1. Återinför den s k stoppregeln i Miljöbalken. Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade mot att ta bort den. Nu ser vi att den behövs. Vi kommer att, återigen, lägga konkreta förslag för att den ska återinföras.
2. Området mellan Bästeträsk och Bräntings haid borde göras till en nationalpark i enlighet med Naturvårdsverkets förslag.

HDs dom väcker också en del befogade frågor kring tillståndsprövning överlag i Sverige? Går det alltid rätt till? I det här fallet visar ju HD att det inte har gjort det. Hur är det med andra storskaliga projekt med en enorm miljöpåverkan? Jag tänker exempelvis på Sveriges dyraste och mest miljöförstörande motorvägsprojekt någonsin, Förbifart Stockholm. Har allt verkligen gått rätt till där? Imorgon får jag chansen att debattera det projektet med ansvarig minister, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd, då mina interpellationer kring trängselskatten i Stockholm och Förbifart Stockholm kommer upp (någon gång efter lunch, mest trolligt).

Läs Vänsterpartiets pressmeddelande om Ojnareskogen nedan.

En seger för naturen i Ojnare på Gotland
Pressmeddelande Vänsterpartiet, 2013-06-18
Högsta domstolen undanröjde idag tillståndet att bedriva kalkstenstäkt i Bunge på norra Gotland. Nordkalks tillstånd ska prövas på nytt av mark och miljödomstolen.
 
 -    Det är fantastiskt glädjande att hotet mot den unika naturen tillfälligt är stoppat. Det är även positivt att man gör en sammanhållen prövning för att se vilka effekter en täktverksamhet får på de Natura 2000- områdena som ligger vid det aktuella området, säger Jens Holm (v) miljöpolitisk talesperson.
 
- Området borde göras till en nationalpark, i enlighet med Natuvårdsverkets förslag. Här finns så pass unika växt- och djurarter som måste skyddas, liksom det rena vattnet i Bästeträsk.
 
-  Hela hanteringen kring Nordkalks ansökan visar att vi i Vänsterpartiet hade rätt när vi som enda parti motsatte oss borttagandet av den s k stoppregeln från Miljöbalken. Nu är det hög tid att återinföra den, säger Jens Holm.
 
Jag vill tacka Fältbiologerna, Greenpeace och alla gotlänningar som kämpat för Ojnareskogens bevarande. Utan alla de hade vi idag haft 170 hektar kalhygge och nedsmutsat vatten istället för den fantastiska Ojnareskogen som nu får stå kvar, säger Jens Holm som nyligen besökte Ojnareskogen. 

Läs gärna om Jens besök i Ojnareskogen.

Tännsjö har en naiv syn på staten
Dagens Nyheter, 2013-06-17
Torbjörn Tännsjö ska ha en eloge för att han lyfter den viktiga frågan om integritet och offentlighet i ljuset av den uppmärksamhet som skapats kring övervakningen som utförs av USAs säkerhetstjänst, NSA. Nej, ingen av oss gillar den traditionella bilden av ett övervakningssamhälle och ja, visst vill de allra flesta ha mer öppenhet. Men varför skulle det bli bättre att bejaka staters och storföretags möjligheter att snoka i våra privatliv. Det är väl inte den formen av öppenhet vi vill ha? Vi har trots allt goda möjligheter att genom lagar och allmän praxis värna vårt privatliv och integritet. Om man nu tycker det är viktigt. Det tycker jag.

Det finns ett grundläggande perspektivfel i Torbjörn Tännsjös resonemang. När Tännsjö talar om öppenhet gör han det ofta ur individnivå, gott så. Men det han föreslår innebär bara ökade möjligheter för stater och storföretag att ytterligare kartlägga våra liv. Tännsjö skriver att vi måste utgå från att allt vi gör tillgängligt också blir offentligt. I någon teoretisk mening kan det förstås vara så, men menar Tännsjö på allvar att vi inte ska värna vår rättighet till helt och hållet privat korrespondens? Det är inte för intet brevhemligheten finns inskrivet i våra lagar och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Tännsjös resonemang bygger också på att vi har en god statsmakt som för allas bästa sorterar all information som samlas in om oss. Ibland kan det vara så, men vem vet en vacker dag är staten inte så god längre. Tyvärr finns många exempel på hur man i länder har röstat fram auktoritära regimer i allmänna val. Det är väl dumt att ge dem full tillgång till våra privatliv. Och framför allt kan ingen statsmakt – hur god den än vill vara mot sina medborgare – garantera hur myndigheter och tjänstemän i statens tjänst agerar. Jag instämmer med Piratpartiets Anna Troberg (dn.se/debatt 15/6) att register alltid kommer att läcka.

Nu kanske Tännsjö invänder att det inte ska göras några register. Eller att om sådana upprättas – vilket måste ske när så mycket information ska samlas in – ska det ske på ett öppet och transparent sätt. Men hur kan det garanteras? Och i vems intresse samlas informationen om våra liv in? Det är knappast långsökt att påstå att det kommer vara försäkringsbolagen och arbetsgivarna som noggrannast kommer att detaljstudera våra helt offentliga medicinska journaler, bara för att ta ett exempel. Vem blir vinnare på det? Knappast de som har diagnoser eller ofta är sjuka.

Förlängningen av Torbjörn Tännsjös resonemang skulle också ge storföretag som Google, Facebook, Apple och andra enorma möjligheter att kartlägga och övervaka oss. Vill vi verkligen det? Vad vet vi om dessa företag, mer än att de surfar på ett fantastiskt teknologiskt språng som i grunden håller på att förändra våra samhällen. Det ligger helt i deras intressen att samla in maximalt med information om varje individ på vår planet. Dessa preferenskartläggningar över oss kan sedan säljas vidare till andra företag.

Det är tråkigt och lite tröttsamt att Tännsjö upprepar det gamla vanliga argumentet om att vi frivilligt låter oss kartläggas: ”Men ni går ju frivilligt med i de sociala nätverken. Ni lämnar ju själva ut er på dessa.” Så brukar det låta. Men allvarligt talat, vad är alternativet? När alla ens kompisar är med på Facebook ska den 20-åriga studenten då av principiella skäl vägra? När man skaffar en e-postadress kan man förstås skaffa något udda konto, men man vill ju veta att det finns kvar om även två, tre eller tio år. Därför tar man det som är närmast på hyllan; alltså gmail eller hotmail. Och vad spelar det egentligen för roll, som en följd av datalagringsdirektivet måste ändå alla telekombolag lagra våra digitala avtryck. Tycker Tännsjö att vi som individer har ett stort manöverutrymme för att värna vår integritet? Tycker han verkligen inte att ansvariga politiker ska göra allt man/vi kan för att värna den enskilda individens integritet? Jag tycker det.

I hela detta verkar det finnas ett grundantagande som är lika naivt som synen på staten. Hur kan vi veta att de här företagen inte vill oss något ont? Eller hur kan vi veta att Google och Facebook inte har sina huvudkontor i Beijing eller Doha om tio år? Tror han fortfarande inte att det spelar någon roll?

Med FRA, Ipred och datalagringsdirektivet har det redan tagits stora steg närmare ett övervakningssamhälle. Och den teknologiska utvecklingen ger oss alla möjligheter att bygga upp ett sådant. Men vi har samtidigt också byggt upp sofistikerade politiska system och globala samarbetsmekanismer för att hantera svåra etiska avvägningar. Det är här vi alltid borde välja att sätta individens integritet i första rummet. Alternativet med total öppenhet kan låta fint som en utopisk idé, men givet dagens politiska och ekonomiska maktförhållanden är det helt livsfarligt utifrån den enskilda individens perspektiv. Låt oss därför säga det klart och tydligt: stater och storföretag kan göra helt livsfarliga saker med alltför mycket uppgifter om våra privatliv. Den stora utmaningen borde därför vara hur vi värnar individens integritet, inte hur staten och storföretagen ska ges ännu större möjligheter att kartlägga våra liv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och ersättare i justitieutskottet

Upphovsrätt
2012/13:NU21, Förbättrade möjligheter till licensering av upphovsrätt
Anförande i riksdagens kammare
Jag vill börja med att instämma i det Jonas Eriksson, MP, sade om en ny förhandlingsordning och allmän rättshjälp för småföretagare. Det står vi bakom. Vi har också drivit krav på underlätta för fildelning och att Ipred-lagen ska bort. Men det tas inte upp i detta betänkande.

Jag vill därför fokusera på en bortglömd fråga i detta betänkande. Det handlar om den föreslagna förlängningen av upphovsrätten för musik. Idag är det 50 år efter det att en låt eller ett album spelades in som gäller. I detta förslag föreslås 70 år, vilket skulle vara en anpassning till det nya EU-direktivet på området. Jag tycker att 50 år i sig är en ganska lång tid. Om du spelar in en låt idag kan du alltså få ersättning för den ändå fram till 2063. Det är en rätt lång tid.

Det är bra och viktigt att de som producerar exempelvis musik får ersättning för detta. Men dessvärre tillfaller en mycket stor del av intäkterna från upphovsrättsskyddat material idag inte artisterna, utan till de stora bolag som äger deras rättigheter. En förlängning av upphovsrätten för musik ligger alltså helt i de stora skivbolagens intressen. Därför har de lobbat stenhårt i Europa för att upphovsrätten ska förlängas. Jag vet det. Jag satt själv i EU-parlamentet då detta förslag var aktuellt, under våren 2009.

Den 23 april 2009 röstade en majoritet i EU-parlmentet för en förlängning av upphovsrätten, från 50 till 70 år. Märk väl att alla svenska EU-parlamentariker röstade emot. Från vänster till höger. Jag höll anförande i parlamentet tillsammans med Moderaternas Christoffer Fjellner och Folkpartiets Olle Schmidt. Vi var lika mycket emot alla tre. Det var också den svenska borgerliga regeringen. I Svenska Dagbladet kommenterade justitieminister Beatrice Ask (M) den 23 april 2009 förslaget med följande ord: ”Förslaget påstås syfta till att förbättra för de musikartister som har det sämst ställt. Vi tycker dock att förslaget missar målet och främst gynnar skivbolag och väletablerade artister.”

Vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet är medvetna om att detta är ett EU-direktiv som ska införas i svensk lagstiftning, men vi tycker att Sverige borde kämpa med näbbar och klor mot det orimliga i att förlänga upphovsrätten. Vi tycker att den svenska regeringen ska driva detta på EU-nivå. I det här betänkandet bemöts detta av utskottsmajoriteten, högerpartier, SD och socialdemokraterna med att det inte skulle vara ”meningsfullt” och ”inte heller önskvärt”. (sid 19). Jag skulle vilja fråga er i de partier som står bakom detta, Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, varför är det inte önskvärt att driva en begränsning av tiden för upphovsrätt? Det är ju det som vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver.

I år är det 50 år sedan the Beatles spelade in She Loves You. Sedan dess har de och, framför allt, deras skivbolag tjänat rätt mycket pengar på den och andra låtar. De behöver inte mer pengar. Bifall reservation 1.

Hanteringen kring kalkbrottet är märklig och i sig oacceptabel. Tidigare fanns en s k stoppregel för att skydda områden med höga naturvärden från att bli täkter likt det Nordkalk nu vill starta. Men 2009 lyckades regeringen få

riksdagen att rösta igenom ett borttagande av den dåvarande stoppregeln (Vänsterpartiet var det enda partiet som röstade emot). Snart därefter fick Nordkalk tillstånd för kalkbrottet.

Ärendet har nu stoppats och väntar på besked från Högsta Domstolen. En dom väntas komma nu på tisdag kl 8.45.

För Vänsterpartiet är saken klar. Vi vill värna den unika natur som finns i Ojnareskogen samt lokalbefolkningens rätt till rent vatten.

Nedan några bilder från mitt besök:

Nordkalk har redan skövlat 15 ha skog

Snokmyren

Jag tillsammans med fältbiologer och lokala vänsterpartister

Vad har vi förresten för garantier för att vår e-post inte ligger i ett register hos NSA? Vi korresponderar ju via Google, Facebook, Hotmail o s v. Vad som kanske är ännu mer upprörande är att flera svenska myndigheter har sin korrespondens via dessa företag – som samarbetar med USAs säkerhetstjänst. Här borde Sverige agera. Jag kräver idag att justitieminister Beatrice Ask ska göra det hon kan för att säkerställa att korrespondens med våra myndigheter inte kan hamna i ett övervakningsregister i USA.

Luften i Förbifart Stockholm kan döda 20 bilister varje år
Dagens Nyheter Stockholmsdebatt, 2013-06-08

Förbifart Stockholm kommer att bli Europas längsta motorvägstunnel – en sexfilig motorväg i tunnel under vattnet innebär en luft som inte går att andas. Enligt miljökonsekvensbeskrivningen för projektet kommer minst 20 trafikanter årligen att dö en förtida död till följd av den dåliga luften i tunneln. Störst risk att dö eller skadas av luften har barn.

Pröva själv att låta bilen gå på tomgång en stund inne i garaget, och fundera sedan över om du vill andas den luften varje dag på väg till jobbet? Och om du vill att dina barn ska åka med?

Halterna i tunneln av bland annat kväveoxider och partiklar kommer att överstiga gränsvärdena för uteluft med mer än 100 gånger. Detta har Trafikverket tidigare lovat att lösa men de har nu helt enkelt gett upp. Det är inte tekniskt möjligt. Den enorma mängd giftiga ämnen som produceras i den tillslutna tunneln kan inte sugas ut fort nog på grund av luftturbulens.

När de inte förmår förbättra luften väljer de i stället att på ett cyniskt vis ändra mätmetoderna. I stället för att mäta luftens kvalitet väljer Trafikverket att mäta inne i moderna bilar med fungerande luftfilter. Mätningen gäller alltså endast i den bästa av världar, i den bästa av bilar. Det kommer alltså att krävas en form av personlig skyddsutrustning för att färdas i tunneln. Detta är unikt för svensk miljölagstiftning och fullständigt oacceptabelt. Aldrig tidigare har det byggts allmänna utrymmen som man vet kommer att vara starkt giftiga och där den enskilde medborgaren får ansvaret att inte skadas.

Och detta ska dessutom bli norm för all tunneltrafik i hela landet. Hur ska en bilist eller en passagerare veta hur bilens filter fungerar och vad en trasig ruta innebär för risker i en giftig miljö? Det finns en mängd vardagliga situationer vi alla kan känna igen oss i, och som i Förbifart Stockholms tunnel innebär direkt livsfara. Även inne i de bästa av bilar blir det höga halter. Hur höga tänker Trafikverket berätta nu i juni, då man tvingas väga antalet döda per år på grund av dålig luft mot politikernas krav på en sexfilig motorväg.

Det är de små partiklarna, exempelvis sotpartiklar från avgaser, som lättast tar sig in i fordonen trots att ventilationen är påslagen. Forskning som görs vid Yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet tyder alltså på att Förbifart Stockholm kommer att leda till minst 20 förtida dödsfall per år bland dem som åker i tunneln – det innebär 1.600 dödsfall fram till 2100.

Tunnlar saknar helt bindande regler för luftkvalitet, möjligen för att man aldrig tänkt sig att någon skulle bygga 18 kilometer långa tunnlar som delvis går under vattenytan. Trafikverket avgör därför nu själva var ribban ska ligga för att möjliggöra ett projekt som de redan investerat pengar och prestige i.

Starten av motorvägsbygget är redan försenad och fördyrad. Med överklaganden och protester från boende fördröjs byggandet av denna omoderna och klimatfientliga motorväg ytterligare. I en tid när alla politiska partier är överens om att stoppa all användning av fossil energi till senast 2050 är ett jättelikt motorvägsbygge ett monumentalt misslyckande, som ökar bilismen med runt 25 procent när alla är överens om att den ska minska minst lika mycket.

Som professorerna vid avdelningen för miljöstrategisk analys vid KTH konstaterat innebär den nuvarande trafikpolitiken att man inte ens planerar att nå klimatmålen. Låt oss vara ärliga med vad detta innebär. Det nuvarande styret tänker alltså inte ens försöka nå de klimatmål de själva skrivit under. I stället lägger de enorma resurser – bland annat de pengar de tidigare lovat till kollektivtrafiken – på att bygga en väg som kommer att kosta människor livet.

För de pengar som motorvägsbygget kostar kan vi i stället bygga ny en ny tunnelbanelinje mellan Akalla och Barkarby samt mellan Odenplan och Karolinska, bygga en spårlösning till Nacka/Värmdö och en spårförbindelse mellan Karolinska och Solna.

Beskriv ärligt konsekvenserna och låt sedan människor ta ställning till den med alla fakta på bordet. Förbifarten har redan kostat mycket pengar, men än finns chansen att avbryta projektet.

Jens Holm, riksdagsledamot (V)
Ann-Margarethe Livh, gruppledare Stockholms stadshus (V)
Stellan Hamrin, ledamot Miljö- och hälsoskyddsnämnden (V)

Min interpellation nedan.

Interpellation
2012/13:468 Minskat behov av Förbifart Stockholm
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)

Enligt myndigheten Trafikanalys (se pressmeddelande: ”Bilkörningen ökar inte längre, www.trafa.se 27/3-13) har den genomsnittliga körsträckan för de svenska personbilarna minskat. Minskningen för 2012 var 0,7 procent jämfört med föregående år. Det här var fjärde året i rad som antal körda mil med bil minskade. Detta visar på en intressant trend. Från att bilismen har ökat år för år så började faktiskt svenska folket att köra mindre bil från och med 2008. Sverige tycks följa en europeisk trend där bilen blir allt mindre viktigt för att transportera sig. Enligt Trafikanalys statistik minskade nyregistreringen av bilar under 2012 jämfört med tidigare år i EU, däribland stora länder som Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Även i Sverige minskade nyregistreringen av bilar, från 327 000 2011 till 301 000 bilar 2012.

I Stockholmsregionen är trenden av minskat bilresande ännu tydligare. Enligt Stockholms stads ”Miljöbarometer” minskade antalet körda mil ännu mer i Stockholms stad samt Stockholms län än i rikssnittet. I Stockholms stad kördes år 2008 597 mil per invånare. 2011 hade sträckan gått ned till 535 mil. Motsvarande siffror för riket var 672 mil 2008 respektive 645 mil 2011.

Trenden med färre bilar och kortare körsträckor kan nog delvis förklaras med den ekonomiska nedgången. Men det är också sannolikt att det vi ser är en del av en europeisk trend där man inom, främst, våra storstäder börjar finna andra lösningar än att färdas så mycket som möjligt med den egna bilen. Cyklandet ökar kraftigt över stora delar av Sverige, inte minst i Stockholm. Kollektivtrafiken skulle kunna växa mycket mer om det fanns erforderliga resurser för att bygga ut den. Bilpooler och samåkning är två andra intressanta beteendeförändringar som talar för samma sak. I framtiden kommer vi färdas mindre med bil, inte mer.

I ljuset av detta är motorvägsbygget Förbifart Stockholm intressant. Motorvägsbygget bygger på ökad bilism. En del av finansieringen handlar också om detta. Förbifart Stockholm innebär också att de, lågt räknat, 40 miljarder kronorna tränger undan viktiga satsningar på kollektivtrafiken. Vi ser t ex nu att inte ett öre av intäkterna från trängselskatten i Stockholm tillfaller kollektivtrafiken. Regeringen lägger istället pengarna till att bygga Förbifart Stockholm.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

1. Har ministern gjort det ställningstagandet att bilismen inte kommer att öka i framtiden?

2. Avser ministern att verka för att planeringen av Förbifart Stockholm avbryts?