Jag har ett inlägg i Flamman. Läs det där eller nedan.
Läge för omtag av EU-politiken
Flamman, 2014-06-04
Valresultatet i EU-parlamentsvalet var nog den sista smärtsamma bekräftelsen på att Vänsterpartiet håller på att bli irrelevant som politisk kraft i EU-sammanhang. Det är mycket oroväckande och åtgärder borde vidtas. Vänsterpartiet fick 6,3 procent av rösterna och visst är det en liten framgång jämfört med tidigare val. Men när vi har en högst ouppskattad borgerlig regering och när det blåser vänstervindar borde Vänsterpartiet förstås kunna prestera bättre.
Men det som stör mig mest är att det som tidigare varit vårt trumfkort allt mer håller på att bli en kvarnsten; EU-motståndet. Jag är EU-motståndare. EU-fördraget kräver fri rörlighet för företagen och de tjänster som de vill bidra med. Miljöpolitik, arbetsrätt och andra progressiva grundbultar i politiken är satta på undantag. EU är odemokratiskt; endast tjänstemannaorganet EU-kommissionen får lägga fram förslag till nya lagar, lobbyismen är institutionaliserad och över det hela vakar EU-domstolen som korrigerar alla länder med dryga böter om de inte följer påbuden från Bryssel. EU:s politik gentemot omvärlden är nykolonial, vilket avspeglar sig i såväl fiskepolitik och handelsavtalen som flyktingpolitiken. EU:s gemensamma jordbrukspolitik är en gigantisk byråkratisk pengaslukande och kemikaliepådrivande koloss. Dessutom bygger EU i det fördolda upp en militär komponent, som är mycket oroväckande.
Men i EU-valet vill väljarna veta vad partierna vill göra i Bryssel. Vänsterpartiet har gjort allt för att tala om det. Vi har taggat ned på EU-motståndet, svenskarna har trots allt sagt ja till EU. Men det där förstår inte väljarna. Är man progressiv tycker man att Vänsterpartiet i grunden har goda värderingar, men rösten får istället falla på MP, som inte har motståndet i vägen för sig. Om man dessutom är mer än bara progressiv upplevdes Fi i detta val som ett mer systemkritiskt alternativ och många röster gick därför dit.
Att Vänsterpartiets partistyrelse (PS) dessutom valde att nedprioritera miljön och klimatet; den fråga som väljarna upplevde som viktigast i EU-valet, var ett gigantiskt misstag. Hur kunde PS göra en sådan missbedömning? Att driva ”Inte till salu” funkade inte heller (även om handelsavtalet TTIP kom som en liten men otillräcklig räddningsplanka).
Men valet är passerat och vi kommer att repa oss. Vänsterpartiet har ett gyllene läge inför valen i höst och allt talar för en stor valframgång.
Men vad det gäller EU-frågan måste partiet ta sig en rejäl funderare. Jag vill att Vänsterpartiet, i egenskap av EU-kritiker, ska kunna spela en relevant roll i alla EU-sammanhang. Hur skulle det kunna se ut? Senast 2017 kommer Storbritannien att folkomrösta om sitt EU-medlemskap. Storbritannien har redan nu samtal på gång med Bryssel om möjliga förändringar i avtalet med EU. Man kommer med andra ord att kunna se till att man får långtgående förbättringar i relationen med EU, allt för att britterna ska rösta ja i folkomröstningen. Det här kan Vänsterpartiet dra nytta av. Det är nu läge för en omförhandlad relation till EU även för Sverige.
Kanske skulle Vänsterpartiet kunna lägga fram några förslag på förbättringar av EU. Vi skulle kunna säga: Vi vill ha ett socialt protokoll, en miljögaranti det vill säga att miljö (även folkhälsa och djurskydd) ska överordnas marknaden samt ett bindande undantag från EMU. Om vi får detta släpper vi vårt EU-motstånd, antingen för gott eller för överskådlig framtid.
Detta vore att placera sig i centrum för EU-debatten. Det vore också att faktiskt kunna få igenom något positivt gentemot EU. Och vilka skulle vara bättre skickade att ställa dylika krav än de som just är kritiska till EU.
Skulle vi få igenom våra krav? Jag vet inte, men vi skulle garanterat placera där vi ska vara och påverka. I centrum för EU-debatten.