Valet 2014

Jag gläds åt att regeringen Reinfeldt nu avgår. Det var ett av Vänsterpartiets mål i det här valet; att få en ny regering och ny politik. Men annars är det mer som oroar än entusiasmerar mig. Några reflektioner:

SD
Att Sverigedemokraterna får närmare 13 procent är extremt oroväckande. Innebär detta att 13 procent av svenskarna hyser främlingsfientliga åsikter? Nej, det tror jag inte. Rösterna på SD tror jag främst är ett uttryck för det orättvisa Sverige vi har fått. Har man gått år efter år som arbetslös, blivit utförsäkrad (79 000 har blivit det under den borgerliga regeringen), kanske hotas av vräkning, har ingen bostad att flytta in i eller ser att sina barn får det allt tuffare i en alltmer segregerad skola, ja, då anser vissa kanske att SD är den perfekta proteströsten. Här har vi misslyckats kapitalt att fånga upp detta missnöje. Med SD får vi tyvärr bara mer av högerpolitik. Här finns vänsterns stora utmaning; att berätta för väljarna vilket tvättäkta högerparti SD är och att en röst på dem inte skapar ett rättvisare Sverige.

V 5,7 procent
Att vi går fram med en tiondel jämfört med förra valet är tyvärr inte mycket att hurra för. Jag har ärligt talat svårt att se varför vi inte växer mer. Vi har gjort en bra valrörelse, Jonas Sjöstedt har varit fenomenal i debatterna och vi har varit det tydliga vänsteralternativet till den borgerliga regeringen. Det är självklart ett gigantiskt problem att Fi nästan uteslutande tar rödgröna röster (77 procent totalt av väljarna kommer från de rödgröna partierna; 33 från MP, 30 V och 14 procent från S). Och när Fi inte ens kommer in – då blir de rödgröna kraftigt försvagade.
Men detta räcker inte som förklaring. Vi får fortsätta att fundera på hur vi ska kunna växa.

Ny regering
Jag ser fram emot att rösta ja till Stefan Löfvén som ny statsminister för Sverige och att vi ska få en ny rödgrön regering. Många frågar mig; kommer Vänsterpartiet sätta sig i en sådan? Vi får väl se, svarar jag i dagsläget. Allt beror på vad det blir för politiskt innehåll.

Vad hände med miljön?
Trots extremväder i Sverige under sommaren och nya larmrapporter om växande utsläpp av växthusgaser i världen är det bara att konstatera; valet 2014 blev inget miljöval. Det är inte OK att vår tids ödesfråga behandlas på det här sättet. Även vi i Vänsterpartiet måste fråga oss själva om vi hade kunnat göra mer för att få upp miljöfrågorna på dagordningen. Och, ja, vi hade kunnat göra MYCKET mer.

Några nedslag
Fantastiskt glädjande att vi nu får rödgröna (och rosa) styren runt om i landet, inte minst här i Stockholm där Vänsterpartiet gått fram kraftigt och landade på 8,9 procent och får två mandat till i fullmäktige. Detta är särskilt positivt i ett läge där också Fi växte starkt. Kul med 9,4 procent för V i Göteborg, men vad blir det för majoritet? I Malmö gick V också kraftigt fram till 8,4 procent, liksom i Umeå där vi fick hela 13 procent. I min gamla studentstad Uppsala gjorde V också ett bra val med 8,7 procent och det ser ut att bli en rödgrön majoritet. I min hemstad Sundsvall kan det bli en S-V-majoritet om politikerna så önskar, men lite synd att det var S som gjorde det stora framrycket (45 procent) och V hamnade på rikssnittet 5,7 procent.
I förra valet tappade vi vårt enda mandat i borgerligt dominerade Lidingö med en enda (!) röst. Jag ser att vi nu tar tillbaka det, och kanske med lite större marginal än bara en röst…

Men resultatet i Fagersta var däremot inte upplyftande. Vi tappade vår egna majoritet (56 procent) och jag hör nu på radion att Stig Henriksson (V) nu avgår som kommunstyrelsens ordförande. En mycket framgångsrik epok går i graven. Vänsterpartiet är nu näst största parti med 29,7 procent, efter S på 38 procent. Det finns trots allt goda möjligheter att ta igen det vi har tappat. I grannbruksorten Norberg gör Vänsterpartiet däremot ett bra val och vi går fram till 21,1 procent. I vänsterfästet Degerfors fortsätter V att vara största parti men tappar till 42,2 procent och blir antagligen beroende av samarbete med S för att kunna styra vidare.

Att man i Göteborg förlorade den viktiga folkomröstningen om trängselskatt är förstås en stor besvikelse. Nu blir det svårare att få bort trängseln och få resurser till kollektivtrafiken. Botkyrkaborna har klokt röstat för att Tullinge ska vara kvar i kommunen. Det hade varit olyckligt att slita isär Botkyrka, som behöver både sina invånare från miljonprogrammet och villorna.

Det var allt för nu.

Fem starka skäl för V

Många funderar fortfarande över vad de ska rösta på imorgon. Därför, fem starka skäl för Vänsterpartiet.

1. Rättvisa
Allt vi vänsterpartister gör handlar om rättvisa. Vi vill omfördela från rik till fattig. Bankerna och höginkomsttagarna ska vara med och finansiera upprustningen av vår välfärd och miljön. Samarbete är bättre än konkurrens. Därför ska vinstintresset bort från välfärden. Män måste ta större ansvar för barnen, men även för vårt klimat och jordens överlevnad. Rättvisa och jämställdhet hänger naturligt ihop. Rättighetskompassen sitter i alla vänsterpartisters ryggrad.

2. Miljön

Regeringen kommer inte att nå 14 av de 16 uppsatta miljökvalitetsmålen. Det är dags för miljöansvar. Vänsterpartiet är det parti som investerar mest i klimatomställningen. Mest pengar till kollektivtrafiken, energiomställningen, klimatupprustningen av bostäder och lokaler och på den hållbara maten.

3. Djuren
De åtta borgerliga åren har varit åtta förlordade år för djuren. Nu är det dags att få ett stopp för pälsindustrin, införa en djuretisk ombudsman och satsa på vegetarisk mat, som både är bra för djuren och miljön.

4. Globala rättvisan
Det är hög tid att vi får en annan utrikespolitik. Sverige ska stå upp för fattiga och förtryckta. Biståndet ska höjas (de s k avräkningarna ska bort), inför ett nytt klimatbistånd, vapenexporten ska stoppas och den internationella handeln ska bli rättvis (därför säger vi nej till handelsavtalet mellan EU-USA, TTIP). Vi ska självklart ha en solidarisk flyktingpolitik. Ingen ska skickas tillbaka till länder där de förföljs och hotas.

5. Stå upp för integriteten
Samtidigt som den tekniska utvecklingen gör fantastiska framsteg har också möjligheten att övervaka vår kommunikation ökat. Vänsterpartiet vill riva upp FRA-lagen, IPRED och datalagningsdirektivet. Vi behöver en samlad lagstiftning som rör integritet och en separat myndighet för detta. NSAs massövervakning är oacceptabel och Sverige måste markera stenhårt mot USA. Att privata företag som Facebook, Google och Apple har samarbetat med NSA visar att vi måste ha tydligare lagstiftning för att skydda integriteten i vår kommunikation. Edward Snowden, som avslöjat massövervakningen, förtjänar allt stöd.

Fråga dig själv: är jag nöjd med de senaste åtta åren, eller vill jag ha förändring? Vänsterpartiet är en garanti för att vi får ett slut på högerpolitiken. Det är dags för rättvisa. Rösta på Vänsterpartiet.

SD = 100 % höger

Det finns många skäl att oroa sig över att Sverigedemokraterna ser ut att gå fram i årets val. Jag oroas över att de ställer olika grupper i samhället mot varandra. Och Expressen har de dagarna avslöjat det moras av främlingsfientlighet och fördomar som frodas i SD.

Men vissa kanske ändå tycker att en röst på Jimmie Åkesson ändå blir en röst mot Fredrik Reinfeldt. En proteströst. Ingenting kunde vara mer fel än så. Den f d MUF-medlemmen Jimmie Åkesson och SD är ju 100 % höger. Det ser jag varje dag när vi röstar i riksdagen. Några exempel:

Först det helt uppenbara, regeringen Reinfeldt skulle inte kunna styra landet utan Sverigedemokraternas parlamentariska stöd i riksdagen. SD röstar med den borgerliga regeringen i nio omröstningar av tio. Fredrik Reinfeldts stora skattesänkningar skulle aldrig kunna bli av utan SDs stöd. SD har röstat för första, andra, tredje, fjärde och femte jobbskatteavdraget. Med jobbskatteavdragen har klyftorna ökat i Sverige. Höginkomsttagare som Jimme Åkesson (med 100 000 kr i månadslön) har fått dubbelt så stor skattesänkning som en anställd inom omsorgen med 20 000 i måndagslön. De som är arbetslösa, sjuka och pensionärerna har fått det sämre med den här politiken. Vill man har en politik som omfördelar och låter rika vara med och betala – då ska man inte rösta SD.

SD röstade för sänkningen av bolagsskatten, vilket särskilt gynnat de svenska storbankerna (som i fjol gjorde samlad vinst på hissnande 100 miljarder kronor). När vi i Vänsterpartiet lagt fram förslag om bankskatt har Sverigedemokraterna och Moderaterna röstat ned detta. Nu påstår Åkesson att de vill ha en bankskatt. Men varför har han röstat ned förslaget då han hade chansen?

SD säger sig ha en ”pragmatisk” hållning till privatiseringar. Men de har backat upp den borgerliga utförsäljningspolitiken både i riksdagen och i våra kommuner och landsting. De säger sig vara kritiska till vinster i välfärden, men har välkomnat riskkapitalisterna i välfärden hela tiden. De stödjer kontroversiella Lagen om valfrihet som tvingar våra kommuner att privatisera delar av äldeomsorgen. Med Jimmie Åkessons stöd kan Moderaterna fortsätta att sälja ut vårt land.

SDs arbetsmarknadspolitik är som en kopia av Moderaternas. De har sett till så att Moderaterna kunnat försämra A-kassan, de har röstat för att anställda ska kunna sparkas och ersättas av bemanningsföretag, de har röstat för en urholkning av LAS, nej till nollvision för dödsolyckor på arbetsplatser och såvidare. Med SD får vi en hårdare och kallare arbetsmarknad.

Att SD är kliniskt befriade från miljöpolitik känner nog de flesta till. Och de lägger inte ett enda förslag för att Sverige våra miljömål (med nuvarande politik uppnås inte 14 av de 16 miljömålen). Men ibland försöker SD vinna röster på att framstå som att de står upp för djuren. Det stämmer inte. SD har röstat för att pälsindustrin ska finnas kvar, mot en Djurombudsman, mot handlingsplan för minskade av djurförsök och backar upp regeringen när de vägrar lägga fram förslag till en ny djurskyddslag (trots att en utredning tagit fram förslag om detta). Det enda SD pratar om är förbud mot halalslakt. Obedövad slakt är redan förbjudet i Sverige och ska fortsätta att vara så – oavsett religion eller etnisk härkomst. För SD är det viktigare att hetsa mot muslimer än att verkligen stå upp för djuren.

Nu påstår Sverigedemokraterna att de vill göra saker och ting bättre i Sverige. Men i själva verket har de under de gångna fyra åren varit regeringen Reinfeldts lojala stödparti i riksdagen.

Varför? Jo för att Sverigedemokraterna är tvättäkta höger. En röst på Åkesson är en garant för att högerpolitiken kan fortsätta.

De visste säkert alla. Men nu vet ni det igen.

Läs gärna Tidens granskning av SD, rapporten ”Stödpartiet”.

Röd politik för grön omställning

Läs gärna mitt inlägg i Dagens Arena om regeringens miljösvek och varför vänsterpolitik är det som kan rädda klimatet.

Röd politik för grön omställning
Dagens Arena, 2014-09-11
Att säga att den borgerliga regeringen inte levererat på det socio-ekonomiska området är att slå in öppna dörrar i det här sammanhanget. Men för även miljön har den borgerliga politiken inneburit stora steg tillbaka. Och skattesänkningar och försämrad välfärd är också dålig miljöpolitik.

Flera miljösvek är redan kända. Sommaren 2009 banade regeringen vägen för Nordkalks storskaliga kalkbrott vid Ojnareskogen, norra Gotland. Företaget hade först fått nej, men efter att regeringen ändrat i Miljöbalken så att den s k stopplagen för täktbrytning i områden med höga skyddsvärden togs bort fick Nordkalk tillstånd, något som har överklagats.

Regeringen har luckrat upp strandskyddet i flera omgångar, något som både försämrar allmänheten tillgång till våra sjöar och stränder och ökar anspänningen på miljön. Regeringen har också ändrat så att intäkterna för trängselskatten i Stockholm så att alla pengar till Förbifart Stockholm och andra vägar, och inte ett öre till kollektivtrafiken.

I februari i fjol godkände miljöminister försäljning av vårt överskott på 1,3 miljoner utsläppsrätter till investmentbanken Bank of America.

Regeringen har försvårat för det lokala omställningsarbetet när de har dragit in alla pengar i klimatinvesteringsprogrammet, som skulle bidra till minskade utsläpp i våra kommuner och landsting.

Alliansens slopande av koldioxidskatten för kraftvärme har lett till kraftigt ökad förbränning av kol och fossilgas i flera av våra värmeverk. Avskaffandet förbryllade många eftersom det strider mot principen om att förorenaren ska betala, en princip som regeringen säger sig vara anhängare av.

Av de 300 miljoner kronor miljöministern utlovade inför klimattoppmötet i Warszawa i fjol blev det bara tio miljoner kronor till FNs nya klimatfond. Och något regelrätt klimatbistånd, där pengarna inte tas från det ordinarie biståndet, har regeringen inte budgeterat för överhuvudtaget.

Att regeringen släppt Vattenfall helt vind för våg och hyllat fossiluppköpet Nuon, århundradets sämsta både ekonomiska och miljömässiga affär, är allmänt känt. Mindre bekant är kanske att de har dragit ned de statliga anslagen för marksanering så till den grad att Naturvårdsverket konstaterar att det kommer att ta drygt 100 år tills landets 80 000 miljöförorenade områden är sanerade. Under tiden fortsätter miljöbomberna att ticka vidare.

Om man tycker att jag är selektiv och hård i min dom räcker det med citera rätt ut från regeringens egen höstbudget där de gör en bedömning av arbetet med att uppnå de 16 miljömålen. ”Resterande 14 miljökvalitetsmål bedöms inte vara möjliga att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.” (Regeringens budget 2013, utgiftsområde 20, sid 17).

Nu är det mindre än sex år kvar till året då miljömålen ska vara uppnådda. I de borgerliga partiernas valmanifest finns ingen utsikt till att alla miljömål ska nås.

I måndags kom också Centern med ett utspel att man under nästa mandatperiod ska satsa 170 miljoner på internationella klimatinvesteringar. Vad som egentligen sägs i detta utspel är att om regeringen sitter kvar med C som drivande parti i miljöpolitiken så ska Sverige fortsatt negligera sitt globala klimatansvar.

Sverige har ett historiskt ansvar för de effekter klimatförändringarna medför varje dag för miljontals fattiga. Vänsterpartiet föreslår därför 4 miljarder under en treårsperiod i klimatbistånd utöver ordinarie bistånd.

De borgerliga åtta åren är inget annat än åtta förlorade år för miljön. Detta kan bara lösas genom att vi får en politik för att nå alla 16 miljömål.

Men det finns också en annan dimension av miljöpolitiken. Hur har den borgerliga ekonomiska politiken påverkat våra möjligheter att minska våra utsläpp och skapa ett hållbart samhälle? Vad händer med ett land om man under åtta år sänker skatterna med 140 miljarder kronor?

Vi på vänsterkanten har varit duktiga på att berätta att välfärden urholkas och att klyftorna ökar. Men hur påverkar skattesänkningarna miljön? Med skattesänkningarna minskar en slags konsumtion och en annan ökar. Det är klart att det påverkar våra utsläpp. Är det någon som förvånas över att antalet stora bilar blir allt fler i Sverige, att flygresorna blir allt fler och längre, att det säljs fler vattenskotrar, platt-tv:ar och surfplattor än förr? Kort och gott, att lyxkonsumtionen har ökat.

Detta har skett på bekostnad av den offentliga konsumtionen, antalet anställda i skolan, kvaliteten i äldreomsorgen, öppettiderna på biblioteket och städningen av våra gator och parker.

Vad leder till störst utsläpp, fler Thailandsresor och stadsjeepar eller längre öppettider på biblioteken och fri entré på våra museer? Även om allt vi gör belastar våra begränsade resurser tror jag ändå att de flesta håller med om att kultur, skola och annan verksamhet inom offentlig sektor är snålare med utsläpp än ökad privat konsumtion.

Som parantes kan nämnas att en stor del av utsläppen från den privata konsumtionen inte synliggörs eftersom nästan alla konsumtionsrelaterade utsläpp, som utrikesresor, inte finns med i den officiella statistiken.

Därför är det också en miljöfråga att motsätta sig stora skattesänkningar och värna en större gemensam konsumtion. Ett samhälle där vi anställer fler i äldreomsorgen, serverar vegetarisk och klimatsmart mat i våra skolor, får en kollektivtrafik som fungerar, ett sprudlande kulturliv, fri entré på våra museer, längre öppettider på våra bibliotek samt parker och gator som är rena och prydliga, är en början mot ett välfärdssamhälle med låga utsläpp.

Därför är röd politik bäst för den gröna omställningen.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Klimatförändringen och vårt dagliga vatten

Jag skriver hos Svenskt vatten om behovet av en vattenstrategi och klimatanpassning. Läs mitt och andra partiers inlägg nedan eller hos Svenskt vatten.

Ta ansvar för framtida katastrofer
Svenskt vatten, september 2014
Återigen har vi haft en sommar med extrema väderhändelser. Vår tids största skogsbrand hade just klingat av i Västmanland för att delar av Västkusten och Värmland skulle drabbas av skyfall och stora översvämningar. Trots gediget arbete från de drabbade kommunerna och räddningstjänsten står vi tämligen handfallna varje gång katastroferna slår till. I världen har vi sett ännu värre effekter av extremt väder; extrem torka i Kalifornien, de största översvämningarna någonsin i våras på Balkan och hela öar som översvämmas i Stilla havet på grund av havsnivåhöjningen.

Att vi kommer få mer av detta är inget vi längre behöver diskutera. Extrema väderhändelser är ett faktum i och med klimatförändringen och något som internationella och svenska forskare varnat för under lång tid och som vi nu får alltbättre underlag för. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat.

Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer, hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och hur vi leder bort vatten i händelse av extrem nederbörd. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Jag tänker också på vårt svenska nät för vatten och avlopp. Våra vatten- och avloppsrör skulle nå flera varv runt jorden om vi lade ut dem på det sättet. De härör från en tid då samhället tog ansvar för långsiktig planering och gjorde gedigna investeringar. Den långsiktigheten finns inte längre, vilket jag är den förste att beklaga. Våra VA-nät behöver rustas upp i stor omfattning. Det förändrade klimatet med mer regn och större press på våra rörledningssystem sätter frågan i ett ännu skarpare fokus.

Dessvärre är denna och många andra långsiktiga miljöfrågor helt frånvarande i denna valrörelse. Det är synd, för det kan stå oss dyrt. Jag och Vänsterpartiet har i alla fall bestämt oss för att ta klimatfrågan på största allvar. Vänsterpartiet vill inrätta Klimatprogrammet; en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Tidigare erfarenheter av lokala investeringsprogram för miljö och klimat har varit mycket positiva. Vi vill fortsätta på det spåret. Men nu vill vi också att betydande summor ska kunna gå till inte bara minskade utsläpp utan också till klimatanpassning. Vi avsätter en miljard kronor per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Vi vill också säkerställa att vi får en myndighet med det övergripande ansvaret för klimatanpassningen. Idag bollas ansvaret mellan ett 30-tal olika myndigheter och flera departement inom regeringen. Det håller inte. Vi vill också ha en nationell klimatanpassningsplan och betydligt mycket mer pengar överlag till klimatanpassningen. Vi vill också att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till JAS. Försvarets stora utmaningar i framtiden är just ett förändrat klimat och mer av extrema väderhändelser.

Rent vatten i våra kranar och effektiv bortförsel av vårt avlopp är något vi länge tagit som en självklarhet. Vill vi fortsätta att göra det är det hög tid att vi tar frågor som rör underhåll, minskade utsläpp och klimatanpassning på största allvar. Det går inte längre att stoppa huvudet i sanden.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Vi vill skydda det brandhärjade området

Jag skriver idag på DN-debatt om att Vänsterpartiet vill skydda det område som drabbades av skogsbranden i Västmanland. Vi har avsatt pengar i vår budget. Med ett regeringensskifte och med Vänsterpartiet i regeringen kan vi se till att det blir verklighet. Läs på DN-debatt eller nedan.

Vi vill skydda det brandhärjade området
DN debatt, 2014-09-08
21 namnkunniga professorer föreslår på DN-debatt 8/9 att det stora brandhärjade området i Västmanland ska skyddas som ett naturreservat. Det är ett mycket bra förslag, som vi i Vänsterpartiet föreslog redan för två veckor sedan (se VLT ”Vi måste lära oss av skogsbranden” 23/8).

Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid i Sverige. Debattörerna har helt rätt i att vi behöver skydda mer skog, inte minst i södra Sverige. Branden i sig är förstås tragisk på många sätt, men det positiva den har fört med sig är möjligheterna att kunna skapa ett stort sammanhängande område där flora och fauna får växa fram utifrån sina naturliga förutsättningar. Idag saknas just detta, när nästan all skogsmark är produktionsskog skapad av de stora skogsbolagen.

Vi noterar att statliga Sveaskog andra privata skogsägare verkar intresserade av att skapa någon form av skydd i området där branden tidigare drog fram. Men ska vi verkligen kunna skydda det eldhärjade området krävs politisk vilja. Professorerna riktar sig mot alla politiska partier, och även till miljöminister Lena Ek. Det är bra, eftersom området naturvård har fått lida hårt av regeringens neddragningar. Ska vi få ett naturskyddat område värt namnet krävs att regeringen anslår extra ekonomiska medel till dagens knappa anslag för skydd av värdefull natur.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar miljö och välfärd framför stora skattesänkningar. Därför kan vi avsätta ökade anslag på 1,7 miljarder mer än regeringen för de närmaste tre åren för skydd av natur. Vi har alltså både den politiska viljan och har gjort de ekonomiska prioriteringarna för att kunna skydda det eldhärjade området i Västmanland.

Det är min förhoppning att svenskarna röstar fram en ny majoritet som kan bilda en regering där naturvården prioriteras långt högre än tidigare. Ett skydd av det brandhärjade området i Västmanland kommer då att vara högt på dagordningen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Skydda skogsbrandsområdet

Läser inlägget från de 21 professorerna på DN-debatt som uppmanar oss politiker att bilda naturreservat av det eldhärjade området i Västmanland. Jag håller med fullt ut. För två veckor sedan föreslog jag och Vasiliki Tsouplaki (V) Västmanland just detta. Jag noterar att även statliga Sveaskog och en del privata skogsägare går i samma tankar. Kul att våra idéer sprider sig.

Men kommer det att bli av? Knappast med den borgerliga regeringens skrala budget för skydd av viktiga naturområden. Det gäller att rösta på ett parti som ser skogen som något mer än en virkesåker för industrin. Det gäller att rösta på ett parti som lägger de pengar vi behöver för att skydda vår natur. En röst på Vänsterpartiet är en röst på just detta.

Nolltaxa

Vänsterpartiet lägger idag ett konkret förslag om att införa avgiftsfri kollektivtrafik i två län i Sverige, Uppsala län och Örebro. Vi har pengar för detta, och även för att investera i fler bussar och anställa fler chaufförer eftersom vi inte sänker skatterna som regeringen gjort. Tvärt om, vi höjer skatten på det som smutsar ned, bland annat koldioxidskatten. Då får man pengar över till annat. Om detta med nolltaxan faller väl ut vill vi gå vidare och införa det på fler ställen i landet. Visionen är nolltaxa över hela Sverige.

Vi har inspirerats av nolltaxan i Tallin, Estland. Läs gärna min krönika från senaste numret av tidningen RÖTT om just nolltaxan i Tallin. Läs gärna mitt inlägg från Tallinbesöket.

Ett första steg mot nolltaxa vore öppna spärrar
RÖTT, 4/2014
Den 1 januari 2013 införde Tallinn som andra europeiska huvudstad, efter Torshamn, avgiftsfri kollektivtrafik, även kallat nolltaxa. Nu ett drygt år efter införandet kan man dra en del slutsatser av nolltaxan. Resandet har ökat med nästan tio procent i kollektivtrafiken. I mindre välbeställda områden, har resandet ökat mer än så.

Första kvartalet efter nolltaxans införande gick bilresandet i Tallinn ned med 15 procent och bilresandet är fortfarande mindre idag, även om man sannolikt inte ligger kvar på samma låga nivå. Enligt undersökningar som utförts av Tallin stad är resenärerna nöjda med nolltaxan. Man tycker också att komforten har blivit bättre och att trygg-heten har ökat i resandet.

Nolltaxan gäller endast för de som är skrivna i Tallinn. Och det här är också den främsta finansieringskällan till reformen. Tallinn stad har fått ungefär 15  000 nya invånare sedan införandet av nolltaxa (Tallinn har drygt 400 000 invånare). Man räknar med att för varje tusental invånare får man in en miljon euro i skatte-intäkter årligen.

Sedan den 1 januari 2014 har man också kraftigt höjt p-avgifterna i Tallinns innerstad, något som ger betydande summor till kollektivtrafiken.

Och på tal om finansiering så finansierades kollektivtrafiken med nästan 70 procent redan innan nolltaxan infördes.  Då hade man också många olika avgiftsnedsättningar eller avgiftsbefrielser. Pensionärer och ungdomar reste exempelvis helt gratis. Ett av argumenten för nolltaxan var; om vi redan nu har en sådan stor skattefinansiering varför inte löpa linan fullt ut och skattefinansera hela trafiken?

Det finns förstås stora både sociala och miljömässiga fördelar med nolltaxa. I Vänsterpartiet vill vi fördubbla resandet med kollek-tivtrafiken och då är en avgiftsfri kollektivtrafik ett väldigt viktigt styrmedel. Vi har infört avgiftsfri kollektivtrafik i orter som Kiruna, Avesta och Hallstahammar. Men detta är mindre orter. Det vore spännande att kunna införa nolltaxa i ett större område, för att visa att det går.

I Vänsterpartiets budget till riksdagen avsätter vi därför 4,5 miljarder kronor för de kommande tre åren för att kunna genomföra nolltaxa i två län i Sverige. Den riktigt stora utmaningen skulle förstås vara nolltaxa i Stockholm. I dag finansieras kollektivtrafiken i Stockholm till hälften med skattemedel. Biljettintäkterna handlar om cirka 6,5 miljarder kronor per år. Det är alltså en rätt betydande summa. Men jag är rätt säker på att det går om man vill, men det kommer att ta en del tid.

Ett första steg i Stockholm vore att underlätta resandet genom öppna spärrar, lägre taxor och avgiftsfritt för vissa grupper, inte minst barn/ungdomar. Det är reformer som borde införas snarast efter en rödgrön valseger i höst. Men siktet borde vara att fortsätta  arbeta för införandet av nolltaxa.

När jag reser tillbaka till Tallinn om några år är jag rätt säker på att nolltaxan finns kvar. Jag skulle inte heller bli förvånad om nolltaxan har spridit sig till fler städer och kommuner.

Jens Holm
miljöpolitisk talesperson ( V)

Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer

Läs gärna min debattartikel i Dagens ETC, idag: Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer.

Vi måste ta ansvar för framtidens katastrofer
Dagens ETC, 2014-09-05
Branden i Västmanland ser nu ut att vara under kontroll. Då kan vi fortsätta som vanligt. Eller? Nej, nu är det dags att dra lärdomar av det som skett och se till att vi gör allt vi kan för att stå rustade mot framtida katastrofer, skriver Jens Holm (V).

Regeringen vill nu utreda räddningsinsatsen av skogsbranden. Det kan vara bra att utreda insatsen i sig, men inom området naturkatastrofer och extrema väderhändelser är det tämligen välutrett. Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. I dagsläget ser vi hur stora delar av Halland drabbas av akut översvämning, även det en plågsam påminnelse av vad som kan bli vanligare med ett förändrat klimat. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Enligt rapporten ”Kommunernas arbete med klimatanpassning” (2012) från Sveriges kommuner och landsting anser ”en stor andel” av de tillfrågade kommunerna att de har för dåligt underlag för att kunna klimatanpassa sin kommun. Ett flertal kommuner har tagit fram lokala handlingsprogram för klimatanpassning, vilket är bra. På nationell nivå saknas dock ett handlingsprogram med nationella målsättningar för klimatanpassningen. Det finns inte heller en myndighet i Sverige med det samlade ansvaret för klimatanpassning. Det nationella kunskapscentrat för klimatanpassning vid SMHI är ett vällovligt initiativ, men har idag inte resurser och kapacitet för att spela den rollen.

Dessvärre har regeringen efter åtta år vid makten fortsatt att dra den viktiga frågan om att ställa om vårt samhälle till ett förändrat klimat i långbänk. Det är oacceptabelt. Vänsterpartiet vill därför ha en myndighet med det samlade ansvaret för klimatanpassningen samt en nationell handlingsplan för klimatanpassningen i Sverige. Vi avsätter mer pengar än regeringen i direkt klimatanpassningsstöd till våra kommuner och länsstyrelser. Vi vill dessutom inrätta Klimatprogrammet: en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Pengarna ska gå till minskade utsläpp och klimatanpassning. Vi avsätter en miljard per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Vi vill att mer pengar av försvarsmaktens budget ska gå till förebyggande arbete och klimatanpassning – mindre pengar till Jas. Försvarets försäljning av de tio helikoptrarna Vertol, utmärkta för just skogsbrandsbekämpning, i december 2012 är bara ett av flera exempel på hur vi idag har fått ett försvar som spelar en allt mindre roll för krisberedskapen. Det är fel. Försvarets stora utmaningar i framtiden är just ett förändrat klimat och mer av extrema väderhändelser.

Avseende de direkta hoten från skogsbränder behövs ett skonsammare skogsbruk, med mer varierad skog. Med en mer skoglig mångfald får vi ett bättre skydd mot framtida stormar eller bränder. Mer skog behöver också skyddas i form av till exempel naturreservat eller nationalparker. Vänsterpartiet har avsatt 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för skydd av natur för de kommande tre åren. Många hotade växt och djurarter är beroende av störningar som skogsbränder. Därför krävs ökade statliga anslag för att ersätta intresserade skogsägare för ett framtida omfattande skyddat område i de aktuella brandhärjade skogarna i Västmanland. Vi behöver också bättre kontroll över de verksamheter som bedrivs i skogen. Innan ett företag startar en avverkning eller påbörjar markarbete måste de stämma av med en ansvarig myndighet så att man t.ex. inte riskerar nya bränder. Dagens devis för skogsbruket – och det av regeringen mycket omhuldade – ”frihet under ansvar” riskerar leda till ”frihet men inget ansvar”.

Det är hög tid att ta det förändrade klimatet på största allvar. Allt annat är att utsätta oss och våra framtida generationer för stora risker. Vänsterpartiet är beredda att axla det ansvaret. Frågan är hur länge till regeringen Reinfeldt tänker fortsätta att stoppa huvudet i sanden?

Jens Holm, Miljöpolitisk talesperson, Vänsterpartiet

Svar till Lena Ek

Miljöminister Lena Ek svarar på mitt öppna brev. Tyvärr var det många av mina frågor som förblev obesvarade. Se mitt svar nedan. Hoppas fortfarande på en offentlig debatt.

Ska inte alla miljömål uppnås?

Hej Lena

Tack för ditt svar.

Jag vill börja med att ge dig ett erkännande. Du har tvivelsutan ett stort engagemang i miljöfrågor, och det delar du med många andra centerpartister jag mött i valrörelsen. Men politik handlar ju inte bara om att vilja. Det är resultatet som räknas. Och där har de åtta åren av borgerligt styre inneburit åtta förlorade år för miljön.

Du nämner miljömålen och tycks vara nöjd med att regeringen i bästa fall uppnår två av de 16 uppsatta målen. Men, Lena, är inte tanken att alla miljömål ska uppnås till 2020? Att vi ska få frisk luft, levande skogar, ingen övergödning, ett rikt odlingslandskap och begränsad klimatpåverkan?, bara för att ta några exempel. När jag läste din och regeringens budget i höstas stod det så här angående de 16 miljömålen: ” Sammanfattningsvis bedömer Naturvårdsverket att endast ett miljökvalitetsmål, Skyddande ozonskikt, är möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020. Säker strålmiljö kan till stora delar nås med beslutade styrmedel och bedöms vara nära att nås. Resterande 14 miljökvalitetsmål bedöms inte vara möjliga att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.” (Regeringens budget 2013, utgiftsområde 20, sid 17). Nu skriver vi slutet av 2014, det är alltså mindre än sex år kvar till 2020. I ert och de borgerliga partiernas valmanifest ser jag ingen utsikt till att alla miljömål ska nås.

Du kritiserar oss i Vänsterpartiet för att vi pratar mycket om välfärden i detta val. Jag tycker en god välfärd och miljö hänger ihop. Sänker man skatter för 140 miljarder kronor, där storbanker och höginkomsttagare är de stora vinnarna, ökar antalet utlandsresor, försäljning av dyra bilar, vattenskotrar och annan utsläppsdrivande konsumtion. Det blir mindre till skolan, kulturen och klimatinvesteringarna. Det är vare sig bra välfärdspolitik eller miljöpolitik.

Annars kritiserar du hellre socialdemokraterna än Vänsterpartiet. Vi har många år av gott samarbete bakom oss och vi driver bra rättvise- och miljöpolitik tillsammans i många kommuner runt om i Sverige. Men jag kan hålla med om att S lämnar en hel del övrigt att önska, men det är därför Vänsterpartiet behövs; för att driva på för rättvisa och miljöansvar.

Jag saknar också konkreta Centerförslag för ett hållbarare skogsbruk. Ni lägger inget förslag om mer vegetarisk och annan klimatsmart mat i våra skolor. Däremot har ni genomfört ett urholkat strandskydd, sänkt koldioxidskatt för kraftvärmen, klubbat motorvägen Förbifart Stockholm och sålt vårt överskott av utsläppsrätter. Och under de åtta åren ni har styrt har det inte blivit något klimatbistånd med nya additionella medel. Vilket svek mot världens fattiga!

Lena, det var många frågor du lämnade obesvarade. Och allt får förstås inte plats i en artikel. Du säger att du gärna debatterar, mitt erbjudande står därför fast: Låt oss ha en offentlig debatt, du och jag, om vilka som bäst företräder miljön.

Antar du utmaningen?

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson