Sviker regeringen Ojnareskogen?

För en dryg vecka frågade jag miljö- och klimatminister Åsa Romson om när regeringen väntas fatta beslut om skydd för Bästeträsk på Gotland, där Ojnareskogen ligger. Mark- och miljööverdomstolen meddelade i april i år att man ställer in slutförhandlingarna om företaget Nordkalks ansökan om kalkbrott i området. Naturvårdsverket har presenterat förslag för regeringen om bildande av en nationalpark i området. Skulle en nationalpark bildas skulle domstolen knappast kunna fatta beslut om ett storskaligt kalkbrott. Därför valde domstolen, klokt nog, att invänta regeringens svar.

Jag har precis fått svar från Åsa Romson. I ett långt svar redogör hon för processen kring Ojnare. Jo, den börjar jag känna mig bekant med vid det här laget. Men den fråga jag ville ha svar på, nämligen när regeringen tänker fatta beslut om Naturvårdsverkets förslag duckar hon för. Hon skriver:

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Det här är minst sagt oroväckande. Varför kan ministern inte ge ett tydligare besked? Hon har haft elva dagar på sig.

Och det är SMP-regeringen som helt och hållet äger frågan. Det konstaterade Åsa Romson redan 2012 då hon i en debatt med dåvarande miljöministern Lena Ek i Sveriges Radio (31/8-12) underströk att regeringen skulle kunna skydda Ojnareskogen med ett enkelt regeringsbeslut:

”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området och det kanske är någonting som ni borde ha funderat på.”

Tänker verkligen Åsa Romson och regeringen svika Ojnareskogen och öppna för ett storskaligt kalkbrott med konsekvensen av att denna unika skog skövlas och att vattnet på norra Gotland äventyras för oöverskådlig framtid? Tänker regeringen svika gotlänningarna, alla de tusentals som kämpar för skogen, ja skogen själv som behöver skyddas?

Jag hoppas verkligen inte det, men svaret jag fått idag gör mig orolig…

Nedan min fråga, längre ned Åsa Romsons svar.

Fråga 2014/15:644 Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
På Gotland finns naturtyper som tillhör Sveriges absolut mest artrika områden. Det nuvarande skyddet av dessa områden är i dag bristfälligt och ett antal befintliga Natura 2000-områden hotas dessutom av verksamheter som kan skada naturvärdet. Vår bedömning är att åtgärder skyndsamt behöver vidtas av regeringen för att stärka naturskyddet. Inte minst gäller detta den uppmärksammade Ojnareskogen i närheten av Bästeträsk på norra Gotland.

I mars i år lämnade Naturvårdsverket till regeringen förslag på att naturområdet Bästeträsk skulle utvidgas och även omfatta Ojnareskogen i bildandet av ett Natura 2000-område. I Naturvårdsverkets förslag i maj i år på ny nationalparksplan – för genomförande 2015-2020 – ingår även detta område som prioriterat objekt i planen. Området beskrivs som vildmarksartat och är det största och främsta området i sitt slag och unikt i ett europeiskt perspektiv. Naturvårdsverket bedömer att behov av skydd i form av nationalpark är mycket angeläget sett till områdets omistliga och unika naturvärden. För några dagar sedan fick Naturvårdsverket ytterligare anledning att informera regeringen om angelägenheten att vidta åtgärder för naturskyddet. Naturvårdsverket har genom egna undersökningar kunnat konstatera att Nordkalks och SGU:s rapporter i samband med ansökningar om stenbrott visar stora brister. Myndigheten bedömer att berggrunden är mycket mer uppsprucken än vad som tidigare framkommit. Om Nordkalks täkt skulle bli verklighet skulle oåterkalleliga skador ske på intilliggande Natura 2000-område. Detta innebär att skydd av Bästeträsk som helhet är nödvändigt och att delar inte kan undantas utan att övriga delar påverkas negativt. Utvinning av kalk i detta område kan med andra ord inte förenas med intakta unika naturvärden. Vänsterpartiet har länge förväntat sig att regeringen tar initiativ för att skydda Ojnareskogen. Som miljöministern konstaterade redan 2012 i en radiointervju finns det varje dag möjlighet för en regering att skydda området.

Med anledning av ovan nämnda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När bedömer ministern att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Dnr M2015/2451/Nm Miljö- och energidepartementet
Klimat- och miljöministern samt vice statsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:644 av Jens Holm (V) Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
Jens Holm har frågat mig när jag bedömer att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Att ge ökat skydd åt värdefull natur är en angelägen fråga för regeringen.

Genom vårt medlemskap i EU följer en skyldighet att införliva de unionsgemensamma naturvårdsdirektiven om bevarande av arter, naturtyper och fåglar. Direktiven styr hur medlemsländerna ska utse och arbeta med det europeiska nätverket Natura 2000.

Norra Gotland hyser mycket värdefulla naturområden med naturvärden som bidrar till turismnäringen på Gotland. Flera av dessa ingår i det europeiska nätverket Natura 2000. För att möta resultat från Europeiska kommissionens utvärdering av den svenska delen av Natura 2000-nätverket samt för att identifiera nationella brister i nätverket gav regeringen i januari 2014 i uppdrag till länsstyrelserna att lämna förslag till nya Natura 2000-områden och kompletteringar av redan föreslagna områden. Länsstyrelsernas uppdrag med att utse förslag till nya områden och förslag på kompletteringar av befintliga områden skulle ske enligt Naturvårdsverkets riktlinjer med hjälp av de kriterier som anges i artikel 4 i art- och habitatdirektivet (dvs. kriterierna i bilaga 3 till nämnda direktiv). Enligt direktivet är det endast vetenskapliga kriterier som ska ligga till grund för urvalet av områden i nätverket. I riktlinjerna framgår också hur länsstyrelserna ska arbeta med kontakter med berörda markägare.

Uppdraget skulle redovisas till Naturvårdsverket senast den 27 mars 2015. Länsstyrelsen på Gotland redovisade sin del av uppdraget till Naturvårdsverket den 17 mars. Naturvårdsverket överlämnade en del av redovisning som rör Gotlands län till regeringen den 27 mars och för resterande län i Sverige den 26 maj.

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Stockholm den 17 juni 2015

Åsa Romson

Offra inte djuren på frihandelns altare

Jag skriver idag i Svenska dagbladet med professor Bo Algers om hur frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan försämra för djuren. Läs där eller nedan.

Offra inte djuren på frihandelns altare
Svenska dagbladet, 2015-06-14
EU och USA förhandlar nu frihandels- och investeringsavtalet Transantlantic Trade and Investement Partnership (TTIP). Kritiken har hittills handlar om att storföretag kan komma att stämma stater med stöd av det så kallade investeringsskydd som väntas skrivas in i avtalet. Men även djuren kan drabbas av TTIP, åtminstone såsom förhandlingarna förs idag. USA:s och EU:s regler kring djurskydd ser mycket olika ut och det finns en högst påtaglig risk att djurvälfärden kommer att försämras av avtalet; antingen genom försämrad lagstiftning eller att de producenter med hög standard får svårare att konkurrera med sina produkter.

Europeisk och svensk djurskyddslagstiftning har många brister, men vi har ändå uppnått ett grundläggande skydd för djuren som är värt att värna om. Det rör sig till exempel om att djuren ska skötas av personer med kunskap och förmåga att ta hand om dem, att de har rätt till vissa krav som till exempel en mängd yta per djur, att de inte får transporteras hur länge som helst utan vatten och förbud mot användandet av tillväxtfrämjande hormoner och antibiotika. EU håller också på att arbeta fram nya djurskyddsbestämmelser med syfte att vidareutveckla det europeiska djurskyddet.

USA:s lagstiftning ligger långt efter och på federal nivå finns få och svaga lagar som skyddar produktionsdjur. Några individuella stater har ett visst djurskydd men ofta är implementeringen dålig eller så undantas produktionsdjur. USA har till stor del en intensiv, industriell animalieproduktion och till exempel tvätt av kycklingkött med klordioxid och användning av tillväxtfrämjande hormoner är vanligt. Metoder som idag är olagliga i EU.

TTIP handlar om mycket mer än bara avskaffa tullar mellan EU och USA och riktar udden mot lagstiftning och reglering. Som TTIP ser ut nu måste varje framtida reglering motiveras som ”minst handelsrestriktiv”; alla politiska mål underordnas helt enkelt handeln. EU-kommissionen har lovat att det inte ska finnas en motsättning mellan att ha minst handelsrestriktiva åtgärder som mål och höga juridiska krav, men tyvärr är det osannolikt att detta blinda fokus på handel inte kommer få konsekvenser.

TTIP är också föremål för en intensiv lobbyverksamhet från olika intresseorganisationer. U.S. Meat Export Federation har påpekat för USAs handelsrepresentant att om EU behåller sin lagstiftning mot hormonbehandlat kött och ractopamin, en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder som används för tillväxtfrämjande ändamål, är ett handelsavtal enbart av ”begränsat värde”. På ett liknande sätt har National Milk Producers Federation och US Export Dairy Council uttryckt att EUs regleringar mot produkter från klonade djur kan vara ett problem för dem.

Man kan tro att eftersom så mycket ska underordnas handeln måste de positiva effekterna av handelsavtalet vara stora. Tyvärr är det inte fallet. I EU-parlamentets omfattande rapport om TTIP:s påverkan på europeiskt jordbruk (Risks and opportunities for the EU agri-food sector in a possible EU-US trade agreement, European Parliament, DG, Internal policies, 2014) beräknas det totala värdet på EUs jordbruk minska med 0,5 procent; framförallt för de baltiska länderna.

I samma rapport påpekas att konkurrensen mot europeiskt jordbruk kommer att bli hård och att det kommer skapas ett tryck på harmonisering av lagar. EU:s striktare bestämmelser mot GMO och bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerheten är områden där detta tryck kommer vara extra påtagligt (s 12 i samma rapport). Rapporten konstaterar vidare att om lagar och regler ska anpassas till varandra är risken uppenbar för ”downward harmonisation” (s 12), det vill säga att EU måste sänka sig till USA:s nivå och inte tvärt om.

TTIP kommer alltså att öka den orättvisa konkurrens svenska bönder redan upplever i EU: att de med bäst djurvälfärdsstandard och som följer den nationella lagstiftningen kan få svårigheter att konkurrera med sina produkter. Precis som andra europeiska länder redan idag kan producera billigare kött med lägre djurvälfärd kommer amerikanska producenter kunna producera ännu billigare kött då de inte omfattas av EU:s lagar alls. Animalieprodukter med lägre djurvälfärdsstandard kommer att tillåtas på den europeiska marknaden så länge de är producerad i USA. De som har den mest intensiva produktionen som är sämst för miljön, sämst för djuren och skapar störst distans till vår mat kommer att premieras. Detta också på bekostnad av folkhälsan då en ökande antibiotikaanvändning med ökande bakterieresistens mot antibiotika kommer att få omfattande effekter på hälsan inte bara hos våra djur utan också på oss själva.

Ett handels- och investeringsavtal som försämrar svensk och europeisk djurvälfärd och våra bönders konkurrenskraft kan inte vara acceptabelt.

Är näringsminister Mikael Damberg medveten om TTIP:s enorma risker för djurskyddet och europeiska bönders konkurrenskraft? Vad säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht?

Vi är många som vill ha ett svar.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Bo Algers, professor emeritus Sveriges lantbruksuniversitet

 

Djuren och frihandeln – TTIP

Att frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan leda till att storföretag kan stämma stater är väl känt. Men hur påverkar ett så här omfattande avtal djuren? Våra möjligheter att gå före mer en mer progressiv politik både för djur, livsmedel och miljö? Det vill jag ha svar på och begär nu en debatt om detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Nu har jag just fått besked om att han lämnat över detta till näringsminister Mikael Damberg, så debatten blir mot honom istället. Återkommer när jag fått en tid för debatten. Läs min interpellation nedan eller på länken.

Interpellation 2014/15:691 Djurskydd i TTIP
av Jens Holm (V) till Sven-Erik Bucht (S)
EU håller just nu på att förhandla med USA om ett transatlantiskt frihandels- och investeringsavtal kallat TTIP. Detta avtal handlar delvis om att minska tullar, men då de redan är mycket låga mellan EU och USA, under 3 procent, handlar avtalet mer om att ta bort så kallade icke-tariffära handelshinder.

Dessa icke-tariffära handelshinder är regler och lagar, till exempel regler kring att animaliska produkter inte får vara behandlade med vissa kemikalier eller att djurvälfärdsstandarden ska vara på en viss nivå för att produkterna ska få säljas på marknaden. Det finns olika tillvägagångssätt för att åtgärda dessa handelshinder, framför allt ömsesidigt erkännande, eller harmonisering, av de olika parternas lagstiftning.

Djurvälfärdsstandarden i EU är långt från god nog, men den amerikanska standarden är tyvärr ännu sämre. I World Animal Protections index över staters juridiska djurskydd ligger USA konsekvent under både Sverige och EU:s viktigaste ekonomier, Tyskland, Frankrike och Storbritannien, i nästan alla parametrar. På federal nivå har USA bara en lag för skydd av produktionsdjur, Humane Slaughter Act och som namnet antyder berör det bara slakt av djur, och den inkluderar inte fjäderfä. Vissa stater har viss lagstiftning mot djurplågeri men ofta undantas produktionsdjur eller så är implementeringen dålig. EU har också lagstiftning mot köttproduktion med tillväxthormoner och tillväxtfrämjande användning av antibiotika, användning av ractopamin – en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder men tillåten i USA – och tvätt av kycklingkött med hyperklorinerat vatten, också det en vanlig praxis i USA (10 reasons TTIP is bad for good food and farming, IATP, Maj 2014). Detta är några av de restriktioner som nu kan kringgås genom TTIP.

Våra djurskyddskrav kommer att omfatta vår inhemska animalieproduktion men genom TTIP riskerar vi att tvingas acceptera en lägre standard för kött på vår marknad, så länge den är producerad i USA. Det finns då en överhängande risk att svenska och europeiska bönder som följer våra regler inte kommer att kunna konkurrera med den mycket billigare, högintensiva industriproduktionen på andra sidan Atlanten.

Men anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Vad avser statsrådet att göra för att se till att svensk djurvälfärd inte kommer att sänka nuvarande nivåer samt att svenska bönder som följer svensk lagstiftning inte utkonkurreras efter TTIP?

Sverige måste gå längre än EU inför klimattoppmötet i Paris

Jag skriver idag om att Sverige borde ha ett eget klimatbidrag, INDC, inför klimattoppmötet i Paris. Läs nedan eller på Supermiljöbloggen. Igår hade jag en replik på DN-debatt om konsumtionen och klimatet. Den kan läsas via länken. Imorgon efter 9.30 debatterar jag klimattoppmötet i Paris med klimatminister Åsa Romson.

Sverige måste gå längre än EU inför klimattoppmötet i Paris
Supermiljöbloggen, 2015-06-04
Inför klimattoppmötet i Paris, COP 21, ska alla länder presentera sina förslag till klimatåtaganden, så kallade INDC; Intended nationally determined contributions. Hittills har endast ett fåtal bidrag skickats in till FN:s klimatkonvention, UNFCCC. Dessvärre är inte Sverige ett av de länder som lämnat in ett eget bidrag. Och jag har nyligen fått besked om att regeringen inte kommer att göra det, utan endast luta sig mot EU. Varför det?

Med tanke på att UNFCCC ville ha in ländernas klimatåtaganden under första kvartalet 2015, och med tanke på att det är dessa bidrag som ska ligga till grund för ett nytt klimatavtal vid toppmötet i Paris, är det låga antalet bidrag minst sagt oroande. Det här visar på vikten av att alla parter tar sitt ansvar och gör vad man kan för att driva på processen.

EU presenterade sin INDC i början av mars; drygt fyra A4-sidor där målsättningen om minskade utsläpp med 40 procent till 2030 bekräftades. Norge och Schweiz, som inte är medlemmar av EU, är länder som har presenterat egna klimatåtaganden inför Parismötet.

Men den svenska regeringen tycker att det räcker med att luta sig mot EU:s klimatbidrag. Det innebär att den svenska positionen i förhandlingarna blir exakt samma som EU:s bidrag. Sverige är medlem i FN, och det finns inget som formellt förhindrar Sverige att presentera ett eget klimatbidrag med egna klimatmålsättningar som går utöver EU:s inför Paristoppmötet.

Snarare tvärtom; om vi vill ha höga ambitioner i klimatpolitiken borde det inte räcka att bara följa strömmen i EU.

Som bekant är EU:s klimatbidrag långt ifrån tillräckligt för att EU-länderna ska ta sitt historiska ansvar för den industrialiserade världens utsläpp. Att endast verka för minskade utsläpp med 40 procent, som är EU:s förslag, till 2030 räcker inte. Dessutom säger EU:s klimatbidrag inget om hur man tänker bidra med lösningar på frågor som klimatanpassning, kapacitetsbyggande, överföring av teknik och klimatfinansiering. Detta är frågor som utvecklingsländerna ständigt lyfter till de industrialiserade länderna och vill ha lösningar på. Tänker verkligen inte klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) spela in några konkreta förslag i den riktningen?

Sverige måste driva på för ambitiösare klimatpolitik inom alla tänkbara sammanhang, både i EU och inom FN. En självklar position för Sverige borde därför vara att komplettera EU:s klimatbidrag med åtgärder utöver det som EU föreskriver. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, klimatfinansiering, kapacitetsbyggande och anpassning skulle kunna vara några av de frågor som Sverige borde kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Än så länge finns chansen att visa att Sverige vill mer i klimatpolitiken än bara vara ett eko från Bryssel. Jag hoppas Åsa Romson och regeringen omprövar sin position och reser till Paris med ett eget klimatbidrag som går långt utöver det EU dikterar. Det skulle kunna få de viktiga klimatförhandlingarna att röra sig framåt. Det skulle vara att bygga förtroende med världens fattiga – de som i dag drabbas av våra utsläpp.

Är Åsa Romson beredd att ta det ansvaret?

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och riksdagsledamot

Ta klimatansvar för konsumtionen

Idag skriver 21 ledamöter från det nybildade nätverket Klimatmålsinitiativet om att Sverige också måste ta ansvar för de växthusgasutsläpp som vår konsumtion orsakar. Jag håller med fullt ut. I Sverige har vi varit relativt duktiga på att minska de utsläpp som finns inom våra gränser; oljepannor i våra hus har ersatts med förnybara värmekällor, kollektivtrafiken har byggs ut i våra städer och vi var först i världen med en koldioxidskatt, som har minskat utsläppen. Alla sådana utsläpp rapporteras till FNs klimatkonvention enligt internationellt vedertagna regler. Sedan 1990 har vi minskat utsläppen med 22 procent i Sverige enligt det officiella sättet att räkna. Med det sättet att räkna släpper varje svensk ut ungefär sex ton koldioxid per person och år.

Men samtidigt som våra inhemska utsläpp har minskat har utsläppen som en följd av vår konsumtion och våra utlandsresor ökat kraftigt. Som konstaterat i debattartikeln blir de svenska utsläppen nästan dubbelt så stora (11 ton koldioxid per person) om man räknar in vår konsumtions effekter på klimatet. Och trenden är kraftigt stigande utsläpp. I Naturvårdsverkets rapport ”Hållbara konsumtionsmönster” (rapport 6653, 2015) konstaterar man att de konsumtionsrelaterade utsläppen idag har ökat med 17 procent jämfört med 1993. Alltså; de konsumtionsrelaterade utsläppen har nästan helt och hållet ätit upp våra minskade inhemska utsläpp.

Ett exempel på dessa ökande utsläpp – och som debattörerna också föredömligt belyser – är utsläppen från vår konsumtion av kött och andra animalier (varav en stor del är importerat). I dagsläget står animaliekonsumtionen för ungefär 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen, lika mycket som utsläppen från alla Sveriges personbilar. Utsläppen från utrikesflyget är ett annat exempel på snabbt växande utsläpp som idag inte bokförs och rapporteras in till FN. Svenskarnas flygresor står idag för ungefär lika stora utsläpp som animaliekonsumtionen, 10,6 miljoner ton (s 35 i Naturvårdsverkets rapport). Precis som med animaliesektorn är det här utsläpp som idag inte har tydliga styrmedel eller målsättningar för minskning. Vi vet också att det finns ett tydligt klassperspektiv; ju mer pengar desto större konsumtion och utsläpp. Det är inte rimligt att rika ska få driva på utsläppen i den utsträckning som sker idag.

Vi behöver därför hitta tydliga styrmedel för att minska dessa snabbt växande utsläpp, inte minst från flyget och animaliekonsumtionen. Med tydliga målsättningar och styrmedel kan flygresandet och köttkonsumtionen minska. Vi måste också satsa på alternativ till flygresor och animalier; bättre kollektivtrafik, tåg och snabbtåg, mer distansarbete samt mer och bättre vegetarisk mat inte minst i offentlig sektor.

I grunden handlar det om vad vi bygger för samhälle. Offentlig konsumtion i form av fler lärare i skolan, bättre äldreomsorg, längre öppettider på biblioteket, och investeringar i kollektivtrafiken ger oss inte bara bättre livskvalité, utan är också bättre för klimatet än ständiga skattesänkningar i syfte att driva på den privata konsumtionen. Därför är en större välfärdssektor finansierat med ett ökat skatteuttag också bra klimatpolitik.

Åtgärder för minskade utsläpp från konsumtionen borde vara prioriterat i klimatarbetet, inte minst i att få ned utsläppen från flygandet och köttkonsumtionen. Precis som Klimatmålsinitiativet tycker därför också vi i Vänsterpartiet att vi behöver mål för att minska de konsumtionsrelaterade utsläppen. Så sent som förra veckan lade vi i Vänsterpartiet ett sådant förslag (reservation nr 6) till riksdagen; att Sverige ska synliggöra, rapportera och minska sina utsläpp från konsumtionssidan. Dessvärre var det bara vänsterpartisterna i riksdagen som röstade för då, men vi kommer att fortsätta driva detta.

Vill vi se Sverige som en föregångare i klimatarbetet måste vi komma tillrätta med våra snabbast växande utsläpp – de som kommer från vår egen konsumtion. Konsumtionssektorn måste därför  ha målsättningar och styrmedel för minskade klimatutsläpp, kombinerat med ekonomisk politik för omfördelning och ökad rättvisa.

Möte med slovensk vänster

ZL_SlovenienÄr i Ljubljana tillsammans med Jonas Sjöstedt för att träffa Zdruzena Levica (Förenad vänster), den nybildade vänsterkoalitionen. Förenade vänstern bildades för ett år sedan och fick cirka sex procent av rösterna i valet i fjol. Man har sex av 90 ledamöter i det nationella parlamentet. Förenade vänstern är en koalition av miljörörelsen, äldre socialdemokrater och framför allt unga studenter som är upprörda över åtstramningspolitik och pengarullning till storbanker. I dagsläget ligger vänsterkoalitionen på 15-18 procent i opinionsundersökningarna.

Den Förenade vänstern leds av en 27 årig student, Luca Mesic (längst fram till höger på fotot), som avstår från en större del av sitt riksdagsarvode och har idag avsatt en hel dag till att guida mig och Jonas genom Balkans snåriga politiska historia. Mesic har förmågan att utstråla politiskt ledarskap och ödmjukhet på en och samma gång. Opportunism och karriärism lyser med sin frånvaro.

ZL_JensJonasPå kort tid har Mesic och hans kollegor lyckats bygga upp en modern vänsterkoalition med anspråk på att både förhandla inom parlamentet och fortsätta att vara en del av en utomparlamentarisk rörelse. Det känns mycket hoppfullt för både Slovenien och resten av Balkan, där jag vet att Zdruzena Levica nu försöker knyta kontakter med andra progressiva rörelser.

ljubljanaSlovenien är spännande. Ett litet land inkilat mellan alptoppar mot den österrikiska gränsen och ändå bara ett stenkast från Medelhavets stränder. En smältdegel av Centraleuropa och latinsk kultur. Från borgen uppe på berget i Ljubljana ser man ut över 300 000-invånarsstadens hustak. Ett par mil från Ljubljana finns snöklädda alptoppar. Längs vägarna ser jag reklam för vattenattraktioner längs den kroatiska Medelhavskusten. De trånga gatorna i Ljubljanas gamla stadskärna kantras av uteserveringar, kaféer och barer. Det är Det är tredje gången jag nu besöker Ljubljana. Jag hoppas det blir fler.

Colombia – mot en hållbar fred?

Nu när äntligen programmet klart. Fredsprocessen i Colombia är spännande och hoppfull,men mycket återstår, inte minst hur vanligt folk och gräsrotsorganisationer ska kunna involveras. Det finns ett par platser kvar. Anmäl dig till undertecknad: jens.holm@riksdagen.se

Program, pdf: ColombiaFredSeminarium2015-05-22

Programa en castellano: ColombiaHaciaUnaPazDuradera_ES

Vänsterpartiet och Vänsterns Internationella Forum bjuder in till:

Colombia – mot en hållbar fred?

Sedan drygt två år tillbaka har den colombianska regeringen och gerillan Farc förhandlat om fred i Havanna, Kuba. Hur går fredsförhandlingarna? Hur kan vanligt folk och civilsamhälle involveras? Och kommer det bli ett fredsavtal som möjliggör en långvarig, hållbar fred som löser de grundläggande konflikterna i Colombia? Den norska regeringen spelar en aktiv roll som värd för förhandlingarna, tillsammans med Kuba. Vad är och vad borde Sveriges roll vara?

Vera Xiomara Samudio, inbjuden direkt från Colombia, berättar mer om fredsprocessen. Samudio är forskare i politiska processer och arbetar med internflyktingar i södra Colombia inom ramen för jesuiternas flyktingprogram, Servicio Jesuita a Refugiados. Kommentarer från civilsamhället i Sverige och Norge.

Tid och plats: Ti 26 maj, 12.00-13.30, Riksdagen, lokal: RÖ 2-10

Kaffe: Vi bjuder på kaffe och frukt från 11.45.

Språk: svenska och spanska med översättning.

Eva Zetterberg modererar. Zetterberg var vice-talman 1998-2002 och tidigare ambassadör i Chile, Peru resp Nicaragua.

Anmälan: jens.holm@riksdagen.se senast måndag 25 maj kl 15.00.

Hjärtligt välkomna!

Colombia – mot en hållbar fred?

12.00-12.05 Jens Holm (V), riksdagsledamot, Eva Zetterberg, moderator

12.05-12.30 Fredsförhandlingarna i Havanna – på väg mot en hållbar fred? Vera Xiomara Samudio, forskare i politiska processer

12.30-12.40 Norges roll i fredsförhandlingarna, Alfredo Holguin, koordinator för Foro Internacional de las Víctimas del Conflicto Armado en Colombia, aktiv i fredsförhandlingarna från sitt nya hemland, Norge

12.40-12.50 Vad behövs för ett bra fredsavtal?, Hernan Quintero ordförande Organisationen Jaime Pardo Leal
12.50-13.00 Det här borde Sverige bidra med för freden i Colombia. Francisco Contreras, ordförande Latinamerikagrupperna

13.00-13.10 Vad gör den svenska regeringen för freden i Colombia?, Kristina Salomonsson, Sida

13.10-13.25 Frågor och diskussion

13.25-13.30 Så här arbetar vi för en hållbar fred i Colombia, Hans Linde (V), utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot