Det finns många dimensioner på handels- och investeringsavtalet, TTIP, som nu förhandlas mellan EU och USA. Naturskyddsföreningens tidigare ordförande och kemikalieexperten, skulle jag vilja kalla honom, Mikael Karlsson har skrivit en mycket intressant analys i Global Affairs av hur TTIP skulle kunna påverka möjligheterna att föra en progressiv kemikaliepolitik. Med ett så omfattande handelsavtal som TTIP följer behovet av ett närmande av ländernas lagstiftning (harmonisering). Karlsson konstaterar att vad det gäller kemikalielagstiftning finns det stora skillnader mellan USAs kemikalielag, TSCA, och EUs REACH. En harmonisering av kemikalielagstiftningen skulle därför vara mycket riskabel från ett miljö- och folkhälsoperspektiv.
Medan TSCA, som stiftades 1976 och i stort sett varit oförändrad sedan dess, lägger bevisbördan på USAs motsvarighet till Naturvåprdsverket, EPA, att bevisa att en kemikalie är skadlig har REACH en omvänd princip; det är företagen som måste motivera varför kemikalien är nödvändig och inte är skadlig på något vis. REACH har många brister, men att få en helt annan princip än den vi har nu skulle kunna vara helt förödande för progressiv kemikaliepolitik.
Vad är det då som säger att vi måste lämna vårt sätt att hantera farliga kemikalier? Nej, det står kanske inte tydligt skrivet i TTIP att så måste bli fallet. Å andra sidan är det det som är den stora risken; att vi inte har ett tydligt skydd för miljön (och för den delen andra viktiga aspekter som arbetsrätt, folkhälsa, konsumenträtt eller djurskydd) inskrivet i förslaget till handelsavtal. Det kan ytterst bli upp till skiljedomsnämnder utom demokratisk kontroll att avgöra. Det riskerar i sin tur att lägga en våt filt över progressiv politik överlag. Det kan man, enligt mig, se har blivit effekten av andra handelsavtal.
Internationell handel är viktigt, men att den får inte ske till priset av en ambitiös miljöpolitik. Det behövs en debatt på båda sidor av Atlanten om hur vi kan stärka miljöhänsyn och folkhälsa, menar Mikael Karlsson. Exakt!