Är just tillbaka från Vattenfalls årsstämma. Jag var där tillsammans med Jonas Sjöstedt. Eftersom Vattenfall är ett helstatligt bolag har vi riksdagsledamöter också möjlighet att ställa frågor till ledningen. Den chansen ville man ju inte missa. Jonas tog upp frågor kring Vattenfalls klimatmål samt den usla Nuonaffären. Jag valde att fråga om:
1. Klimatmålen. Vattenfall ska minska sina utsläpp till 65 miljoner ton till 2020 (från drygt 90 miljoner år 2010). Enligt de statliga ägardirektiven ska man också vara ett företag som ”leder utvecklingen mot en miljömässig hållbar utveckling”. Men om man tittar i bokslutet för 2012 ser man att Vattenfalls investeringar var mycket större i kol och gas än i de förnybara sol och vind. Hur rimmar detta med klimatambitionerna?
2. Skiffergas. Vattenfall äger nästan 20 procent i det polska energibolaget ENEA. ENEA ansöker nu tillsammans med andra polska aktörer om att få utvinna skiffergas i Polen genom s k fracking. Fracking är en extremt miljöfarlig verksamhet. Vattenfall borde därför säga klart och tydligt nej till skiffergas och fracking, detta i synnerhet genom sitt ägande i ENEA. Är man beredd att göra det?
3. Liberia. Nyligen avslöjades Vattenfalls inblandning i det havererade bibränsleprojektet i Buchanan, sydöstra Liberia. Vattenfall har varit delägare i företaget Buchanan Renewable Fuels med ambitionen om att förädla gummiträd till biomassa. Men projektet gick om stöpet och massa bönder drabbades samt att det fick negativa effekter på miljön. Hur kompenserar Vattenfall de drabbade? Hur tar de ansvar för miljön?
Vattenfalls VD Östein Löseth menade att bolaget idag gör en massa för att uppnå klimatmålen, men tillstår att mer behöver göras. Fokus tycks ligga på att avyttra sånt som är smutsigt, inte egentligen att ställa om hela bolaget till främst förnybart. Och vem är det man ska sälja till, för hur mycket? Det är oklart. Löseth tycktes inte lika oroad över att fossilinvesteringarna var större än de förnybara. Dessutom förväntas utsläppen öka som en följd av nya investeringar man gjort i Tyskland. Angående skiffergasen fick jag tyvärr inget klart besked om det. Löseth menade att Polen inte var en prioriterad marknad för dem och det lät som att de vill sälja av sin andel i företaget ENEA. Men de borde ju ta ansvar för sitt ägande så länge de är ägare? Och varför inget tydligt besked om skiffergasen?, genmälde jag. Då tog ordförande Lars G Nordström till orda och sa att man nu har ”noterat” min fråga om skiffergasen. Det väljer jag att tolka som en liten öppning åt det gröna hållet… Löseth förvånade mig när han ansåg att Vattenfall har gjort allt de kunnat för folket och naturen i Liberia. Men de har inte haft någon direktkontakt och ingen kompensation har – såvitt jag vet – betalats ut. Vattenfall har helt lämnat företaget Buchanan Renewable Fuels, menade Löseth.
På Jonas Sjöstedts fråga om hur stor förlust Vattenfall gjort på Nuon ville vare sig Löseth eller Nordström riktigt svara på det. Men de tillstod att det varit en mycket dålig affär. Nordström var också tydlig när han berättade att Vattenfalls storsatsningar på koldioxidlagring, CCS, helt har kommit på skam (något han också tog upp i en debattartikel nyligen). CCS var ju Vattenfalls stora flaggskepp tidigare. Det var så de motiverade sina stora investeringar i kol i Tyskland. Nu blir det troligen inget av det. Vi varande för det då och nu visar det sig att vi fick rätt. Gilla det eller inte…
Stämman beslutade också att arvodera Östein Löseth 13 miljoner kronor per år + en fallskärm på 18 månader + extra förmåner på 300 000 kronor. Nej, det är för mycket!
Annars var det en trevlig stämma.