Satsa på solenergin – på riktigt

Den framtida energin är klar och lysande på himlen – det är solen. Jag skulle önska att den insikten fanns även hos regeringen. Få energislag har blivit så styvmoderligt behandlade av regeringen som just solenergin. Anslagen har höjts och sänkts, man har dragit förslag om nettodebitering i långbänk och efter tre utredningar kommer nu ett förslag som inte ens är nettodebitering och regeringen fortsätter att öppna för ny kärnkraft (som står i vägen för det förnybara).

Idag säger energiminister Anna-Karin Hatt att regeringen ”satsar” 50 miljoner kronor på solceller. En satsning brukar vara något nytt. Men det är inte ens en satsning. Det är en neddragning med tio miljoner kronor. Tidigare låg installationsbidraget för solceller på 60 miljoner kronor/år. Hur kan en neddragning med tio miljoner bli en satsning? Dessutom är 50 miljoner kronor alldeles för lite (tusentals personer står exempelvis i kö hos våra länsstyrelser och de kommer aldrig att få något installationsbidrag). Så vad är det nya med detta mer än att energiministern påstår att det är en satsning?

Vänsterpartiet har avsatt drygt 300 miljoner kronor mer än regeringen för ”ny energiteknik”, en stor del av detta kommer att gå till solceller. Ja, jag kan lova åtminstone dubbelt så mycket mer i installationsbidrag för solceller än regeringen. Vi behöver också en verklig nettodebitering (och inget inget krångligt skatteavdrag, som regeringen föreslagit) och vi vill slå fast att det ska vara 100 procent förnybar energi i framtiden (ingen kärnkraft eller fossilt).

Läs gärna mer i vår renodlade solenergimotion (den enda som lagts i riksdagen, såvitt jag vet) via länken eller nedan.

grossmarkt_3
Här är jag på ett tak vid partihallarna Grossmarkt, Berlin.

bundestag_solceller_tak
Tyska Bundestag har solceller på taket, varför inte på Riksdagen i Stockholm?
Ja, vi ska kort och gott göra som Tyskland; se till att våra hushåll, småföretag, våra allmännyttiga bostäder, kooperativ och alla andra som vill blir producenter av den renaste tänkbara energin; solenergin.

Läs gärna vår motion Solenergi 2012/2013, N387

1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om planeringsmål för solenergi.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nettodebitering.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av solvärmestöd.
2 En ljusnande framtid – satsa på solenergin
Energi från solen finns i oändliga mängder. Ändå används bara en mikroskopisk del för att producera energi. Även om en stor del av den solenergi som når jorden inte går att ta tillvara finns det ändå en enorm potential att utnyttja solen som kraftkälla mycket effektivare än idag. Många länder har upptäckt detta. I Sverige står solenergin än så länge och stampar, trots stort intresse bland företag, offentlig sektor och privatpersoner. Vänsterpartiet vill kraftigt öka produktionen av ren el från solen. Nedan skriver vi mer om detta.

I takt med fallande priser på solceller har utbyggnaden av solenergianläggningar börjat ta fart i världen. I fjol var solceller det elenergislag som växte snabbast i Europa. I världen installerades 30 gigawatt (GW) förra året, varav den största delen i Europa. Totalt finns 69 GW solel installerat i världen. Det motsvarar en årlig produktion på 85 terrawatttimmar (TWh), eller lika mycket som elbehovet hos 20 miljoner europeiska hushåll.

2.1 Solrevolutionen i Tyskland
Tyskland är i särklass världens största producent av solenergi, med ungefär 36 procent av världsproduktionen. Idag står solelsproduktionen för fyra procent av Tysklands totala elproduktion. Sommartid är produktionen förstås mycket större. I slutet av maj i år levererade de tyska solcellerna 50 procent av landets totala elbehov under en kortare tid (motsvarande produktionen från 20 kärnkraftsreaktorer). Solenergi är en del av den tyska basindustrin, som är stora tillverkare av solceller, moduler, växelriktare och andra komponenter som behövs inom solelsproduktionen. Solcellsproduktionen i Tyskland sysselsätter idag 128 000 personer inom ungefär 10 000 företag. Det finns exempel på att svenska företag och svensk teknik har flyttats till Tyskland, där marknaden finns (exempelvis svenska Solibro som i slutet av 2006 köptes upp av tyska Q-Cells, som i sin tur nyligen har köpts upp av ett kinesiskt bolag). Den snabba tyska utbyggnaden av solenergi är direkt kopplad till politiska beslut. Tysklands stora energiomställning Die Energiewende handlar om att kärnkraften helt och hållet ska vara avvecklad år 2022 och att 80 procent av energiproduktionen ska vara förnybar senast 2050. Det är alltså den förnybara energin som ska växa. Åtta kärnkraftsreaktorer har redan stängts i Tyskland.

Enligt tyska naturvårdsverket har stängningen av kärnkraftsreaktorerna hittills inte lett till några ökade utsläpp av koldioxid. Det är främst solenergi och vindkraft som har byggts ut när reaktorerna har stoppats samt att man satsat kraftigt på energieffektivisering. En annan bärande del i den tyska energiomställningen är lagen om förnybar energi, EEG (Erneuerbare Energien Gesetz), som garanterar producenterna av förnybar energi ett fast pris för den el de producerar och ger den förnybara energin företräde i elnätet framför t.ex. kol och kärnkraft. Med EEG är det lätt för tyska hushåll att ta ett banklån för exempelvis utbyggnad av solceller på taket. Kanske håller det tyska systemet på att rita om de traditionella ägarförhållandena på energimarknaden.

Hushållen har nämligen blivit stora producenter av förnybar energi, i synnerhet solenergi. I dagsläget producerar en miljon tyska hushåll sin egen el med hjälp av solceller. Enligt radioprogrammet Klotet står de tyska hushållen idag för 40 procent av den totala produktionen av förnybar energi i Tyskland. De fyra stora energibolagen – där Vattenfall är ett – står för endast 6,5 procent. Den resterande delen ägs av främst banker och lantbrukare (Sveriges Radio, Klotet den 22 augusti 2012). Hushållen håller på att gå från att vara passiva konsumenter till producenter av ren energi.

2.2 Danmark större än Sverige
Även i Danmark växer solelen fort. Mellan 2006 och andra kvartalet 2012 tiofaldigades installationerna av solel i Danmark, från 2,9 till 29 MW. Trots en mycket större yta har Sverige i dagsläget endast hälften av Danmarks installerade solelskapacitet. Skälet till den snabba danska utbyggnaden är att man 2010 uppgraderade det tidigare systemet med nettodebitering samt allmänt sjunkande priser på solceller. Med det danska systemet – som är inriktat på småskalig produktion av förnybar el – kan producenterna tanka ut sitt överskott på elnätet och kvitta det mot sin elräkning. Danmark har också antagit en energistrategi med målsättningen att senast 2050 vara helt oberoende av fossila energikällor.1

2.3 Sverige
Tyvärr ligger Sverige långt efter Tyskland och Danmark. Under ett par timmar i fjol installerade tyskarna lika mycket solel som Sverige gjorde under hela 2011. Sverige har i dagsläget 15,5 MW solceller installerat, motsvarande endast 0,01 procent av den totala elproduktionen i Sverige. Under 2011 installerades 4,3 MW, vilket var en ökning med 60 procent jämfört med året före.2 I år kommer troligen 6–7 MW att installeras. I relativa termer är detta en intressant och kraftig ökning, men i absoluta tal spelar solelen i dagsläget en i praktiken obetydlig roll för Sveriges totala energimix. Sverige har inte system med nettodebitering. Frågan har utretts flera gånger, men regeringen har inte lagt fram något konkret förslag. Istället har de låtit utreda frågan igen. Det första öronmärkta solcellsstödet infördes 2005 och löpte ut 2008. Nu finns ett öronmärkt solcellsbidrag på 60 miljoner kronor per år. Bidraget finansierar installation och material till 45 procent och kan sökas av både privatpersoner och företag eller offentlig sektor. Solcellsbidraget infördes 2009 och ska löpa i tre år.

Regeringen har genom höstbudgeten beslutat att förlänga detta stöd. Dessvärre blir det totalt sett lägre än dagens nivåer under de fyra år som stödet ska finnas. Solcellsbidraget har hittills varit mycket populärt. Enligt Energimyndigheten är bidraget översökt med ca tre gånger så mycket. Prognosen är att ansökningarna kommer att fortsätta att strömma in (Energimyndigheten muntlig uppgift den 17 september 2012). I dagsläget finns det ungefär 1 200 ansökningar som väntar på besked om solcellsbidrag. Detta skapar stor osäkerhet för alla de 1 200 personer, företag och enheter inom offentlig sektor som inte vet om de kommer att få bidrag eller inte. Osäkerheten blir förstås en hämsko för hela solelsmarknaden. Det kan vara värt att påminna om att de borgerliga partierna lovade utvecklat stöd till solel och solvärme i valrörelsen 2010. I det s.k. Jobbmanifestet skrev man: ”Ytterligare insatser görs för att stimulera utvecklingen av solceller och solvärme.” (Jobbmanifestet, s. 37.)

Solvärmebidraget på 25 miljoner kronor har redan avskaffats. Solcellsbidraget får finnas kvar, men på lägre nivå. Solenergin kan också dra nytta av elcertifikatssystemet. Men eftersom det är billigare att installera el från andra förnybara energikällor blir solenergin förlorare i elcertifikatssystemet. I Sverige finns inte heller något klart planeringsmål för solceller. Om det inte finns något uppsatt mål försvåras ambitionshöjningar. I Sverige finns en handfull tillverkare av solcellsmoduler, dvs. solceller sätts ihop till större enheter (Eco Supplies, Artic Solar, Latitude Solar, Swemodule, Absolicon Solar). Traditionella industriföretag som ABB spelar, och kan i framtiden spela, en ännu viktigare roll som producenter av ledare, växelriktare och andra solcellskomponenter. De företagen är idag hårt pressade av sjunkande marknadspriser och konkurrens från främst Kina. Men utvecklingen är inte oväntad. Produktionspriset för solceller har rasat och i dagsläget finns en överkapacitet i solcellsproduktion. Det är naturligt att vänta sig en konsolidering av marknaden där mindre framgångsrika företag slås ut och där de duktiga finns kvar samt slås ihop med andra företag. Men det finns också en växande marknad för installatörer och serviceföretag för uppsättning av solceller. Några av de svenska företagen är Direct Energy, Glacell, Nordic Solar, Solarit, Solect Power, Gridcon och Egen El. Om solenergimarknaden verkligen tar fart i Sverige väntas dessa och många nya företag växa kraftigt. Installation och service är inte lika konkurrensutsatt verksamhet på den internationella marknaden som klassisk hopsättning av solceller.

Flera energibolag erbjuder idag sina kunder att köpa den el som producerats. Det är bra, men är inget ”riktigt” nettodebiteringssystem eftersom elen köps till ett pris långt under marknadspriset. Stora energibolag som Fortum och Vattenfall erbjuder idag också färdiga paket med solceller som kan sättas upp på fastigheter mot betalning (för detta kan man få bidrag från Energimyndigheten). Vänsterpartiet ser stora möjligheter till en kraftfull utbyggnad av solelen i Sverige. Vi tror att den största potentialen finns i att bygga på redan befintliga byggnader, exempelvis tak till offentliga byggnader, industrilokaler, lager och förstås privatbostäder.

Enligt rapporten Potentialstudie för byggnadsintegrerade solceller i Sverige från Lunds tekniska högskola (Elisabeth Kjellsson, 2000) finns det i Sverige 400 miljoner kvadratmeter byggnadsyta (främst tak i olika konstellationer) som är lämplig (definierat som att de kan ge minst 70 procents avkastning) för att täckas med solpaneler. Om solceller skulle installeras på den ytan skulle det motsvara en årlig produktion på 40 TWh, dvs. ungefär lika mycket som från den svenska kärnkraften. Detta kan låta utopiskt, och vi tror inte heller att solenergin vinner på planer som i praktiken inte går att genomföra. Men det är helt klart att det finns en enorm potential som idag inte utnyttjas. Sverige har samma solinstrålning som Tyskland och Danmark. I de länderna har man kommit mycket längre. I Danmark och Tyskland börjar solelen att spela en reell roll som producent av ren energi för hushåll och industrin. Solenergin skapar jobb och välfärd. Det är inte några klimatologiska orsaker som skapar skillnaden mellan våra länder, utan politiska. Det är dags att ändra på det.

3 Vänsterpartiets förslag
Vänsterpartiet vill avveckla kärnkraften och satsa på 100 procent förnybar energi. Med en politisk målsättning om 100 procent förnybar energi och ett avvecklande av kärnkraften skapas de bästa förutsättningarna för att kraftsamla kring den förnybara energin. Se mer i motion 2012/13:N300 och 2012/13:N294.

Vänsterpartiet vill se en kraftfull utbyggnad av solenergin även i Sverige. Vi vill ha mer ren energi och nya gröna jobb. För detta krävs i det korta perspektivet öronmärkta stöd och på längre sikt långsiktiga förmånliga styrmedel. Vänsterpartiet föreslår därför nationella planeringsmål för både solel och solvärme. Branschorganisationen Svensk solenergi har satt 4 TWh solel och 4 TWh solvärme till 2020 som förslag till planeringsmål. Med tanke på fallande priser på solceller och med Vänsterpartiets kraftiga höjning av solcellsbidraget bedömer vi att 5 TWh solel och 4 TWh solvärme till 2020 är realistiska planeringsmål. Med planeringsmål får branschen och hushållen en tydlig signal om att solenergi är värt att satsa på. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För att solenergin ska kunna växa kraftigt behövs ett system med nettodebitering och avstämning på elräkningen var sjätte månad. Med nettodebitering ska producenten av förnybar energi kunna tanka ut sitt överskott på elnätet och kvitta det mot sin elräkning. Systemet är tänkt att nå småproducenter varför det behövs en begränsning för hur många KWh som får tankas ut per år. Vi ser framför oss ett liknande system som införts i en mängd länder, t.ex. Danmark. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vi välkomnar att regeringen i höstbudgeten förlänger solcellsbidraget. Men bidraget på 60 miljoner kronor för 2013 och 50 miljoner för de nästföljande åren är alldeles för lågt. Ungefär 1 200 personer, företag och verksamheter inom offentlig sektor står idag på väntelista för att kunna ta del av bidraget. Det behöver alltså höjas. Vi föreslår att bidraget höjs till 250 miljoner kronor. Bidraget ska kunna sökas av privatpersoner, offentlig sektor, företag och organisationer. Bidraget ska täcka ungefär hälften av kostnaden för material samt installation. Detta tas upp i vår motion 2012/13:N386 Utgiftsområde 21.

Vi vill också återinföra det öronmärkta bidraget för solvärme. Det var ett misstag av regeringen att avskaffa detta. Priset på solfångare är ännu inte på nivåer så att den storskaliga utbyggnad som vi vill se ska kunna förverkligas. Bidraget ska kunna sökas av privatpersoner, offentlig sektor, företag och organisationer. Bidraget ska täcka ungefär hälften av kostnaden för material samt installation. Vårt förslag är att ett årligt bidrag på 30 miljoner kronor införs. Vad som ovan anförs om införande av solvärmestöd bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Detta tas upp i vår motion 2012/13:N386 Utgiftsområde 21.

Vi vill också satsa på ökad forskning och utveckling inom energiområdet. Särskilt viktiga är här områden som solenergi, smarta nät och energilagring. Vi avsätter 200 miljoner kronor till detta för 2013 och åren därefter och återkommer till energiforskningen när regeringens proposition kommer.

Detta tas upp i vår motion 2012/13:N386 Utgiftsområde 21.

Stockholm den 1 oktober 2012

Jens Holm (V)

Kent Persson (V)

Torbjörn Björlund (V)

Siv Holma (V)

Hans Linde (V)

[1]

National Survey Report of PV Power Applications in Denmark 2011, June 2012, http://www.iea-pvps.org.
[2]

National survey report of PV power applications in Sweden 2011, IEA PVPS.

Vi måste lära oss av skogsbranden

Läs gärna min och Vasiliki Touplakis inlägg i Västmanlands läns tidningar. Där eller nedan.

Vi måste lära oss av skogsbranden
VLT, 2014-08-23
Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid i Sverige. Enorma belopp har gått förlorade och uppskattningsvis 14 000 hektar, mestadels skog, har eldhärjats. Det enda positiva i detta är att skogsbränder ger förutsättningar för en omfattande biologisk mångfald med mängder av livsmiljöer som idag saknas i våra skogar. Statliga Sveaskog planerar redan att göra ekopark av en del av sin skogsmark i det eldhärjade området där ett antal olika skogsägare finns. Det är också glädjande att Naturvårdsverket är bredda att köpa/byta skog från en privat skogsägare för att kunna skydda delar av det eldhärjade området.

Men vi hoppas att man kan bilda ett naturreservat av ett större sammanhängande område där det har brunnit. Och för att det verkligen ska bli av och för att vi ska få ett naturskyddat område värt namnet krävs att regeringen anslår extra medel till dagens knappa anslag för skydd av värdefull natur. Detta för att försäkra att redan planerade skogsskydd inte skjuts upp. De enskilda skogsägarna som vill samarbeta måste också kunna räkna ersättning. Vänsterpartiet har därför avsatt ökade anslag på 1,7 miljarder mer än regeringen för de närmaste tre åren för skydd av natur.

Vi måste också göra vad vi kan för att förhindra framtida bränder och andra naturkatastrofer. Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat. Risk för fler och mer omfattande skogsbränder togs upp i både det betänkandet samt i rapporten ”Skogsbränder under ett förändrat klimat – en forskningsöversikt för ökad brandrisk i våra skogar” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Vi vet vad vi har att vänta i framtiden. Vad gör regeringen i det här läget? Dessvärre alldeles för lite. Det är hög tid för en regering som tar ansvar för framtida naturkatastrofer och extrema väder. Vänsterpartiet vill därför ha en myndighet med det samlade ansvaret för klimatanpassningen. Vi vill ha en handlingsplan för klimatanpassningen i Sverige som ska kunna understödja det viktiga arbete som bedrivs i många kommuner och landsting. Vi avsätter mer pengar än regeringen i direkt klimatanpassningsstöd till våra kommuner och länsstyrelser. Vi vill dessutom inrätta Klimatprogrammet; en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Pengarna ska gå till minskade utsläpp och klimatanpassning. Vi avsätter en miljard per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Det är hög tid att vi drar lärdomar av skogsbranden och att vi gör vad vi kan för att förhindra framtida katastrofer.

Vasiliki Tsouplaki (V), kandidat till riksdagen Västerås
Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Vi anmäler Förbifart Stockholm

Ska Moderaterna kunna använda ett statligt verk som sitt eget propagandaorgan? Idag ska Moderaterna och Trafikverket ta det första spadtaget för motorvägsbygget Förbifart Stockholm. Det här kommer bli ett budgetmässigt slukhål på 30-60 miljarder kronor. Vänsterpartiet vill investera istället alla pengar i kollektivtrafik och utbyggd cykelinfrastruktur i Stockholm.

Vi har idag JO-anmält motorvägsbygget. Eftersom många efterfrågar vår anmälan lägger jag ut den här: FörbifartenJO Anmälan

 

Cyklingens tid är nu – om vi vill

Artikel i Bicycling 6/2014. Läs den nedan.

Cyklingens tid är nu – om vi vill
Bicycling 6/2014
Jag antar att jag inte är den förste att undra hur det kommer sig att invånarna i Köpenhamn tar cykeln till jobbet och skolan ungefär fyra gånger så ofta som de som bor i Stockholm. Det kan väl inte enbart bero på att Köpenhamn ligger lite längre söderut och antagligen har något bättre klimat än sin svenska huvudstadsmotsvarighet?

Som politiker fick jag en del av svaret när jag öppnade Trafikverkets ”Nationell plan för transportsystemet 2014-2025”. Trafikverket är den statliga myndighet som har ”långsiktig planering av transportsystemet” som sin huvuduppgift. Hur står sig cyklingen i transportsystemet, kan man undra? I planen finns uppskattningsvis 200 namngivna infrastrukturprojekt upptagna på de sju sidorna i första bilagan. Projekten får fram till 2025 dela på 522 miljarder kronor i infrastruktursatsningar. Hur många av projekten går till cykelinfrastruktur? 200? 20? Nej. Ta bort en nolla till. Endast 2 st. Och av de 522 miljarderna är det blott några hundra miljoner kronor som är avsatta till dessa två cykelinvesteringar.

Cykling är helt enkelt inte en del av den grundläggande infrastrukturen i Sverige. I andra länder, som Danmark, har man länge arbetat mycket mer målmedvetet för att underlätta för människor att cykla. Men när vår expertmyndighet på området i Sverige lägger fram sitt förslag till de framtida infrastruktursatsningarna spelar cykling en helt obetydlig roll.

Cykling borde förstås ses ett självklart kommunikationsmedel i Sverige. Betänk också de enorma miljö- och hälsovinsterna vi får om fler kan cykla istället för att köra bil. Detta är ingen utopi. De flesta bilresorna i Sverige är korta resor med endast en person i bilen. Med ett antal underlättande åtgärder: nya och trygga cykelbanor, bra skyltning, cykelparkeringar och bättre vägröjning (bort med glas och annat vasst som river upp våra däck), så skulle tröskeln förstås bli lägre för den som väljer mellan bilen och cykeln.

Kanske håller det på att hända något även i Sverige. Jag cyklar varje morgon från Enskede, södra Stockholm till riksdagen. Min helt ovetenskapliga iakttagelse är att otroligt många fler cyklar nu jämfört med för, låt säga, tio år sedan. Ibland ligger vi cyklister på ett långt led på Skanstullsbron, vidare upp för Götgatan. På vår vänstra sida en lång kö av nästan helt stillastående bilar. Vi cyklister rullar istället på rätt så bra.

Så kanske håller vi på att bli lite mer som Köpenhamn och Danmark. Jag hoppas verkligen det. Men då måste vi politiker göra vad vi kan för att underlätta det hälsosamma, miljövänliga och kostnadseffektiva transportmedlet cykling. Och här finns det massvis att göra. Allt från att se till att bättre cykling blir en bärande del av de framtida infrastrukturinvesteringarna till bra skyltning och vägröjning.

Det är inte så ofta vi politiker är överens. Men kanske kan ökad cykling just bli en sådan. Från vänster till höger vill vi väl alla att utsläppen ska minska, folk ska må bättre och att vi ska komma fram i tid?

Cyklingens tid är nu – om vi vill.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Reinfeldt bluffstartar Förbifart Stockholm

Idag i Dagens Nyheter försöker Fredrik Reinfeldt, infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd och finansborgarråd Sten Nordin göra Förbifart Stockholm till en valfråga. Inte mig emot. Stockholmarna bör verkligen få chansen att välja mellan en pengarullning av sällan skådat mått, minskade anslag till kollektivtrafiken och ökade utsläpp å den ena sidan eller en storsatsning på kollektivtrafiken, bättre framkomlighet, bättre stadsluft och minskade utsläpp å den andra. Vi i Vänsterpartiet vet var vi står. Vi säger nej till Förbifart Stockholm, ja till utbyggd kollektivtrafik.

Det är inte heller så att ministrarnas grävande i marken innebär att motorvägsbygget formellt har startat. Som bekant håller delar av Förbifart Stockholm att prövas rättsligt av Mark- och miljödomstolen i Nacka, bland annat 12 detaljplaner. Mark- och miljödomstolen lär komma med sina domar tidigast i slutet av i år. Och jag känner inte till något byggprojekt av rang i Sverige som har kunnat påbörjas innan de rättsliga processerna är avgjorda. Projektet kan alltså inte komma igång innan dess, såvida det inte är ett i grunden ruttet och genompolitiserat spektakel (och det kan diskuteras).

Med anledning av att Catharina Elmsäter Svärd tidigare försökt ge sken av en förestående byggstart (för att på så sätt ta udden av motståndet mot den sexfiliga motorvägen) krävde jag en debatt i riksdagens kammare med henne. Den 13 juni i år debatterade vi därför Förbifart Stockholm och den s k byggstarten. Tillslut var hon tvungen att tillstå att ingen riktig byggstart är förestående annat än en fortsättning av det projekteringsarbete som redan pågått ett bra tag.

Hon sa bl a så här:
”Jag har tittat på de olika delarna och där arbetet har påbörjats – för att komma tillbaka till en av Jens Holms frågor. Förstudier och annat har pågått under en längre tid. Det sker förberedelser av omläggning av vatten, el och så vidare till exempelvis Kungens kurva. Sådant kan göras utan att invänta de andra delarna.”

Det handlar alltså om sedvanligt förberedelsearbete och ingenting annat.

Fredrik Reinfeldt och Catharina Elmsäter-Svärd vill ge sken av att bygget av Förbifart Stockholm nu startar – trots att det bara handlar om rena förberedelser som pågått under lång tid. Detta gör de för att ge sken av att projektet är svårt att stoppa och slå split inom oss rödgröna. Jag tycker att det är högst anmärkningsvärt att infrastrukturministern och nu också statsministern använder Trafikverket för att prångla ut Moderaternas åsikter. Det osar ministerstyre…

liljeholmen_invigning
Vi i Vänsterpartiet tänker iallafall inte bygga nån superdyr sexfilig motorväg i Stockholm. Vi lägger alla resurser till utbyggd kollektivtrafik och cykelinfrastruktur. Därför har jag, Ann-Margarethe Livh, gruppledare V i Stockholms stadshus och Gunilla Roxby Cromvall, gruppledare V i Stockholms läns landsting, nu invigt bygget av en ny tunnebanelinje, Liljeholmen-Fridhemsplan. Och det blir ännu mer tunnelbana än så om Vänsterpartiet får vara med och bestämma efter valet. Se gärna mer på www.klimatpartiet.se

Se också Dagens Nyheter idag som bevakat vår invigning.

Ta ansvar för klimatanpassningen

Branden i Västmanland ser nu ut att vara under kontroll. Gott så. Då kan vi fortsätta som vanligt. Eller?

Nej, nu är det dags att dra lärdomar av det som skett och se till att vi gör allt vi kan för att stå rustade mot framtida extrema vänderhändelser och naturkatastrofer.

Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat. Risk för fler och mer omfattande skogsbränder togs upp i både det betänkandet samt i rapporten ”Skogsbränder under ett förändrat klimat – en forskningsöversikt för ökad brandrisk i våra skogar” (2009, som pdf) från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Enligt rapporten Kommunernas arbete med klimatanpassning (2012) från Sveriges kommuner och landsting anser ”en stor andel” av de tillfrågade kommunerna att de har för dåligt underlag för att kunna klimatanpassa sin kommun. Ett flertal kommuner har tagit fram lokala handlingsprogram för klimatanpassning. På nationell nivå saknas dock ett handlingsprogram med nationella målsättningar för klimatanpassningen. Det finns inte heller en myndighet i Sverige med det samlade ansvaret för klimatanpassning. Det nationella kunskapscentrumet för klimatanpassning vid SMHI är ett vällovligt initiativ, men har idag inte de resurser och kapacitet för att spela den rollen.

Jag har tagit upp den här frågan ett antal gånger med miljöminister Lena Ek (se också denna debatt där jag ställer konkreta frågor om klimatanpassning till Ek). Svaren jag fått har alltid varit svepande. Miljöministern brukar tillstå att klimatanpassning är viktigt men hon bollar ansvaret till någon annan; oftas våra kommuner och ibland länsstyrelserna. Det är rätt anmärkningsvärt och under inga omständigheter OK. Därför har jag nu skickat in en skriftlig fråga till Lena Ek. Jag vill veta om hon avser inrätta en separat myndighet för klimatanpassning samt om hon kommer att verka för att det antas en nationell handlingsplan.

Vänsterpartiet avsätter långt mycket mer pengar till klimatanpassning än regeringen, både direkt till våra kommuner och landsting i form av ökade anslag främst inom ramen för Myndigheten för samhällsberedskap. Vi vill att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till JAS och vapen. Vi har en hel miljard kronor per år i klimatinvesteringspengar som ska gå till anpassning och minskade utsläpp i våra kommuner och landsting (detta blir i praktiken mer än en miljard eftersom samarbetspartnerna också går in med resurser). I Vänsterpartiet är vi beredda att rusta Sverige för ett förändrat klimat.

Självklart ska SJ sälja utlandsbiljetter

Läser intervjun med SJs VD Crister Fritzson idag. Det låter hoppfullt att SJ ska återuppta tågen till Oslo (men varför vänta så länge?) och att restiderna till Göteborg har kortats. Men jag är djupt oroad för SJs utveckling överlag. Precis som SJs tidigare ordförande moderaten Ulf Adelsohn har SJ och tågresandet varit en lekstuga för för avregleringsivrare under alltför lång tid. Resultatet av detta blir att alla företag vill trafikera de sträckor som många reser, men ingen tar ansvar för helheten. Alla vill plocka russinen ur kakan.

Det senaste exemplet på detta är att SJ nu har slutat att sälja utlandsbiljetter. Skälet är antagligen att man tycker att det är krångligt och att det inte är nånting man tjänar pengar på. Och tjänar man inte pengar är det bara att sluta med det… Nej, absolut inte. SJ ska vara mer än en kassako för staten. SJ ska vara hela folkets järnväg. Då ska man trafikera även de sträckor som inte så många resor. Och man ska självklart kunna köpa en biljett till Berlin, Paris, Warszawa eller Bilbao från SJ.

I somras reste jag och min familj på en luff genom Europa. Vi reste i Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien och Kroatien. En fantastisk resa! Vi köpte inget tågluffarkort eftersom det blev billigare att köpa lösa biljetter. Vi köpte allt innan. En stor fördel om man vill slippa att lägga tid på planering och biljettköp under själva resan. Vi köpte våra biljetter via tyska Deutsche Bahn och via svenska SJ. Och det gick finfint. Jag kom ihåg när jag ringde SJ utland och bad om en biljett från Ljubljana (Slovenien) till Pula (Kroatien). ”Visst, inga problem. Vill du ha den hemskickad.”

Om Vänsterpartiet blir en del av en regering efter valet i september lovar jag att vi ger SJ nya ägardirektiv. Att köpa utlandsbiljetter kommer vara en del av detta. Att ta bort kortsiktigt marknadstänkande och att SJ ska bli ett bolag för hela Sverige kommer vara en annan del. Vi kommer också satsa betydligt mycket mer på underhåll och järnvägsutbyggnad än vad som ligger i planering just nu.

Det ska vara enkelt och billigt att resa tåg i Europa. Tågresan slutar inte alltid vid gränsen. Går det att boka flygbiljetter kors och tvärs över hela världen måste det självklart gå att göra detsamma med tågresor. Och SJ ska vara en del i detta. Så funkar det för andra statliga tågbolag i Europa. Självklart ska svenska SJ inte vara sämre.

Miljön vann mot marknadsfundamentalismen

Ah, vilken lättnad. I tisdags kom EU-domstolens dom i ärendet C573/12. Företaget Ålands vindkraft AB hade stämt Sverige för att de inte fick ta del av det svenska elcertifikatsystemet. EU-domstolens generaladvokat hade i ett förhandsutlåtande sagt satt det svenska systemet stred mot EU-rätten och skulle behövas öppnas upp för hela den europeiska marknaden. Det skulle sannolikt blivit dödsstöten för vårt system med elcertifikat som framgångsrikt fått fram mycket förnybar energi.

Jag kan konstatera att domstolen inte var riktigt så marknadsfundamentalistisk som jag befarat. Domstolen slår bland annat fast:
”Medlemsstaterna är inte skyldiga att stödja produktion av energi från förnybara energikällor i andra stater inom unionen.”

Det är bra. För en gångs skull har miljön vunnit över marknadsfundamentalismen i EU. Det är ovanligt.

Nu kan vi fortsätta med våra elcertifikat och se till att systemet blir bättre så att vi kan fortsätta utbyggnaden av förnybar energi i Sverige. Vi ska självklar verka för mer förnybart även i andra länder, men det får bli med system och målsättningar som är riggade för för detta (vilket vårt elcertifikatssystem inte är).

Almedalen 2014

Snart är det dags för Almedalsveckan på Gotland. Jag kommer vara där tisdag till lördag. Mitt program är rätt späckat. 19 schemalagda aktiviteter på fyra dagar! Nedan de offentliga debatter/seminarier som jag medverkar i (obs! jag har annat inbokat också, men det är inte offentliga möten). Kom gärna förbi!

Ti 1/7
9.00-11.00 Miljöaktuellt. Grillning av politiker. Fornsalen Gotlands Museum
12.00-12.50 Fossilfri fordonsflotta. Fornsalen Gotlands museum.
13.30-15.00 Hagainitiativet, Mer action i klimatfrågan, Teaterskeppet
14.45-16.15 The Sea as a Resource. Almedalsbiblioteket.
16.30-17.00 Bilen i framtiden. Debatt mot Lars Tysklind (FP), Skeppsbron. Arr: Bil Sweden.
18.00-24.00 Studiebesök till Stora Karlsö med bl a WWF.

On 2/7
7.45-9.45 Exploatering av alunskiffer. Debatt. Arr: SNF m fl. Strandgatan 18.
10.00-11.00 VD med fika. Hagainitiativet, hamnplats 209. Sofia Arkelsten (M), Jens Holm (V) frågar ut företagsledare om miljö.
11.00-12.00 Mod som förändrar världen. Högskoland, B24.
13.00-14.30 Östersjön 2020 – vad vill de politiska partierna göra för att nå miljömålen? Debatt. Almedalsbiblioteket
15.05-15.20 Debatt miljö- och skogspolitik. Jens Holm (V) Karin Karlsbro (FP). Arr: SNF. Strandgatan 25.
16.00-17.45 Djurfrågor i fokus. Debatt. Arr: Djurens Rätt. Högskolan, B23.
17.00-18.45 Så når vi fossilfri fordonsflotta. Strandgatan 18. Obs! Jens Holm från kl 18.00.

To 3/7
14.00-15.45 Debatt om koldioxidlagring. Arr: Heidelberg group, Cementa, Bastor m fl. Miljöaktuellts arena.
16.00-17.00  WWFs granskning av partiernas miljöpolitik. Arr WWF. Teaterbåten.
17.00-18.45   Vi är laddade – är ni klara? Eon, Sweko, Gröna bilister, m fl, Strandg 18, Sjöbergs bakgård,
19.30         Stora Miljökvällen. Gotlands museum, Strandgatan 14.

Fre 4/7
Vänsterpartiets dag!
10.25-11.00 Sveriges Radio debatt
11.30-12.00 Sveriges Radio. Intervjuas av P5.
14.00-14.30 Vägval Europa: Vilka frågor vill Vänsterpartiet driva på EU-nivå? ARR: EU-kommissionen. Strandvägen, H522.
19.00 Jonas Sjöstedt talar i Almedalen.

Lö 5/7
Hemresa till Stockholm.