd – naturen.

Det var därför som vi lade fram ett fullt finansierat förslag i budgeten med de största satsningarna på mycket länge för att skydda mer av vår natur, för att sanera förstörda områden, för att rena Östersjön. Tack vare de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna blir det inget av det. Om vi lägger vår rödgröna budget bredvid den borgerliga+SDs ser att skillnaden i miljöansvar är påfallande. Jag vill nämna några exempel på satsningar som inte blir av, och nu talar jag bara 2015: 660 miljoner till skydd av värdefull natur. Nej säger borgerliga+SD. 350 miljoner för åtgärder för värdefull natur. Nej säger borgerliga+SD. 183 miljoner extra till sanering av förorenade områden. Nej säger borgerliga+SD. 75 miljoner extra till miljöövervakning. Nej säger borgerliga+SD. 75 miljoner extra till havs- och vattenmiljösatsningar. Nej säger borgerliga+SD. 35 miljoner extra till Naturvårdsverket. Nej säger borgerliga+SD. 20 miljoner extra till Havs- och vattenmyndigheten. Nej säger borgerliga+SD.

M, C, FP, KD och SD. I er budget kan banker, storföretag och Sveriges allra, allra rikaste räkna med mer pengar i plånboken. Alla andra får mindre; pensionärer, arbetslösa, låginkomsttagare och till detta kan vi också lägga vårt hårt sargade miljö. Det här är högerpolitik när den är som värst: Åt den som har skall varda givet. Det finansieras med ökade klyftor och miljösvek.

Jag har träffat mängder med företrädare från Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden, Greenpeace, biståndsorganisationer, företagare inom miljöteknikbranschen, vindkraftsbolag, miljöengagerade lokalpolitiker och många andra som tar miljö- och klimatfrågorna på stort allvar. De frågar mig; kan det verkligen vara sant att riksdagen avfärdar ökade satsningar på miljö- och klimatområdet. Varför?, frågar de. Det undrar jag också; varför gör ni så här; M, C, FP, KD och SD? Varför sviker ni miljön? Vi vill ha svar.

Jens Holm (V)

Hoppfull klimatdemo i Lima

Igår arrangerades en stor klimatdemonstration i Lima. Inspirerande att det var så mycket folk och att de kom från så olika kretsar; kvinnoorganisationer, kyrkor, gruvarbetare, bönder, ursprungsbefolkning och förstås en massa miljörörelser från hela världen. Det gemensamma kravet var rättvis klimatpolitik. Många demonstranter var tydligt kritiska till falska löften som marknadsmekanismer, utsläppskrediter och kapitalismen i sig. ”Ändra systemet inte klimatet”, skanderade många. Synd bara att demonstranterna inte fick tillstånd att demonstrera ändå fram till toppmötet COP20. Nu blev det Lima down-town som fick lära sig att det var tusentals ute och krävde rättvis klimatpolitik. Inte illa det heller.

Demonstrationen var en rätt stor kontrast mot kvällens mottagning på svenska konsulatet i Lima där man hade dekorerat lokalen med logotyper från de stora svenska exportbolagen. Var det inte klimatet som skulle stå i fokus undrade man…

Jag besparar er den bilden och lägger istället nedan upp lite foton från klimatdemon.

klimatdemo_lima_1 klimatdemo_lima_5

klimatdemo_lima_3   klimatdemo_lima_2

klimatdemo_lima_6

 

Stoppar EU, USA och Sverige effektiv tekniköverföring?

Har nu avverkat min första dag på klimattoppmötet COP20 i Lima, Peru. Det finns förstås mycket att säga. Jag håller mig till ett fåtal saker.

Två konkreta textförslag har kommit. Det i sig kan ses som ett framsteg. Texterna ska dels samla upp tidiga beslut och se till att de blir av (om man förenklar grovt), dels blicka framåt mot toppmötet i Paris nästa år det det förhoppningsvis ska antas ett avtal med krav på utsläppsminskningar (vilka länder som ska omfattas, ambitionsnivåer och om det ska vara bindande eller bara frivilligt är just sådana saker som diskuteras för fullt).

Jag har ju skrivit tidigare om behovet av att föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna. Det är ett åtagande som de rika länderna redan har förbundit sig till från tidigare toppmöten. Som jag också skrivit tidigare är en av de känsliga punkterna dagens regim kring immaterialrätt och patent. Många utvecklingsländer anser att i-ländernas stora teknikövertag är orättvist och att det är orimligt att de ska tvingas betala för endast användandet av teknik som är låst i olika former av patent. Det finns stort behov av flexibla lösningar, anser många.

Glädjande nog tas den frågan upp i en av texterna, den s k element-texten (ADP 2-7, ”Elements for a draft negotiating text”, sid 17, 54.3). Man skriver där att immaterialrätt (intellectual property rights, IPRs) kan vara ett hinder för tekniköverföring och att det måste lösas. Man talar också om flera möjligheter att sprida teknik som ligger utanför den traditionella immaterialrättsliga regimen.

Men i texten finns också ett alternativt stycke. Det är kort och gott formulerat så här: ”IPRs are not to be addressed in this agreement.” Formuleringarna finns nedan.
IPR_text

Och det som är riktigt oroväckande är att det är USA och EU som driver på för att patenten och immaterialrätten ska tas bort. Sverige är tyvärr inte någon hjälp för utvecklingsländerna i det här avseendet. Vi följer lojalt det som USA och EU säger att vi ska göra.

Det här är inte OK och jag hoppas verkligen att tekniköverföringen får en bra lösning.

EvoMorales Jag lyssnade förresten på Bolivias president Evo Morales tidigare. Ett långt, inspireranade och mycket ideologiskt tal. Morales pekade helt korrekt på problemen med kortsiktigt profittänk och tron på att marknaden ska lösa klimatproblemet. Han kritiserade de rika länderna för att inte ta sitt ansvar och talade känslosamt om hur fattiga människor här och nu drabbas av våra utsläpp. ”Det handlar om att rädda klimatet och Moder jord – inte vinsterna och kapitalismen”. Det har han helt rätt i.

Morales var förresten den förste land-representanten som fick tala på det s k högnivåsegmentet (då en stor del av hela toppmötet lyssnar), direkt efter FNs generalsekreterare Ban ki-Moon. Ett litet resultat av att det är deras andinska grannland, Peru, som är värdar för COP20 kanske?

Imorgon är det demonstration på Limas gator för att rädda klimatet. Klart man kommer vara med.

 

 

Dags att agera, Romson

Jag är nu på väg till Lima, Peru, för att vara med under sista veckan på klimattoppmötet COP20/CMP10. Hoppas att Sverige driver på för steg framåt mot ett rättvist avtal, som minskar klyftor mellan rika och fattiga och som kraftigt minskar våra utsläpp. Idag har jag en debattartikel på det temat i ETC. Läs den där eller nedan.

Dags att agera, Romson
ETC, 2014-12-08
Idag inleds den sista veckan av det stora klimattoppmötet, COP20, i Lima, Peru. Mötet är det sista toppmötet innan mötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal måste komma till stånd. Från Sverige reser klimat- och miljöminister Åsa Romson, tjänstemän samt några av oss från riksdagen.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att alla länder skärper sina inhemska klimatambitioner. Det gäller inte minst oss i den rika delen av världen. Det är vi som historiskt sett släppt ut den största delen av växthusgaserna. Men de är de fattiga länderna som drabbas värst. Vi var många som förväntade oss skarpare klimatmål av den nya SMP-regeringen. Men hittills har regeringen inte presenterat några sådana. I Lima förväntar jag mig att Romson visar på högre ambitionsnivåer än tidigare regeringar och att våra utsläppsmål ska uppnås helt och hållet på hemmaplan utan uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Det är djupt olyckligt att de borgerliga partierna och SD nu har röstat igenom en budget där man drar ned på stödet till de fattigaste länderna. Samtidigt finns ett klimatstöd på fyra miljarder fastslaget i regeringen tilläggsbudget. Här måste klimatministern se till att pengarna verkligen betalas ut, utan att det innebär neddragningar av det ordinarie biståndet.

Industriländerna har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Utvecklingsländerna ska kunna få den senaste tekniken utan att tvingas betala dyra licenser till monopolföretag i de redan rika industriländerna. Idag sker tyvärr det motsatta. Indiens utbetalningar av royalties och licenser för användandet av teknik har ökat nästan åttafalt de senaste tio åren. Detta bara som ett exempel. Det är inte acceptabelt att fattiga länder ska tvingas betala så mycket pga vår rigida patentlagstiftning. Sverige borde därför driva på för en storskalig tekniköverföring till utvecklingsländerna. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker. Detta krav drivs av de fattigaste länderna, men motarbetas i dagsläget av USA och EU.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet tas upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Det är också kvinnor i utvecklingsländer som i större utsträckning drabbas av extremväder, minskad matproduktion och växande konflikter. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet för ett par veckor sedan. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. Vi får nu också rapporter om att 2014 troligen kommer att registreras som det varmaste året någonsin sedan mätningar började göras. För de fattiga länderna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. IPCC-rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är vi i den rika delen av världen som har ansvaret för detta.

Världen behöver länder som tar klimatansvar och visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och samtidigt upprätthålla en hög välståndsnivå. Vi i Vänsterpartiet vill att Sverige just ska vara ett sådant land. I dagsläget är vi det inte. I Lima har klimat- och miljöministern chansen att visa att Sverige ska vara det.

Jens Holm (V), klimat- och miljöpolitisk talesperson som idag reser till klimatmötet i Lima

Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima

Den 1 december inleds klimattoppmötet i Lima, Peru. Jag kommer att vara på plats den sista veckan och ser fram emot att verka för ett ambitiöst klimatavtal. Jag hoppas att regeringen är av samma uppfattning. Därför min interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Läs nedan. Debatt torsdag den 27 november.

Interpellation 2014/15:123 Klimatpolitiken inför toppmötet i Lima 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) 
Mellan den 1 och 12 december äger klimattoppmötet COP 20/CMP 10 rum i Lima i Peru. Klimat- och miljöministern samt ett antal riksdagsledamöter, inklusive undertecknad, kommer att delta. Mötet är det sista toppmötet innan klimattoppmötet i Paris nästa år, då ett nytt bindande klimatavtal förväntas komma till stånd. Sverige kan förhoppningsvis spela en pådrivande roll för att vi ska få ett ambitiöst och rättvist avtal som garanterar att klimatförändringen inte blir okontrollerad och farlig.

Det bästa sättet att säkerställa att bra avtal kommer på plats är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner. Hittills har vi inte sett att den nya regeringen lagt förslag om högre klimatmål, utan ligger kvar på den tidigare regeringens mål om minskade utsläpp med 40 procent till 2020. Vänsterpartiet föreslår att Sveriges klimatmål höjs till minus 52 procent och att allt ska göras på hemmaplan.

Jag vill också påminna om löftet från klimattoppmötet i Köpenhamn där de rika länderna utlovade 100 miljarder US-dollar årligen i klimatfinansiering till utvecklingsländerna. Jag välkomnar att regeringen nu lovar 4 miljarder kronor till FN:s gröna klimatfond. Men pengarna är inte helt nya och additionella, utan tas från den ordinarie biståndsbudgeten. Vänsterpartiet vill ha ett klimatbistånd som helt och hållet är finansierat med nya och additionella medel. Vi vill också att Sverige ska vara pådrivande för att skapa nya kreativa finansieringskällor som både ger klimatnytta och intäkter till de FN-baserade klimatfonderna.

Industriländerna (Annex 1-länderna) har åtagit sig att överföra ny modern teknik till utvecklingsländerna i syfte att minska utsläppen. Jag har tagit del av utkastet till EU-position inför COP 20 samt den svenska regeringens ståndpunkter och noterar bristen på konkreta förslag på tekniköverföring till utvecklingsländerna (icke-Annex 1-länderna) både i EU-slutsatserna och i den svenska positionen. Ett center för tekniköverföring har visserligen inrättats (CTCN i Köpenhamn), men det saknas konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföringen. Sverige borde ta sådana initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det skulle bland annat kunna göras genom en reform av bestämmelser kring patent och immaterialrätt på vissa utvalda miljötekniker.

I utkastet till EU-slutsatser inför toppmötet tas jämställdhet upp som en viktig dimension för både utsläppsminskningar och anpassning (punkt 21). Det är mycket positivt. Kvinnors delaktighet i klimatarbetet är en förutsättning för lyckade och långsiktiga lösningar på klimatproblemet. Sverige måste därför se till att jämställdheten lyfts upp på toppmötet och blir annat än bara en läpparnas bekännelse.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:
1.Avser klimat- och miljöministern att verka för skarpare klimatmål i Sverige till 2020?
2.Avser klimat- och miljöministern att verka för nya finansieringskällor till FN:s klimatfonder, och i så fall vilka?
3.Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent- och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?
4.På vilket sätt avser klimat- och miljöministern att driva jämställdhetsfrågorna på klimattoppmötet?

Klimatanförande

En av fördelarna när debatterna i riksdagens kammare blir på kvällen är att man faktiskt hinner skriva sina anföranden. Ikväll blev en sådan kväll. Läs mitt anförande nedan, och titta gärna på riksdagen.se

Allmänpolitisk debatt klimat och miljö
FNs klimatpanel, IPCC, presenterade häromveckan sin femte utvärderingsrapport om läget för klimatet. Det är skrämmande läsning som pekar på att effekterna av klimatförändringen sannolikt kommer att bli värre än vad vi tidigare föreställt oss. För de fattiga utvecklingsländerna är detta inte ett oroväckande scenario för framtiden, utan översvämningar, ökenutbredning, brist på färskvatten och konflikter som en följd av drastiskt ändrade naturgivna förutsättningar är redan nu ett faktum på det södra halvklotet. Rapporten konstaterar också att det går att rädda klimatet, men att det är mycket bråttom. Och det är den utvecklade delen av världen som har ansvaret för detta. Det är industriländerna som historiskt sett har släppt ut den största delen av de växthusgaser som IPCC refererar till som den globala utsläppsbudgeten.

Om några veckor inleds det stora klimattoppmötet i Lima, Peru. Det bästa sättet att driva på klimatförhandlingarna är att enskilda länder går före och antar ambitiösare klimatmål. Jag hoppas att Sverige kommer att bli ett sådant land.

Men istället sitter vi still i båten och är inte särskilt pådrivande. Det gällde inte minst den förra borgerliga regeringen som förlade en tredjedel av sina utsläppsminskningar i andra länder och som inte bidrog till högre utsläppskrav på EU-nivå. Istället för att ta tag i klimatutmaningarna staplade den tidigare regeringen utredning på utredning.

Vi i Vänsterpartiet hade stora förhoppningar efter valet att en ny icke-borgerlig regering skulle kunna fatta de nödvändiga besluten. Och visst finns det en del betydande miljö- och klimatsatsningar i den nya regeringens förslag till statsbudget. Vissa menar att detta är den starkaste miljöbudgeten någonsin.

Men jag måste säga att det är en stor besvikelse att regeringen faktiskt ligger kvar med samma klimatmål som den tidigare borgerliga regeringen; att utsläppen ska minska med blott 40 procent till 2020. Och om jag har förstått regeringen rätt ska en stor del av detta kunna göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter.

Det här är inte OK.

Därför har vi i Vänsterpartiet, i vår motion Klimaträttvisa, lagt fram förslag på nya ambitiösare klimatmål för Sverige. Vi vill att utsläppen ska minska med drygt 50 procent – ned till strax under 40 miljoner ton – till 2020 och att detta ska göras helt och hållet i Sverige. Vi ska dessutom hjälpa andra länder att minska sina utsläpp och anpassa sig till förändrat klimat med ett klimatbistånd finansierat med nya och additionella medel. Vi måste ställa om energisystemet till 100 procent förnybar energi. Här i Stockholm tar den rödgrönrosa ett välkommet beslut nu då man skyndar på avvecklingen av koleldningen på fjärrvärmeverket i Värtanverket. Vi måste investera i hållbara transporter och inte bygga nya dyra motorvägar som Förbifart Stockholm. Miljöskadliga subventioner måste fasas ut och det som belastar miljön måste kosta mer i form av höjda miljöskatter och avgifter. Vi i Vänsterpartiet har flera år föreslagit konkreta åtgärder för en minskad köttkonsumtion. Utsläppen från animaliekonsumtionen ökar kraftigt i Sverige och världen därför måste vi istället stimulera de vegetariska alternativen.

På det här sättet kan Sverige vara ett land som tar klimatansvar och lever inom de ramar som naturen har satt upp. Ett land som visar på att det är fullt möjligt med kraftiga utsläppsminskningar och ett välstånd som kommer alla till del.

Vi brukar kalla det röd politik för grön omställning. Är detta möjligt? Ja, det är klart att det är. Det handlar om prioriteringar. Det handlar om politik. Och politiken det är vi.

Jens Holm (V)

Höj klimatambitionerna

FNs klimatpanel, IPCC, har presenterat sin femte vetenskapliga rapport. Det går att förhindra en farlig och okontrollerbar klimatförändring, men det är bråttom, är ett av huvudbudskapen. Klimat- och miljöminister Åsa Romson har helt rätt när hon talar om vikten av att öka ambitionerna i Sverige; med ökade investeringar i minskade utsläpp och till kimatanpassning. Det är också bra att regeringen utlovar pengar till FNs nya gröna klimatfond, som nu är helt och hållet operativ.

Men jag saknar högre ambitioner i närtid för den svenska klimatpolitiken. Den nya S-MP-regeringen har ju tagit den borgerliga regeringens klimatmål rakt av, med utsläppsminskningar på 40 procent till 2020 och där den 1/3-del kan göras med uppköp av billiga och osäkra utsläppskrediter. Det är inte OK. Vi i Vänsterpartiet vill ha högre klimatmål redan till 2020 och har föreslagit minskningar med drygt 50 procent helt och hållet utan uppköp i andra länder. Vi vill också ha ett nytt och additionellt klimatbistånd, finansierat vid sidan om biståndsbudgeten. Även EU måste skärpa sina klimatmål.

Dessa och flera andra förslag på hur klimatpolitiken kan skärpas presenteras i vår motion Klimaträttvisa som vi lämnade in till riksdagen förra veckan.

IPCCs klimatrapport kräver högre klimatambitioner!

Regeringen måste skärpa EU:s klimatmål

Jag och Malin Björk skriver i dagens Göteborgs-Posten om att Sverige måste verka för ambitiösare klimat- och energimål i EU. Läs artikeln där eller nedan.

Regeringen måste skärpa EU:s klimatmål
Göteborgs-Posten, 2014-10-22
Den svenska positionen i klimatfrågan är i dag alldeles för lågt satt och för otydlig. Om det inte sker en tydlig förbättring kommer vi tvingas rösta emot S-MP-regeringens förslag på dagens möte med EU-nämnden, skriver Jens Holm och Malin Björk (V).
I dag, onsdag, söker statsminister Stefan Löfven stöd i EU-nämnden för regeringens politik inför EU:s toppmöte som inleds i morgon, torsdag. Klimatfrågan står högst upp på dagordningen. Tanken är att EU:s stats- och regeringschefer ska enas om hur mycket utsläppen ska minska till 2030 samt målsättningar för förnybar energi och energieffektivisering. Det brådskar att ställa om Europa. Världen är i dag inne på en utsläppsbana som snarare leder mot en fyragradig temperaturhöjning än den tvågradersnivå som världssamfundet kommit överens om. En fyra grader varmare värld skulle ödelägga civilisationen såsom vi känner den i dag. Utvecklingsländer som Kina och Indien kopierar industriländernas livsstil och ekonomiska modell. Ska vi rädda världen från en okontrollerbar klimatförändring måste vi ta vårt historiska ansvar för våra klimatutsläpp på det sätt som Klimatkonventionen föreskriver och hjälpa utvecklingsländerna att inte göra om våra misstag. Den rika delen av världen kan därför inte bolla klimatansvaret till utvecklingsländerna.
Måste ställa om snabbare
Sverige och EU måste därför ställa om sina ekonomier till de gränser som naturen sätter mycket fortare än aviserat. EU-kommissionens förslag om att minska utsläppen med 40 procent samt målen för förnybar energi och energieffektivisering till 2030 är alldeles för lågt satta. Den nya SMP-regeringen säger att de kommer att verka för ambitiösare klimatmål och högre mål för förnybar energi inför toppmötet. Det är bra. Men efter att ha tagit del av regeringens officiella position och lyssnat på ett antal ministrar i utskott och EU-nämnden är det fortfarande oklart vad det är Stefan Löfven kommer att säga på toppmötet. Å ena sidan vill regeringen höja målsättningen för utsläppsminskningarna och den förnybara energin. Men å den andra säger regeringen att man trots de låga ambitionerna kan acceptera kommissionens förslag.
Vi har aldrig varit med om att en regering inför en förhandling ställer upp två målsättningar; å ena sidan något högre mål, å den andra acceptera det som ligger på bordet. Därför kan Vänsterpartiet i dagsläget inte acceptera S-MP-regeringens otydliga och otillräckliga hållning.
Europa behöver länder som går före. Därför lägger Vänsterpartiet fram följande mål: EU ska ha nollutsläpp vid senast 2050 och all energiproduktion ska då vara förnybar. Ju fortare vi slår in på rätt bana desto enklare blir omställningen. Till 2030 vill Vänsterpartiet att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 60 procent, jämfört med 1990 och minskningarna ska göras inom Europa. Energiproduktionen ska 2030 bestå av minst 45 procent förnybar energi. Och vi vill ålägga alla verksamheter att energieffektivisera sin verksamhet med 40 procent. Det här ska vara bindande mål som ska genomföras i alla medlemsländer. Vi vill också se en grundläggande reform av EU:s utsläppshandelssystem exempelvis genom att överskottet av utsläppsrätter plockas bort från systemet. Givet att världens utsläpp fortsätter att öka och att Europa historiskt sett står för en stor del av den totala utsläppsmängden är detta att betrakta som minimikrav.
Fullt realistiskt åtagande
Vi vet att våra klimat- och energimålsättningar är långtgående, men de är fullt realistiska samt i linje med vår syn om klimatsolidaritet och vad världen behöver om vi ska förhindra en eskalerande klimatförändring. Men det handlar inte bara om att ta klimatansvar. Att ställa om innebär också en fantastisk möjlighet till att skapa många nya gröna jobb. Enligt EU-kommissionens konsekvensanalys har de nya klimat- och energimålen en positiv nettoinverkan på skapandet av nya jobb i Europa.
Vi delar den analysen och ser våra skarpare mål som ett sätt att skynda på omställningen och möjligheterna att skapa mängder av nya jobbtillfällen i Europa. I dag arbetar ungefär 130 000 personer inom den snabbt växande solenergibranschen i Tyskland; en bransch som har stora möjligheter att växa i Sverige. Danmark är ledande i Europa i produktion av ekologiska livsmedel, något som skapar tusentals jobb både på landsbygden och inom förädling. Här i Sverige har vi stora möjligheter att skapa tusentals gröna jobb inom byggsektorn genom att ge stöd till hållbara renoveringar av till exempel miljonprogrammets bostäder och offentliga lokaler som skolor och äldreboenden. Detta är bara några exempel på hur en omställning går hand i hand med skapandet av nya jobb och en fungerande välfärd.
Bästa sättet främja folkhälsan
Precis som i flera av våra svenska storstäder är dålig luft ett stort problem över hela Europa. Mer än 400 000 européer dör i förtid på grund av dålig luft i Europa. Kostnaderna för de negativa hälsoeffekterna räknas enligt EU-kommissionen i hundratal miljarder euro per år. Det är ofta låginkomsttagare, och därmed många kvinnor, som tvingas leva i dessa smutsiga och bullriga miljöer. Ambitiösare klimatmål är därmed också ett av de bästa sätten att främja folkhälsan och att öka rättvisan.
EU befinner sig i dag i kris. Miljontals människor är arbetslösa. Miljö- och klimatutmaningen är enorm, men ingen tar i dagsläget det fulla ansvaret. EU:s toppmöte är Stefan Löfvens och den nya regeringens första internationella test. Kommer man att vara den pådrivare för klimatomställning som vi tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet talade om i valrörelsen?
I dagsläget är den svenska positionen alldeles för lågt satt och för otydlig. Om det inte sker en tydlig förbättring kommer vi tvingas rösta emot S-MP-regeringens förslag på dagens möte med EU-nämnden. Sverige får inte bli ännu ett EU-land som lovar runt, men håller tunt vad det gäller ambitiösare klimat- och energimål. Vill Stefan Löfven lägga fram högre klimat- och energimål inför toppmötet kan han räkna med Vänsterpartiet. Annars inte.
Jens Holm (V) klimatpolitisk talesperson och ledamot av EU-nämnden
Malin Björk (V) EU-parlamentariker

Skärpta klimatmål i EU?

Idag på EU-nämnden fick vi en oroande indikation om vilken roll statsminister Stefan Löfven kanske kommer att spela på EU-toppmötet 23-24 oktober. Finansminister Magdalena Andersson sa att hon tyckte att minst 40 procents utsläppsminskning till 2030 var en bra målsättning samt att andelen förnybar energi ska vara minst 27 procent samt att kravet på energieffektivisering ska vara 30 procent. Det är ju EU-kommissionens förslag till klimat och energimål. Både S och MP har ju tidigare, tillsammans med oss i Vänsterpartiet, drivit på för skärpta klimatmål på EU-nivå. Gäller inte det längre? Jag ställde frågan till Andersson och hon var tyvärr inte tydlig på den punkten.

Kanske kan vi hoppas på att finansministern var lite dåligt förberedd på frågan (hur man nu kan vara det i EU-nämnden vet jag inte…) och att regeringens position kommer att vara att verka för mycket ambitiösare klimatmål än det som föreslagits.

Nu kräver jag iallafall en debatt i riksdagens kammare om EUs klimat- och energimål. Läs min interpellation hos riksdagen eller nedan.

Interpellation 2014/15:8 EU:s klimat- och energimål till 2030 
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
På Europeiska rådet den 23–24 oktober i år väntas EU:s klimat- och energimål för 2030 slås fast. Beslutet skulle egentligen ha fattats på ett toppmöte tidigare men har skjutits fram till detta möte. EU-kommissionens förslag till målsättningar för 2030 innebär minskade utsläpp av växthusgaser med 40 procent, mål om 27 procent förnybar energi och en översyn av EU:s ambitioner om energieffektivisering.

Dessa målsättningar räcker inte för att de europeiska länderna ska ta sitt historiska ansvar för den globala uppvärmningen. Därför är det helt avgörande att det finns medlemsländer som trycker på för ambitiösare målsättningar än det som EU-kommissionen har lagt fram. Sverige skulle kunna vara ett sådant land.

Vänsterpartiet verkar därför för att EU ska ha nollutsläpp senast 2050. Gällande de aktuella klimat- och energimålen vill Vänsterpartiet ha målsättningar om att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 60 procent jämfört med 1990. Dessa minskningar ska göras inom Europa, utan uppköp av osäkra krediter. Energiproduktionen ska 2030 bestå av minst 45 procent förnybar energi. Och vi vill ha bindande mål för alla verksamheter om att energieffektivisera sin verksamhet med minst 40 procent. Det krävs dessutom en grundläggande reform av EU:s handelssystem med utsläppsrätter, EU ETS. Givet att världens utsläpp fortsätter att öka och att Europa historiskt sett står för en stor del av den totala utsläppsmängden är detta att betrakta som minimikrav.

Den tidigare borgerliga regeringens agerande under framtagandet av klimat- och energimålen för 2030 var passivt och avvaktande samt stundtals rent kontraproduktivt (som i vurmandet för internationella krediter). Jag hoppas nu att den nyvalda regeringen visar på en betydligt mycket högre ambitionsnivå för klimatpolitiken. Men än så länge har regeringen inte redovisat några nya målsättningar inför EU-toppmötet den 23–24 oktober.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

Vilka mål för EU:s klimat- och energipolitik 2030 avser ministern att driva inför EU-toppmötet?

MP lägger sig platt för katastrofala förbifarten

Jag har ett kort inlägg idag i Expressen om S och MPs olyckliga uppgörelse om Förbifart Stockholm. Läs den där eller nedan.

MP lägger sig platt för katastrofala förbifarten
Expressen, 2014-10-03
Miljöpartiet och Socialdemokraterna har i veckan kommit överens om motorvägsbygget Förbifart Stockholm. De skjuter på byggstarten ett halvår, medan politikerna i Stockholms stadshus och landsting ska komma överens om den framtida fördelningen av intäkterna från trängselskatten. Om inget oförutsett inträffar före den 1 maj ”fortsätter projektet enligt plan”.

MP har alltså gått med på att bygga Sveriges dyraste och kanske miljövärsta motorvägsprojekt någonsin. Varför? Förbifart Stockholm avfärdas av Naturvårdsverket när hela idén med motorvägen är ökad massbilism och växande utsläpp. Förbifarten kommer att sluka en stor del av de framtida resurserna till kollektivtrafiken. Vi ser redan exempel på detta när inte en krona av trängselskattens intäkter sedan 2008 har gått till kollektivtrafiken. Vägar och främst förberedelser av Förbifart Stockholm har slukat allt.

Jag har respekt för att S och MP måste komma överens i viktiga frågor. Men detta innebär att motorvägen ska börja byggas från den 1 maj nästa år. En heltäckande utvärdering utifrån hela regionens sociala och miljömässiga behov samt finansiering av kollektivtrafiken hade varit att föredra innan verkställandet. En sådan utvärdering hade kanske landat i att en motorväg för 30-60 miljarder kronor är viktigare än allt annat. Men den hade också kunnat landa i att utbyggd tunnelbana, tvärlinjer, bussar och kanske sänkt taxa är det viktigaste för de kommande åren.

Det hade varit att ta verkligt ansvar för framtiden. Nu hoppas jag på den växande opinionen mot Förbifarten. Det tycks vara endast så denna sexfiliga miljökatastrof ska kunna stoppas.

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson, V