Betala mer till klimatfonderna

Idag skriver Svenska Dagbladet om den genomgång om regeringens stöd till multilaterala klimatfonder som vi låtit ta fram. De multilaterala klimatfonderna, ex vis GEF (Den gröna miljöfaciliteten) och Anpassningsfonden, finns till för att hjälpa de fattigaste länderna med deras klimatarbete. Självklart kan detta inte lösa alla de stora problem som klimatförändringarna skapar, men de kan vara en hjälp åtminstone.

Från regeringen har vi hela tiden fått höra olika versioner om regeringens s k klimatbistånd. Att regeringen tar pengar från det redan ordinarie biståndet är allmänt känt och oacceptabelt. Utbetalningarna till klimatfonderna har av regeringen beskrivits som det mest stabilia i sammanhanget. Där ska det inte ske några neddragningar. Utbetalningarna nu ska vara lika stora som tidigare. Vår genomgång visar att det inte stämmer.

I år kan vi vänta oss stora neddragningar. Se nedan.

Regeringens utbetalningar till de största multilaterala klimatfonderna:
2009: 598 miljoner kronor
2010: 755 miljoner kronor
2011: 754 miljoner kronor
2012: 639 miljoner kronor
2013: 500  miljoner kronor (budgeterat enligt uppgift till RUT)

Till Svd idag säger biståndsminister Gunilla Carlsson (M) att hon vill att näringslivet och marknader ska ta ett större ansvar för finansieringen. Ett konkret exempel på detta skulle kunna vara att öronmärka intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätterna inom EUs handelssystem, EU ETS. Men det vägrar regeringen att göra. Då undrar man förstås, varifrån ska pengarna komma? De som drabbas av våra utsläpp behöver dom nu.

Mer pengar måste anslås till klimatfonderna, i synnerhet till de fonder som är fria från Världsbanken.

Läs hela sammanställningen här: klimatfonder_RUT2013-01-10

Omförhandla EU

Storbritanniens premiärminister David Cameron har lovat att britterna ska få folkomrösta om landets EU-medlemskap. Ett mycket intressant förslag, tycker jag. Dels ger detta britterna en chans att säga sitt om EU. Mer demokrati, helt enkelt. Men det ger också Cameron en guldsits i förhandlingar gentemot Bryssel. Räkna med att Barosso och andra EU-toppar kommer göra allt för att blidka Storbritannien.

Jonas Sjöstedt går nu ut och kräver att även vi i Sverige ska kunna omförhandla våra EU-villkor. Helt rätt. Vad säger Fredrik Reinfeldt?

Köttskatt

Vad spännande med Jordbruksverkets förslag på en koldioxidskatt på nötkött! Förra veckan debatterade jag Sveriges klimatpolitik till 2050 med miljöminister Lena Ek. Då ville hon inte ha någon skatt på kött. Med Jordbruksverkets förslag får vi nytt eldunderstöd.

Vi i Vänsterpartiet motionerade 2010 om minskad köttkonsumtion, bl a ville vi ha ekonomiska styrmedel på kött och andra animalier. Motionen blev då nedröstad, men nu har vi – som sagt – fått nya argument. Ibland blir denna diskussion så infekterad, ”rör inte min biff”, typ, blir ibland det ryggmärgsmässiga svaret. Men vi tar ut avgifter/skatter på en massa andra saker som är skadligt för miljön eller hälsan: bilkörning, alkohol och tobak är bara tre exempel. Vore det då så dramatiskt att höja momsen på köttet och därmed få en minskad konsumtion?

Det jag tycker är viktigt är att om man inför en köttskatt ska intäkterna stanna kvar inom livsmedelssektorn. Vanliga konsumenter ska inte få högre matutgifter. Därför borde man använda intäkterna till att sänka priset på det vi borde äta mer av, exempelvis grönsaker och baljväxter.

Det finns självklart en massa andra saker man också kan göra för att minska köttkonsumtionen:
* Avskaffa EUs köttsubventioner
* Stödja vegetariska dagar (t ex Vegetariska måndagar)
* Köpa mer vegetariskt i den offentliga upphandlingen
* Satsa på vegetariska alternativ och syntetiskt kött (ex vis ge stöd till forskning och kommersialisering) 

Visste du förresten att den första motionen i riksdagen om minskad köttkonsumtion lades 1996 av vänsterpartisterna Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg. Läs den här.

Jordbruksverkets rapport finns här. Förresten, kul med erkännande. På sid två tar de upp att vi och MP har drivit på för minskad köttkonsumtion: ”Flera myndigheter och organisationer i Sverige är engagerade i frågan om köttkonsumtionen. Det framförs nu från olika håll att köttkonsumtionen bör minska. Bland annat har riksdagspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet motionerat om en minskning av köttkonsumtionen.”

ABB

På väg tillbaka från ett besök hos ABB i Västerås. Spännande med ABB, detta företag som förr i tiden i egenskap av Asea byggde kärnkraftsverk i Sverige men idag inte ser någon framtid i denna verksamhet. Istället läggs en stor del av investeringarna på direkt förnybar energiteknik som vinkraft, sol och vågenergi. Ett tecken i tiden om något…

ABB ser också en stor framtid i s k smarta elnät, något som kan underlätta för att vi alla ska kunna konsumera energi på ett annorlunda sätt (t ex så att vi laddar våra bilar och kör tvättmaskinerna när det produceras mycket (förnybar) el och att vi använder mindre när vi har en lägre produktion) så att vi alla är med och bidrar till en minskad konsumtion.

Det är kul att höra på presentationer som handlar om att det rent teknikskt är fullt möjligt att kraftigt spara på energi samt att göra oss oberende av den energiproduktion som drabbar planeten. Då är det väl bara att sätta igång…

Och det finns en del saker som vi politiker borde göra för att underlätta den gröna energiomställningen. Några saker av det som behövs:
1. En bred energiöverenskommelse som tydligt pekar ut den förnybara energin som framtidens energikälla och som avvecklar kärnkraften.
2. Ökade anslag till stöd till förnybar energi, ex vis en höjning av ambitionen i elcertifikatssystemet, särskilt stöd till solenergi (alltså en höjning och inte den minskning som regeringen nu genomför).
3. Nettodebitering. Inte en tredje utredning som regeringen nu sysslar med, utan ett klart och enkelt system som säger att alla som producerar sin egen el ska kunna tanka ut den på nätet och kunna kvitta det mot sina elkostnader.
4. En satsning på elbilar som framtidens miljöbilar. Självklart ska vi resa mer kollektivt och cykla mer, men i den mån vi ska åka bil (vilket folk kommer att fortsätta göra) bör det främst ske med elbilar. Då behöver vi ett nät av laddstationer och en allmän uppbackning av elbilar. Här har länder som Danmark och Norge kommit mycket längre än vi.

Den bortglömda klimatfrågan

Läs gärna min artikel i Flamman, där eller nedan.

Den bortglömda klimatfrågan
Flamman, 2013-01-10

Samtidigt som FNs klimattoppmöte ägde rum i Doha, Qatar drabbades ön Mindanao, södra Filippinerna av en fruktansvärd tyfon. Bopha, som tyfonen kallades, medförde tusen personer dog och över 300 000 personer blev hemlösa när deras hem förstördes av de kraftiga vindarna.

Att tyfoner som Bopha och andra extrema väderhändelser kommer att bli vanligare med ett förändrat klimat är forskarna överens om. Utvecklingsländerna lyfter upp denna fråga som ett exempel på att de skyndsamt vill se konkreta resultat från de rika länderna. De vill att de rika länderna minskar sina utsläpp mer samt att de för över pengar och ny teknik till utvecklingsländerna. Att de rika länderna, de s k Annex 1-länderna, vägrade att föra över några nya klimatpengar till utvecklingsländerna var lika väntat som att det är ett brott med vad man tidigare har utlovat.

En annan känslig fråga vid klimatförhandlingarna handlar om hur ny teknik ska kunna föras över till utvecklingsländerna. Enligt Klimatkonventionen ska de rika länderna föra över teknik till utvecklingsländerna så att dessa ska kunna minska sina utsläpp och inte drabbas för mycket av klimatförändringarna. Men förutom löften om att ett nytt internationellt teknikcenter ska inrättas har inte några konkreta framsteg gjorts. Många u-länder kräver en reform av patent och immaterialrätt för att lättare föra över ny teknik.

På plats i Doha träffade jag Elenita Daño från Filippinerna och ETC-group, en organisation som arbetar med att tillgängliggöra ny teknik för breda massor. Enligt Daño är patent och immaterialrätt ett stort hinder för att de fattiga länderna lätt ska kunna ta del av den senaste tekniken. Hon lyfter fram livsmedelsförsörjningen som ett konkret exempel. I dagsläget kontrollerar åtta multinationella företag – Syngenta, Monsanto Bayer för att nämna några – nästan 90 procent av hela utsädesmarknaden. Genom att framställa utsäden där bönderna sedan blir beroende av att hela tiden köpa nya utsäden samt gödningsmedel och bekämpningsmedel kan storföretagen vidmakthålla sin dominans. 

 – Idag finns det massvis med miljö- och klimatvänliga jordbruksmetoder som idag inte kommer de fattiga till nytta eftersom de inte har råd att betala de dyra uppläggen företagen erbjuder. Det är inte acceptabelt att deras vinster ska överordnas fattiga människors rätt till mat, säger Elenita Daño.

Daño berättar också att de stora agribusiness-företagen numera till och med har lokalkontor i många utvecklingsländer, inte bara för att sälja sina produkter utan lika mycket för att kontrollera att deras utsäde inte sprids i en ”olaglig” form.

De fattiga länderna i form av den s k G77-gruppen vill att utvecklingsländerna ska få ett undantag för immaterialrätten liknande det som utvecklingsländerna har lyckas förhandla till sig inom tjänsteavtalet TRIPS. Med ett sådant undantag, för miljöteknik och vissa livsmedelstekniker, skulle teknik lätt och billigt kunna spridas till stora massor i utvecklingsländerna. Men förslaget har än så länge inte fått något gehör. USA, EU och inte minst Sverige motarbetar detta med argumentet att det hotar den privata äganderätten.

Elenita Daño menar också att de värsta effekterna av tyfonen Bopha kanske hade kunnat undvikas om Filippinerna hade haft tillgång till bättre metoder för att förutspå extrema väderfenomen. Daño berättar att Filippinerna länge har velat få hjälp från Australien med detta, vars metrologiska institut har utmärkta datorprogram och övervakningssystem för väderprognoser. Men detta försvåras av att programmen och resultaten är skyddade i copyright och kan inte fritt föras vidare.

  –  Det måste väl ändå vara viktigare att skydda människor än att mjukvaruföretagen ska få vidmakthålla sina patent, säger Elenita Daño.

Förhandlingarna om hur teknik ska kunna spridas fritt till utvecklingsländerna kommer att fortsätta inför nästa klimattoppmöte, COP19 i Polen.

  – Jag hoppas att EU, USA och andra rika länder kan rucka på sina positioner. Det är inte så mycket vi ber om, säger Elenita Daño.

Jens Holm

Telia, regeringen och etiken

Telia-Uzbekistanaffären visar vad som händer när regeringen låter stora statsägda företag agera som de vill. Finansmarknadsminister Peter Norman säger att de statliga företagen å ena sidan måste ta ett större etiskt ansvar, å den andra har han inte ens utfärdat några ägardirektiv för Telia Sonera, trots att svenska staten är den i särklass största ägaren av företaget. Svenska Dagbladets Andreas Cervenka har rätt när han sätter fokus på regeringens ansvar i denna härva. Han skriver:

Antingen har Telia Sonera gjort affärer med Uzbekistans diktator och sedan ljugit om det med regeringens goda minne. Eller så har regeringen i praktiken noll koll på vad som sker i ett bolag där man har huvudansvaret som ägare.

Exakt! Vilket är värst, att Norman-Reinfelt ljuger eller att de helt stoppar huvudet i sanden?

I oktober i fjol förhörde vi i näringsutskottet teliachefen Lars Nyberg och Peter Norman. Jag var inte speciellt imponerad av de svar jag fick, men Nyberg lovade iallafall att deras interna utredare, Björn Riese, samt överåklagaren vid Riksenheten mot korruption skulle få tillgång till ALL information i härvan.

Idag avslöjar DN att så inte är fallet. Epost från 2007 visar att Telia Soneras kommande affärer i Uzbekistan hade direkta kopplingar till diktatorn Islam Karimov och hans dotter Gulnara Karimova. Telia kan knappast längre fortsätta att hävda att de agerade i god tro när de köpte licenserna från de Gibraltarregistrerade företaget Takilant (som är tätt kopplat till Gulnara Karimova). Hur länge till kommer Telia Sonera kunna förneka att man visste att man gjorde affärer med regimen Tasjkent?

Som riksdagsledamot och ledamot av näringsutskottet känner man sig en smula… lurad, måste jag säga. Finns det mer information som Telia undanhåller? DN ställer idag den frågan till Björn Riese:

”Kan du vara säker på att det inte finns fler relevanta uppgifter som du inte fått från Telia Sonera?

– Nej, svarar Biörn Riese.”

Nej, hur ska han kunna svara annorlunda…

Jag accepterar inte detta hemlighetsmakeri.

Vad säger ansvarig minister Peter Norman? Vad visste han egentligen? Och när kommer nästa skandal om våra bolags ageranden? Hur har Telia Sonera agerat i de andra närliggande icke-demokratiska staterna? Är det inte dags att regeringen berättar vad man vill med våra statliga företag?

Klimatet kräver handling här och nu

Mitt svar nedan i Länstidningen, Östersund, på Lena Eks inlägg i samma tidning.

Klimatet kräver handling här och nu
LT, 2013-01-09
Miljöminister Lena Ek skriver i LT 28 december att hon är missnöjd över resultatet från klimattoppmötet i Doha. Miljöministern understryker också vikten av att enskilda länder går före i klimatarbetet. Det är vi helt överens om. Lena Ek gör en stor sak av att den förnybara energin har vuxit relativt fort i Sverige. Det är förstås bra. Men det blir missvisande när hon påstår att det är ett resultat av de borgerliga partiernas energiöverenskommelse.

Den överenskommelsen gjordes 2009 och innebar dessvärre endast begränsade ambitionshöjningar för den förnybara energin. Den stora saken med de borgerligas energiöverenskommelse var att öppna för tio nya kärnkraftsreaktorer. Det har skapat stor osäkerhet om var de framtida energiinvesteringarna ska göras; i kärnkraft eller förnybart? Den relativt snabba tillväxten av förnybar energi är däremot ett direkt resultat av den energiöverenskommelse som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet gjorde tillsammans 1997. Det var där de stora satsningarna på förnybart lades fram. Inte minst elcertifikatsystemet möjliggjorde de stora satsningarna på det förnybara, som bioenergi och vindkraft.

Dessvärre talar mycket för att utbyggnaden av den förnybara energin snart kommer att klinga av. Både branschen och Energimyndigheten varnar för att elcertifikaten för den förnybara energin inte räcker till. Vi i Vänsterpartiet vill därför utöka elcertifikaten. Men här har Centerpartiet och de övriga av de borgerliga partierna sagt nej. Varför? Lena Ek påstår också att regeringen satsar 210 miljoner kronor på solceller för de kommande åren. Men det är tyvärr en neddragning jämfört med nuvarande stödssystem. Dessutom har regeringen nyligen avvecklat det riktade stödet till solvärme. Det är djupt beklagligt att regeringen skär ned på solenergin i ett läge då denna energikälla har blivit alltmer attraktiv, inte minst för vanliga hushåll och lantbrukare.

Jag får intrycket att den bild som Lena Ek målar upp av Sverige som klimatpolitisk föregångare mer tillhör historien. Det är visserligen sant att våra utsläpp minskade med sex procent förra året, som Ek framhåller. Men varför berättar hon inte att Sveriges utsläpp ökade med hela elva procent året innan? Om man tittar i regeringens senaste budget blir man tyvärr inte gladare. Det blir fortsatta nedskärningar på Lena Eks utgiftsområde, för miljö- och klimat. Vårt viktigaste styrmedel, koldioxidskatten väljer regeringen inte att höja. Det viktiga Klimatinvesteringsprogrammet, med satsningar på minskade utsläpp i våra kommuner och landsting, har regeringen avskaffat. Regeringen anslår inga nya pengar till utvecklingsländerna i form av klimatbistånd.

Nya dyra motorvägar aviseras i Stockholm, medan kollektivtrafiken i hela landet inte får tillräckliga resurser. Regeringen fortsätter att minska sina utsläpp genom att lägga ansvaret på andra länder. En tredjedel av regeringens minskningsmål ska nämligen göras genom uppköp av billiga och osäkra utsläppsrätter.

Lena Ek talar om visionen om ett Sverige utan nettoutsläpp 2050. Det är en spännande och utmanande vision. Men att dra upp vackra visioner för vad som ska hända om 40 år håller inte. Det är regeringens politik här och nu som räknas. Det är därför vi i Vänsterpartiet nu föreslår nya ambitiösa klimatmål och de troligen mest omfattande investeringarna i klimatomställningen av alla partier. Lena Ek får gärna låta sig inspireras av detta.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

Pris på miljön?

Tillbaka efter ett mega-långt juluppehåll. Laddad med ny energi för att jobba för klimatet, djuren och global rättvisa, för att ta några exempel…

Lyssnade idag på lunchen på P1 om att sätta ett pris på s k ekosystemtjänster, något som drivs bland annat av Gretchen Daily, professor i biologi vid Stanford i USA. Oj, vad den här frågan är svår. Å ena sidan har vi klagat över att den traditionella ekonomiska teorin inte räknar in miljöpåverkan i ekonomiska kalkyler etc, å den andra, om man gör det sätter man ett pris på miljöförstörelse. Men vad händer om man kan betala för det priset? Ska man då kunna fortsätta att förstöra och föröda? Inplicit i prissättningen finns ju att något betalar, och när man har betalat ska problemet, enligt teorin, vara löst.

Och hur ska priset sättas? Troligen av en ekonomkår som jag överlag har ett lågt förtroende för (ekosystem är inte deras starka sida). Och priset sätts, som man diskuterar i dagsläget, utifrån ekosystemens bäring för människan. Det kan innebära värdet av fisken längs en kust eller träden i en skog, hur mycket de är värda i form av virke eller framtida papper. Vad vad är ett rent hav värt för fiskarna i havet eller en orörd skog för de djur som lever där eller för de människor som gillar att jogga eller meditera där? Går det öht att prissätta? Jag tycker att Mark Budolfsson, professor i biologi, Stanford, har viktiga invändningar i radioprogrammet. Detta talar för vad viktigt det är att ha med samhällsvetare – filosofer, sociologer, historiker m fl – i klimatomställningen, inte bara naturvetare eller ekonomer.

Frågan handlar så mycket om varför vi ska värdesätta miljön/naturen/ekosystemen. Om det görs för att vi sedan ska kunna tuffa på som vanligt (men betala ett pris för det) eller om det görs för att vi ska kunna visa på  värdet av miljön och att det i sig blir ett verktyg i ambitionen att skydda den bättre. Ja det är lite av knäckfrågan. Jag står för den senare linjen.

Bra iaf att vara tillbaka. Nästa vecka blir det ett spännande besök i Köpenhamn, måndag och tisdag, med Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Vi ska träffa Enhetslistan och Socialistiskt Folkeparti, bland annat. På torsdag blir det interpellationsdebatt med Lena Ek om regeringens klimatvision inför 2050.