Ta klimatansvar för konsumtionen

Idag skriver 21 ledamöter från det nybildade nätverket Klimatmålsinitiativet om att Sverige också måste ta ansvar för de växthusgasutsläpp som vår konsumtion orsakar. Jag håller med fullt ut. I Sverige har vi varit relativt duktiga på att minska de utsläpp som finns inom våra gränser; oljepannor i våra hus har ersatts med förnybara värmekällor, kollektivtrafiken har byggs ut i våra städer och vi var först i världen med en koldioxidskatt, som har minskat utsläppen. Alla sådana utsläpp rapporteras till FNs klimatkonvention enligt internationellt vedertagna regler. Sedan 1990 har vi minskat utsläppen med 22 procent i Sverige enligt det officiella sättet att räkna. Med det sättet att räkna släpper varje svensk ut ungefär sex ton koldioxid per person och år.

Men samtidigt som våra inhemska utsläpp har minskat har utsläppen som en följd av vår konsumtion och våra utlandsresor ökat kraftigt. Som konstaterat i debattartikeln blir de svenska utsläppen nästan dubbelt så stora (11 ton koldioxid per person) om man räknar in vår konsumtions effekter på klimatet. Och trenden är kraftigt stigande utsläpp. I Naturvårdsverkets rapport ”Hållbara konsumtionsmönster” (rapport 6653, 2015) konstaterar man att de konsumtionsrelaterade utsläppen idag har ökat med 17 procent jämfört med 1993. Alltså; de konsumtionsrelaterade utsläppen har nästan helt och hållet ätit upp våra minskade inhemska utsläpp.

Ett exempel på dessa ökande utsläpp – och som debattörerna också föredömligt belyser – är utsläppen från vår konsumtion av kött och andra animalier (varav en stor del är importerat). I dagsläget står animaliekonsumtionen för ungefär 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen, lika mycket som utsläppen från alla Sveriges personbilar. Utsläppen från utrikesflyget är ett annat exempel på snabbt växande utsläpp som idag inte bokförs och rapporteras in till FN. Svenskarnas flygresor står idag för ungefär lika stora utsläpp som animaliekonsumtionen, 10,6 miljoner ton (s 35 i Naturvårdsverkets rapport). Precis som med animaliesektorn är det här utsläpp som idag inte har tydliga styrmedel eller målsättningar för minskning. Vi vet också att det finns ett tydligt klassperspektiv; ju mer pengar desto större konsumtion och utsläpp. Det är inte rimligt att rika ska få driva på utsläppen i den utsträckning som sker idag.

Vi behöver därför hitta tydliga styrmedel för att minska dessa snabbt växande utsläpp, inte minst från flyget och animaliekonsumtionen. Med tydliga målsättningar och styrmedel kan flygresandet och köttkonsumtionen minska. Vi måste också satsa på alternativ till flygresor och animalier; bättre kollektivtrafik, tåg och snabbtåg, mer distansarbete samt mer och bättre vegetarisk mat inte minst i offentlig sektor.

I grunden handlar det om vad vi bygger för samhälle. Offentlig konsumtion i form av fler lärare i skolan, bättre äldreomsorg, längre öppettider på biblioteket, och investeringar i kollektivtrafiken ger oss inte bara bättre livskvalité, utan är också bättre för klimatet än ständiga skattesänkningar i syfte att driva på den privata konsumtionen. Därför är en större välfärdssektor finansierat med ett ökat skatteuttag också bra klimatpolitik.

Åtgärder för minskade utsläpp från konsumtionen borde vara prioriterat i klimatarbetet, inte minst i att få ned utsläppen från flygandet och köttkonsumtionen. Precis som Klimatmålsinitiativet tycker därför också vi i Vänsterpartiet att vi behöver mål för att minska de konsumtionsrelaterade utsläppen. Så sent som förra veckan lade vi i Vänsterpartiet ett sådant förslag (reservation nr 6) till riksdagen; att Sverige ska synliggöra, rapportera och minska sina utsläpp från konsumtionssidan. Dessvärre var det bara vänsterpartisterna i riksdagen som röstade för då, men vi kommer att fortsätta driva detta.

Vill vi se Sverige som en föregångare i klimatarbetet måste vi komma tillrätta med våra snabbast växande utsläpp – de som kommer från vår egen konsumtion. Konsumtionssektorn måste därför  ha målsättningar och styrmedel för minskade klimatutsläpp, kombinerat med ekonomisk politik för omfördelning och ökad rättvisa.


Publicerat

i

av

Etiketter: